Johanna Hellsten - WLH

alltså människor har ofta sagt, man kan andas på ett bättre sätt /…/ nämligen ögat kan andas
och bilda komplementärfärgen. Det är att andas ut för ögat (Fuchs, 2009-09-10).
Vi går genom förskolans gård, ser oss omkring inomhus där Fuchs färgsatt och utformat
interiören för snart fyrtio år sedan, vi sätter oss på en bänk på verandan utanför. Barn skriker
och leker.
Här har jag tänkt att hela gården skall vara en lekplats, eller rättare sagt att lekplatsen skall vara
ett rum, därför har jag målat betongen i olika färger här, som du ser, Fuchs pekar på
regnbågsfärgad betong vid husgaveln.
Här ser vi trappräcket som gjorts flerfärgat för att trappan inte skall verka stel i sammanhanget,
och bjuda in till att gå upp och ned i den. Den här färgsättningen är ifrån 1970, det är otroligt att
färgen hållit så väl. Tänk på alla små händer som här har hållit överallt!
Johanna: Är allt bara målat med jordpigment?
Fuchs: Nja, bindemedlet är inte så nyttigt, men om man skall kunna måla färgövergångar som
flyter in i varandra som du ser här, krävs pulverpigment. Jag har blandat själv. Och här:
Tempera och olja... Detta kan man inte göra med plastmaterial. Det krävs riktiga färger.
Johanna: Hur tänker du kring valet av färg till respektive rum, arbetar du mest intuitivt eller
anser du att det finns många teorier bakom varför det just är rosa här, blått där och gult i
köket…?
Fuchs: Ja… alltså det gula är mer kommunikativt än blått, blått skall man inte ha i ett matrum.
Och om man tänker på första klass i skolan så skall de ju ha lite rött. Sen handlar det om
klangen de olika rummen sinsemellan… Fuchs visar mig omkring, ser sig själv intresserat
omkring, stryker över möblerna och berättar någon liten berättelse om varje sak vi passerar.
Jag fortsätter med att fråga om Fuchs erfarenheter kring komplementärfärgernas verkan på
barnet, och berättar om vad Steiner skrivit i Barnets uppfostran från andevetenskapens
synpunkt; Om hur man bör sätta på det aktiva barnet en röd tröja för att på så sätt framkalla det
lugnande gröna i barnets inre…
Fuchs funderar ett tag och svarar: Ja… det handlar inte om att framkalla den motsatta färgen,
utan genom att kläderna har samma färg så har barnet ingenting att opponera emot, utan blir en
del av färgen. Han fortsätter sedan att tala om rummets enhetliga klang och säger att rummens
förhållande till varandra växlar i sina övergångar precis som årstiderna. Varje färg formuleras,
som Albers uttrycker det, genom sin omgivning. När jag färgsätter arbetar jag utifrån att varje
situation innebär nya möjligheter. Jag tar hänsyn till rummet eller husets plats, om det står mot
en skog eller vid vatten, eller om jag vill kamouflera in, eller lyfta fram det som motspelare till
någonting annat. Man måste också ha en bild av vad som skall försiggå på platsen. Färgen är
bärare av information. Jag måste veta vilka element som skall lyftas fram och vilka som är
sekundära, färgen får en informativ karaktär. Jag skulle inte kunna måla den här entrédörren i
samma färg som huset, för då blir man osäker på var ingången är. Så är det också invändigt.
Dörren till matsalen bör ha en annan färg än till toaletten. Allt skall proportioneras och avvägas
helt lagom. Det hela skall doseras rätt. Omgivningen skall inte kasta sig över en människa, men
man skall heller inte behöva leta efter ingången. Allt skall stämma, taket skall inte ramla ned
men inte heller ge motstånd!
Man har hela paletten att arbeta med. Men måste förstå att en lekskola är någonting annat än ett
äldreboende, liksom ett sjukhus kräver annan färgsättning än ett kontor o s v. När jag färgsatt
tåg och forskningscenter, och allt möjligt annat, har jag inte brytt mig om trender och smak och
64