Johanna Hellsten - WLH

och menar att dessa utgör en: ”tredje hud – utanför våra kläder är väggarna i huset vårt närmaste
hölje” (s. 3, Fuchs, 1983; I: Färgbygge, 1986). Denna omhöljande omgivning är i högsta grad
värd att värna om. Hur vi handskas med den säger något om oss själva, medger Fuchs (1983).
I den waldorfpedagogiskt inriktade läroplanen för barn i åldrarna 1-19 år (1998), ges stöd åt hur
gestaltningen av den omgivande miljön i förskolan skall te sig:
Den inre och yttre miljön är omsorgsfullt utformad. I waldorfförskolan strävar man efter att
skapa en rofylld omgivning till barnets lek och övriga aktiviteter. Därför är det vanligt med
möbler i naturmaterial, laserade väggar och textilier i milda färger (s. 13, En väg till frihet,
1998).
Utöver färgsättning är en grundläggande pedagogisk intention i waldorfförskolan att ge barnet
trygghet och god fysisk omvårdnad, i en hälsosam och trivsam miljö (En väg till frihet, 1998).
Steiner (Stockmeyer, 1982) beskriver i waldorfskolans första läroplan hur omgivningen måste
vara levande och konstnärligt utformad för att eleverna skall kunna uppnå en verkligt god
utbildning och ett personligt växande. Han fördömer tidens skolmiljö, vilken han ansåg utgöra
ett direkt angrepp på barnets hela själ och hjärta:
How it is to be deplored, my dear friends, that the schoolrooms for our children are a
veritably barbaric environment for their young hearts and minds. Imagine every school room,
not decorated in the way often thought artistic today, but shaped by an artist in such way that
each single form is in harmony with what his eye should fall upon when the child is learning
his tables (s. 238, Stockmeyer, 1982).
När Rudolf Steiner upprättande den första waldorfskolan i kaoset efter första världskriget,
Stuttgart, år 1919, gavs hållpunkter för dess utformning (Borgström, 2005). Till grund för
undervisningen låg Goethes åsikter om de långsiktiga konsekvenserna av ett allt för
mekanistiskt samhälle, samt Schillers brev om människans estetiska fostran (Nobel, 2000).
Inom antroposofin intar färg rollen som miljöskapare och andlig vägvisare, säger Ferring
(2008). Färg inverkar på sinnena och en genomtänkt färgsättning av en miljö kan stödja,
uppfordra till rörelse eller lugn avslappning. Steiner talade om de olika färgernas moraliska
verkan, och när centret för antroposofi, Goethianum uppfördes 1920 i Dornach, Schweiz,
eftersträvades bland annat ett formspråk som tog till sig Goethes tankar om växternas
metamorfos. Färgen på väggarna utgjordes av transparenta och laserade kulörer. Steiner talade
om vikten av en konstnärlig uppfattning av världen, som inte endast kan skapas av förståndet,
utan också utifrån känslan. Färgen uppenbarar på så sätt det andliga i världen, om den behandlas
på rätt sätt, d v s genom: ”en motverkan till den materialistiska kulturutvecklingen som torkat ut
själen och gjort den passiv” (s. 5, Ferring, 2008).
I den fysiska utformningen av miljön inom waldorfskolan, ligger samma människosyn som i
pedagogiken till grund; En syn på en omgivning anpassad efter barnets olika utvecklingsfaser.
Goethes tankar om metamorfos och färg, är en livgivande källa för dess utformning (Borgström,
2005). Tanken i den konstnärligt utförda arkitekturen och färgsättningen som medspelare i
människans växande, är också att den skall locka till handling, sociala möten och framkalla ett
inre välbefinnande (Lundahl, 2008). Lodräta väggar i en miljö, utgör det största
upplevelsefältet, menar Stenqvist & Åstedt (1984). Därför är det viktigt att de har en kvalitet
som verkar stimulerande, och ger ett visuellt utbyte till de personer som där är tänkta att vistas.
Ur denna synvinkel får även kulörvalet tyngd. Här är det betydelsefullt att inte endast se till
materialets möjligheter, utan också att ta hänsyn till färgernas stämningsskapande karaktärer.
Färgsättaren bör inte endast ha ett estetiskt utformande av miljön i åtanke, utan också en
27