Johanna Hellsten - WLH

2. Intervjuredovisning
Nedan kommer sex intervjuer att sammanfattas. Dessa bygger på samtal gjorda med tre
pedagoger på skilda waldorfförskolor och tre kunniga inom olika yrkesområden som har med
färgsättning att göra. Varje intervju inleds med redogörandet för ett ”samtalets kontext” och
avslutas med en genomgång av vad som framkommit ur intervjun.
Jag vill vara tydlig med att redogöra för att det handlar om min egen beskrivning, och
kvalitativa tolkning av mötet med respondenten/informanten, och de samtal som förts. I vissa
fall har intervjupersonen korrigerat materialet, medan textmassan i andra, baseras på min egen
sammanfattning och upplevelse av vad som sagts.
Intervju 1, Pedagog A
Samtalets kontext
Pedagog A har arbetat tio år inom waldorfförskolan, och dessförinnan som dagmamma och på
kommunal förskola. Jag får tid till en telefonintervju på ca 15 minuter, 2009-09-10. Pedagogen
har inte velat sätta sig in i några frågor i förväg (se bilaga 1: Samtalsram för respondentintervju/
Förberedelsematerial till pedagoger), och inte velat korrigera materialet i efterhand.
Samtalet kantas av jäkt och stress från bådas sida, då tidpunkten för intervjun plötsligt måst
ändras från ett samtal på tu man hand till att bli en relativt kort telefonintervju, då personal
saknas på förskolan i fråga. Vi försöker båda att vara så tydliga och konkreta som möjligt i våra
frågor och svar. Dock får intervjun även dras med en dålig telefonmottagning, varpå det ibland
är svårt att höra vad som sägs.
Sammanfattning av samtal
Pedagog A, anser att det är av stor betydelse att den pedagogiska miljön verkar som en
skönhetsupplevelse för barnet: Då jag arbetat inom den kommunala förskolan innan jag
utbildade mig inom waldorfpedagogiken, har jag sett och kunnat jämföra de olika
omgivningarna. Och efter min första praktik som faktiskt var här, just på denna lekskola, med
sin underbara miljö, blev det hela så tydligt och självklart för mig! Jag fick så starka upplevelser
av de vackra färgerna som förskolan inretts i. När jag tänker tillbaka på den vanliga skolan
möttes man av antingen tråkiga gråvita väggar eller osmakligt inredda rum. Jag minns speciellt
ett rum som målats i starkt brunt och orange, det s k Djungelrummet , dit inte ens barnen ville
gå in. Och ville dem det, var det för att springa och skrika.
Som barn behöver man en lugn miljö, där inga väggar tapetserats fulla av information på lappar
och dylikt. Om barnen utsätts för alltför många starka färgintryck och matas med en massa
information samtidigt, så kan jag tänka mig att deras sinnen blir avtrubbade, säger pedagog A.
Det ges idag inte fullt utrymme för de små barnens möjligheter att i lugn och ro få reflektera
över tillvaron, och att få skapa själva. Om färgerna i omgivningen är milda och inte så
påträngande, utförda i lager-på-lager och i skiftningar, så som det ser ut inom waldorfförskolan,
kan de ge upphov till att barnen själva kan fantisera och kanske t o m börja urskilja levande
figurer ur färgen! Det ges en frihet och en möjlighet till att utvecklas till det man vill.
Utifrån en kulturell påverkan, kan man idag också se att föräldrarna sätter på sina barn skrikiga
färger och tröjor med stora tryck. Kanske väljer mamman att sätta på sin flicka bara rosa kläder.
57