Johanna Hellsten - WLH

Mamman och pappan styr väldigt mycket, vare sig det är omedvetet eller medvetet vilka färger
och meddelanden som barnet, skall ha på sig. Det kan ju vara tråkigt när det blir för mycket,
men här på förskolan väljer vi att inte göra någonting åt det. Föräldrarna bestämmer i alla fall,
vad vi än säger och tycker om kläd- och färgval, vad deras barn skall ha på sig. Är de inte
mogna för informationen, så spelar det ingen roll vad vi säger. När det handlar om pojkar och
rosa färg, som vissa pappor kanske inte vill att de använder, har jag aldrig sett en pojke som
protesterat mot att leka i vårt rosa rum.
När det handlar om bakomliggande teorier för färgsättning, uppger pedagog A, att miljön på
förskolan utformats, genom att färgsättarna som anlitats haft anknytning till målaren Fritz
Fuchs, vars teorier utgår ifrån Goethes färglära, på ett vanligt, waldorfpedagogiskt sätt. I
färgläran talar man ju ofta om motbilder och om hur grundfärgen påverkar oss. Färgupplevelsen
är så viktig, och påverkar oss så starkt. Den går rätt in i oss! Men det är också en fråga om hur
starkt man skall hårdra teorierna i praktiken. Man kan ju ha en färdig uppfattning om att ett
lekrum skall vara rosa. Men när exempelvis mannen som skulle måla väggarna i vårt lekrum
arbetade, använde hans sig av lila färg. Frågade man honom om varför, så sa han bara att: ”Nej,
jag känner att det skall vara violett i det här rummet”. Så jag tror att man måste vara formbar
och se till hur platsen och omgivningen påverkar samspelet med färgen. Man får inte vara
dogmatisk, utan bör se till vilka barn som skall vistas i byggnaden, och vad som passar in.
Helhetsupplevelsen och färgsättningen i miljön är viktig, anser pedagog A och menar att de tar
hänsyn till att textilier i verksamheten, pedagogens kläder och att generell färgsättning passar
ihop. Den svarta kritan utesluts också. Varför vet inte pedagogen.
Pedagog A har heller inte i praktiken uppmärksammat vad Steiner (2004) skriver om
komplementärfärgen och dess förhållandevis starkare inverkan än den primära färgen, på
barnets inre upplevelse. Men framhåller vad som tidigare sagts, att miljöns färgmässiga
utformning är väldigt viktig för barnets välbefinnande.
Intervju 2, Pedagog B
Samtalets kontext
Samtalet har hållits i ca femtio minuter på förskolans område, 2009-09-22. Pedagogen har
arbetat många år som waldorflärare men arbetar nu som waldorfförskollärare i en relativt
nystartad verksamhet som drivs av pedagog B och ytterligare en pedagog, på landsbygden
utanför Stockholm. Pedagog B har före samtalet fått ta del av de frågeställningar (se bilaga 1:
Samtalsram för respondentintervju/ Förberedelsematerial till pedagoger) som utgör ramar för
samtalet. Intervjun har bandats och transkriberats. Pedagogen har dock avböjt en korrigering av
materialet i efterhand.
Vi slår oss ned i soffan med en kopp kaffe och en kaka. Vi kan tala ostört i ca 50 minuter, sånär
som på pedagogens regelbundna små turer till fönstret för att då och då titta till att allting står
rätt till med barnen som leker ute på naturtomten, liksom att telefonen ibland ringer, eller att nya
vedträn skall kastas in i kaminen för att få fart på värmen igen!
Sammanfattning av samtal
Pedagog B tänker att Arne Klingborgs ord om att vad som påverkar människan allra mest, och
oftast på ett omedvetet sätt i en miljö där vi vistas dagligen, är arkitekturens utformning. Däruti
ingår även färgsättning. Man måste vara otroligt stark för att för att överbrygga den negativa
inverkan som en mycket fyrkantig miljö har på människan, tror pedagog B.
58