Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

imentverksamhet 1987. Ett av de första programmen var ”learnfare”, som
krävde att barn i bidragsfamiljer gick i skolan regelbundet. Därefter koncentrerades
åtgärderna på att snabbt – utan omvägen via långa utbildningsprogram
– undanröja de praktiska problem som hindrade bidragstagarna från
att arbeta. Den som inte kunde finna ett arbete måste utföra samhällstjänst
och den som vägrade miste en del av bidraget. I vissa områden infördes en
tidsgräns för hur länge någon kunde gå på bidrag.
Hösten 1995 kulminerade experimentverksamheten med avfyrandet av
”Wisconsin Works” (W-2). Programmet innebär att den som behöver hjälp
går till ett jobbcenter i stället för till en socialbyrå och där slussas in i arbete
enligt modellen av en stege: reguljärt arbete, subventionerad provanställning,
samhällsarbete och ”W-2-övergång” som mest påminner om skyddad
verkstad. Programmet kompletteras med barnomsorg, sjukförsäkring och
”aggressiv” indrivning av underhållsbidrag. 248
Reformens huvuddrag
I presidentvalskampanjen 1992 lovade Bill Clinton att ”göra slut på bidragssystemet
(welfare) så som vi känner det”. Efter makttillträdet tillsatte han en
arbetsgrupp som tog fram ett lagförslag, Work and Responsibility Act, som
gick vidare på JOBS-vägen och som presenterades 1994. Enligt förslaget
skulle varje bidragstagare ingå avtal med myndigheterna om en personlig
plan och i gengäld få subventionerad barnomsorg och sjukvård. Föräldrar i
bidragsfamiljer skulle bara kunna lyfta kontantstöd i två år. De som då inte
hade funnit arbete skulle lämna JOBS och gå över i WORK, som skulle subventionera
offentliga och privata arbetsgivare som anställde bidragstagare i
”arbetsliknande” positioner. Clintons välfärdsreform drevs uppenbarligen
inte med tillräcklig energi och hamnade i skuggan av hans försök till sjukförsäkringsreform.
249 Initiativet gled Clinton ur händerna och togs över av de
republikaner som var i full färd med att pröva nya grepp i delstaterna och
som med sitt ”Kontrakt med Amerika” vann en storseger i kongressvalet
1994. En lägesrapport från Washington efter valet lyder: ”Republikanska
guvernörer flyger in och ut ur stan och begär att bli befriade från mandat och
248 Se t ex Rector (1997) och Wiseman (1999).
249 Karger & Stoesz (1998) sid 273; Katz (1996) sid 326; Tanner (1996) sid 59.
140