Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Låt oss avrunda detta förklaringsavsnitt med att återvända till Kelso, som anser att man måste kombinera ett antal förklaringar för att förstå vad som har hänt: ”Underklassens uppkomst kan i själva verket bäst förklaras av upplösningen av traditionella värden, tillväxten av en välfärdsstat som betonade rättigheter i stället för skyldigheter, sammanbrottet för socialiseringens traditionella agenter i innerstäderna (inklusive familjen) och den svarta medelklassens flykt till förorterna. Kombinationen av dessa faktorer ledde till en genomgripande känsla av anomi i innerstaden som blev till en självgenererande nedåtgående cirkel som utplånade de traditionella formerna för social kontroll.” 203 Intressant nog finns det alltså forskare/debattörer även i det konservativa lägret, exempelvis Kelso, som ser underklassen som ett symptom på att hela samhället är sjukt och inte som en subkultur som har vinkat adjö till ”mainstream America”. Detta får, som vi skall se, konsekvenser för förslagen om hur problemet skall åtgärdas. Medan marknadsliberalerna ser problemet som i hög grad orsakat av statens ”välmenande” ingripanden, varvid lösningen ligger i en statlig reträtt, ser de socialkonservativa problemet som i hög grad orsakat av sammanbrottet för traditionella värden (disciplin, arbetsmoral, familjesammanhållning), varvid staten i vissa avseenden måste flytta fram sina positioner och börja ställa krav på folk. Europa nästa? För alla som med ett överseende leende brukade skaka på huvudet inför USA:s problem har de senaste årtiondenas utveckling – inte minst i Europas storstäder – inneburit något av en chock. Rasmotsättningar, gettobildningar och framväxten av en underklass var tydligen inte exklusivt amerikanska fenomen när allt kom omkring! En av dem som har dragit in Europa i underklassdebatten är Charles Murray. Han utfärdade 1989 en varning för att en underklass av samma typ som den amerikanska höll på att växa fram i England. Denna varning, som framfördes i en artikel i Sunday Times, och den debatt som följde har publicerats i Charles Murray and the underclass – the developing debate (1996). Murray menade i sin debattartikel att skillnaden mellan USA och England 203 Kelso (1994) sid 280. 116
var att USA som vanligt hade ”nått framtiden först”. Hur vet man då att man har fått ett underklassproblem på halsen? Enligt Murray finns två kännetecken: ökat utomäktenskapligt barnafödande och ökad arbetsovilja bland unga, friska män. I sin beskrivning av unga män utvecklar Murray avsevärda generaliseringstalanger: unga män är ”barbarer” som antingen civiliseras och visar att de är män genom att ta ansvar för en familj, eller som inte civiliseras och försöker bevisa sin manlighet genom att göra så många flickor som möjligt på smällen och slå alla som inte visar ”respekt” på käften. ”Jag hävdar att civiliseringsprocessen inte kan äga rum i samhällen där familjen med två föräldrar inte är norm”, deklarerar han. 204 I den eldfängda debatt som följde på Murrays brandfackla framfördes bland annat anklagelser om att han lade skulden på offren. Murray slog ifrån sig: ”Jag skyller på regeringar som bedriver förvänd politik som förleder människor att bete sig på sätt som verkar förnuftiga på kort sikt men som är katastrofala på lång sikt.” Vidare menade han att man måste kunna såväl berömma som klandra människor för deras handlingar. Rättesnöret borde vara: ”använd inte en annan moralisk norm på främlingar – inklusive fattiga främlingar – än den norm som gäller för de människor man känner och älskar.” Murray förklarade vidare att om hans egen dotter blev gravid utan möjlighet att försörja sitt barn skulle han klandra henne, men fortfarande älska och hjälpa henne. Om staten kunde göra detsamma – klandra, älska, hjälpa – skulle det inte finnas så stor anledning att kritisera de sociala pro- grammen. 205 Här finns en beröringspunkt över en avgrund mellan vänster och höger. Vänstern (t ex Katz) menar på sitt sätt att alla människor måste behandlas lika och att det inte finns några skillnader mellan ”underklassen” och resten av människorna i samhället mer än att vissa har haft otur och hamnat på klassamhällets botten. Högern (i Murrays tappning) menar att alla människor måste behandlas lika och att det finns skillnader mellan underklassen och resten av människorna i samhället eftersom vissa bryter mot alla normer. Det är inte gott att veta om den oroande utvecklingen i Europas storstä- 204 Murray (1996a) sid 24, 37, 40–41 och (1996c) sid 121. 205 Murray (1996b) sid 84–86. 117
- Page 65 and 66: med minskad tillväxt eller ökad a
- Page 67 and 68: staten kunde lösa de sociala probl
- Page 69 and 70: men att han genom kombinationen av
- Page 71 and 72: lägret där en ny generation ideol
- Page 73 and 74: Den optimistiska högern Låt oss a
- Page 75 and 76: Ett förklaringsbatteri Skälen til
- Page 77 and 78: förklaringen mer som talar för si
- Page 79 and 80: är mindre synlig). 128 Man skulle
- Page 81 and 82: ehövs, men sällan rensas bort nä
- Page 83 and 84: politiska makten i demokratier norm
- Page 85 and 86: staternas omfattning och inriktning
- Page 87 and 88: Motståndet mot keynesianismen har
- Page 89 and 90: 4. De fattiga och underklassen Vilk
- Page 91 and 92: Om man bara intresserar sig för de
- Page 93 and 94: Vad som omedelbart faller i ögonen
- Page 95 and 96: arnadödligheten bland hispanics ä
- Page 97 and 98: största andelen tonårshavandeskap
- Page 99 and 100: Låt oss avsluta denna fattigdomsö
- Page 101 and 102: nen inte längre kände sig förpli
- Page 103 and 104: sen de senaste årtiondena har vari
- Page 105 and 106: eglerna för det spel som handlar o
- Page 107 and 108: William Kelso vill fånga fattigdom
- Page 109 and 110: logi om underklassdebatten, i vilke
- Page 111 and 112: underklass frambesvor en mystisk vi
- Page 113 and 114: talet öppnade utvägar för de bä
- Page 115: grund av bristande utbildning är o
- Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
- Page 121 and 122: lever är, tror jag, likadant som d
- Page 123 and 124: 5. Den socialpolitiska arsenalen De
- Page 125 and 126: procent i länder som Tyskland, Fra
- Page 127 and 128: Understödsprogrammen Det är allts
- Page 129 and 130: Bidraget har varierat kraftigt mell
- Page 131 and 132: eroende.” Som bevis anför han at
- Page 133 and 134: Den andra strategin, försöken att
- Page 135 and 136: Karger och Stoesz gör en genomgån
- Page 137 and 138: ansvar. På traditionellt vänsterh
- Page 139 and 140: 6. Den stora ”välfärdsreformen
- Page 141 and 142: egleringar. Ge oss pengar, säger d
- Page 143 and 144: ehovsprövade och federalt finansie
- Page 145 and 146: Reformens resultat Vad vet man då
- Page 147 and 148: av ”analfabeter, missbrukare och
- Page 149 and 150: även om de har låglönejobb. I en
- Page 151 and 152: varandra om att minska förmånerna
- Page 153 and 154: alpolitiska debatten har skiftat fo
- Page 155 and 156: använda dessa pengar på ett progr
- Page 157: flesta som slutat gå på bidrag ha
- Page 160 and 161: förmåner, ökat deltagande i plan
- Page 162 and 163: te att löna sig, kombinerad med fe
- Page 164 and 165: en motsvarande belöning av staten,
Låt oss avrunda detta <strong>för</strong>klaringsavsnitt med att återvända till Kelso, som<br />
anser att man måste kombinera ett antal <strong>för</strong>klaringar <strong>för</strong> att <strong>för</strong>stå vad som<br />
har hänt: ”Underklassens uppkomst kan i själva verket bäst <strong>för</strong>klaras av upplösningen<br />
av traditionella värden, tillväxten av en välfärdsstat som betonade<br />
rättigheter i stället <strong>för</strong> skyldigheter, sammanbrottet <strong>för</strong> socialiseringens traditionella<br />
agenter i innerstäderna (inklusive familjen) och den svarta medelklassens<br />
flykt till <strong>för</strong>orterna. Kombinationen av dessa faktorer ledde till en<br />
genomgripande känsla av anomi i innerstaden som blev till en självgenererande<br />
nedåtgående cirkel som utplånade de traditionella formerna <strong>för</strong> social<br />
kontroll.” 203<br />
Intressant nog finns det alltså forskare/debattörer även i det konservativa<br />
lägret, exempelvis Kelso, som ser underklassen som ett symptom på att hela<br />
samhället är sjukt och inte som en subkultur som har vinkat adjö till ”mainstream<br />
America”. Detta får, som vi skall se, konsekvenser <strong>för</strong> <strong>för</strong>slagen om<br />
hur problemet skall åtgärdas. Medan marknadsliberalerna ser problemet<br />
som i hög grad orsakat av statens ”välmenande” ingripanden, varvid lösningen<br />
ligger i en statlig reträtt, ser de socialkonservativa problemet som i<br />
hög grad orsakat av sammanbrottet <strong>för</strong> traditionella värden (disciplin,<br />
arbetsmoral, familjesammanhållning), varvid staten i vissa avseenden måste<br />
flytta fram sina positioner och börja ställa krav på folk.<br />
Europa nästa?<br />
För alla som med ett överseende leende brukade skaka på huvudet in<strong>för</strong><br />
USA:s problem har de senaste årtiondenas utveckling – inte minst i Europas<br />
storstäder – inneburit något av en chock. Rasmotsättningar, gettobildningar<br />
och framväxten av en underklass var tydligen inte exklusivt amerikanska<br />
fenomen när allt kom omkring! En av dem som har dragit in Europa i underklassdebatten<br />
är Charles Murray. Han utfärdade 1989 en varning <strong>för</strong> att en<br />
underklass av samma typ som den amerikanska höll på att växa fram i<br />
England. Denna varning, som fram<strong>för</strong>des i en artikel i Sunday Times, och den<br />
debatt som följde har publicerats i Charles Murray and the underclass – the<br />
developing debate (1996).<br />
Murray menade i sin debattartikel att skillnaden mellan USA och England<br />
203 Kelso (1994) sid 280.<br />
116
Change language