Johanna Hellsten - WLH

det också bli fel, och finnas en fara, när föräldrar och andra, får i uppdrag att på ideell basis,
färgsätta en förskola. Ofta har jag sett, säger Wahl Gran, en hantverksmässigt dålig lasering,
vilket gör att tekniken som sådan får oförtjänt dåligt rykte. Miljön kan ju också bli för intensiv
när någon färg i rummet fått verka för mycket , så att det får negativa konsekvenser för dem
som där skall vistas. Man bör inte ta för stora risker vid färgsättning av annan miljö än den
privata. Därför är det viktigt med en kunskap om hur färgerna samverkar, säger Wahl Gran och
drar parallellen till att lekmän aldrig själva skulle tillåtas dra elektriciteten på förskolan. Det
hela handlar om respekten för den hantverksskicklighet som måste beaktas, för att få ut ett så
bra resultat som möjligt.
Steiner har uttalat sig om komplementärfärgers verkan på barnet, fortsätter jag och förklarar vad
som sagts. Vad tänker du om det?
Wahl Gran: Jag har bara erfarenheter av ämnet genom målningsövningar med vuxna, och inga
direkta upplevelser av hur det är för barn. Upplevelsen av komplementärfärger är ju ett s k
fysiologiskt fenomen som de flesta upplever. Det är något som sker automatiskt. Ögat strävar
efter totalitet och om man exempelvis utsätts för en röd bild, uppstår det gröna som efterbild.
Man arbetar efter en treenighet, det röda, det gula och det blå. Grönt uppstår genom blandningen
av gul och blå som motbild mot det röda. Den gröna färgen uppstår då i seendet men också i det
själsliga, menar Goethe. Wahl Gran menar att han endast kan utgå ifrån sina egna känslor, men
tror att det ligger någonting i Steiners uttalande. Steiner forskade i fenomenet och upprättade på
experimentell basis s k färgrum, nästan som några enfärgade lådor som man av terapeutiska skäl
fick vistas i. Men detta är ett område som behöver utforskas mer, säger Wahl Gran och är osäker
på om den komplementära färgen gör starkare intryck på barnet än vad den primära
åstadkommer, eftersom han saknar egen pedagogisk erfarenhet. Men tror att det så att säga finns
en given totalitet. Ett enfärgat rum inverkar på ett visst givet sätt. Det är färgens påverkan man
vill åt i en holistisk färgsättning, som överensstämmer med hur färg uppenbarar sig i naturen.
Färgens verkan är något som inte alltid går att verbalisera, det är en slags energi, om jag får
uttrycka mig flummigt, säger Wahl Gran, precis som toner och musik kan ha givna effekter,
som inte alltid så lätt kan åskådliggöras och verbaliseras.
Jag frågar vidare om tankegångar kring användandet av svart och vitt, i förhållande till en
”barnmiljö”. Finns det något förbjudet?
Wahl Gran: Inom det konstnärliga arbetet finns inga regler. Jag har själv svart interiör och barn
hemma. Det svarta är något naturligt, kolet är ju svart. Men jag har inte tillräckligt mycket
erfarenhet av hur det svarta påverkar barnet inom det pedagogiska fältet. Men det finns ju en
uppbyggd traditionalitet i waldorfskolans färgsättning, och man vill ju inte provocera fram
något som inte fungerar ihop med den pedagogiska intentionen! Det svarta kommer in, som
pedagogiskt grepp i sjunde klass, och i åttan återkommer färgen igen. Det svarta är ju en otroligt
intressant färg! Men att exempelvis svart krita inte alltid finns på förskolan, har nog att göra
med att den klassiska Stockmar-paletten inte innehåller denna färg. Den svarta kritan kan
kanske också göra att den tecknade konturen blir för tydlig. Man vill ju att barnen skall få
uppleva och hålla sig kvar i färgens element. Det finns säkert för barnet, också någonting
lockande i att använda den svarta kritan, men kanske är det bättre att få arbeta sig fram till det
svarta, att först få en gråskala genom grönt och rött, sedan blanda gult och blått eller lila. Idén
kan vara att få sammanföra färgen, och på så sätt få erfara vad svart färg är. Kanske går man
miste om det om man direkt tar genvägen att använda sig av en färdigblandad burk färg. Man
får ju också tänka och känna efter själv vad som känns bra att använda för, eller med sina egna
68