Johanna Hellsten - WLH

Färgen behandlades utifrån sin kvalitet och inte så mycket efter teknik. Jag tror att man kan bli
väldigt påverkad av färg, säger pedagog C.
På den här förskolan är föräldrarna väldigt delaktiga och har själva utfört en del av
färgsättningen, i samråd med de pedagoger som då arbetade här. Jag tror också, fortsätter
pedagog C, att den som startade förskolan hade bestämda tankar och var medveten om hur det
skulle vara, eftersom hon var både waldorfförskollärare och inredningsarkitekt. Men vi har valt
att ha väldigt milda färger i vår omgivning. På så sätt har jag heller ingen erfarenhet av hur
starka och röriga färger påverkar barnet, eftersom miljön inte alls ser ut så här. Vi har också
laserade väggar som gör färgen mer vilsam för barnen. Vi vill inte framföra direkt plottriga
mönster på väggarna, eller på våra kläder, utan vill skapa en lugnande atmosfär. Alla våra lektyg
är neutralt färgade, fast i färg, om du förstår vad jag menar? Det skall inte vara givet att ett
kojtak måste byggas utav ett brunt eller svart skynke, utan att också ett rosa kan gå bra. Vi vill
inte ha några chockfärger, eller påträngande färger som stör barnet. Det skall inte finnas sådant
som distraherar barnen i deras lek. Jag vet ju själv hur jag kan reagera på en stark färg, hur den
kan påverka mig så att det blir svårt att koppla av, man blir så att säga lite uppskruvad. Så tror
jag också att det är för barnen. De påverkas antagligen likadant.
När det handlar om komplementärfärgers verkan, uppger pedagog C, så har jag ingen erfarenhet
kring dem… Men det är ju intressant att du nämner det (pedagogen vänder sig till mig då jag
berättat om Steiners uttalande kring detta i Barnets uppfostran från andevetenskapens synpunkt,
2004), för i vårt kök har vi nyligen bytt gardiner, från curryfärg till blått. Det var en förälder
som kom med dem när terminen började och tyckte att: ”Det här blir jättebra, och blå som är en
så lugnande färg…”. Men vi har aldrig haft en så livlig grupp vid matbordet som den här! De är
inte stökiga, men mycket glada och pratiga. Det är ju svårt att säga att det bara skulle handla om
färgen… Vi har ju tänkt att det handlar om sammansättningen av barn. Men kanske skall vi nu
prova att byta gardiner och se om det gör någon skillnad!
Pedagog C säger att: Här tänker vi på helheten och arbetar mycket efter årstidernas skiftningar.
Färgerna på årstidsbordet följer naturens rytm. Och jag tänker, säger pedagog C, att det är
viktigt att leva sig in i naturens färger. På en förskola i staden, som jag tidigare praktiserade på,
upplevde jag att det var asfalt överallt och man kände knappt någon skillnad på årstiderna. Men
där var det intressant att se att pedagogerna som arbetade liksom färgade sitt tal, och på så sätt
förmedlade naturens färgstämningar.
Angående den svarta färgen, är det inget vi använder här. Den så att säga väcker ingenting hos
barnet. Så är det med det vita också i viss mån, det appellerar inte till barnet. Vitt och svart är
intetsägande. Dessutom är ju svart en lite låg färg, d v s att den känns lite dyster. Vi vill ha vår
förskola i ljusa, och varma färger för att få det ombonat. Men vi har också en färgklick som
känns väldigt bra! Det är en klarröd matta vi köpt in och som barnen har samling på. De är
väldigt glada för sin ”samlingsmatta” och tycker om den. Den känns lite som en samlande punkt
i rummet. Men i övrigt försöker vi hålla de varma och milda färgerna. Det skall kännas
behagligt att komma in hos oss. Ljuset ligger på fint och färgsättningen funkar året om, till varje
årstid, uppger pedagog C, och berättar om förskolans tankar om interiör färgsättning:
Det skall kännas välkomnande och ombonat. Man skall kunna finna en värme i rummet, och
som skapar en trygghet därifrån barnen kan utvecklas. Man vill få fram en vilja att vara här,
från barnets sida (pedagog C, 2009-09-23)
61