Johanna Hellsten - WLH

von Goethe har uttalat sig angående ett s k sinnenas bedrägeri: Det är inte sinnena som bedrar
oss, utan våra omdömen. Bjerke (1961), kommenterar:
När medeltidens naive realist hävdade att jorden var platt berodde det inte på ett sinnenas
bedrägeri utan på ett falskt omdöme – ett felslut, baserat på otillräckliga iakttagelser. En
kombination av flera erfarenheter, ordnade av ett logiskt tänkande, leder till den riktiga
konklusionen: att jorden är rund (s. 18, Bjerke, 1961).
Ett ”sinnenas bedrägeri” när det gäller färg, utesluter således inte objektivt verifierbara kriterier
enligt Bjerke (1961).
Mitt arbete
I detta arbete skall jag försöka ta mig an ett fenomenologiskt utforskande av färgsättningen i
waldorfförskolemiljön och dess inverkan på barnet, utifrån tankar och erfarenheter från vuxna
betraktare.
Jag kommer inom litteraturen röra mig in och ut ur olika tänkvärda beskrivningar. Mestadels
cirkulerar resonemangen kring ett psykologiskt upplevelsefält, men snuddar också vid något
biologiskt, och för att sedermera, någon gång göra avstickare till kulturella preferenser i
utforskandet av något kvalitativt upplevbart. Och för att, i den här texten, söka beskriva
färgupplevelsen, i dess komplexitet och olikartade yttringar som sammansatt fenomen, kommer
jag huvudsakligen att irra efter ”subjektiva sanningar”. Att då tro, att undersökningen skulle
hålla måttet genom att uppfylla vad Bjerke aspirerar på, att färgupplevelsen också kan påvisas
genom objektivt verifierbara data, är i mitt fall högst otroligt! Men förhoppningen förblir ändå
att min strävan efter öppna och rena iakttagelser av de intervjuades erfarenheter skall uppordnas
av ett logiskt tänkande, och trots allt, i slutändan, leda till en riktig konklusion om hur
färgsättningen, ur en waldorfpedagogisk kontext och utifrån vuxnas betraktande, kan upplevas
inverka på förskolebarnet.
4