Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

nerna flaggade i sitt ”kontrakt med Amerika” för att frivilligorganisationerna
borde tilldelas större ansvar.
Den frivilliga sektorn i USA svarar för omkring 7 procent av nationalinkomsten.
Dess styrka ligger i den folkliga förankringen. 1995 utförde 48,8
procent av alla amerikaner över 18 år i genomsnitt 4,2 timmar frivilligt arbete
i veckan. Det innebär att 93 miljoner människor under året utförde 20 miljarder
timmar frivilligt arbete, vilket motsvarar i runda tal 10 miljoner årsarbeten.
En fjärdedel av detta arbete utfördes inom hälsovård och ”human services”.
Samma år skänkte närmare 70 procent av de amerikanska hushållen
i genomsnitt strax över 1 000 dollar eller 2 procent av sina inkomster till välgörenhet.
En fjärdedel av hushållen skänkte i genomsnitt dryga 200 dollar
till hälsovård och en lika stor andel 270 dollar till ”human services”. ”Mätt
med inkomster och frivilliga är frivilligsektorn inom den amerikanska socialhjälpen
verkligen robust”, konstaterar Karger och Stoesz. ”I detta avseende
är frivilligsektorn väsentlig för den amerikanska kulturen i och med att den
utgör ett korrektiv till den likgiltighet som stats- och bolagsbyråkratier ofta
visar gentemot minoritetsbefolkningar.” 242
År 1992 fanns närmare 82 000 icke vinstdrivande socialt inriktade organisationer
med inkomster på 56 miljarder dollar och 1,4 miljoner anställda.
De största av dessa organisationer var (i rangordning efter budgetar) KFUM,
Röda Korset, Catholic Charities USA, Frälsningsarmén och Goodwill
Industries International. Av organisationernas intäkter kom i runda tal 20
procent från privata givare, 30 procent från staten och 40 procent från betalning
för utförda tjänster. 243
En av frivilligsektorns varmaste förespråkare, Tanner, ser en rad fördelar
med de frivilliga organisationerna: de kan individanpassa insatserna på ett
sätt som staten med sina regler och sin byråkrati aldrig kan göra, de är bättre
på att se till så att hjälpen når dem som bäst behöver den, de är mer inriktade
på akut nödhjälp (och erbjuder därmed ”ett skyddsnät, inte en livsstil”),
de kräver en annan attityd hos både givare och mottagare. Denna annorlunda
attityd består enligt Tanner i att givarna visar medkänsla (”det finns ingen
medkänsla i att spendera någon annans pengar”) och i att de fattiga visar
242 Karger & Stoesz (1998) sid 161; Statistical Abstract of the United States: 1999, tabell 643–645.
243 Karger & Stoesz (1998) sid 160, 162, 164–168.
136