Johanna Hellsten - WLH

sådana saker. Min plikt är att göra färgsättningar utifrån vad jag kan kanalisera in om platsen
och situationen, säger Fuchs och uttrycker vidare:
Det jag vill åstadkomma är inte det man kallar för atmosfär, att jag vill färga luften. Men det
är egentligen inte intressant vad som är på väggen, utan vad som händer mellan väggarna.
Det kan man inte sluta fundera över eller försöka komma underfund med… Det är inget man
kan dogmatisera (Fuchs, 2009-09-10).
Men när det gäller ett antroposofiskt synsätt, fortsätter Fuchs, så vet jag inte riktigt om det är det
min färgsättning handlar om… Det talas ofta om ”en antroposofisk färgsättning”, men jag vill
hävda att det handlar om min egen färgsättning, som jag har målat i Sverige och på andra
ställen. Jag har bara försökt göra så gott jag kan! Fuchs skrattar och säger vidare att, det finns
ingenting mer underbart än färg och form i alla dess former. Och eftersom jag konsekvent följer
den känslan, har människor i antroposofiska sammanhang sett saker som de tycker stämmer bra
överens med sina egna värderingar. Men ingenting i färgsättningen är dogmatiskt eller
dilettantiskt utfört. Färg är ett material som måste hanteras på ett bestämt sätt, men det
färghandeln eller fabrikanterna tillhandahåller är inte hela sanningen. Man kan variera färgerna
mycket, säger Fuchs och pekar mot den tillbyggda skära ytterväggen:
Men i arkitekturen… det handlar hela tiden om att anpassa färgens densitet mot ytans
densitet. Olika glans och ytor. Det är lite sårande, du ser, alltså den grova panelen och den
sötaktiga färgen där, det är inte helt… om man låter den verka ett ögonblick, det är någonting
som inte stämmer där. Det är det som barnen upplever, och där kommer det moraliska in
(Fuchs, 2009-09-10).
Huvuduppgiften är att skapa moraliska krafter hos barnet, berättar Fuchs. Det handlar inte om
att predika moral, utan precis som pedagogen genom sitt handlande skall vara en auktoritet, så
är färgen moralisk i sig själv och påverkar på så sätt barnet. Det är en helig handling att blanda
färg. Steiner sa en gång att färg är en visualiserad sinnestämning, och det är det saken handlar
om! Jag kan blanda färgen, och göra färgsättningen, trist eller glad, eller jag kan göra det vänligt
eller argt… Men allt måste hela tiden utformas med respekt för människorna som där skall leva
och vistas, arbeta och studera, dö eller bli friska… Det kan man säga är höga ambitioner, men
det är så det är! Jag försöker hela tiden se till vad som är essentiellt för dessa människor för att
se vad jag kan bidra med.
Jag frågar om hans tankar kring åsikten som man idag kan höra, att barn föredrar mycket starka
kulörer, liksom väljer dem självmant om man bara låter dem. Jag undrar över om hur han tror
att dessa färger inverkar på barnet. Fuchs svarar att han inte vet hur pass mycket barnet väljer
färger själv. Kanske är det ifrån de vuxna som barnets tankar om vad som är fint kommer? Men
alla människor jobbar ju självmant med färgsättning varje dag, när bordet skall dukas, eller
kläder väljas… Jag tror att, vad som är viktigt när det gäller barn, är att inte göra dem alltför
medvetna om utseendet för tidigt, säger Fuchs. Vårt samhälle är så utseendefixerat idag, och när
man hör saker som att ”du med din hud kan inte bära grönt…” tycker jag det är rent trams! Det
är ju fantastiskt att vi är fria att välja våra färger, för det finns nästan inget annat område där vi
är det. Själv är jag mycket tacksam att jag fått ha så många uppgifter i mitt liv där jag helt fått
välja färg, och tagit ansvar för det. Det handlar ju inte om att jag bara vill utleva mig själv, utan
jag vill ju serva en bestämd situation så att alla färger stämmer ihop. Att det inte blir ett visuellt
oljud med det som i rummet skall försiggå. Jag iakttar ständigt, hur den ena färgen klingar, eller
hur den inte klingar… Och så händer det ofta att man kan stöta på högtidliga färger i banala
omgivningar, eller tvärtom, -Det blir ett dåligt betyg!
65