You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kvalitativa intervjuer och samtal<br />
En kvalitativ bearbetning utgår vanligen ifrån ett textmaterial som ofta utgörs av intervjuer.<br />
Man kan hävda, säger Davidsson & Patel (2003), att varje enskilt forskningsproblem, kräver sin<br />
egen variant av forskningsmetod. Ett kännetecken för ett kvalitativt tillvägagångssätt är dess<br />
flexibilitet, säger Repstad (1999). Och Holme & Solvang (1997) skriver att styrkan i den<br />
kvalitativa intervjun, ligger i att den kan likna ett vardagligt samtal. Intervjuaren sätter de<br />
tematiska ramarna, men i övrigt arbetar man utifrån att utgöra ett så litet styrande över<br />
intervjupersonen, som möjligt. Den kvalitativa intervjuns tyngdpunkt ligger i att söka uppnå en<br />
djupare grund och mer fullständiga uppfattningar om det fenomen vi studerar (Holme &<br />
Solvang, 1997). Samtalets huvudmål, enligt Gustavsson (2004), och som jag utgått ifrån i min<br />
undersökning, är att få en idé om hur en specifik grupp av människor uppfattar sin verklighet<br />
utifrån ett valt tema, eller sin ”livsvärld” som Kvale (1997), och Lindgren (1994) väljer att<br />
beskriva saken. Forskaren ”vaskar fram” den information ur samtalet som denne är intresserad<br />
av. Inom den kvalitativa intervjun används inga standardiserade frågeformulär, men forskaren<br />
har lika fullt en uppfattning om, vilka uppgifter som är viktiga att få fram. Dessa skall ha<br />
skrivits ned i en manual eller intervjuhandledning (Holme & Solvang, 1997). Repstad (1999),<br />
uppger i sin tur att en kvalitativt inriktad intervju skall helhetsorienteras men samtidigt vara<br />
målinriktad. För detta krävs en grundlig planering, och tydliga referensramar till temat som skall<br />
beröras (Repstad, 1999). På så sätt utgör forskningsintervjun ett slags professionellt samtal<br />
(Kvale, 1997), och kan användas som empirnära metod (Holme & Solvang, 1997). För att<br />
samtalet skall bli otvunget och spontant, liksom att den intervjuades personliga åsikter kommer<br />
fram, krävs ytterligare, en vaken uppmärksamhet och öppenhet från intervjuaren. Vidare skall<br />
även icke-verbala uttryck hos den utfrågade noteras, menar Holme & Solvang (1997), liksom<br />
Repstad (1999).<br />
Gustavsson (2004), använder enbart ordet ”samtal” som beskrivande vid en kvalitativ<br />
forskningsintervju, och menar att skillnaden mellan en intervju och ett samtal, ligger i att i<br />
intervjun samlas data av ett mer objektivt slag, än i samtalets subjektiva. Skillnaden ligger<br />
således i vad intervjupersonen refererar till, men likheten dem emellan är att de båda genererar<br />
faktiska data. Det handlar alltså, precis som Repstad (1999) ovan hävdar, inte om att den ena är<br />
mer strukturerad eller standardiserad än den andra.<br />
I den här undersökningen har jag valt att använda mig av samtalets form, i insamlandet av data,<br />
d v s beskrivningar av studiepersonernas livsvärld, deras erfarenheter och upplevelser av färg i<br />
fråga. Men i vissa stycken omnämns samtalen ändock som intervjuer. Samtalen kan sägas vara<br />
halvstrukturerade, då de både utgår ifrån ett tydligt mål, ett tema, samtidigt som de är öppna för<br />
vartåt den svarandes beskrivningar leder.<br />
Tillvägagångssätt i intervjuarbetet<br />
Upplägg och förhållningssätt<br />
Jag har alltså, som ovan nämnt, i min studie använt mig av en slags halvstrukturerad<br />
samtalsgång. Samtalen har förts utifrån tankar om en öppen ansats, men med i förväg givna<br />
ramar för dess ämnesinriktning. Jag har velat inta rollen som en god lyssnare, och närmast<br />
försökt uppmuntra respondenter och informanter till att tala om färgen som fenomen, kopplat<br />
till personliga erfarenheter. Jag har således i olika mån, beroende på vem som intervjuats, styrt<br />
samtalets riktning. I vissa fall mer, i form av beskrivningar och funderingar kring hur<br />
9
Change language