Johanna Hellsten - WLH

Wahl Gran: Om man exempelvis färgsätter en affär, eller andra offentliga miljöer, kan man
tänka mer ”designat”, men när det gäller förskolor utgår jag ifrån vad Steiner uttalat sig om när
han gav riktlinjer för färgsättningen av den första waldorfförskolan i Stuttgart, med sin klassiska
tyska färgsättningsmodell, uppbyggd utifrån regnbågens sju färger och som börjar med det
vinröda i förskolan och följer färgcirkeln runt, fram till år tolv. Variation på färgsättningen utgår
ifrån den engelska skalan, med mer gula och gröna nyanser. Steiner själv ville ju även visa på en
flexibilitet i färgsättningen.
Wahl Gran menar att ju mer han umgås med färg, desto mer intuitivt sker arbetet, och säger att
efterhand erfarenheten ökar, är det inte alltid man reflekterar, eller medvetandegör färgvalet.
Grundidéerna bakom färgsättningen på waldorfförskolor och –skolor, kommer ifrån Goethes
färglära. Och jag tror, säger Wahl Gran, att Steiners riktningsgivande uttalanden bakom denna
helhetsfärgsättning, och som mitt arbete utgår ifrån, är att färgerna, färgskalan skall följa barnets
utveckling analogt, hela vägen upp till tolvan. Hela färgkretsen gås som sagt igenom från ettan
till tolvans årskurs. Och varje årskurs är kopplad till sin åldersanpassade färg. Eleven gör så att
säga en resa i färg. Det är en väldigt intressant aspekt! Och detta är ju inte är något man
lättvindigt ändrar på hursomhelst, säger Wahl Gran, och gör liknelsen: Liksom man inte ändrar
läroplanen, har färgerna sin bestämda position i förhållande till årskurs.
Jag fortsätter, och undrar om Wahl Gran har några tankar kring kraftiga färgers påverkan på
barn, kan färgen inverka negativt på barnet, exempelvis stressande?
Wahl Gran upplever att waldorfskolor ofta målas i starka kulörer utifrån en tanke hos Steiner
om färgens välgörande verkan, välgörande på barnet genom att det får befinna sig i ett färgbad
som påverkar dess sinnen. Men klassrummen är alltid målade enhetligt.
Jag utvecklar min fråga och säger: Man kan ha en uppfattning om att miljön inom den
kommunala skolan ofta är plottrig och färgsatt i mycket olika färger samtidigt, inom ett och
samma rum… Vad tror du vidare om det, ur ett hälsoperspektiv?
Wahl Gran svarar: Man skall rent allmänt vara försiktig med för mycket kontraster. Fast jag
gillar att arbeta med kontraster exempelvis mellan golv, väggar o tak, utifrån ett sådant sätt att
det hela överensstämmer, och samspelar väl i rummet. Det måste vara ett väl avvägt arbete när
det handlar om kontraster, färgbrytningarna måste ändå hänga samman med varandra för att
forma rummet harmoniskt. Här är det också viktigt med naturmaterial som trä, betong och puts,
för att skapa en vitaliserande miljö. På så sätt ges möjligheter till att låta känslan… Att låta
någonting uppenbara sig ur färgen, säger Wahl Gran. Men det finns också skolor som vill
utjämna kontrastverkan genom att inte precisera och tonge exempelvis golvet och takets
funktion alls. Så arbetar inte jag.
Det får inte bli en för massiv färgsättning, får inte bli för tungt, jag strävar efter att få fram något
väsensaktigt. Och barn är ju också mycket känsligare än vuxna, färgen har på dem starkare
verkningar. Starka kontraster kan bli för intensivt och störande, liksom överväldigande och
disharmoniskt. I waldorfskolan jobbar man med färgsättning efter klanger, d v s, ur Goethes
färglära, för att få det hela att framstå som en harmonisk helhet. Färgen har här ett pedagogiskt
syfte, inte ett dekorativt. Och visst kan man leka med klanger, t ex i en passage, säger Wahl
Gran, men färgsättningen i den här miljön fyller så att säga inte ett rent ”designat” syfte.
När man arbetar med färgsättning kan man gå efter känslan, jag tror att man skall akta sig för att
föda dogmer. Och det gäller att vara ödmjuk inför material, rum och färg. Det innehåller, och är
ju även ett konstnärligt grepp, att färgsätta en miljö efter erfarenhet och intuition. Men visst kan
67