Jag tror att det rosa och de varma, röda färgerna är bra förskolefärger. Men det rosa kan också bli för ensidigt för de lite äldre förskolebarnen, som kan vara i behov av en mer kontrastrik miljö. <strong>Johanna</strong>: Hur tänker du ytterligare kring Steiners uttalanden om att komplementärfärgens verkan upplevs starkast för barnet? Leander Engström svarar att det inte verkar finnas mycket forskning gjord på detta område, kanske för att undersökningar av små barn är mera krävande än studier på, och med vuxna. Collot d´Herbois som fördjupade sig i färgers inverkan på det själsliga, uppger dock att barn under tre års ålder inte upplever komplementärfärger, emedan dem verkar starkare än den primära färgen i miljön, för barn över tre. Denna komplementära verkan fortskrider, och har troligen sin topp i barnets 5-7 årsålder, tror Leander Engström. Den pågår fram till dess barnet uppnått tolvårsåldern, men har under dess lopp, gradvis tunnats ut, för att helt ha klingat av vid tolv. Anne Widmark menar också, i uttalanden i den antroposofiska tidsskriften På Väg, när det gäller målning, att man inte behöver måla med barn under fyra år eftersom de inte ännu blivit tillräckligt medvetna om hur färger påverkar dem. Men, uttrycker Leander Engström, barn kan ju ändå må dåligt av fula, starka påträngande färger i miljön. Och om vi igen talar om barnets spegling av kulturutvecklingen, menar man att det treåriga barnet kommit så långt som till den grekiska tiden då den gröna färgen uppenbarades för mänskligheten. Då kan man kanske tänka att pedagogens röda förkläde framkallar det gröna i barnets inre, och på så sätt inverka välgörande och lugnande. Jag frågar ytterligare om Leander Engström tror att färgen i miljön kan stödja den pedagogiska intentionen och verksamheten? Leander Engström: Ja, det tror jag! Liksom olika färger representerar olika tider i mänsklighetens utveckling, blir det tydligt hur det lilla barnets stadieutveckling kan jämföras med kulturutvecklingens epoker. Först kommer de varma rödaktiga färgerna i barndomen, och arbetar sig framåt till det gröna och det kyligare blå, som kan passa tonåringens intellektuella utveckling och den vuxne bättre. Steiner har mest uttalat sig om de lite äldre barnen, från skolåldern och uppåt, och ur ett färgsammanhang nämnt mycket lite om de yngre åldrarna. <strong>Johanna</strong>: Hur resonerar du kring ett användande av det svarta och det vita inom förskolemiljön? Leander Engström: Det svarta är lite dystert. Och både vitt och svart kan ju framkalla en kall och lite hård stämning. Men hur man väljer färg får aldrig bli dogmatiskt. Handlar det exempelvis om pedagogens kläder, är det viktigt att se till vad denne trivs i. Det skall inte vara fanatiskt på något sätt. Men det fordras att pedagogen lever sig in i hur färgerna verkar på barnet. Den svarta färgen, om det t ex handlar om färgkritor och barn, kan verka på så sätt att det gör barnet för medvetet om konturer, och det hamnar för starkt i ett avbildande element. När man talar om de lite äldre barnen kanske man kan hävda att något av dem behöver det svarta för att uttrycka sig. Men när det gäller små barn tror jag att man kan enas om att det inte är en färg de behöver. Idag ser man ju också ofta inom barnlitteraturen skarpa, onyanserade färgbilder, ibland med mycket svarta konturer. Detta tror jag inte är särskilt bra. Barnlitteraturen är antagligen en faktor som för in barnet för starkt i en yttre medvetenhet. Idag kan man också uppleva att barn är mycket mer vaksamma och kritiska mot sin omvärld, än tidigare, uppger Leander Engström. Det är lätt att de mindre barnen fastnar i det svarta, om de får använda det. Om barnet i sin omogenhet väcks för tidigt in i ett medvetande om den yttre världens krav, kanske dem, för att 71
anknyta till tidigare fråga om stress, också väljer att umgås med alla de starkaste färgerna, eftersom det inte fått erfarenheter av att utrycka sig mer nyanserat. Det är också lätt att barnet lär sig kulturella mönster när det handlar om färg. Jag tror inte att det mår särskilt bra av att bara få vara i de kalla och hårda färgernas värld. Kanske är det svårare för barn idag att på ett sunt sätt få tillgång till att leva med i färgernas värld, tänker Leander Engström. 72
Change language