Johanna Hellsten - WLH

systemen inte tillräcklig vila, vilket i sin tur leder till en fysiologisk stress (Ryberg, 1999).
Wurtman (1975) konstaterar vidare utifrån djurförsök gällande ljusets inverkan på kroppens
vävnader, att artificiell ljusbestrålning troligen innehar skadliga effekter också på människans
hälsa. Även andra studier (Sherwin & Glen, 2002) påvisar i samband med djurförsök, hur en
specifikt färgad omgivning tycktes påverka gnagares stresstålighet. Utfallet blev t o m sådant,
att vissa av djurets kroppsdelar föll av till följd av ensidig färgbestrålning.
Färgforskningen tycks fortsätta, och mångdubblas i takt med alltfler nya specialiseringar på
medicinska åkommor, indelningar av kropp och psyke, liksom en vidgad syn på kulturella
samband i anknytning till färguppfattning. Vetenskapliga metoder blandas här med alternativa
och ockulta angreppssätt (Ryberg, 1991).
Att umgås med färger -En grund för välbefinnande ur ett
antroposofiskt perspektiv
Inom waldorfpedagogiken arbetar man med bilden av individens utveckling och växande, i form
av en slags anspänning mellan polära krafter (Steiner, 2006). Människan är ett väsen som söker
jämvikt mellan dessa polariteter, och det kommer an på pedagogen att stödja balanserandet för
att individen skall uppfatta sig själv som fri att utvecklas. Ett sätt att tjäna detta mål, säger Eve-
Lis Damm (2002), är att låta barnet umgås med färger. Färgen utgör utrymmet mellan ljus och
mörker, ett känslans område. Den spelar något av en förmedlares roll då det knyter ett innerligt
samband mellan något själsligt, ande och materia. Genom målning, och i försjunkandet av
färgupplevelse, uppger Damm (2002), öppnar sig själen för både den yttre omvärlden och ett
inre landskap. En färgutbildning behöver inte enbart vara förbehållet konstnären, säger
Hauschka (1988), och menar att i upplevandet av färg väcks ett socialt intresse för omvärlden
och bidrar till att människan kan medupppleva små och stora händelser i sin omgivning.
Iakttagelseförmågan fördjupas, vilket är av vikt vid den själsliga vård som färgen och målandet
kan ge menar Damm (2002). Själen får på ett mångsidigt sätt hjälp att andas genom att
människan fördjupar sig i sitt arbete, betraktar det på avstånd en stund, för att åter dyka in i
arbetet och upplevandet. Denna omväxling ger själen en rörlighet (Damm, 2002). En dynamik
och rörlighet i kropp, själ och ande, är vidare en komponent i byggandet av hälsa, menar Steiner
(2006).
Inom antroposofiska verksamheter finns en syn på den mänskliga organismen indelad i vad
Steiner kallar nio väsensled. Dessa kan förklaras som en ansats till hur man kan förstå
människans kroppsliga processer utifrån ett psykologiskt plan (Steiner, Läkepedagogisk kurs
1995). Den nivå som representerar en slags känslomässig och sinnlig förnimmelse av världen,
nämns som det astrala planet och kan upplevas genom vad Steiner (1995, Läkepedagogisk kurs)
omnämner Förnimmelsekroppen eller Astralkroppen. Förnimmelsekroppen svarar på yttre
retningar genom att framkalla inre känslor av smärta, lust, drift osv. (Steiner, 2004). Det är
också härifrån som människan kan sätta sig i emotionell förbindelse med färgernas värld. Den
astrala upplevelsesfären kan således utgöra en port varigenom färgterapin kan ha sin ingång, och
förbli verksam på ett själsligt upplevbart plan. Denna kroppsligt/psykologiskt verksamma
organisation; Astralkroppen, tränger genom måleriet ned i ytterligare ett skikt, det väsensled,
den s k Eterkroppen, som får uttrycka våra mer fysiskt betingade vanor och umbäranden
(Steiner, Människan och konsterna, 1995). I Barnets uppfostran från andevetenskapens
synpunkt (1995) talar Steiner om att barnet fram till omkring sju års ålder befinner sig i
utvecklandet av denna eterkropp, och därefter, i nästkommande sjuårsperiod, träder in i ett
fysiskt formande utifrån ett astralt plan. I denna senare utvecklingsperiod kan inlärning och
30