Johanna Hellsten - WLH

en rörlighet emellan polerna ljus och mörker, liksom en rörlighet som i motsats till stagnation
främjar ett sunt kroppsligt växande, och dagens vetenskapliga tanke om att färg kan understödja
kroppslig homeostas.
Waldorfmiljöns tankar om färg och material stämmer hur som, idag väl överens med moderna
studier om en omgivning kopplad till välbefinnande och inlärning.
Diskussion av metodval
Detta arbete har på sätt och vis inte utgått ifrån en renodlad fenomenologisk ansats, i den
mening Merleau-Ponty åsyftar (Kvale, 1997), d v s ur en direktbeskrivning av en upplevelse,
u t a n hänsyn tagen till dess orsak eller ursprung. Istället har en kombinerad datainsamling, som
innefattar både litteraturstudier av fenomenet, och forskningsintervjuer gjorts. Utifrån detta
tillvägagångssätt har jag, i viss mån, och i möjlig opposition till Merleau-Pontys beskrivning av
fenomenologin, försökt att härleda och beskriva olika perspektiv på färg. Dock vill jag ändå
hävda en fenomenologisk utgångspunkt, då jag i litteraturen sökt efter en vidgad ”sanning”,
kompletterat med de upplevelser som i intervjuerna utgör livsvärld inom ett
”waldorfpedagogiskt färgfält”. Rudolf Steiners uttalanden, och ett kvalitativt upplevande av färg
inom den waldorfpedagogiska sfären har, om än inte varit vägledande i studiens alla stycken
och delar, definitivt figurerat som ett någorlunda fast tema i bakgrunden genom hela
undersökningen. På så sätt har enligt mig, heller ingen utradering av den förförståelse som
Lindgren (1994) talar om, varit helt av aktuell, då jag, liksom författaren vidare påpekar, inte
kunnat undgå att ha erfarit kulturella variationer och åsikter i den waldorfpedagogiska omvärld,
som jag ämnat undersöka (exempelvis mina egna erfarenheter av färgsättning i
waldorfförskolemiljön, liksom tidigare pedagogers uttalanden därom). Dock har jag så gott det
går försökt göra mig medveten om mina egna föreställningar, för att därifrån kunna bemöta dem
så oskylt som möjligt. Metodvalet har ingalunda varit ett lätt arbetsinstrument, då
undersökningen genererat en stor mängd upplevd information att arbeta med, men uppfattades
ändå, efter mycken eftertanke vara mest passande för studiens helhetssammansättning.
Diskussion av urvalsgrupp
Det har varit en tidskrävande process att kontakta och stämma av passande tidpunkter för ett
samtal kring mitt tema.
I urvalsprocessen har jag i viss mån tagit hänsyn till den metodiska litteraturen inom
samhällsforskningens område. Repstad (2006) anser, angående urvalet inom den kvalitativa
intervjuansatsen, att inga givna regler finns att tillgå. Dock kan den första omgången intervjuer,
för att få ett tillräckligt brett spann, ligga på omkring sex till åtta stycken, för att eventuellt
senare komma att utökas. Holme & Solvang (2008) menar att spridningen, vad gäller ålder, kön
eller position i forskningsfältet, bör vara så stor som möjligt för att få ut mesta möjliga
information, något jag i valet av informanter, d v s ”experterna” i min undersökning, försökt ta
hänsyn till. Kanske är det i min studie aktuellt att hävda att begreppet subjektivt urval (Holme &
Solvang, 2008) använts, på så sätt att studiens urvalsgrupp inte kan sägas vara utvald ifrån ett
sannolikhetsurval, ej heller utifrån ett bekvämlighetsurval? Däremot har den utvalda kvoten av
personer att intervjua, uppfyllt nödvändiga kriterier för undersökningen; såsom insikt i
waldorfpedagogiken, eller kunskaper och yrkesmässiga erfarenheter kring färg.
48