Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Just frågan om sambandet mellan socialbidrag och familjeupplösning har<br />
varit synnerligen brännande. Oron har inte varit begränsad till högerlägret.<br />
Tanner citerar Daniel Patrick Moynihan: ”Vad var när allt kommer omkring<br />
AFDC-programmet om inte ett underhåll <strong>för</strong> splittrade familjer. Allmänt sett<br />
kvalificerade man sig genom att upplösa en familj eller genom att inte bilda<br />
någon.” Tanner själv drar följande slutsats: ”Naturligtvis blir kvinnor inte gravida<br />
<strong>för</strong> att få bidrags<strong>för</strong>måner. Det är också sant att en hel mängd andra sociala<br />
faktorer har bidragit till att öka antalet utomäktenskapliga födslar. Men<br />
genom att avlägsna de ekonomiska konsekvenserna av utomäktenskapliga<br />
födslar har socialbidragen avlägsnat ett viktigt skäl <strong>för</strong> att undvika dem.” 233<br />
Tanners slutomdöme om bidragsprogrammen är inte nådigt. ”Bidragssystemet<br />
må ha startats med de bästa avsikter, men det har uppenbart<br />
misslyckats. Det har misslyckats med att uppnå sitt uttalade mål att minska<br />
fattigdomen. Men dess verkliga misslyckande är än mer <strong>för</strong>ödande. Bidragen<br />
har slitit sönder den sociala väven i vårt samhälle. Alla har fått det<br />
sämre. Skattebetalarna måste stå <strong>för</strong> notan <strong>för</strong> program som inte fungerar.<br />
De fattiga är avhumaniserade, <strong>för</strong>ledda in i ett system från vilket det är fruktansvärt<br />
svårt att fly. Tonårsflickor föder barn som de aldrig kommer att<br />
kunna <strong>för</strong>sörja. Arbetsmoralen är urholkad. Brottstalen skjuter i höjden.<br />
Sådant är bidragssystemets arv.” 234<br />
Från bidrag till arbete<br />
Alltsedan 1960-talets krig mot fattigdomen har olika mediciner provats <strong>för</strong><br />
att ersätta bidragsberoende med arbetslust. Man kan skönja tre grundläggande<br />
strategier: Att skära ner bidragen; den strategin har tillämpats sedan<br />
1970-talet genom att <strong>för</strong>månerna inte ökat i takt med inflationen. Att <strong>för</strong>knippa<br />
bidragen med krav på motprestationer; det kan handla om att mottagarna<br />
deltar i utbildning eller arbetsmarknadsutbildning eller att de ut<strong>för</strong><br />
arbete i offentlig regi. Att se till så att det lönar sig att arbeta, vilket kan innebära<br />
att <strong>för</strong>måner som gratis barnomsorg eller sjuk<strong>för</strong>säkring inte <strong>för</strong>svinner<br />
när bidragstagaren börjar arbeta eller att man ökar minimilönen eller skatte-<br />
reduktionen. 235<br />
233 Tanner (1996) sid 76.<br />
234 Tanner (1996) sid 94.<br />
235 Se Gueron (1996) sid 238–241.<br />
132
Change language