Johanna Hellsten - WLH

Waldorfförskolan i fråga, där pedagog B arbetar, är nyrenoverad och färgsatt utifrån de två
förskollärarnas egen känsla av vad som passar in och upplevs som vackert. Vi har inte utgått
ifrån några speciella teorier om hur en specifik färg skulle påverka barnet när vi laserat, men vi
tänker att barnen skall omges av en varm färgsättning som kan bli till ett uppbyggande stöd i
deras utveckling uppger pedagog B:
Barnen skall helst inte ha för mycket kalla färger omkring sig… blå färg är inget fel, man kan
gott ha det i en förskola, men den skall inte dominera och omhölja hela barnet. Vitt tycker jag
också att man kan undvika. Det har jag upplevt, och upplever man om man bott i helt vitt och
sedan jämför med annat. Det är inget fel med vitt om man har trångt, eftersom det ger en
känsla av rymd. Men om man håller sig till barn skall det vara milt dämpade färger över
lag… Jag kanske låter väl mycket antroposofisk nu, men jag kan tänka mig att det har att göra
med det organiska. Organen och livskropp skall byggas upp. Livskrafter skall byggas under
småbarnstiden… Det blå är mer en intellektuell färg, den är stillhet och har inte så mycket
värme, samtidigt som den mörkblå kan vara omhöljande. Men det är skillnad på barn och
vuxna. Det ligger nog någonstans där, att den kanske inte är så uppbyggande, om man har för
mycket av den färgen. Den tilltalar intellektet för starkt (pedagog B, 2009-09-22).
Pedagog B berättar vidare om att ett privat intresse finns angående färgens natur och
färgsättning. Dock skulle jag inte kunna hålla ett föredrag om färg, men jag har läst en del för
länge sedan, uppger denne. När jag jobbade i waldorskolan har jag fått följa färgsättningen så
som den där ser ut, med början i det röda och en genomgång av färgerna upp till det blå. Det var
häftigt att få uppleva! I den vanliga skolan där jag också jobbat är inställningen till hur färgen
påverkar oss helt okänslig. Man brydde sig inte om man blandade knallorange och knallgrönt
hursomhelst på stolar och bord, och huller om buller med allting! Det första jag gjorde när jag
började arbeta på den skolan var att finna en stol som var harmonisk i sin färg, sedan valde jag
ut en stolsdyna som matchade i samma färg. Pedagog B säger:
Kollegorna skrattade åt mig för att jag brydde mig om färgen i miljön, men jag kunde bara
inte med det neongröna! Speciellt en lärare sa till mig: ”Nämen herregud, jag bryr mig inte
om sådant där, men det är kul att du gör det! Jag undervisar bara.”. Då menar jag att man
stänger av sinnena, för är man öppen för saker, tror jag även att barnen blir öppna och får en
känslighet. Att vara känslig är ju faktiskt en styrka om man lyckas bli stark i sitt inre
successivt (Pedagog B, 2009-09-22).
Pedagog B: Hur färgen påverkar barnets välmående handlar om när det vistas i en och samma
miljö under en längre tid. Färgen verkar på ett subtilt sätt, liksom i bakgrunden. Färgseende har
också att göra med inlevelse. Och om man som vuxen är okänslig i hanteringen av färg, då för
man över detta till barnen som också riskerar att bli lite avtrubbade. Dock inte alla barn, för man
är ju olika sinnad, hur lätt man påverkas i sitt inre. Men i dagens värld har vi stor respekt för de
grövre sinnena, medan färgseendet och de känsligare sinnena inte värderas lika högt eftersom
det handlar om något otroligt subtilt. Men i den vanliga förskolan är allt ofta skrikigt i sin
inredning och i leksaker:
Det är helt okänsligt, fullständigt okänsligt i den vanliga förskolan och nu är jag
generaliserande, vilket man aldrig skall vara för det finns massor med undantag hela tiden,
men ändå, generellt sett, så har man mycket starka färger hela tiden, och kontraster som man
hela tiden jobbar med… Då brukar jag säga att föräldrar väljer medvetet att inte sätta
59