Slutrapport om sponsring, Regeringskansliet - E-delegationen

Förvaltningsavdelningen
Sponsring av Regeringskansliet
Sammanfattning
Promemoria
2007-12-17
Enligt de riktlinjer som föreslås får Regeringskansliet ingå avtal om att ta
emot sponsring under förutsättning att sponsringssamarbetet avser en
internationell konferens eller ett liknande evenemang. Därutöver krävs
även att sponsringssamarbetet inte innebär någon risk för att
Regeringskansliets opartiskhet kan ifrågasättas eller att
Regeringskansliets anseende kan skadas, att sponsringssamarbetet stärker
bilden av Sverige samt att värdet av det som sponsorn tillhandahåller
överstiger Regeringskansliets kostnader för sponsringssamarbetet.
Regeringskansliet får endast ta emot sponsring i form av varor eller
tjänster. Reglerna om offentlig upphandling i kombination med kravet på
att ett sponsringssamarbete ska stärka bilden av Sverige, innebär att de
motprestationer som Regeringskansliet kan tillhandahålla en sponsor är
begränsade. Den huvudsakliga motprestationen utgörs av den naturliga
produktsynlighet som en sponsor får genom att sponsra
Regeringskansliet. Därutöver kan Regeringskansliet även upplysa om att
ett företag eller en organisation sponsrar ett evenemang. Upplysningen
får dock inte utformas på ett sådant sätt att den kan anses utgöra ett
upplåtande av reklamplats eller någon annan form av exponeringstjänst.
Sponsorn kan hänvisa till sponsringen i sin egen marknadsföring, men får
inte använda Regeringskansliets logotyp. Sponsorn kan också få
ensamrätt att i samband med ett visst evenemang leverera den typ av vara
eller tjänst som sponsringsavtalet avser.
Arbetsgruppen lämnar även förslag när det gäller beredningen av
sponsringsärenden i Regeringskansliet samt uppföljning, utvärdering och
stöd.
Till riktlinjerna har bifogats förslag till mallar för beslut och avtal om
sponsring samt utvärderingsrapport.

Innehållsförteckning
1 Förslag till beslut ....................................................................................... 4
2 Förslag........................................................................................................ 5
2.1 Riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet .............................. 5
2.2 Föreskrifter med ändring i Regeringskansliets föreskrifter
(2005:12) med arbetsordning för Regeringskansliets
förvaltningsavdelning ......................................................................... 18
3 Inledning .................................................................................................. 19
3.1 Uppdraget ..................................................................................... 19
3.2 Arbetsgruppen.............................................................................. 19
3.3 Närmare om arbetsgruppens arbete............................................ 19
3.4 Promemorians disposition........................................................... 21
4 Bakgrund.................................................................................................. 21
4.1 Allmän beskrivning av sponsring ................................................ 21
4.2 Tidigare sponsring av Regeringskansliet..................................... 22
4.2.1 Sveriges ordförandeskap i EU år 2001 ................................. 22
4.2.2 Sponsring i andra sammanhang ............................................ 23
4.3 Sponsring av andra länders ordförandeskap i EU ...................... 24
4.3.1 Finland ................................................................................... 24
4.3.2 Frankrike................................................................................ 24
4.3.3 Nederländerna ....................................................................... 24
4.3.4 Storbritannien........................................................................ 25
4.3.5 Tyskland................................................................................. 25
4.3.6 Portugal.................................................................................. 26
4.4 Ställningstaganden av statsmakterna beträffande sponsring ..... 26
4.4.1 Inledning ................................................................................ 26
4.4.2 Kulturutskottet...................................................................... 26
4.4.3 Riksdagens revisorer ............................................................. 26
4.4.4 Konstitutionsutskottet ......................................................... 27
4.4.5 Regleringsbrev ....................................................................... 27
5 Den rättsliga regleringen......................................................................... 28
5.1 Om myndigheternas opartiskhet ................................................ 28
5.1.1 Regeringsformen .................................................................. 28
5.1.2 Kapitalförsörjningsförordningen ......................................... 28
5.1.3 Ärenden hos Justitiekanslern och Justitieombudsmannen 29
5.2 Sponsring och reglerna om offentlig upphandling..................... 30
5.2.1 Inledning ................................................................................ 30
5.2.2 Allmänt om offentlig upphandling...................................... 30
5.2.3 Definition av upphandling.................................................... 31
5.2.4 Gåvor utan krav på motprestation ....................................... 32
5.2.5 Motprestationer som har ett ekonomiskt värde.................. 33
5.2.6 Värdet överstiger motprestationerna ................................... 34
2

5.2.8 Direktupphandling ................................................................ 34
6 Definition och avgränsning av begreppet sponsring............................. 35
6.1 Definition av sponsring................................................................ 35
6.2 Sponsring eller samverkan?.......................................................... 36
6.3 Sponsring eller rabatt?.................................................................. 37
6.4 Utlandsmyndigheternas främjandeverksamhet.......................... 38
7 Bör Regeringskansliet ingå sponsringsavtal?......................................... 40
7.1 Inledning ....................................................................................... 40
7.2 Finns rättsliga hinder mot sponsring av Regeringskansliet? ..... 40
7.3 Endast i syfte att stärka bilden av Sverige................................... 42
7.4 Vilka verksamheter ska kunna sponsras?.................................... 43
7.5 Värdet måste överstiga Regeringskansliets kostnader ............... 44
7.6 Vilka ska kunna sponsra Regeringskansliet? .............................. 45
7.7 Endast varor och tjänster får tas emot ........................................ 47
8 Möjliga motprestationer till följd av reglerna om upphandling ........... 47
8.1 Inledning ....................................................................................... 47
8.2 Ska avtal om utbyte av varor och tjänster upphandlas? ............. 47
8.3 Ska sponsring med inslag av både byte och gåva upphandlas?.. 48
8.4 Bör Regeringskansliet upphandla sponsring?............................. 49
8.5 Gränsen mellan upplysning och reklam...................................... 50
8.6 Utgör massmediaexponering en motprestation? ....................... 54
8.7 Hänvisning i sponsorns egen marknadsföring ........................... 55
8.8 Motprestationer som Regeringskansliet kan lämna ................... 55
8.9 Är förslagen väl restriktiva?......................................................... 58
9 Beredning av sponsringsärenden i Regeringskansliet ........................... 59
9.1 Ansvaret för sponsringsärenden.................................................. 59
9.2 Inledande ställningstaganden inför beslut om sponsring .......... 59
9.3 Beslut om att sponsring ska kunna användas ............................. 61
9.4 Hur ska kontakt tas med potentiella sponsorer? ....................... 62
9.5 Att välja mellan flera sponsorer................................................... 63
9.6 Avtal om sponsring ...................................................................... 64
9.7 Rapportering................................................................................. 65
10 Uppföljning, utvärdering och stöd....................................................... 65
11 Redovisningsfrågor ............................................................................... 68
12 Behov av ändringar i instruktioner och arbetsordningar.................... 68
13 Försäkringsfrågor.................................................................................. 69
Bilaga 1.........................................................................................................70
Bilaga 2.........................................................................................................79
3

1 Förslag till beslut
Arbetsgruppen föreslår att förvaltningschefen antar arbetsgruppens
förslag till
1. riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet (avsnitt 2.1),
2. föreskrifter med ändring i Regeringskansliets föreskrifter (2005:12)
med arbetsordning för Regeringskansliets förvaltningsavdelning
(avsnitt 2.2).
4

2 Förslag
2.1 Riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet
Myndigheternas möjlighet att ta emot och disponera icke-statliga medel
regleras i 15 a § kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188).
Bestämmelsen tar sikte på bl.a. sponsring. Ekonomistyrningsverket har
utfärdat föreskrifter till denna bestämmelse som innebär att en
myndighet som överväger att ingå ett samarbete om sponsring av
myndighetens verksamhet ska upprätta en policy med interna riktlinjer
för sådana samarbeten.
Förvaltningschefen beslutar följande riktlinjer för sponsring av
Regeringskansliet. Riktlinjerna gäller från och med den 1 april 2008.
Innehållsförteckning
1 Definition av sponsring......................................................................... 6
2 Förutsättningar för att Regeringskansliet ska kunna ingå avtal om
sponsring................................................................................................... 6
3 Vad får Regeringskansliet ta emot?...................................................... 6
4 Regeringskansliets motprestationer..................................................... 6
4.1 Produktsynlighet............................................................................ 6
4.2 Exponering...................................................................................... 6
4.3 Sponsorns marknadsföring............................................................ 7
4.4 Ensamrätt........................................................................................ 7
5 Beredningen av sponsringsärenden i Regeringskansliet ..................... 7
5.1 Ansvaret för sponsringsärenden.................................................... 7
5.2 Överväganden................................................................................. 7
5.3 Beslut i sponsringsärenden ............................................................ 7
5.4 Kontakt med sponsorer ................................................................. 8
5.5 Att välja mellan flera sponsorer..................................................... 8
5.6 Avtal om sponsring ........................................................................ 8
5.7 Rapportering................................................................................... 8
6 Utvärdering, uppföljning och stöd....................................................... 8
Bilaga 1…..……………………………………………………………….9
Bilaga 2………………………………………………………………….10
Bilaga 3……………………………………………………………….....15
5

1 Definition av sponsring
Med sponsring avses i dessa riktlinjer en överenskommelse varigenom en
sponsor tillhandahåller Regeringskansliet varor eller tjänster i utbyte mot
exponering av ett företags- eller organisationsnamn och eventuellt andra
förmåner.
2 Förutsättningar för att Regeringskansliet ska få ingå avtal om sponsring
Regeringskansliet får endast ingå avtal om att ta emot sponsring under
förutsättning att
1. sponsringssamarbetet avser en internationell konferens eller ett
liknande evenemang,
2. sponsringssamarbetet inte innebär någon risk för att
Regeringskansliets opartiskhet kan ifrågasättas eller att
Regeringskansliets anseende kan skadas,
3. sponsringssamarbetet stärker bilden av Sverige, och
4. värdet av det som sponsorn tillhandahåller överstiger
Regeringskansliets kostnader för sponsringssamarbetet.
3 Vad får Regeringskansliet ta emot?
Regeringskansliet får endast ta emot sponsring i form av varor eller
tjänster.
4 Regeringskansliets motprestationer
4.1 Produktsynlighet
Den huvudsakliga motprestation som Regeringskansliet kan
tillhandahålla en sponsor är den naturliga produktsynlighet som en
sponsor uppnår genom att tillhandahålla en vara eller tjänst i anslutning
till en internationell konferens eller ett liknande evenemang.
4.2 Exponering
Därutöver kan Regeringskansliet tillhandahålla viss exponering av en
sponsor genom att upplysa om att ett företag eller en organisation
sponsrar ett visst evenemang. Exponeringen får endast förekomma i
samband med det evenemang där en sponsors vara eller tjänst
förekommer. Exponeringen kan t.ex. ske genom att mindre anslag med
sponsorns namn sätts upp i anslutning till de lokaler där det sponsrade
evenemanget äger rum. Exponeringen får inte vara så omfattande att det
kan anses vara fråga om upplåtande av reklamplats eller någon annan
form av exponeringstjänst.
6

4.3 Sponsorns marknadsföring
En sponsor får inte i sin marknadsföring använda Regeringskansliets
logotyp eller andra logotyper som tagits fram i Regeringskansliets
verksamhet.
Om sponsorn ska få möjlighet att på annat sätt hänvisa till
sponsringssamarbetet i sin egen marknadsföring ska detta regleras i
sponsringsavtal mellan parterna. I avtalet ska också anges på vilket sätt
och i vilken omfattning hänvisningen ska ske.
4.4 Ensamrätt
En sponsor kan även få ensamrätt att, i samband med det evenemang
som sponsringen avser, sponsra Regeringskansliet med den typ av vara
eller tjänst som sponsorn tillhandahåller.
5 Beredningen av ärenden om sponsring i Regeringskansliet
5.1 Ansvaret för sponsring
Det departement, eller den del av Regeringskansliet, som ansvarar för en
internationell konferens eller ett liknande evenemang ansvarar också för
frågor om sponsring som har anknytning till evenemanget.
5.2 Inledande ställningstaganden
Överväganden om det är lämpligt att Regeringskansliet tar emot
sponsring i samband med en internationell konferens eller ett liknande
evenemang ska ske i god tid före evenemanget.
Det ska särskilt övervägas vilka typer av varor eller tjänster som kan vara
lämpliga att ta emot som sponsring. En uppskattning ska även göras av
inkomster och kostnader för Regeringskansliet.
Dessa frågor ska redan i ett tidigt skede av processen tas upp med
ansvarig expeditionschef.
5.3 Beslut om att sponsring ska användas
Om det bedöms lämpligt att Regeringskansliet ingår avtal om sponsring i
samband med en internationell konferens eller ett liknande evenemang
ska ett beslut fattas om att ytterligare åtgärder får vidtas för att ingå avtal
med lämpliga sponsorer. Ett sådant beslut kan även omfatta flera
evenemang som har ett samband med varandra.
Beslutet ska beredas med Förvaltningschefens Stab, FA Juridik- och
affärsenhet och RK Ekonomi.
7

Beslutet ska dokumenteras skriftligen. Ett förslag till hur ett sådant
beslut kan utformas finns i bilaga 1.
5.4 Kontakt med sponsorer
Kontakt med sponsorer bör normalt tas genom att Regeringskansliet
kontaktar en företagsorganisation eller liknande, som i sin tur kan
informera sina medlemmar om möjligheten att ingå sponsringsavtal med
Regeringskansliet. Om det är uppenbart att det endast finns en eller
några få företag eller organisationer som tillhandahåller den typ av
produkt som önskas, kan det emellertid vara lämpligt att i stället
kontakta det eller de aktuella företagen eller organisationerna.
Regeringskansliet ska inte annonsera efter sponsorer.
5.5 Att välja mellan flera sponsorer
Om flera lämpliga företag eller organisationer erbjuder liknande varor
eller tjänster, ska en förhandling ske med varje företag eller organisation i
syfte att uppnå ett så fördelaktigt sponsringsavtal som möjligt för
Regeringskansliet.
5.6 Avtal om sponsring
Avtal om sponsring ska alltid upprättas skriftligen. Ett förslag till hur ett
sådant avtal kan utformas finns i bilaga 2.
Avtal om sponsring ska beredas med Förvaltningschefens stab, FA
Juridik- och affärsenheten och RK Ekonomi.
När ett sponsringsavtal har träffats ska en kopia av avtalet sändas till
Förvaltningschefens stab.
5.7 Rapportering
När ett sponsrat evenemang har avslutats, ska en rapport tas fram av de
som har haft ansvaret för evenemanget. Rapporten, som ska sändas till
Förvaltningschefens stab, ska innehålla en redovisning av relevanta
erfarenheter av sponsringssamarbetet. Ett förslag till hur en sådan
rapport kan utformas finns i bilaga 3.
6 Uppföljning, utvärdering och stöd
Förvaltningschefens stab ska regelbundet följa upp och utvärdera de
sponsringsavtal som Regeringskansliet ingår.
Förvaltningschefens stab ska även ge departementen råd och stöd i
sponsringsfrågor.
8

X-departementet
Koncept Bilaga 1
Protokoll X §
2007-10-26 (Ärendenr)
Sponsring i samband med (Y-konferensen) i (ort) den (datum)
(X-departementet) ska den (datum) anordna en internationell konferens
om (beskriv vad konferensen handlar om) i (ort).
Regeringskansliet får enligt första punkten i avsnitt 2 i riktlinjerna om
sponsring av Regeringskansliet (RKFC 2007:?) ingå avtal om att ta emot
sponsring under förutsättning att sponsringssamarbetet avser en
internationell konferens eller annat liknande evenemang. Y-konferensen
bedöms uppfylla detta krav. Regeringskansliets intäkter bedöms vidare
överstiga kostnaderna för sponsringen.
Mot denna bakgrund beslutar (NN) att ytterligare åtgärder får vidtas för
att ingå avtal med lämpliga sponsorer, under förutsättning att de krav
som uppställs i andra – fjärde punkterna i avsnitt 2 i riktlinjerna om
sponsring av Regeringskansliet är uppfyllda.
Utdrag till:
FA Stab
FA JA
RK Ekonomi
9

AVTAL OM SPONSRING
1 Avtalsparter
Bilaga 2
10
Avtalsnummer:
(diarienummer)
Regeringskansliet Sponsor
103 33 Stockholm (nedan kallad sponsorn)
Adress
Postadress
Organisationsnummer Organisationsnummer
202100-3831 (ange)
2 Bakgrund
I detta avsnitt ska en beskrivning ges av det evenemang som
sponsringsavtalet avser, t.ex. när och var evenemanget äger rum och vad det
har för syfte.
Under avsnitten i avtalet ges förslag på skrivningar. Skrivningarna i avtalet
måste dock givetvis anpassas till det enskilda fallet.
3 Avtalsperiod
Avtalsperioden måste bestämmas utifrån behovet i varje enskilt fall. Om det
finns avtalsvillkor som gäller även efter evenemanget har avslutats bör
avtalet gälla fram till dess att alla åtaganden som regleras i avtalet, utom vad
gäller sekretess (se punkten x nedan), är avslutade.
Detta avtal gäller från och med att det undertecknats av båda parter till
och med (dag månad år) och upphör att gälla utan föregående
uppsägning.

4 Sponsorns åtagande
Avsnittet ska innehålla en detaljerad beskrivning av vilken vara eller tjänst
som sponsorn ska tillhandahålla Regeringskansliet. Beroende på vad avtalet
avser bör följande punkter regleras.
Specifikation av varan eller tjänsten
Mängd eller omfattning
Leveranstidpunkt / utförandetidpunkt
Leveranssätt / utförandesätt
Övriga kostnader som sponsorn står för
Övriga villkor
Om sponsorns åtagande innefattar tjänster bör följande skrivning tas in i
avtalet.
Sponsorn ska utföra de beskrivna tjänsterna med omsorg.
5 Regeringskansliets åtagande
Avsnittet ska innehålla en beskrivning av Regeringskansliets åtaganden.
Om Regeringskansliets åtagande innebär att sponsorns namn ska exponeras
bör avtalet reglera på vilket sätt detta ska ske.
Exponering
Regeringskansliet åtar sig att i samband med (X-konferensen) upplysa om
att sponsorn tillhandahåller Regeringskansliet (varor/tjänster).
Upplysningen ska lämnas på följande sätt.
Om sponsorn ska hänvisa till sponsringssamarbetet i sin egen
marknadsföring bör avtalet reglera på vilket sätt och i vilken omfattning
detta ska ske. Observera att sponsorn inte har rätt att använda
Regeringskansliets logotyp eller andra logotyper som tagits fram i
Regeringskansliet.
Hänvisning till sponsringssamarbetet i sponsorns marknadsföring
Sponsorn får hänvisa till sponsringssamarbetet på följande sätt.
Om sponsorn ska få ensamrätt att i samband med det evenemang som
sponsringsavtalet avser sponsra Regeringskansliet med den typ av vara eller
tjänst som sponsorn tillhandahåller bör detta anges i avtalet.
Ensamrätt
Sponsorn ska ha ensamrätt att sponsra Regeringskansliet med (aktuell
vara/tjänst) i samband med (X-konferensen).
11

6 Övriga villkor/Krav på …./…krav
Detta avsnitt kan tas med om det finns andra krav som Regeringskansliet
ställer på sponsorn. Det kan t.ex. vara att sponsorn ska uppfylla vissa
miljökrav när sponsringen avser en konferens om miljöfrågor. I avsnittet ska
i sådant fall dessa krav anges. 1
7 Försäkringar
Om det är någon speciell försäkring som det är angeläget att sponsorn
tecknar bör detta anges särskilt, se exempel nedan. 2
Sponsorn ska, innan åtagandet påbörjas, teckna och vidmakthålla (ange
vad det är för försäkring/försäkringar).
Sponsorn är skyldig att vid förfrågan uppvisa gällande försäkringsbrev.
Om sponsorns åtagande innefattar en tjänst bör följande text finnas med i
avtalet.
Sponsorn förbinder sig att tillse att all hos sponsorn anställd och anlitad
personal är försäkrad mot skador under åtagandets utförande.
Sponsorn är skyldig att vid förfrågan uppvisa gällande försäkringsbrev.
7 Sekretess
Sponsorn får aldrig röja eller utnyttja uppgift som omfattas av sekretess
enligt sekretesslagen (1980:100). Sponsorn får inte heller röja eller
utnyttja andra uppgifter som sponsorn får ta del av inom ramen för det
här avtalet, om uppgifterna inte finns i en allmän handling som inte
omfattas av sekretess.
Sponsorn ska innan uppgifter lämnas ut eller utnyttjas alltid kontrollera
hos Regeringskansliet om uppgifterna finns i en allmän handling som
inte omfattas av sekretess.
Förbudet att röja eller utnyttja uppgifter som omfattas av sekretess gäller
även efter att detta avtal har upphört att gälla.
Sponsorn ska göra de medarbetare som används vid utförandet av
sponsorns åtaganden enligt detta avtal uppmärksamma på avtalets
bestämmelser om sekretess.
1 Jfr. även avsnitt 7.6 i rapporten.
2 Jfr. även avsnitt 13 i rapporten.
12

8 Sponsorns upplysningsplikt
Sponsorn ska så snart som möjligt underrätta Regeringskansliet när en
risk för försening av sponsorns åtagande föreligger, orsaken till detta
och när sponsorns åtagande i stället kan beräknas slutföras. Sponsorn ska
även underrätta Regeringskansliet om det finns en risk för att sponsorn
inte kan fullgöra sitt åtagande och andra omständigheter som är av vikt
för Regeringskansliet att få kännedom om.
9 Ansvar
Sponsorn ansvarar för de fel eller försummelser som ligger sponsorn till
last vid åtagandets utförande och ska ersätta Regeringskansliet för
direkta skada som åsamkas Regeringskansliet eller den mot vilken
Regeringskansliet svarar.
Sponsorns ansvar omfattar inte indirekt skada såvida inte sponsorn gjort
sig skyldig till grov vårdslöshet.
10 Hävning av avtalet
Part har rätt att säga upp avtalet till omedelbart upphörande om
motparten åsidosätter villkor i avtalet som är av väsentlig betydelse för
parten.
Regeringskansliet har vidare rätt att säga upp avtalet till omedelbart
upphörande om
1. sponsorn kommer i dröjsmål med betalning av skatter eller
avgifter till staten, försätts i konkurs, inleder
ackordsförhandlingar, träder i likvidation eller på annat sätt kan
antas ha kommit på obestånd, eller
2. det på grund av sponsorns agerande finns en risk för att
Regeringskansliets anseende skadas.
Om en part häver avtalet är motparten skyldig att ersätta de direkta
skador som parten lider till följd av hävningen.
11 Avtalshandlingar
Detta avsnitt behövs endast om det finns flera avtalshandlingar.
I avtalet ingår följande handlingar:
Detta avtal
(Bilaga)
(Eventuella andra handlingar)
Avtalshandlingarna ska i första hand tolkas så att de överensstämmer
med varandra. Om det trots sådan tolkning finns villkor i
13

avtalshandlingarna som strider mot varandra gäller de i ovan nämnd
rangordning.
12 Ändringar och tillägg
Ändringar och tillägg till detta avtal ska göras skriftligen och ska för att
vara gällande undertecknas av båda parter.
13 Tvist
Parterna är överens om att frågor som rör detta avtal i första hand ska
försöka lösas i samförstånd mellan parterna.
Tvist angående tillämpningen eller tolkningen av detta avtal och därmed
sammanhängande rättsförhållanden, ska prövas och slutligt avgörs av
svensk allmän domstol med Stockholms tingsrätt som första instans.
14 Kontaktpersoner
Kontaktperson för det här avtalet är
för sponsorn: (ange namn och kontaktuppgifter)
för Regeringskansliet: (ange namn och kontaktuppgifter)
Kontaktpersonen är den som ska kontaktas vid frågor med anledning av
avtalet.
Part ska skriftligen underrättas om ny kontaktperson utses.
____________________
Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar varav parterna tagit
var sitt.
(Ort och datum) (Ort och datum)
Regeringskansliet X AB
_______________________ _______________________
(Namn) (Namn)
(Titel) (Titel)
14

Förvaltningsavdelningen
Datum
Bilaga 3
Uppföljningsrapport om sponsring i samband med (X-konferensen) i (X-stad)
den (datum)
När ett evenemang där Regeringskansliet har tagit emot sponsring har
avslutats ska, enligt avsnitt 5.1 i Regeringskansliets riktlinjer för
sponsring av Regeringskansliet (RKFC 2007:?), en rapport om de
sponsringssamarbeten som har förekommit sammanställas inom den del
av Regeringskansliet som har haft ansvaret för det sponsrade
evenemanget.
Rapporten ska skickas till Förvaltningschefens stab.
Allmän del
I denna del finns övergripande frågor om sponsring i samband med det
aktuella evenemanget.
1. Varför användes sponsring i samband med evenemanget?
2. Vilka överväganden gjordes när det gäller risken att sponsringssamarbete
kan medföra att Regeringskansliets opartiskhet kan ifrågasättas eller att
Regeringskansliets anseende kan skadas?
3. Hur har arbetet med att hitta lämpliga sponsorer gått till?
4. Beskriv vad som har fungerat bra respektive mindre bra vid arbetet med
sponsring? Finns det något som hade kunnat göras på ett bättre sätt?
5. Övriga anmärkningar
15

Särskild del
Denna del av rapporten tar sikte på de enskilda sponsringsavtal som
Regeringskansliet har ingått.
För varje sponsringsavtal som Regeringskansliet har ingått i samband
med det sponsrade evenemanget ska nedanstående frågor besvaras.
A. Sponsringsavtal med (X AB)
Sponsringsavtalet avsåg: (Beskriv kortfattat vilka typer av varor eller
tjänster avtalet omfattade)
Regeringskansliet (Beskriv kortfattat vilka motprestationer
motprestationer: som Regeringskansliet har tillhandahållit
sponsorn)
Sponsringsavtalet bifogas: (se bilaga 1)
1. Ekonomiskt utfall
Regeringskansliets kostnader
Kostnaderna för Regeringskansliet som har samband med
sponsringssamarbetet uppgår till totalt (x) kr.
Kostnaderna fördelas enligt följande.
Kostnad för motprestationer x kr
Nedlagt arbete x kr
Kostnader för (…..) x kr
Kostnader för (…..) x kr
Summa x kr
Värdet av sponsringen
Värdet av de varor eller tjänster som sponsorn har tillhandahållit
beräknas uppgå till totalt (x) kr.
Värdet fördelas enligt följande.
(Vara/tjänst) x kr
(Vara/tjänst) x kr
(Vara/tjänst) x kr
(Vara/tjänst) x kr
Summa x kr
16

Ekonomiskt utfall av sponsringssamarbetet
Sponsringen innebar en (vinst/förlust) för Regeringskansliet med (x) kr.
2. Varför ingicks sponsringsavtal med just denna sponsor?
3. På vilket sätt har sponsringssamarbetet stärkt bilden av Sverige?
4. Har sponsringssamarbetet medfört några praktiska problem för
Regeringskansliet?
5. Har sponsringssamarbetet medfört några oförutsedda kostnader för
Regeringskansliet?
6. Vad har fungerat bra i samarbetet med sponsorn?
7. Vad har fungerat mindre bra i samarbetet med sponsorn?
8. Övriga anmärkningar:
B. Sponsringsavtal med (Y AB)
17

2.2 Föreskrifter med ändring i Regeringskansliets föreskrifter (2005:12)
med arbetsordning för Regeringskansliets förvaltningsavdelning
Förvaltningschefen föreskriver med stöd av 31 och 32 §§
förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet i fråga
om arbetsordningen (2005:12) för Regeringskansliets
förvaltningsavdelning 3 att bilagan till Förvaltningsavdelningens
arbetsordning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvaltningschefens stab
Staben ger stöd till förvaltningschefen i dennes båda egenskaper som
förvaltningschef för Regeringskansliet och chef för
Förvaltningsavdelningen. Staben ger också stöd till personaldirektören.
Staben ansvarar för beredning av ärenden som gäller Utgiftsområde 1
Rikets styrelse, anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. I detta ingår
beredning inför vårproposition och budgetproposition. Staben ansvarar för
fördelningen av RK-anslaget mellan Statsrådsberedningen, departementen
och Förvaltningsavdelningen. Staben följer upp utfallet på anslaget och
lämnar prognoser till Finansdepartementet och Ekonomistyrningsverket.
Staben bereder ärenden som rör budgetramen för gemensamma ändamål
samt följer upp och analyserar utfallet på budgetramen.
Staben ansvarar för utvärdering och
uppföljning av sponsringsavtal som
Regeringskansliet ingår och ger stöd
till enskilda departement i frågor som
rör sponsring.
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2008.
1 Författningen omtryckt RKF 2006:13.
18

3 Inledning
3.1 Uppdraget
Förvaltningschefen beslutade den 13 mars 2007 att uppdra åt en
arbetsgrupp att, med beaktande av 1 kap. 9 § regeringsformen och 15 a §
kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188), överväga om Regeringskansliet
bör ingå sponsringsavtal.
Anser arbetsgruppen att Regeringskansliet bör ingå sponsringsavtal, ska
den lämna förslag till riktlinjer för Regeringskansliets användning av
sponsorer. Arbetsgruppen ska i det sammanhanget överväga bl.a. i vilka
fall och i vilket syfte sponsringsavtal kan ingås, i vilken typ av
verksamhet som sponsring skulle kunna vara en lämplig
finansieringskälla, vilka företag och organisationer som Regeringskansliet
ska kunna ingå sponsringsavtal med, vilka former av sponsring som
Regeringskansliet kan ta emot och vilka motprestationer som kan
erbjudas. Arbetsgruppen ska vidare ta ställning till hur kostnaderna för
sponsring ska beräknas samt lämna förslag om administrativa rutiner och
rutiner för utvärdering av sponsring.
Arbetsgruppen ska förankra sina förslag med berörda departement.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2007.
Uppdraget bifogas i sin helhet som bilaga 1.
3.2 Arbetsgruppen
Arbetsgruppen har bestått av ämnesrådet Sara Colliander (SB),
departementsrådet Lars Nilsson (UD), departementsrådet Erik
Nymansson (Fi), rätts- och expeditionschefen Knut Weibull (Ku),
kanslirådet Catarina Eklundh Ahlgren (FA), departementssekreteraren
Pia Heyman (FA) och departementssekreteraren Marcus Oscarsson
(FA). Pia Heyman entledigades från och med den 1 november och i
hennes ställe förordnades Marcus Oscarsson från och med den 25
september 2007.
Arbetsgruppen har letts av Knut Weibull fram till den 24 september 2007
och av Erik Nymansson från och med den 25 september 2007 4 .
3.3 Närmare om arbetsgruppens arbete
Arbetet inleddes i mars 2007. Arbetsgruppen höll sitt första
sammanträde den 18 april 2007 och har därefter sammanträtt vid
ytterligare sex tillfällen.
4 FA 2007/394/JA, RK § 264.
19

Arbetsgruppen har samrått med företrädare för Enheten för
upphandlingsrätt i Regeringskansliet.
Arbetsgruppen har inhämtat uppgifter från de administrativa cheferna i
departementen om tidigare förekomst av sponsring av Regeringskansliet.
Arbetsgruppen har haft kontakter med företrädare för
Ekonomistyrningsverket beträffande redovisning av sponsring.
Arbetsgruppen har inhämtat uppgifter om sponsring av ordförandeskap i
EU från företrädare för andra ländes ordförandeskap. Uppgifter har
inhämtats från Finland, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och
Tyskland.
Arbetsgruppen har i uppdrag att förankra de förslag som lämnas med
berörda departement innan de förs till förvaltningschefen för beslut.
Arbetsgruppen har därför berett samtliga expeditionschefer,
chefsjuristen i Förvaltningsavdelningen och den biträdande chefen för
det blivande Sekretariatet för EU-möten i Sverige 2009 samt följande
enheter i Regeringskansliet tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till
förevarande promemoria: SB EU-kansliet, SB Internrevisionen, Ju
Enheten för ledningsstöd och administration, Ju Enheten för
immaterialrätt och transporträtt, UD Enheten för främjande och EU:s
inre marknad, UD Enheten för internationell handelspolitik, UD
Protokollet, UD Planeringsstaben, UD Ekonomienheten, Fö Enheten
för ekonomi, personal och samordning, S Samordningskansliet, Fi
Budgetavdelningen, Fi Internationella avdelningen, Fi Avdelningen för
samordning och stöd, U Internationella sekretariatet, U
Samordningssekretariatet, Jo EUI-sekretariatet, Jo Sekretariatet för
administration och utveckling, M Administrativa enheten, M
Internationella enheten, N Administrativa sekretariatet, N och A
Sekretariatet för EU och internationell samordning, IJ Administrativa
enheten, Ku Samordningssekretariatet, A Administrativa sekretariatet,
Förvaltningschefens stab, FA Juridik- och affärsenheten, RK Ekonomi,
Information Rosenbad, FA Arkiv och Bibliotek samt EUrepresentationen
i Bryssel.
Synpunkter för utkastet till promemorian med förslag har lämnats av
expeditionscheferna för Utrikesdepartementet, Socialdepartementet och
Integrations- och jämställdhetsdepartementet samt den biträdande
chefen för det blivande Sekretariatet för EU-möten i Sverige 2009, Ju
Enheten för ledningsstöd och administration, Ju Enheten för
immaterialrätt och transporträtt, Fi Avdelningen för samordning och
stöd, U Samordningssekretariatet, Ku Samordningssekretariatet,
Förvaltningschefens stab och RK Ekonomi. Flertalet synpunkter har
beaktats.
20

Vad gäller de synpunkters om inte har beaktats kommer dessa att
redovisas för förvaltningschefen tillsammans med arbetsgruppens
bedömning. Skälen för arbetsgruppens bedömning har även redovisats
till dem som har lämnat synpunkterna.
3.4 Promemorians disposition
Promemorian inleds med ett bakgrundsavsnitt (avsnitt 4), som innehåller
en allmän beskrivning av sponsring. I avsnittet redovisas även i vilken
utsträckning sponsring tidigare har förekommit i Regeringskansliet och i
samband med andra länders ordförandeskap i EU. I avsnittet redovisas
också statsmakternas ställningstaganden till sponsring av myndigheter.
Avsnitt 5 innehåller en redovisning av de rättsregler som påverkar
myndigheternas möjlighet att ingå sponsringsavtal.
I avsnitt 6 redovisas den definition av sponsring som ligger till grund för
arbetsgruppens vidare ställningstaganden i denna promemoria.
Arbetsgruppens ställningstaganden när det gäller Regeringskansliets
möjlighet att ingå sponsringsavtal redovisas i avsnitt 7. I avsnitt 8
redovisas arbetsgruppens ställningstaganden när det gäller vilka
motprestationer som Regeringskansliet kan tillhandahålla en sponsor.
Olika frågor som har anknytning till beredningen av sponsringsärenden i
Regeringskansliet redovisas i avsnitt 9. Avsnitt 10 behandlar frågor om
uppföljning och utvärdering av sponsringsavtal och vilket stöd
departementen bör få i sponsringsärenden. I avsnitt 11 behandlas vissa
redovisningsfrågor. Arbetsgruppens bedömning när det gäller behov av
ändringar i instruktioner och arbetsordningar redovisas i avsnitt 12. I
avsnitt 13 behandlas försäkringsfrågor som kan uppstå i samband med
sponsringsavtal.
4 Bakgrund
4.1 Allmän beskrivning av sponsring
Sponsring har tidigare förknippats med ett allmänt ekonomiskt stöd från
företag till organisationer eller personer inom framför allt idrottsvärlden
och på kulturområdena. Under senare år har dock den sponsrades
motprestationer kommit att betonas allt mer. Sponsring har även börjat
bli vanligare inom andra områden.
Sponsring har numera normalt sin grund i affärsmässiga överväganden
för båda parter i ett sponsringsavtal. Ur sponsorns perspektiv kan
sponsring närmast ses som ett marknadsföringsinstrument, där sponsorn
erbjuder pengar, varor eller tjänster i utbyte mot exponering av
21

företagsnamn eller varumärke eller andra förmåner, som t.ex. gratis
tillgång till lokaler eller fribiljetter. För den som tar emot sponsring är
detta oftast ett sätt att finansiera verksamheter som kanske annars inte
hade kunnat komma till stånd.
4.2 Tidigare sponsring av Regeringskansliet
Sponsring av Regeringskansliets verksamhet har främst förekommit i
samband med Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd under det
första halvåret 2001. Enligt uppgifter från de administrativa cheferna i
departementen har sponsring och liknande samverkan med näringslivet
även förekommit i andra sammanhang.
4.2.1 Sveriges ordförandeskap i EU år 2001
Inför ordförandeskapet tog regeringen ställning till att knyta svenskt
näringsliv till ordförandeskapet. Utrikesdepartementet tog fram riktlinjer
för samarbete med näringslivet i samband med ordförandeskapet, se
bilaga 2.
I riktlinjerna reglerades de motprestationer i form av exponering av
sponsorns varumärke m.m. som Regeringskansliet kunde erbjuda
sponsorer som tillhandahöll varor eller tjänster under hela
ordförandeskapet (s.k. nationella officiella leverantörer) eller i samband
med begränsade evenemang (s.k. lokala officiella leverantörer).
I ett skriftligt svar från utrikesministern på en riksdagsfråga
(1999/2000:557) om privat sponsring av det svenska ordförandeskapet,
anförde utrikesministern att ett samarbete med näringslivet skulle kunna
tillföra ett mervärde åt mötesverksamheten och dess kringverksamheter
samt att det kunde ses som en del av den Sverige- och exportfrämjande
verksamhet som bedrivs i andra sammanhang. I svaret framhölls även att
ordförandeskapet pågår under en begränsad tid och att samarbetet var
tänkt att avse insatser relaterade till möten och kringaktiviteter som
genomförs i ordförandeskapets namn, vilket är en väl avgränsad
verksamhet. Vidare anfördes att traditionen bjuder att sponsring
genomförs med omsorg och bör inskränkas till att omfatta varor och
tjänster samt att det inte skulle råda något tvivel om vem som verkligen
är värd för ett möte.
Avtal slöts med nio företag och en organisation som åtog sig att vara
nationella officiella leverantörer samt med sju företag och en folkrörelse
som åtog sig att vara lokala officiella leverantörer. Samtliga leverantörer
tillhandahöll varor eller tjänster. Det rörde sig bl.a. om chokladbitar och
chokladaskar, bordsvatten, kontorspapper och pappmuggar, bilar och
chaufförer, bemannad sjukstuga vid vissa möten samt mobiltelefoner till
nyckelpersoner. Samarbetsavtal slöts med samtliga leverantörer. Två
företag skänkte gåvor i form av en fotobok och en CD-skiva. De
motprestationer Regeringskansliet tillhandahöll reglerades genom att de
22

ovan nämnda riktlinjerna för samarbete med näringslivet införlivades i
avtalen.
I promemorian Mötesverksamheten i Sverige – 2001-sekretariatets
rapport om de pratiska arrangemangen vid möten i Sverige under EUordförandeskapet
första halvåret 2001 (dnr. UD2001/51555/Historik)
konstateras att samarbetet med näringslivet inte var en förutsättning för
mötesverksamheten, men att detta tillförde ett mervärde samt att
samarbetet även gav uttryck för det breda engagemanget kring det första
svenska ordförandeskapet i EU.
4.2.2 Sponsring i andra sammanhang
Enligt uppgift i en promemoria, som har utarbetats inom
Utrikesdepartementet, ska sponsring ha förekommit i samband med
tidigare konferenser, bl.a. Östersjöstaternas regeringskonferens 1996. Av
promemorian framgår dock inte på vilket sätt eller i vilken omfattning
sponsring har förekommit.
Arbetsgruppen har kontaktat de administrativa cheferna i departementen
för att efterhöra om sponsring av verksamheter i Regeringskansliet
förekommer eller har förekommit. Därvid har följande framkommit.
Under den förra regeringen fanns en s.k. IT-strategigrupp som var
knuten till Näringsdepartementet. Gruppen fungerade som ett
rådgivande organ till ansvarigt statsråd. Ledamöterna representerade
myndigheter, organisationer och företag, bl.a. Myndigheten för
skolutveckling, Kommunförbundet och olika IT-företag. Gruppen hade
ett kansli som bestod av tjänstemän som var anställda i departementet.
Strategigruppen anordnade ett antal olika evenemang i samverkan med
företag och myndigheter. Bland annat anordnades en konferens om IT i
skolan under 2006, där företag som Microsoft och Apple medverkade
och betalade för sin del av arrangemanget. Ett annat exempel är ett
frukostseminarium som anordnades i samverkan med tidskriften
Computer Sweden.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet förekommer det även vid
internationella resor och besök med främjandeinriktning att intresserade
företag tar visst ansvar för delar av programmet. Sådan verksamhet hålls
dock åtskild från den officiella delen av besöket och det förekommer inte
någon motprestation i form av t.ex. exponering av företagsnamn.
Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet kan Södra skogsägarna ha
stått för vissa arrangemang i samband med Sveriges ordförandeskap i
Nordiska ministerrådet 2003.
23

4.3 Sponsring av andra länders ordförandeskap i EU
4.3.1 Finland
I samband med det första finska ordförandeskapet i EU 1999 ingicks
flera avtal om sponsring, bl.a. med Volvo och Finnair. Värdet av de varor
och tjänster som sponsorerna tillhandahöll uppskattades till ca tio
miljoner finska mark. All sponsring utgjordes av varor och tjänster.
Även i samband med Finlands senaste ordförandeskap i EU 2006 ingicks
sponsringsavtal med två företag. Avtalen benämndes samarbetsavtal och
de två företagen benämndes EU-ordförandeskapets officiella
samarbetsparters. Avtalen omfattade hela ordförandeskapet. Det ena
företaget, Volvo, tillhandahöll bilar till de delegationer som deltog i
ordförandeskapet (120 bilar/minibussar) och till polisen (30 bilar). Det
andra företaget, Finlands Skogsstiftelse, bekostade pappret i
mötespublikationer och arrangerade evenemang om den finska
skogsindustrin i samband med mötena.
Företagens nytta av samarbetet bestod framför allt av den naturliga
produktsynligheten på mötesplatserna. De två företagen garanterades en
så heltäckande ensamrätt som möjligt, t.ex. genom att endast Volvobilar
användes i bilkorteger. Därutöver förekom företagens logotyper i
mötespublikationer. Företagen fick också visa videosammandrag i TVmonitorer
på mötesplatsen. Slutligen fick företagen rätt att använda EUordförandeskapets
logotyp och formuleringen ”Officiell
samarbetspartner under Finlands EU-ordförandeskap” i sin reklam.
Några närmare överväganden om reglerna om offentlig upphandling var
tillämpliga på sponsringen gjordes enligt uppgift inte.
4.3.2 Frankrike
Frankrike var senast ordförandeland år 2000. Enligt uppgifter från den
svenska ambassaden i Paris var användningen av sponsring tämligen
begränsad under Frankrikes ordförandeskap.
Frankrike ska ta över ordförandeskapet i EU under hösten 2008. Enligt
uttalanden som den franske statssekreteraren för Europafrågor gjorde i
samband med ett framträdande kommer ordförandeskapsbudgeten att
kompletteras med bidrag från såväl kommuner och län som privata
företag. Enligt uppgifter pågår för närvarande en utredning om sponsring
av ordförandeskapet.
4.3.3 Nederländerna
I samband med det nederländska ordförandeskap i EU 2004togs centrala
riktlinjer om sponsring fram. Syftet med sponsringen var att
nederländska företag skulle få möjlighet att profilera sig genom att bli
associerade med ordförandeskapet. Enligt riktlinjerna fick endast seriösa
företag med ett gott rykte sponsra ordförandeskapet. Som motprestation
24

fick sponsorerna kalla sig ”officiella leverantörer” till ordförandeskapet
och företagens logotyper kunde placeras på ordförandeskapets webbsida
och publikationer. Sponsorerna fick inte sälja produkter med
ordförandeskapets logotyp på den öppna marknaden. Kontakten med
sponsorer skedde indirekt genom handelskamrar och
arbetsgivarorganisationer. Frågan om sponsringsavtal skulle ingås
överlämnades till ministerierna, som i Nederländerna är fristående
myndigheter.
Enligt uppgift var att företagen inte var speciellt intresserad av att
sponsra ordförandeskapet. Endast två sponsorer bidrog i någon större
utsträckning till ordförandeskapet. Microsoft tillhandahöll
mjukvarulicenser till alla datorer och ett nederländskt telefonbolag
tillhandhöll telefoner med laddade kontantkort till alla ”liasons officers”
som arbetade med ordförandeskapet. Utöver denna sponsring förekom
även viss sponsring via kommunerna där evenemangen ägde rum. Värdet
av de produkter som sponsorerna tillhandahöll uppskattades till
ca 300 000 euro.
4.3.4 Storbritannien
Under Storbritanniens ordförandeskap 2005 ingicks inga
sponsringsavtal, eftersom det bedömdes att det skulle bli alltför kostsamt
att ta fram lämpliga kandidater.
4.3.5 Tyskland
Tyskland var ordförandeland första halvåret 2007. Frågan om sponsring
skulle användas i samband med det tyska ordförandeskapet övervägdes
omsorgsfullt, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Det
beslutades att sponsringen skulle ha en rimlig omfattning och vara
relativt diskret.
Sponsringsavtal tecknades med två företag, Audi/Volkswagen och
Daimler/Chrylser, som ställde limousiner och minibussar till förfogande
för transporter av t.ex. regeringschefer, ministrar och officiella
delegationer. En pool på ca 150 bilar disponerades av det tyska
regeringskansliet under ordförandeskapet. Värdet av transporttjänsterna
uppskattas ha uppgått till ca 4 – 5 miljoner euro. I övrigt förekom ingen
sponsring av ekonomisk betydelse.
Motprestationerna som det tyska regeringskansliet tillhandahöll bestod i
att förbundsregeringen i delegationshandböcker och vissa andra
dokument tackade för understödet från företagen. Företagens logotyper
förekom också i dessa dokument. Företagen erbjöds vidare att
fotografera bilkolonnerna framför de officiella byggnaderna före de stora
mötena. Företagens fotografer fick däremot inte vara närvarande under
själva mötena. I avtalen fastställdes att kortegerna skulle vara renodlade,
25

dvs. bestå antingen av enbart Audi eller Mercedes. Det förekom inga
logotyper i fonden vid exempelvis presskonferenser.
En bidragande orsak till att det tyska regeringskansliet var relativt
återhållsamt när det gällde sponsring var att reglerna om offentlig
upphandling är stränga. På politisk nivå ansågs det lämpligt att den tyska
bilindustrin, som av tradition är viktig för den tyska imagen, fick viss
exponering. Man bedömde emellertid att det skulle bli tidsödande och
dyrbart med många mindre sponsringsavtal inom flera områden, och man
tackade därför nej till ett antal propåer från större företag.
4.3.6 Portugal
Portugal innehar ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2007. Av
det portugisiska ordförandeskapets webbplats framgår att
ordförandeskapet sponsras av åtta företag, varav fem är stora
internationella företag utan någon särskild anknytning till Portugal.
4.4 Ställningstaganden av statsmakterna beträffande sponsring
4.4.1 Inledning
Under de senaste 20 åren har det blivit allt vanligare med sponsring av
myndigheter. Det gäller framför allt myndigheter inom kultur- och
utbildningssektorerna, men det förekommer även att andra myndigheter
låter sig sponsras. Sponsring har under senare år berörts av såväl
riksdagen som regeringen i olika sammanhang.
4.4.2 Kulturutskottet
Sponsring av kulturmyndigheter har behandlats av riksdagen vid några
tillfällen. I kulturutskottets betänkande (1997/98:KrU1), med anledning
av regeringens proposition om kulturpolitik (1996/97:3), anfördes att
sponsring är allmänt accepterat inom kulturens område och att den ger
ett värdefullt tillskott till finansieringen av kulturinstitutioner och annan
kulturverksamhet. Utskottet framhöll dock att förutsättningen är att
sponsringen inte avser basverksamheten och att sponsorn inte uppställer
krav på medbestämmande i fråga om verksamhetens innehåll. Vidare
anförde utskottet att det självfallet ligger i kulturinstitutionernas intresse
att inte skada sitt anseende genom att ingå olämpliga sponsringsavtal.
4.4.3 Riksdagens revisorer
Dåvarande Riksdagens revisorer genomförde en granskning av
förekomsten av sponsring hos statliga myndigheter. Granskningen
mynnade ut i ett förslag till riksdagen, Riksdagens revisorers förslag
angående sponsring av statliga myndigheter (2001/02:RR9). I förslaget
framhöll revisorerna att det för statliga myndigheter finns vissa risker
med sponsringssamarbete. Förvaltningsmyndigheter ska iaktta saklighet
och opartiskhet i sin verksamhet och ett samarbete med sponsorer borde
26

enligt revisorernas uppfattning därför noga övervägas. Revisorerna
anförde att samarbetet t.ex. inte ska stå i strid med övergripande politik
och politiska mål eller med myndighetens mål och grundprinciper.
Revisorerna pekade vidare på risken för att myndigheten kan få en
ekonomisk beroendeställning i förhållande till sponsorn. I verksamheter
där myndighetsutövning gentemot enskilda eller företag förekommer
borde enligt revisorernas mening särskild försiktighet iakttas vid
finansiell samverkan med extern part. Revisorerna anförde vidare att en
myndighets objektivitet inte ska kunna ifrågasättas och att bara
misstanken om att en myndighet inte agerar opartiskt kan rubba
förtroendet för myndigheten och vara till skada för dess verksamhet. I
förslaget kommenterade revisorerna också bl.a. Finansinspektionens
användning av sponsorer för att finansiera en värdepapperskonferens
som inspektionen skulle stå värd för. Åtta av de nio sponsorerna var
företag eller organisationer som stod under Finansinspektionens tillsyn.
Revisorerna ansåg att det var olämpligt att en tillsynsmyndighet sluter
affärsöverenskommelse med företag som står under dess tillsyn,
eftersom myndighetens kärnverksamhet kan komma att lida skada
genom att det finns en risk för jävsliknande förhållanden och ett
ifrågasättande av myndighetens opartiskhet.
I sitt remissvar 5 på revisorernas förslag anförde Justitieombudsmannen
(JO) att det förhållandet att en myndighet som sysslar med
myndighetsutövning ingår sponsoravtal – ett affärsmässigt samarbete till
ömsesidig nytta – med enskilda personer eller företag är en omständighet
som är ägnad att rubba allmänhetens förtroende för myndigheten. Detta
gällde enligt JO även om den del av verksamheten som berörs av
sponsoravtalet är skild från myndighetens verksamhet i övrigt.
4.4.4 Konstitutionsutskottet
Riksdagsbehandlingen av revisorernas förslag (bet. 2001/02:KU19, rskr.
2001/02:176) mynnade ut i att riksdagen tillkännagav att regeringen
borde ta ställning till vilka myndigheter eller verksamheter som får
finansieras med sponsring. Konstitutionsutskottet anförde att olika
myndigheter kan förhålla sig olika till sponsring beroende på arten av
deras verksamhet. Enligt utskottet är det viktigt att slå vakt om att
extern finansiering inte undergräver de beslut som fattas i politisk
ordning, men att det dock i första hand ankommer på regeringen att
utöva den styrning av myndigheterna som behövs.
4.4.5 Regleringsbrev
Sedan 2002 har ett antal myndigheter inom utgiftsområdet 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid i respektive regleringsbrev fått tillstånd
att söka kompletterade finansieringskällor i form av bidrag eller
sponsring.
5 JO dnr 2382-2001.
27

5 Den rättsliga regleringen
5.1 Om myndigheternas opartiskhet
5.1.1 Regeringsformen
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Kravet på saklighet och opartiskhet gäller även regeringen när den agerar
som högsta förvaltningsmyndighet (se prop. 1975/76:209 s. 138).
Stadgandet uppställer krav på objektivitet, opartiskhet och lika
behandling av medborgarna vid tillämpningen av lagar, förordningar och
andra rättsliga normer.
5.1.2 Kapitalförsörjningsförordningen
Till följd av det ovan nämnda tillkännagivandet av riksdagen (se avsnitt
4.4.4) infördes den 1 januari 2007 en ny bestämmelse i
kapitalförsörjningsförordningen, 15 a §, som reglerar myndigheternas
möjlighet att ta emot och disponera icke-statliga medel. Bestämmelsen
tar sikte på bl.a. sponsring.
En myndighet får enligt denna bestämmelse ta emot och disponera ickestatliga
medel endast om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre
omfattning, och inkomsten inte rubbar förtroendet för myndighetens
opartiskhet i myndighetsutövningen eller annars skadar myndighetens
anseende. Myndigheten får inte heller ta emot icke-statliga medel om det
skulle medföra ett ökat behov av medel från statsbudgeten eller att högre
avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet.
Regeringskansliet ska enligt 45 § förordningen (1996:1515) med
instruktion för Regeringskansliet tillämpa de ekonomiadministrativa
bestämmelser som gäller för myndigheter under regeringen, om
regeringen inte beslutar något annat.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har utfärdat föreskrifter till 15 a §
kapitalförsörjningsförordningen 6 som innebär att en myndighet som
överväger att ingå ett samarbete om sponsring av myndighetens
verksamhet ska upprätta en policy med interna riktlinjer för sådana
samarbeten.
I samband med att 15 a § infördes i kapitalförsörjningsförordningen har
ESV i allmänna råd till denna bestämmelse uttalat att med sponsring
avses normalt en överenskommelse varigenom en sponsor tillhandahåller
6 ESV Cirkulär 2006:5.
28

den sponsrade parten kontanta medel, varor eller tjänster i utbyte mot
exponering av ett företagsnamn eller varumärke samt eventuellt andra
förmåner.
5.1.3 Ärenden hos Justitiekanslern och Justitieombudsmannen
Justitiekanslern
Justitiekanslern (JK) har behandlat sponsring i ett ärende om bilföretags
sponsring av räddningsfordon inom försvaret och kommunal
räddningstjänst (JK dnr 1934-95-22). Sponsringen bestod i att bilföretag
stod för en del av kostnaden för leasing av bilarna, mot att bilföretagen
fick viss reklam genom att företagens namn fanns angivna på bilarna. JK
ansåg att sponsring där ett företag ger ekonomiskt stöd till offentlig
verksamhet och i gengäld erhåller någon form av motprestation,
principiellt står i strid med grunderna för hur den offentliga
verksamheten är tänkt att bedrivas och finansieras. En grundläggande
princip i all offentlig förvaltning är enligt JK att omfattningen och
inriktningen av verksamheten bestäms av politiska behöriga organ och
att dessa organ också ställer erforderliga resurser till förfogande för att
verksamheten ska kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. JK
framhöll vidare att det finns risk för att jävsliknande förhållanden kan
uppstå när privata ekonomiska intressen och offentlig verksamhet
sammanblandas i ett avtal som för en utomstående kan ge intryck av att
de berörda privata bolagen har givits en särställning när myndigheterna
utövar sina offentliga funktioner. Redan det förhållandet att allmänheten
kan misstänka att otillbörliga hänsyn kan komma att tas i den offentliga
verksamheten på grund av den nära kopplingen till ett privat ekonomiskt
intresse är enligt JK till skada för det allmänna.
Justitieombudsmannen
JO har behandlat två ärenden om sponsring.
Det första ärendet gällde lämpligheten av att privata företag betalade
polisens annonser i en lokaltidning och bjöd allmänheten på kaffe och
bullar i samband med att polisens husvagn besökte olika orter (JO:s
ämbetsberättelse 1997/98 s. 155). Rikspolisstyrelsen, som yttrade sig i
ärendet, anförde att det är en självklar grundprincip att polisen inte får ta
emot bidrag med hänsyn till de särskilda krav som måste ställas på
polisen och för att förtroendet för verksamhetens objektivitet ska kunna
bibehållas. Rikspolisstyrelsen framhöll vidare att det på detta område är
påkallat att iaktta mycket stor försiktighet. Gåvor eller bidrag till
verksamheten, s.k. sponsring, kan ge upphov till misstankar att givaren
även kommer i åtnjutande av en positiv särbehandling från polisens sida.
Redan att skapa en grogrund för sådana misstankar ansåg
Rikspolisstyrelsen vara helt oacceptabelt. JO anslöt sig i beslutet till den
restriktiva syn på polisens möjlighet att motta gåvor från enskilda som
Rikspolisstyrelsen gett uttryck för.
29

Det andra ärendet gällde sponsring av mötesverksamhet (JO:s
ämbetsberättelse 1999/2000 s. 366). En byggnadsnämnd hade låtit ett
privat företag bekosta ett extra nämndsammanträde för behandling av ett
bygglovsärende där företaget var sökande. JO uttalade att det måste
betraktas som ett flagrant avsteg från den objektivitetsprincip och den
likhetsprincip som enligt 1 kap. 9 § regeringsformen gäller inom den
offentliga förvaltningen att på detta sätt ge en enskild sökande möjlighet
att köpa sig förtur till en behandling av sitt ärende.
5.2 Sponsring och reglerna om offentlig upphandling
5.2.1 Inledning
Bedömningen av om sponsring som en myndighet tar emot ska
upphandlas har betydelse för en mängd frågor som rör sponsring och
särskilt frågan om vilka motprestationer som en myndighet kan
tillhandahålla en sponsor (se närmare om dessa överväganden i avsnitt 8).
Nedan ges därför en beskrivning av reglerna om offentlig upphandling i
relevanta delar.
5.2.2 Allmänt om offentlig upphandling
Upphandlingar som genomförs av myndigheter och andra offentliga
organ ska följa reglerna i den svenska lagstiftningen om offentlig
upphandling, som innehåller regler om annonsering, val av
upphandlingsformer och tidsfrister.
Från och med den 1 januari 2008 ersätts lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling (LOU) av två nya lagar, lagen (2007:1091) om offentlig
upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster. Av de två nya lagarna är det
främst lagen om offentlig upphandling som är av intresse i detta
sammanhang, och hänvisningar i det följande avser denna lag.
De nya lagarna bygger på två EG-direktiv om offentlig upphandling,
direktivet 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig
upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, samt direktiv
2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling inom
områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Dessa direktiv
utgör i sin tur i huvudsak en sammanläggning och omstrukturering av
fyra äldre direktiv om offentlig upphandling 7 .
7 Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena id
offentlig upphandling av tjänster (EGT 1992 L 209/1), rådets direktiv 93/36/EEG av den
14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor (EGT
1993 L 199/1), rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av
förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och
anläggningsarbeten (EGT 1993 L 1999/54) samt rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni
30

En grundläggande princip inom EG-rätten är principen om ickediskriminering.
Denna princip finns inskriven i både de äldre och de nya
upphandlingsdirektiven. I LOU har icke-diskrimineringsprincipen
kommit till uttryck i 1 kap. 4 §, där det uppställs krav på att
upphandlingar ska göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter
som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare,
anbudssökande och anbud ska vidare behandlas utan ovidkommande
hänsyn. Enligt 1 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling ska
upphandlande myndigheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och
icke-diskriminerande sätt.
EG-domstolen har i ett antal domar tolkat innebörden i principen om
icke-diskriminering så att de krav som ställs på upphandlingen inte får
gynna någon som kommer från orten eller representerar ett visst område,
eftersom detta leder till diskriminering av företag från andra länder.
Om det skulle uppstå en konflikt mellan svensk lag och EG-rätt ska EGrätten
ha företräde. Upphandlingsdirektivens bestämmelser har i vissa
delar s.k. direkt effekt, vilket något förenklat innebär att om exempelvis
ett begrepp i den svenska lagstiftningen om offentlig upphandling inte
har samma innebörd som motsvarande begrepp som används i ett EGdirektiv,
ska under vissa förutsättningar som inte närmare utvecklas här
direktivets regel tillämpas i stället för den svenska lagstiftningen.
Syftet med upphandlingsdirektiven är att regelsystemet kring offentliga
upphandlingar ska bidra till genomförandet av den gemensamma
marknaden genom att företag i alla medlemsstater ska kunna konkurrera
om offentliga kontrakt på lika villkor i medlemsstaterna.
5.2.3 Definition av upphandling
Enligt 1 kap. 5 § LOU avses med upphandling köp, leasing, hyra eller
hyrköp av varor, byggentreprenader eller tjänster. I förslagen till nya
upphandlingslagar finns inte någon motsvarande uppräkning av olika
förvärvsformer. Enligt 2 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig
upphandling definieras i stället offentlig upphandling som de åtgärder
som vidtas av en upphandlande myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt
eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader.
Kontrakt definieras enligt 2 kap. 10 § samma lag som ett skriftligt avtal
med ekonomiska villkor som sluts mellan en eller flera upphandlande
myndigheter och en eller flera leverantörer, avser utförande av
byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster, och
undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk
signatur.
1993 om samordning av upphandlingsförfarandena för enheter som har verksamhet inom
vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT 1993 L 189/84).
31

I det direktiv som den nya lagen om offentlig upphandling bygger på,
definieras offentliga kontrakt enligt artikel 2 a) som skriftliga kontrakt
med ekonomiska villkor som slutits mellan en eller flera ekonomiska
aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser
utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av
tjänster i den mening som avses i direktivet. Med offentliga varukontrakt
avses enligt artikel 2 c) köp, leasing, hyra eller hyrköp, med eller utan
möjlighet till köp, av varor. Med offentliga tjänstekontrakt avses enligt 2
d) kontrakt som avser utförandet av sådana tjänster som anges i en bilaga
till direktivet.
Som framgår av det sagda avses med upphandling en anskaffning av
något, dvs. att den offentliga sektorn tillförs något, t.ex. en vara eller en
tjänst, och betalar för detta. Om en myndighet avhänder sig något, t.ex.
genom en försäljning, är det inte fråga om en upphandling och
upphandlingsreglerna ska inte tillämpas.
5.2.4 Gåvor utan krav på motprestation
Traditionellt har även gåvor utan krav på motprestation från företag för
att stödja en viss verksamhet betecknats som sponsring. Frågan är om
gåvor utan krav på motprestation behöver upphandlas eller inte.
I LOU definieras upphandling som köp, leasing, hyra eller hyrköp.
Gåvor omfattas inte av denna definition. Den nya lagen om offentlig
upphandling är emellertid inte lika tydlig på denna punkt. Av såväl den
nya lagen om offentlig upphandling som direktiven framgår dock att
offentliga upphandlingskontrakt ska innehålla ekonomiska villkor.
Dåvarande Nämnden för offentlig upphandling 8 , i fortsättningen
benämnd NOU, har i en rapport 9 till regeringen anfört att om någon
ensidigt skänker något kan det inte anses innebära att ett avtal med
ekonomiska villkor upprättats. Inte heller tjänster som utförs ideellt, dvs.
utan krav på betalning eller annan motprestation, behöver upphandlas
enligt NOU 10 . Enligt NOU krävs att det föreligger någon form av
ömsesidigt förpliktande för att ett avtal ska omfattas av
upphandlingsdirektiven. Detta framgår enligt NOU särskilt tydligt av
den danska översättningen av upphandlingsdirektiven, där det talas om
”gensidigt bebyrdende aftaler”.
I propositionen till den nya lagen om offentlig upphandling konstateras
att helt benefika förvärv inte omfattas av upphandlingsreglerna (prop.
2006/07:128 s. 302).
8
De uppgifter som NOU tidigare hade har sedan den 1 september 2007 förts över på
Konkurrensverket.
9
Rapport från NOU avseende uppdraget från regeringen att klarlägga under vilka
förutsättningar lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig vid sponsring av
varor och tjänster till statliga myndigheter, NOU:s dnr 2003/0039-28.
10
Upphandling med inslag av ideella tjänster eller gåvor, NOU:s nyhetsbrev oktober 2005.
32

5.2.5 Motprestationer som har ett ekonomiskt värde
NOU har i sin ovan nämnda rapport anfört att EG-direktiven inte
definierar hur de upphandlande enheterna ska betala för de varor, tjänster
eller byggentreprenader de köper och att betalningsformen är oväsentlig
för att avgöra om en offentlig upphandling ska ske. Alla former av
byteshandel omfattas enligt NOU av reglerna i EG-direktiven. EGdirektiven
är enligt NOU:s uppfattning således tillämpliga t.ex. i de fall
en upphandlande enhet betalar hela eller delar av inköp av nya
tjänstebilar med att sälja de gamla tjänstebilarna till leverantören.
NOU hänvisar därvid till att EU-kommissionen 11 har ansett att
begreppet ”avtal med ekonomiska villkor” ska ges en vid tolkning.
Begreppet omfattar enligt kommissionen såväl alla former av ersättning
som kan kvantifieras i pengar och som en upphandlande enhet åtar sig att
utge till en leverantör, som alla olika sätt på vilka en leverantör, i utbyte
mot ersättning, kan åta sig att ställa varor till den upphandlande enhetens
förfogande, eller utföra tjänster eller bygg- och anläggningsarbeten för
den upphandlande enhetens räkning.
NOU hänvisar vidare till EG-domstolens dom i mål C-399/98 (”La
Scala”). Domstolen fann i målet att ett avtal som innebar att en
upphandlande enhet efterskänkte en avgift skulle anses uppfylla kriteriet
avseende ekonomiskt villkor i upphandlingsdirektiven. Enligt NOU
innebär domstolens tolkning att varje form av ersättning från den
upphandlande enhetens sida ska anses vara betalning, oavsett om denna
skett genom kontanta medel eller genom att t.ex. efterskänka vissa
avgifter.
Kommissionen har i en grönbok 12 om ”offentlig-privata partnerskap”,
som presenterades i samband med att de nya upphandlingsdirektiven
antogs under 2004, gjort en liknande tolkning av La Scala-domen. I
grönboken diskuteras bl.a. begreppet offentligt-privat partnerskap i
förhållande till EG-rätten om offentlig upphandling. Kommissionen
anför därvid att ekonomisk ersättning för ett avtal inte innebär att ett
belopp obligatoriskt måste utbetalas direkt av den offentliga partnern,
utan att ersättningen kan bestå i varje form av ekonomisk motprestation
som erhålls av den privata partnern.
Detta synsätt har även kommit till uttryck i propositionen till ny lag om
offentlig upphandling, där det anförs att definitionen av kontrakt
omfattar alla förvärv med någon form av motprestation som har ett
ekonomiskt värde (prop. 2006/07:128 s. 302).
11
Guide to the Community rules on public procurement of services, s. 12, Guide to the
Community rules on public works contracts, s. 12 och Guide to the Community rules on
public supply contracts, s. 9.
12
Grönbok om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och
koncessioner, KOM(2004)327 slutlig.
33

5.2.6 Värdet överstiger motprestationerna
Vid sponsring är det inte ovanligt att värdet av den motprestation som
den sponsrade parten tillhandahåller understiger värdet av det som
sponsorn tillhandahåller. Ett sådant avtal innehåller därmed inslag av
såväl köp och byte som gåva.
NOU har i sin ovan nämnda rapport berört frågan om hur s.k. blandade
avtal ska behandlas i upphandlingshänseende. Reglerna om offentlig
upphandling skiljer sig mellan t.ex. tjänster och varor. När ett avtal
innebär upphandling av både tjänster och varor ska valet av
upphandlingsregler enligt upphandlingsdirektiven göras enligt en
”överviktsprincip”, som innebär att den del av kontraktet som är
värdemässigt störst ska styra valet av upphandlingsregler. NOU
konstaterar dock att denna typ av överviktsprincip emellertid inte
existerar när det gäller frågan om en offentlig upphandling
överhuvudtaget ska genomföras eller inte. Upphandling ska enligt NOU
ske så snart en myndighet lämnar en motprestation som har ett
ekonomiskt värde, oavsett om värdet av den lämnade motprestationen
står i proportion till värdet av det som mottagits av myndigheten. NOU
hänvisar därvid till EG-domstolens dom i mål C-44/96 (”Mannesmann”).
Mannesmann-målet behandlade frågan om ett tryckeri – som dels hade
uppgifter som endast fick utföras av offentliga organ, dels bedrev privat
tryckeriverksamhet – skulle upphandla utrustning som kunde användas i
båda delarna av tryckeriets verksamhet enligt reglerna om offentlig
upphandling. Domstolen konstaterade att det inte görs någon
distinktion i det tillämpliga upphandlingsdirektivet mellan
upphandlingskontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar för att
fullgöra sin uppgift att tillgodose allmänna intressen och kontrakt som
inte har något samband med denna uppgift. Avsaknaden av en sådan
distinktion förklaras av att syftet med direktivet är att utesluta risken att
nationella anbudsgivare eller sökande ges företräde när upphandlande
myndigheter tilldelar kontrakt. Mot den bakgrunden slog domstolen fast
att upphandlingskontrakt – oavsett sitt slag – som tilldelas av ett organ
som har offentliga uppgifter i direktivets mening ska anses som
offentliga upphandlingskontrakt.
5.2.7 Direktupphandling
Upphandlingsdirektiven gäller inte upphandlingar vars värde understiger
i direktiven angivna tröskelvärden. För närvarande är tröskelvärdet cirka
1 250 000 kronor för statliga myndigheter vid upphandling av varor och
tjänster, utom beträffande vissa särskilt angivna tjänster (se 2 kap. 1 §
och 5 kap. 4 § LOU samt 2 § förordningen [2000:63] om tröskelvärden
vid offentlig upphandling).
I såväl LOU som i den nya lagen om offentlig upphandling regleras dock
även förfarandet vid upphandlingar som understiger direktivens
tröskelvärden. Enligt 6 kap. 2 § LOU respektive 15 kap. 3 § i den nya
34

lagen om offentlig upphandling ska en upphandlande enhet göra sådana
upphandlingar genom förenklad upphandling eller urvalsupphandling.
Båda bestämmelserna medger emellertid även att en upphandlande enhet
gör en s.k. direktupphandling om upphandlingens värde är lågt eller om
det finns synnerliga skäl. Vid direktupphandling kan den upphandlande
enheten vända sig direkt till en enda leverantör. Myndigheten ska enligt
bestämmelserna vid behov fastställa riktlinjer för användningen av
direktupphandling.
Av 9 § Regeringskansliets föreskrifter för upphandling (RKF 2004:10)
framgår att beloppsgränsen för en direktupphandling är fem
prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring exklusive
mervärdeskatt. Det motsvarar 215 000 kronor under 2007.
6 Definition och avgränsning av begreppet sponsring
6.1 Definition av sponsring
Arbetsgruppens bedömning: Med sponsring avses i förevarande
promemoria en överenskommelse varigenom en sponsor
tillhandahåller Regeringskansliet varor eller tjänster i utbyte mot
exponering av ett företags- eller organisationsnamn och eventuellt
andra förmåner.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
I juridisk mening är sponsring ett svårdefinierat begrepp. Sponsring kan
innehålla moment av både köp, byte och gåva. Olika försök att definiera
sponsring har gjorts under senare år, såväl av myndigheter som av andra.
Arbetsgruppen har enligt uppdraget att utgå från den definition av
sponsring som finns i ESV:s allmänna råd till 15 a §
kapitalförsörjningsförordningen. I dessa allmänna råd definieras
sponsring som en överenskommelse varigenom en sponsor
tillhandahåller den sponsrade parten kontanta medel, varor eller tjänster i
utbyte mot exponering av ett företagsnamn eller varumärke samt
eventuellt andra förmåner.
För att en transaktion ska utgöra sponsring enligt ESV:s definition
förutsätts att det finns en ömsesidighet mellan parterna. Sponsorn
tillhandahåller pengar, varor eller tjänster i utbyte mot en motprestation i
någon form från den som sponsras. Det innebär att rena gåvor utan krav
på motprestation inte omfattas av ESV:s definition av sponsring.
Särskilda regler om myndigheternas möjlighet att ta emot gåvor finns i
donationsförordningen (1998:140).
35

I samband med det svenska ordförandeskapet i EU 2001 användes inte
begreppet sponsring. I de riktlinjer som togs fram inför
ordförandeskapet benämndes de avtal som ingicks med företag och
organisationer i stället samarbetsavtal och de företag och organisationer
som avtalen slöts med benämndes nationella eller lokala officiella
leverantörer. Enligt vad som framgår av den ovan nämnda rapporten från
2001-sekretariatet (se avsnitt 4.2.1) gjordes överväganden inför
ordförandeskapet om relevansen av begreppet sponsring. Det skulle
enligt vad som framhölls i rapporten kunna leda till missförstånd att
använda detta begrepp mot bakgrund av att regeringens motprestation
inte kunde anses som normal på marknaden, att regeringen inte erhöll
någon likvid och att ordförandeskapet hade full finansiering i egen
budget. Enligt arbetsgruppens uppfattning står det emellertid helt klart
att de avtal som ingicks med företag och organisationer i samband med
ordförandeskapet omfattas av ESV:s definition av sponsring.
Arbetsgruppen har som redan nämnts ovan att utgå från ESV:s definition
i sitt arbete. I huvudsak lämpar den sig väl för att ligga till grund för de
överväganden som arbetsgruppen gör i det följande. I avsnitt 7.7 nedan
föreslår arbetsgruppen emellertid att Regeringskansliet inte ska få ta
emot kontanta medel från en sponsor. Vidare föreslår arbetsgruppen i
avsnitt 8.8 att Regeringskansliet inte ska exponera en sponsors
varumärke. I enlighet härmed bör det framgå av den definition av
sponsring som arbetsgruppen använder sig av att Regeringskansliet
endast kan ta emot sponsring i form av varor och tjänster samt att
Regeringskansliets motprestation endast kan bestå av exponering av
företags- eller organisationsnamn och eventuellt andra förmåner.
En definition av sponsring har tagits in i avsnitt 1 i arbetsgruppens
förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
6.2 Sponsring eller samverkan?
Arbetsgruppens bedömning: Samverkan mellan flera parter som har
ett gemensamt intresse av en fråga och som innebär att parterna
tillsammans finansierar och genomför ett projekt, t.ex. en konferens,
ett seminarium eller liknande, utgör normalt inte sponsring.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
Det förekommer emellanåt att myndigheter deltar i olika former av
samverkansprojekt tillsammans med företag, organisationer eller andra
parter. Med samverkansprojekt avses i detta sammanhang att flera parter
som har ett gemensamt intresse av en fråga tillsammans genomför ett
projekt, t.ex. en konferens, ett seminarium eller liknande.
Under förutsättning att alla parter bidrar till projektet och att det inte är
fråga om att någon part får pengar, varor eller tjänster, t.ex. i form av
reklam, från någon av de andra parterna som ingår i projektet, rör det sig
36

inte om sponsring enligt ESV:s definition. Deltar en myndighet i ett
projekt tillsammans med privata företag eller organisationer kan det
emellertid i vissa situationer vara svårt att avgöra om det rör sig om ett
samverkansprojekt eller om det är fråga om sponsring. Det avgörande för
bedömningen bör vara om någon av de parter som bidrar till projektet
kan sägas få en motprestation av någon av de övriga parterna. I en
situation där myndigheten utåt står som huvudansvarig och de övriga
parterna bidrar genom att delvis finansiera projektet, kan det i vissa
situationer vara att bedöma som att övriga parter får en motprestation i
form av reklam och att en sponsringssituation därmed föreligger (se
närmare avsnitt 8).
Bedömningen av om en motprestation lämnas är till stor del beroende av
hur projektet marknadsförs utåt. Om parterna gör tydligt att
evenemanget är ett samverkansprojekt mellan flera parter och dessa
gemensamt står för administration och finansiering torde det normalt
inte vara fråga om sponsring.
Av intresse vid bedömningen är också anknytningen mellan de ingående
parternas verksamhet och det syfte som evenemanget har. Om t.ex. ett
företag som tillverkar bilar delfinansierar ett projekt om IT i skolan så
finns inte någon sådan anknytning. Beroende på hur bilföretagets
deltagande marknadsförs ligger det då nära till hands att antingen
bedöma företagets bidrag som en gåva utan motprestation eller – om
företaget får en motprestation genom att dess namn exponeras i samband
med projektet – som sponsring. Om syftet med projektet ligger i linje
med företagets egen verksamhet skulle bedömningen kunna bli en annan,
t.ex. om ett bilföretag som arbetar med att utveckla handikappanpassade
bilar delfinansierar en konferens om transportmöjligheter för personer
med funktionshinder.
6.3 Sponsring eller rabatt?
Arbetsgruppens bedömning: Rabatter från leverantörer som
Regeringskansliet köper varor eller tjänster från utgör inte sponsring.
37

Skälen för arbetsgruppens bedömning
Regeringskansliet har i likhet med andra aktörer på marknaden möjlighet
att utverka rabatter. Med rabatt avses i detta sammanhang att
Regeringskansliet erbjuds köpa varan eller tjänsten till ett lägre pris än
vad leverantören normalt tar ut av sina kunder. För vissa leverantörer
torde möjligheten att leverera varor eller tjänster till Regeringskansliet
innebära en möjlighet att få en naturlig exponering av den egna
produkten, t.ex. i media eller i förhållande till de personer som nyttjar
varan eller tjänsten. En sådan exponering kan i sig ha ett sådant värde för
leverantören att denne är beredd att ge Regeringskansliet större rabatt på
olika varor eller tjänster än annars hade varit fallet. Under förutsättning
att Regeringskansliet betalar för varan med kontanta medel är det
emellertid inte fråga om sponsring.
Om rabatten i stället skulle bestå i att leverantören tillhandahåller vissa
produkter utan kostnad, är det normalt fråga om en gåva. Om
Regeringskansliet i en sådan situation tillhandahåller en leverantör andra
förmåner än kontanta medel kan det dock vara fråga om sponsring. I
avsnitt 8.7 nedan gör arbetsgruppen emellertid bedömningen att enbart
det förhållandet att leverantören får en naturlig produktsynlighet inte är
tillräckligt för att en sådan motprestation ska anses föreligga som
innebär att det är fråga om sponsring.
6.4 Utlandsmyndigheternas främjandeverksamhet
Arbetsgruppens bedömning: Arbetsgruppens ställningstaganden i
denna promemoria omfattar inte utlandsmyndigheterna.
Bakgrund
Svenska utlandsmyndigheter ska enligt 6 § förordningen (1992:247) med
instruktion för utrikesrepresentationen bidra till att uppfylla de av
riksdagen fastställda målen att öka tillväxten och sysselsättningen i
Sverige genom att främja Sveriges näringsliv och utrikeshandel, skapa
intresse för svenska varor och tjänster samt projektexport, och i övrigt
stödja svenska företag och det svenska näringslivets företrädare.
En del i den näringslivsfrämjande verksamhet som bedrivs av
utlandsmyndigheterna är att på uppdrag av företag och organisationer
utföra tjänster för främjande av svensk export och av svenska
investeringar och turism i Sverige. Utlandsmyndigheterna får ta ut
avgifter för sådana tjänster (jfr. Regeringskansliets föreskrifter
om avgifter för näringslivsfrämjande tjänster vid
utlandsmyndigheterna [UF 2001:8]).
Det är även vanligt förekommande att utlandsmyndigheterna själva, eller
gemensamt med svenska myndigheter, organisationer eller företag, är
initiativtagare till olika insatser som har en näringslivsfrämjande eller
38

Sverigefrämjande inriktning. Det kan vara fråga om arrangemang för att
fira svenska högtider, som t.ex. den svenska nationaldagen eller lucia,
eller ”Sverige-bilagor” i lokal press. Vid sådana arrangemang är
utlandsmyndigheten vanligen huvudansvarig. Andra arrangemang har
mer karaktär av samverkansprojekt, där flera intressenter bidrar. Som
exempel kan nämnas konst- och designutställningar, filmfestivaler,
seminarier och handelsdagar. Dessa typer av insatser brukar normalt
delfinansieras av de företag eller organisationer som deltar i
arrangemangen.
Det förekommer också att utlandsmyndigheterna upplåter utrymme för
företag att visa sina produkter, t.ex. genom att låta ett företag möblera
utlandsmyndighetens reception mot att företagets logotyp exponeras
eller att t.ex. Volvo eller Saab får exponera sina bilar på
ambassadområdet.
Utrikesdepartementet har nyligen tagit fram riktlinjer för s.k.
samfinansiering av främjandeinsatser vid utlandsmyndigheterna.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
Det arbete med främjande av svenska intressen och svenskt näringsliv
som bedrivs vid utlandsmyndigheterna kan i vissa situationer innefatta
sponsring. Beslut som rör frågor om utrikesrepresentationens
administration fattas enligt 6 § Regeringskansliets föreskrifter (RKF
1998:1) med arbetsordning för Regeringskansliet av chefen för
Utrikesdepartementet, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Främjandeverksamheten vid utlandsmyndigheterna omfattas därför inte
av de ställningstaganden som arbetsgruppen gör i denna promemoria och
de riktlinjer om sponsring av Regeringskansliet som arbetsgruppen
föreslår omfattar inte utlandsmyndigheterna.
I vissa situationer bör dock de riktlinjer för sponsring som
arbetsgruppen föreslår i det följande kunna tjäna som ledning även vid
utlandsmyndigheterna. Det gäller framför allt i de situationer där det har
bedömts lämpligt att använda sponsring i samband med ett
internationellt evenemang och där en eller flera utlandsmyndigheter
deltar i evenemanget, t.ex. genom att ansvara för värdskapet för en
konferens utomlands som har samband med det svenska
ordförandeskapet i EU (se vidare avsnitt 10). En tillämpning av de regler
som gäller för sponsring av evenemang i Sverige torde i en sådan
situation kunna bidra till att skapa en större enhetlighet kring evenemang
som har ett tydligt samband. Beslut som rör frågor om
utrikesrepresentationens administration fattas som nämnts ovan av
chefen för Utrikesdepartementet, om inte något annat är särskilt
föreskrivet. Frågan om de riktlinjer som arbetsgruppen föreslår ska
kunna tjäna till vägledning vid utlandsmyndigheterna måste därför
hanteras i annan ordning.
39

7 Bör Regeringskansliet ingå sponsringsavtal?
7.1 Inledning
Den övergripande principiella fråga som arbetsgruppen enligt sitt
uppdrag inledningsvis har att ta ställning till är om det är lämpligt att
Regeringskansliet ingår sponsringsavtal, särskilt med hänsyn till de krav
på saklighet och opartiskhet som ställs i 1 kap. 9 § regeringsformen och
15 a § kapitalförsörjningsförordningen. Enligt arbetsgruppens mening är
det inte möjligt att ta ställning till denna fråga utan att samtidigt ta
ställning till bl.a. i vilken verksamhet och i vilket syfte sponsring av
Regeringskansliet i sådant fall skulle kunna ske. Nedan behandlas dessa
frågor och även innebörden av kraven i kapitalförsörjningsförordningen
att sponsring måste vara av tillfällig natur eller mindre omfattning samt
inte får medföra ett ökat behov av anslag från statsbudgeten eller högre
avgiftsuttag.
7.2 Finns rättsliga hinder mot sponsring av Regeringskansliet?
Arbetsgruppens förslag: Sponsring av Regeringskansliet får ske om
det inte innebär någon risk för att myndighetens opartiskhet kan
ifrågasättas eller att dess anseende kan skadas.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Som framgår av 1 kap. 9 § regeringsformen och 15 a §
kapitalförsörjningsförordningen (se närmare avsnitt 5.1) får det inte
förekomma att en myndighet agerar osakligt eller opartiskt eller på annat
sätt agerar så att myndighetens anseende kan skadas. En myndighet bör
agera på ett sådan sätt att det aldrig ens finns en risk att den skulle kunna
uppfattas som jävig. Det gäller särskilt myndigheter som ägnar sig åt
myndighetsutövning. Det är grundläggande i ett demokratiskt samhälle
att medborgarna kan känna förtroende för de styrande institutionerna
och att dessa inte framstår som partiska.
Den som sponsrar en verksamhet gör det normalt som ett led i sin
marknadsföring. Sponsorn vill förknippas med den verksamhet eller
organisation som sponsras för att på så sätt få del av den goodwill som
verksamheten eller organisationen har hos allmänheten. Om en
myndighet låter sig sponsras och på detta sätt förknippas med ett privat
företag eller en organisation kan det medföra en risk för att myndigheten
kan misstänkas agera partiskt i förhållande till sponsorn, vilket i sin tur
kan skada myndighetens anseende och förtroende hos allmänheten. Även
ett begränsat sponsringssamarbetet kan enligt arbetsgruppens mening
äventyra en myndighets trovärdighet, särskilt om samarbetets
omfattning och förutsättningar inte är kända för allmänheten. Det får
vidare enligt arbetsgruppens mening inte finnas någon intressekonflikt
mellan myndigheten och sponsorn. Sponsring av en myndighet får inte
heller kunna uppfattas som kontroversiell eller olämplig eller stå i strid
40

med övergripande beslut, politiska prioriteringar och mål för
myndighetens verksamhet.
Som redovisats i avsnitt 4.4.3 respektive 5.1.3 har såväl dåvarande
Riksdagens revisorer som JO ansett att sponsring inte bör förekomma i
verksamhet som innefattar myndighetsutövning. JO har i sitt
remissyttrande över Riksdagens revisorers förslag till riksdagen om
sponsring av statliga myndigheter uttalat att myndigheter som ägnar sig
åt myndighetsutövning i princip aldrig bör ingå sponsringsavtal.
Riksdagen valde dock att inte ta fasta på denna mer restriktiva syn, utan
anförde endast att olika myndigheter kan förhålla sig olika till sponsring
beroende på arten av deras verksamhet och att det ankommer på
regeringen att utöva den styrning av myndigheterna som kan behövas.
Någon begränsning som innebär att myndigheter som ägnar sig åt
myndighetsutövning inte får ingå sponsringsavtal har inte heller tagits in
i kapitalförsörjningsförordningen.
Regeringen ska enligt 1 kap. 6 § regeringsformen styra riket. Det innebär
bl.a. att regeringen lägger fram förslag till riksdagen, verkställer
riksdagens beslut, utövar viss normgivningsmakt, leder den statliga
förvaltningen och representerar Sverige internationellt. Regeringen
beslutar också i ett antal förvaltningsärenden. Regeringskansliet har
enligt 1 § förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet till uppgift att biträda regeringen i dess verksamhet. I
Regeringskansliets uppgifter ingår bl.a. att bereda ärenden som innefattar
myndighetsutövning och normgivningsärenden.
En stor del av den verksamhet som regeringen och Regeringskansliet
bedriver omfattar dock inte myndighetsutövning mot enskilda. Det
uppdrag som regeringen har att styra landet innebär emellertid att
särskilt höga krav måste ställas på regeringens saklighet och opartiskhet.
Det gäller även Regeringskansliet. Regeringskansliet bör mot den
bakgrunden vara mycket restriktivt när det gäller att ingå avtal om
sponsring.
Enligt arbetsgruppens bedömning finns det dock inga rättsliga hinder i
nu aktuellt avseende mot att Regeringskansliet låter sig sponsras under
förutsättning att sponsringen även i övrigt hanteras på ett sätt som inte
är ägnat att rubba förtroendet för regeringen eller Regeringskansliet eller
skada Regeringskansliets anseende.
En bestämmelse om att Regeringskansliet endast får ingå avtal om att ta
emot sponsring under förutsättning att sponsringssamarbetet inte
innebär någon risk för att myndighetens opartiskhet kan ifrågasättas eller
att dess anseende kan skadas har tagits in i avsnitt 2 andra punkten i
arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
41

De ytterligare krav som arbetsgruppen anser måste ställas behandlas i
avsnitt 7.3 – 7.7. De begränsningar som följer av upphandlingslagstiftningen
behandlas i avsnitt 8.
7.3 Endast i syfte att stärka bilden av Sverige
Arbetsgruppens förslag: Endast syftet att stärka bilden av Sverige bör
motivera att Regeringskansliet ingår avtal om sponsring.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Offentlig verksamhet bör normalt finansieras med offentliga medel. I
vissa situationer kan dock sponsring utgöra en lämplig kompletterande
finansieringskälla för myndigheter. Sponsring kan möjliggöra ett projekt
som annars inte skulle kunna genomföras, eller göra det möjligt att höja
ambitionsnivån i den sponsrade verksamheten. Användning av sponsring
kan emellertid också medföra en risk för att en myndighet får en
ekonomisk beroendeställning i förhållande till sponsorn.
Myndigheten Regeringskansliet har en särskild ställning inom den
centrala svenska statsförvaltningen. Bland annat mot den bakgrunden
anser arbetsgruppen det inte lämpligt att ekonomiska skäl får vara
avgörande för om sponsring av Regeringskansliet ska ske eller inte.
Sponsring bör, av skäl som utvecklas i det följande, i stället endast få ske
om det syftar till att stärka bilden av Sverige.
Ett lands förmåga att nå politiska målsättningar, främja handel, attrahera
investeringar och besökare samt delta i kreativa och kulturella utbyten är
i hög grad beroende av hur landet uppfattas. I en tid av ökad
globalisering är det allt viktigare att skapa intresse och förtroende för
vårt land. Regeringen har under lång tid arbetat för att stärka Sveriges
internationella konkurrenskraft. Som exempel på detta kan nämnas olika
åtgärder för att främja bilden av Sverige som bl.a. en pålitlig handels- och
samarbetspartner, en attraktiv marknad för utländska investeringar, ett
attraktivt resmål med berikande upplevelser och en ledande nation inom
högteknologi, forskning och utveckling. I samband med Sveriges
ordförandeskap i EU 2001 motiverades samarbetet med näringslivet med
att det kunde tillföra ett mervärde åt mötesverksamheten och dess
kringverksamheter och att det borde ses som en del av den Sverige- och
exportfrämjande verksamhet som bedrivs i andra sammanhang.
Arbetsgruppen kan vidare konstatera att ett liknande synsätt tillämpades
vid bedömningen av vilka företag som var lämpliga som sponsorer i
samband med det tyska ordförandeskapet i EU under första halvåret
2007.
Vid bedömningen av om ett sponsringsavtal kan bidra till att stärka
bilden av Sverige kan t.ex. den omständigheten att sponsorn är svenskägd
eller har sitt säte eller tillverkning i Sverige vägas in. Näringslivet har
dock blivit allt mer internationaliserat och det är numera snarare regel än
42

undantag att företag eller organisationer som verkar på en internationell
marknad helt eller delvis ägs av utländska intressen eller har tillverkning i
andra länder. Det gäller även företag eller organisationer som av tradition
förknippas med ett visst land. Enligt arbetsgruppens uppfattning bör
mot den bakgrunden även företag eller organisationer som inte är
svenskägda eller har sin tillverkning i Sverige, men som tillverkar
produkter eller tjänster som starkt förknippas med Sverige eller av
allmänheten upplevs som typiskt svenska, vara lämpliga sponsorer. Det
avgörande måste enligt arbetsgruppens mening vara att samarbetet med
sponsorn på ett tydligt sätt bidrar till att stärka bilden av Sverige.
En bestämmelse om att Regeringskansliet endast får ingå avtal om
sponsring under förutsättning att sponsringssamarbetet stärker bilden av
Sverige har tagits in i avsnitt 2 tredje punkten i arbetsgruppens förslag till
riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
7.4 Vilka verksamheter ska kunna sponsras?
Arbetsgruppens förslag: Regeringskansliet bör endast låta sig
sponsras i samband med internationella konferenser och liknande
evenemang.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Som redovisats ovan finns det mycket starka skäl som talar mot att
sponsring ska användas för att finansiera verksamhet som innefattar
myndighetsutövning. Mot bakgrund av den särskilda ställning som
Regeringskansliet har i statsförvaltningen och med beaktande av risken
för att kunna uppfattas som partisk, anser arbetsgruppen att sponsring
inte heller bör användas för att finansiera annan löpande verksamhet.
Vidare har arbetsgruppen ovan konstaterat att sponsring kan innebära en
risk för att den sponsrade myndigheten hamnar i en ekonomisk
beroendeställning. Risken för att en myndighet ska hamna i ekonomisk
eller annan beroendeställning till en sponsor ökar ju längre tid som ett
sponsringssamarbete pågår. Enligt 15 a §
kapitalförsörjningsförordningen får en myndighet vidare endast ta emot
och disponera icke-statliga medel om inkomsten är av tillfällig natur eller
mindre omfattning. Med hänsyn till det anförda anser arbetsgruppen att
de sponsringssamarbeten som Regeringskansliet ingår ska vara
tidsmässigt begränsade.
Regeringskansliet har tidigare ingått avtal om sponsring i samband med
det svenska ordförandeskapet i EU under det första halvåret 2001.
Liknande avtal har sannolikt förekommit i samband med
Östersjöstaternas regeringskonferens 1996. Även i andra sammanhang
har det förekommit att Regeringskansliet har samarbetat med
näringslivet i olika avseenden. Som redovisats i avsnitt 4.2 har det dock,
43

enligt vad arbetsgruppen lyckats utröna, oftast rört sig om
samverkansarrangemang, snarare än sponsring.
Sponsring har alltså tidigare i princip endast förekommit i samband med
större internationella konferenser. Detta är en mycket speciell
verksamhet som är klart avgränsad från regeringens och
Regeringskansliets löpande verksamhet. Det har också varit fråga om
insatser som har varit begränsade till ett visst tillfälle eller en viss
begränsad tidsperiod.
Under förutsättning att sponsring på detta sätt begränsas till
verksamheter som är tydligt skilda från den löpande verksamheten i
övrigt och även begränsas i tiden bör det enligt arbetsgruppens
uppfattning inte vara oförenligt med kraven på saklighet och opartiskhet
att Regeringskansliet ingår avtal om sponsring. Som arbetsgruppen
föreslagit i avsnitt 7.3 bör sponsring endast motiveras av syftet att stärka
bilden av Sverige. Detta medför enligt arbetsgruppen att det normalt ska
vara fråga om ett större evenemang med internationella inslag.
En bestämmelse om att Regeringskansliet endast får ingå avtal om
sponsring om sponsringssamarbetet avser en internationell konferens
eller ett liknande evenemang har tagits in i avsnitt 2 första punkten i
arbetsgruppens förslag till riktlinjer.
7.5 Värdet måste överstiga Regeringskansliets kostnader
Arbetsgruppens förslag: Värdet av det som sponsorn tillhandahåller
ska överstiga Regeringskansliets kostnader för sponsringssamarbetet.
Skälen för arbetsgruppens förslag
För att en myndighet ska kunna ta emot och disponera icke-statliga
medel krävs enligt 15 a § kapitalförsörjningsförordningen, förutom att
inkomsten inte får rubba förtroendet för myndighetens opartiskhet i
myndighetsutövningen eller annars skada myndighetens anseende, även
att inkomsten ska vara av tillfällig natur eller mindre omfattning. En
myndighet får vidare inte ta emot icke-statliga medel om det skulle
medföra ett ökat behov av medel från statsbudgeten eller att högre
avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet.
Med inkomst av mindre omfattning avses enligt ESV:s föreskrifter till
bestämmelsen att den sammanlagda inkomsten som en myndighet tar
emot med stöd av bestämmelsen högst uppgår till fem procent av de
totala kostnaderna för myndighetens egen verksamhet. För inkomst av
tillfällig natur finns ingen fastställd gräns för hur stor inkomsten får vara.
Arbetsgruppen har, som redovisats ovan, bedömt att Regeringskansliet
endast ska använda sponsring i samband med internationella konferenser
och liknande evenemang. Detta innebär i praktiken att de
44

sponsringssamarbeten som kan bli aktuella alltid kommer att vara av
tillfällig natur. Det finns därför inte behov att ta ställning till om en
inkomst är av mindre omfattning. Arbetsgruppens förslag innebär att det
inte heller kommer att vara aktuellt att använda sponsring i samband med
avgiftsfinansierad verksamhet.
Syftet med att Regeringskansliet låter sig bli sponsrat är att bilden av
Sverige ska stärkas. Detta skulle i och för sig kunna motivera en
bredvillighet till betydande kostnader för att ingå ett avtal om sponsring.
Detta är dock inte lämpligt. En förutsättning för att Regeringskansliet
ska kunna ingå sponsringsavtal bör därför vara att värdet av det som
sponsorn tillhandahåller överstiger Regeringskansliets kostnader som har
samband med sponsringssamarbetet.
Arbetsgruppen ska enligt uppdraget även ta ställning till om det bör
finnas en gräns för hur stor del av en verksamhet som får finansieras med
sponsring.
En myndighet får naturligtvis inte bli beroende av sponsring för att
kunna genomföra sin verksamhet. Det kan mot den bakgrunden vara
befogat att sätta ett tak för hur stor del av en verksamhet som får
finansieras med sponsring. Arbetsgruppens förslag att sponsring endast
ska kunna användas i samband med större internationella konferenser
och liknande evenemang innebär emellertid i sig en sådan kraftig
begränsning att det enligt arbetsgruppens mening inte finns behov av ett
sådant tak.
En bestämmelse om att värdet av det som sponsorn tillhandahåller ska
överstiga Regeringskansliets kostnader för sponsringssamarbetet har
tagits in i avsnitt 2 fjärde punkten i arbetsgruppens förslag till riktlinjer
för sponsring av Regeringskansliet.
7.6 Vilka ska kunna sponsra Regeringskansliet?
Arbetsgruppens bedömning: De kriterier som arbetsgruppen
redovisat ovan i avsnitt 7.1 – 7.5 bör vara vägledande även vid
bedömningen av vilka företag eller organisationer som är lämpliga som
sponsorer.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
I arbetsgruppens uppdrag ingår att överväga vilka företag eller
organisationer som Regeringskansliet ska kunna ingå sponsringsavtal
med.
Av 15 a § kapitalförsörjningsförordningen följer att en myndighet inte
får ta emot icke-statliga medel om det kan innebära en risk för att
myndighetens anseende skadas. Det är mot den bakgrunden viktigt att
Regeringskansliet endast ingår sponsringsavtal med seriösa företag och
45

organisationer och som har etiska värderingar som inte står i strid med
regeringens och Regeringskansliets verksamhet eller mål.
Arbetsgruppen har i sitt arbete tagit del av ett antal sponsringsriktlinjer
som andra myndigheter har beslutat. I några av dessa riktlinjer finns mer
eller mindre detaljerade regler om vilka företag eller organisationer som
är respektive inte är önskvärda som sponsorer. Det kan t.ex. gälla att
myndigheten inte ska ta emot sponsringsstöd från politiska partier eller
religiösa organisationer eller från företag som bedriver verksamhet som
uppenbart skadar människor eller miljö, diskriminerar anställda, anlitar
barnarbetare, ifrågasätter vedertagna metoder eller principer eller kan
misstänkas för brottslig verksamhet. Vissa av riktlinjerna föreskriver att
myndigheten endast ska ta emot sponsring från företag som har en image
som myndigheten kan stå för eller som har etiska värderingar som
överensstämmer med myndighetens uppgift eller mål.
I förstone kan det te sig självklart att ställa upp denna typ av krav på
sponsorer. Det finns dock nackdelar med detta. Det kommer från tid till
annan göras gällande att kravspecifikationerna inte är tillräckliga.
Beroende på de för dagen aktuella samhällspolitiska frågorna, kan nya
och fullt rimliga krav uppkomma mycket hastigt. Det finns därför en
stor risk att ändringar i riktlinjerna inte sker med den skyndsamhet som
skulle behövas och att intresset mer riktas mot de krav som inte finns
med i riktlinjerna. Det är även svårt att förutse alla de omständigheter
eller situationer som kan vara lämpliga att beakta vid val av sponsorer.
Mot denna bakgrund och med beaktande av de avtal om sponsring som
kan bli aktuella för Regeringskansliets del, bör riktlinjerna enligt
arbetsgruppens mening vara mer generellt formulerade.
Arbetsgruppen bedömer att de kriterier som arbetsgruppen redovisat
ovan i avsnitt 7.1 – 7.5, dvs. att sponsringssamarbetet endast ska avse
internationella konferenser och liknande evenemang, att
sponsringssamarbetet inte ska innebära någon risk för att
Regeringskansliets opartiskhet kan ifrågasättas eller att
Regeringskansliets anseende kan skadas, att sponsringssamarbetet ska
stärka bilden av Sverige samt att värdet av det som sponsorn
tillhandahåller ska överstiga Regeringskansliets kostnader för
sponsringssamarbete, bör vara tillfyllest även vid bedömningen av vilka
företag eller organisationer som är lämpliga som sponsorer.
Arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet
har utformats på ett sådant sätt att sponsringsavtal endast får ingås under
förutsättning att dessa krav är uppfyllda. Arbetsgruppen bedömer därför
inte att det finns behov av någon särskild skrivning i riktlinjerna om vilka
sponsorer som Regeringskansliet kan ingå sponsringsavtal med. En
bedömning av om det är lämpligt att ingå ett sponsringsavtal med ett
visst företag eller en viss organisation måste givetvis göras i varje enskilt
fall.
46

I vissa situationer kan det enligt arbetsgruppens mening vara befogat att i
ett enskilt sponsringsavtal ställa särskilda krav på en sponsor. Som
exempel kan nämnas att sponsorn ska uppfylla vissa miljökrav när
sponsringen avser en konferens om miljöfrågor. I det förslag till mall för
sponsringsavtal som bilagts arbetsgruppens förslag till riktlinjer för
sponsring finns ett avsnitt där sådana krav kan skrivas in (avsnitt 6).
7.7 Endast varor och tjänster får tas emot
Arbetsgruppens förslag: Regeringskansliet får endast ta emot
sponsring i form av varor och tjänster.
Skälen för arbetsgruppens förslag
I avsnitt 7.3 har arbetsgruppen föreslagit att Regeringskansliet endast ska
ingå sponsringsavtal om avtalet stärker bilden av Sverige. En konsekvens
av detta synsätt är enligt arbetsgruppens mening att Regeringskansliet
inte bör ta emot sponsring i form av kontanta medel, utan endast i form
av varor och tjänster. En bestämmelse om detta har tagits in i avsnitt 3 i
arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
8 Möjliga motprestationer till följd av reglerna om upphandling
8.1 Inledning
Arbetsgruppen ska enligt sitt uppdrag lämna förslag på vilka
motprestationer som Regeringskansliet kan tillhandahålla sponsorer.
Enligt den definition av sponsring som finns i ESV:s allmänna råd till
15 a § kapitalförsörjningsförordningen innebär en sponsringsöverenskommelse
normalt att den sponsrade parten tillhandahåller
sponsorn motprestationer i form av exponering av ett företagsnamn eller
varumärke samt eventuellt andra förmåner.
För att kunna göra en bedömning av lämpliga motprestationer för
Regeringskansliets del är det enligt arbetsgruppens mening nödvändigt
att först göra en analys av hur sponsring förhåller sig till reglerna om
offentlig upphandling.
8.2 Ska avtal om utbyte av varor och tjänster upphandlas?
Arbetsgruppens bedömning: Sponsringsavtal som innebär ett utbyte
av varor och tjänster mellan en myndighet och ett företag eller en
organisation, s.k. barter, ska upphandlas enligt reglerna om offentlig
upphandling.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
47

Som närmare har behandlats i avsnitt 5.2 framgår varken av
upphandlingsdirektiven eller av den svenska upphandlingslagstiftningen
om ett sponsringsavtal som en myndighet ingår och som innebär ett
utbyte av varor och tjänster ska upphandlas. Frågan behandlas inte heller
uttryckligen i förslaget till nya upphandlingslagar. Avgörande är om
sponsringsavtalet kan anses utgöra ett avtal med ekonomiska villkor.
Enligt LOU ska avtal som innebär köp, hyra, leasing eller hyrköp
upphandlas. Någon motsvarande uppräkning finns inte i den nya lagen
om offentlig upphandling. Byte är i civilrättsligt avseende en egen
rättsfigur. Frågan är emellertid om anskaffande av varor genom byte i
upphandlingsrättslig mening skulle kunna ses som en form av köp, där
betalningen utgörs av något annat än pengar, och därmed omfattas av
upphandlingsreglerna, trots att byte inte uttryckligen nämns i vare sig
LOU eller i den nya lagen om offentlig upphandling.
Det kan konstateras att såväl EG-domstolen som kommissionen har
bedömt att inte bara kontanta medel, utan varje form av ekonomisk
motprestation från myndighetens sida, innebär att en upphandling ska
göras (se närmare avsnitt 5.2.5). Detta synsätt har också kommit till
uttryck i propositionen till den nya lagen om offentlig upphandling, där
det anförs att definitionen av kontrakt i upphandlingslagarna avser alla
förvärv med någon form av motprestation som har ett ekonomiskt värde.
Synsättet överensstämmer även med NOU:s bedömning.
Arbetsgruppen anser mot denna bakgrund att sponsringsavtal som
innebär ett utbyte av varor och tjänster mellan en myndighet och ett
företag eller en organisation ska upphandlas.
8.3 Ska sponsring med inslag av både byte och gåva upphandlas?
Arbetsgruppens bedömning: Ett sponsringsavtal där den sponsrades
motprestation har ett ekonomiskt värde, torde omfattas av reglerna
om offentlig upphandling, även om värdet av motprestationen
understiger värdet av det som sponsorn tillhandahåller.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
Av avsnitt 5.2.6 framgår att NOU anser att upphandling ska ske så snart
en myndighet lämnar en motprestation som har ett ekonomiskt värde
och att detta gäller oavsett om värdet av den lämnade motprestationen
står i proportion till värdet av det som mottagits av myndigheten. Ett
sådant avtal kan sägas bestå av en del för vilken fullt vederlag utgår och
en del som utgör en gåva. NOU hänvisar därvid till EG-domstolens dom
i Mannesmann-målet, där domstolen slog fast att kontrakt som tilldelas
av ett organ som har såväl offentliga som privata uppgifter ska
upphandlas.
NOU:s tolkning av Mannesmann-domen kan diskuteras. Domen
behandlar som nämnts frågan om ett organ som har både
48

offentligrättsliga och privaträttsliga uppgifter ska anses som ett offentligt
organ i direktivens mening. Den fråga som nu är aktuell är emellertid om
ett avtal som innehåller en del för vilken vederlag utgår och en del som
utgör en gåva är ett offentligt kontrakt i direktivens mening.
Utifrån en tolkning av upphandlingsdirektivens syfte ligger det dock
nära till hands att tillämpa Mannesmann-principen även när det gäller
synen på avtal som innehåller en del för vilken vederlag utgår och en del
som utgör en gåva. Som domstolen konstaterade är syftet med direktivet
att utesluta risken att nationella anbudsgivare eller sökande ges företräde
vid upphandlingar. Arbetsgruppen bedömer därför att ett
sponsringsavtal där den sponsrades motprestation har ett ekonomiskt
värde torde omfattas av reglerna om offentlig upphandling, även om
värdet av motprestationen understiger värdet av det som sponsorn
tillhandahåller.
8.4 Bör Regeringskansliet upphandla sponsring?
Arbetsgruppens bedömning: På grund av ickediskrimineringsprincipen
i upphandlingslagstiftningen innebär det
ovan föreslagna kriteriet om att ett sponsringssamarbete ska stärka
bilden av Sverige att det inte i någon form är möjligt för
Regeringskansliet att upphandla sponsring.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
Som har redovisats ovan ska sponsring upphandlas enligt reglerna om
offentlig upphandling om avtalet innebär att den som sponsras lämnar en
motprestation som har ett ekonomiskt värde.
Enligt arbetsgruppens förslag ska Regeringskansliet endast kunna
använda sig av sponsring om det främjar bilden av Sverige. Detta
förutsätter att sponsorerna har en anknytning till Sverige. Som redovisats
i avsnitt 5.2.2 innebär emellertid principen om icke-diskriminering att de
krav som ställs i en upphandling inte får gynna någon som kommer från
en viss ort eller representerar ett visst område, eftersom detta leder till
diskriminering av företag från andra länder.
Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att syftet med
upphandlingsreglerna är att underlätta för den fria rörligheten av varor
och tjänster inom EG, bedömer arbetsgruppen att det inte är möjligt att
uppställa kriterier som innebär att endast företag med anknytning till
Sverige kan komma i fråga vid upphandling av sponsring.
Upphandlingsreglerna i sig hindrar emellertid inte att en myndighet
upphandlar en typiskt svensk produkt, som exempelvis dalahästar som
ska delas ut som presenter till delegater vid en internationell konferens.
En förutsättning är dock att det inte ställs krav på att produkterna måste
vara svenska, tillverkade av svenskt material etc.
49

Det är den upphandlande myndigheten som ska avgöra värdet av
upphandlingen. Enligt den nya lagen om offentlig upphandling, som
följer texten i de nya upphandlingsdirektiven från 2004 mycket nära, ska
värdet av ett kontrakt uppskattas till det totala belopp som ska betalas
enligt kontraktet. Normalt motsvarar det som den upphandlande
myndigheten ska betala enligt ett kontrakt värdet av det som
myndigheten erhåller från en leverantör. Som konstaterats ovan kan det
dock vid sponsring förekomma att värdet av den sponsrades
motprestation understiger värdet av det som sponsorn tillhandahåller. I
sådana situationer är det den motprestation som en upphandlande
myndighet tillhandahåller som avgör värdet av kontraktet, och inte
värdet av det som sponsorn tillhandahåller.
Om kontraktets värde är lågt får direktupphandling användas. Enligt
Regeringskansliets föreskrifter om upphandling får en direktupphandling
göras om den motprestation som Regeringskansliet tillhandahåller
understiger 215 000 kronor. Det ovan anförda innebär att en
direktupphandling kan göras även om en sponsor tillhandahåller varor
eller tjänster som uppgår till ett betydligt större belopp.
Det kan emellertid konstateras att de grundläggande EG-rättsliga
principerna, däribland principen om icke-diskriminering, gäller vid all
upphandling, såväl över som under tröskelvärdena. Det nu sagda gör att
arbetsgruppen anser att kriteriet att ett sponsringssamarbete ska stärka
bilden av Sverige medför att det inte heller är möjligt för
Regeringskansliet att använda sig av direktupphandling.
Sammanfattningsvis bedömer arbetsgruppen, mot bakgrund av
arbetsgruppens ställningstagande att sponsring endast får användas om
det främjar bilden av Sverige, att det inte finns några förutsättningar för
Regeringskansliet att upphandla sponsring.
8.5 Gränsen mellan upplysning och reklam
Arbetsgruppens bedömning: En upplysning om att ett företag eller
en organisation har bidragit till en viss verksamhet är inte en sådan
motprestation som medför att upphandling ska ske.
Bakgrund
I de sammanhang som Regeringskansliet tidigare har ingått
sponsringsavtal har avtalen inneburit att sponsorerna har tillhandahållit
olika varor eller tjänster i utbyte mot viss exponering. I enlighet med vad
arbetsgruppen konstaterat ovan ska upphandling ske om myndigheten
tillhandahåller en motprestation som har ett ekonomiskt värde. Det
gäller även när myndighetens motprestation består av upplåtande av
reklamplats eller andra exponeringstjänster. Sådana tjänster har normalt
sett ett ekonomiskt värde som ibland kan vara betydande.
50

NOU har in sin rapport (se avsnitt 5.2.4) ansett att det inte är fråga om
tillhandahållande av en reklam- eller exponeringstjänst om en myndighet
i ett sponsringsavtal endast har förbundit sig att upplysa om att någon
har bidragit till dess verksamhet. En fråga som därmed är av intresse är
var gränsen går för när en sponsrad myndighet kan sägas tillhandahålla en
motprestation i form av reklamplats eller exponeringstjänst, och en
upphandling därmed ska göras, och när myndigheten endast lämnar en
upplysning om att någon har bidragit till myndighetens verksamhet.
Med upplysning avses enligt NOU exponering utan samband med varan,
tjänsten eller givarens verksamhet i övrigt, vilket innebär att den
upphandlande enheten endast upplyser om att varan eller tjänsten är
skänkt av ett visst företag eller en privatperson. Sådana avtal torde enligt
NOU inte behöva upphandlas, så länge som endast företagets firma eller
privatpersonens namn anges. Avtal som innebär att en upphandlande
enhet förbinder sig att exponera givarens firma eller namn i sammanhang
som inte direkt har med den skänkta varan eller tjänsten att göra
och/eller att i övrigt upplysa om givaren och hans verksamhet, innebär
att den upphandlande enheten tillhandahåller en motprestation i form av
reklam. Sådana avtal ska därför enligt nämndens uppfattning upphandlas.
En viss ledning vid bedömningen av om en motprestation i form av
reklam- eller exponeringstjänst tillhandahålls kan hämtas i de
skatterättsliga avdragsreglerna. Enligt 16 kap. 1 § inkomstskattelagen
(1999:1229) kan utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av.
Enligt 9 kap. 2 § samma lag får dock utgifter för gåvor inte dras av.
Skatteverket har 2005 beslutat om riktlinjer om avdragsrätt för
sponsring, som till stor del bygger på domstolspraxis. Reklam är normalt
att anse som en avdragsgill utgift 13 . En förutsättning är dock att
reklamen vänder sig till sponsorns presumtiva kundkrets eller till
allmänheten. När det gäller sponsring krävs för avdragsrätt enligt
riktlinjerna att sponsorn erhåller en direkt motprestation av den
sponsrade eller att utgiften kan ses som en indirekt omkostnad i
sponsorns verksamhet. Med det senare menas att det finns en så stark
anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamhet att
sponsringsbidraget indirekt kommer sponsorn tillgodo. Som exempel
kan nämnas att Falcon AB i ett mål i Regeringsrätten 14 fick avdrag för
bidrag till ett projekt som syftade till att rädda pilgrimsfalken, som är
företagets symbol. Om sponsringen endast mer allmänt syftar till att ge
sponsorn förbättrad image och goodwill är den inte avdragsgill, utan den
betraktas då enligt riktlinjerna som en icke avdragsgill gåva.
NOU har i sin rapport redovisat och kommenterat ett antal exempel på
sponsring. NOU har därvid ansett att en motprestation i form av att en
13 Se Skatteverkets ställningstaganden 11/05.
14 RÅ 2000 ref. 31 II.
51

kommun har uppkallat en ishall efter ett företag som sponsrade ishallen
med varor var att anse som reklam. NOU har även ansett att det var
fråga om en motprestation med ett ekonomiskt värde när en kommun i
utbyte mot att ett företag sponsrade kommunen med väderskydd och
papperskorgar lånade ut mark till företaget utan avgift, där företaget fick
sätta upp fyra mycket stora reklamtavlor.
NOU har däremot inte ansett att det har förekommit någon
motprestation i upphandlingsreglernas mening när namnet på ett företag
som hade skänkt böcker till ett bibliotek sattes på lappar på framsidan av
bokomslaget på böckerna och inte heller när namnet på ett företag som
sponsrade ett museum trycktes på stora skynken som täckte museets
ytterväggar.
NOU har även tagit upp ett exempel där ett bilföretag, som tillhandahöll
bilar för att transportera deltagare till och från en konferens, fick sätta
upp affischer med sitt företagsnamn på konferensområdet, lägga ut
informationsmaterial vid konferensmötena samt nämndes i
konferensböckerna samt på konferensens officiella hemsida och på
datorer som var utplacerade i konferenslokalerna. Enligt NOU:s
uppfattning gick den upphandlande enheten i detta fall långt utöver vad
NOU skulle vilja definiera som en upplysning om att ett visst företag
sponsrat den.
Det sistnämnda exemplet syftar uppenbarligen på den sponsring som
förekom i samband med Sveriges ordförandeskap i EU år 2001. I
samband med ordförandeskapet erhöll sponsorerna motprestationer i
form av att
a) namnet på företaget framgick av ordförandeskapets handböcker
för delegater respektive media och i förekommande fall i de
monitorer som används för allmän information i möteslokalerna,
b) namnet på företaget exponerades på tavlor i hallar och receptioner
i anslutning till möteslokalerna,
c) namnet på företaget exponerades på ordförandeskapets webbsida,
d) företaget fick rätt att lägga ut visst informationsmaterial, t.ex.
årsredovisningar, vid en särskild servicedisk, och
e) företaget fick rätt att efter ordförandeskapets utgång nyttja dess
logotyp enligt särskilda regler.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
NOU har som nämnts ovan bedömt att ett avtal där motprestationen
endast består i att den som blir sponsrad lämnar en upplysning om att
sponsorn har bidragit på visst sätt inte behöver upphandlas enligt
reglerna om offentlig upphandling. Arbetsgruppen har ingen anledning
att göra en annan bedömning än NOU i detta avseende.
Gränsdragningen mellan vad som ska anses vara en motprestation i form
av reklam och vad som endast ska anses vara en upplysning om bidrag är
52

dock inte självklar. En viss försiktighet är påkallad beträffande
Regeringskansliet vid bedömningen av det område som får anses vara
upplysning och således inte upphandlingspliktigt. I fallen med ishallen
och reklamtavlorna delar arbetsgruppen NOU:s bedömning att det var
fråga om en motprestation i form av reklam. I motsats till NOU anser
arbetsgruppen att det även i exemplet där ett museums ytterväggar
kläddes med skynken med företagets namn ligger nära till hands att
bedöma det som reklam.
När det gäller de motprestationer som tillhandahölls i samband med det
svenska ordförandeskapet i EU år 2001 gör arbetsgruppen i stort sett
samma bedömning som NOU. Exponeringen i handböcker och på
ordförandeskapets webbplats (punkterna a och c) skedde i ett
sammanhang som inte direkt hade med det sponsrade evenemanget att
göra och det ligger därmed enligt arbetsgruppens mening närmare till
hand att bedöma exponeringen som reklam än som en upplysning om
sponsring. Enligt arbetsgruppen är det vidare uppenbart att den
möjlighet att dela ut informationsmaterial i samband med möten som
sponsorerna fick (punkten d) inte enbart var en upplysning om att
företaget eller organisationen sponsrade evenemanget. Detta är enligt
arbetsgruppens mening snarare att bedöma som någon form av
upplåtelse av reklamplats.
Även rätten att få använda ordförandeskapets logotyp (punkten e) måste
enligt arbetsgruppens uppfattning anses som en sådan motprestation att
upphandlingsreglerna blir tillämpliga. Regeringskansliet förfogar över
rätten att använda de logotyper som har tagits fram av myndigheten.
Detta innebär att företag eller organisationer inte har rätt att använda
dessa logotyper utan Regeringskansliets medgivande. För en sponsor kan
det ha ett stort ekonomiskt värde att få använda sig av Regeringskansliets
logotyper i sin egen marknadsföring. Om Regeringskansliet i ett
sponsringsavtal ger ett företag eller en organisation rätten att nyttja
sådana logotyper i sin egen marknadsföring innebär det enligt
arbetsgruppen att Regeringskansliet lämnar en motprestation som har ett
ekonomiskt värde.
Att bidragande företags namn exponeras på tavlor i hallar och
receptioner (punkten b) bör enligt arbetsgruppens mening dock kunna
ses endast som en upplysning om att företagen har bidragit till
evenemanget. Informationen lämnades här i nära anslutning till det
sponsrade evenemanget. För att det endast ska vara fråga om en
upplysning förutsätts dock att informationen utformas på ett sådant sätt
att den framstår just som en upplysning om att någon sponsrar ett
evenemang och inte som reklam för sponsorn. Detta kan bli fallet om
informationen t.ex. är mycket framträdande.
I avsnitt 8.8 behandlar arbetsgruppen närmare de motprestationer som
bör kunna vara aktuella för Regeringskansliet.
53

8.6 Utgör massmediaexponering en motprestation?
Arbetsgruppens bedömning: Det förhållandet att sponsring medför
att ett företag eller en organisation exponeras i media kan inte anses
utgöra en sådan motprestation att upphandling ska ske.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
För att reglerna om offentlig upphandling ska bli tillämpliga måste enligt
arbetsgruppens bedömning en motprestation – direkt eller indirekt –
tillhandahållas av den som blir sponsrad. För ett företag som väljer att
sponsra t.ex. ett offentligt projekt torde det normalt ha ett ekonomiskt
värde att företaget får goodwill genom att förknippas med projektet.
Som exempel kan nämnas att ett företag som sponsrar ett medialt
uppmärksammat evenemang kan få exponering genom att dess produkter
förekommer i nyhetsprogram på TV. Exponeringen i en sådan situation
har visserligen sin grund i sponsringsavtalet, men den sponsrade parten
förfogar inte över exponeringen. Arbetsgruppen bedömer mot den
bakgrunden att enbart det förhållandet att sponsring medför att ett
företags eller en organisations namn eller varumärke exponeras i media
utan den upphandlande myndighetens försorg inte kan anses utgöra en
sådan motprestation som medför att offentlig upphandling ska ske.
54

8.7 Hänvisning i sponsorns egen marknadsföring
Arbetsgruppens bedömning: Att ett företag eller en organisation i
sin egen marknadsföring informerar om att företaget eller
organisationen sponsrar en myndighet kan inte anses utgöra en sådan
motprestation att upphandling ska ske.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
I Skatteverkets ovan nämnda riktlinjer om avdragsrätt för sponsring (se
avsnitt 8.5) anges att den sponsrade har lämnat en motprestation om
sponsorn själv använder sig av sponsringsinsatsen i annonskampanjer, på
förpackningar etc. Det finns emellertid inte anledning att göra samma
bedömning i upphandlingssammanhang.
Som nämnts i avsnitt 8.6 anser arbetsgruppen att en motprestation måste
tillhandahållas av den som blir sponsrad för att reglerna om offentlig
upphandling ska bli tillämpliga. Utgångspunkten när två parter ingår ett
avtal är att det står båda parter fritt att hänvisa till avtalet i sin
marknadsföring eller på annat sätt, om inte parterna kommit överens om
något annat. Det förhållandet att ett sponsringsavtal inte innehåller ett
förbud för en sponsor att hänvisa till sponsringssamarbetet i sin egen
marknadsföring kan enligt arbetsgruppens mening inte innebära att en
motprestation har lämnats av den som blir sponsrad.
8.8 Motprestationer som Regeringskansliet kan lämna
Arbetsgruppens förslag: Den huvudsakliga motprestation som
Regeringskansliet kan tillhandahålla sponsorer är den naturliga
produktsynlighet som en sponsor uppnår genom att tillhandahålla en
vara eller tjänst i anslutning till en konferens eller ett liknande
evenemang.
Därutöver kan Regeringskansliet tillhandahålla viss exponering av en
sponsor genom att upplysa om att ett företag eller en organisation
sponsrar ett visst evenemang. Exponeringen ska endast förekomma i
samband med det evenemang där en sponsors varor eller tjänster
förekommer. Exponeringen kan t.ex. ske genom att mindre anslag
med sponsorns namn sätts upp i anslutning till de lokaler där det
sponsrade evenemanget äger rum. Exponeringen får inte vara så
omfattande att det kan anses vara fråga om upplåtande av reklamplats
eller någon annan form av exponeringstjänst.
En sponsor får inte använda Regeringskansliets logotyp eller andra
logotyper som tagits fram i Regeringskansliets verksamhet. Om
sponsorn ska få möjlighet att hänvisa till sponsringssamarbetet i sin
egen marknadsföring ska detta regleras i sponsringsavtal mellan
parterna. I avtalet ska också anges på vilket sätt och i vilken
omfattning hänvisningen ska ske.
55

En sponsor kan även få ensamrätt att i samband med det evenemang
som sponsringen avser sponsra Regeringskansliet med den typ av vara
eller tjänst som sponsorn tillhandahåller.
Skälen för arbetsgruppens förslag
En följd av ett sponsringssamarbete där en sponsor tillhandahåller
Regeringskansliet en vara eller tjänst är den naturliga exponering som
tjänsten eller varan får. För många företag eller organisationer torde en
sådan exponering ha ett stort värde i sig. Den naturliga
produktsynligheten som en sponsor uppnår genom att tillhandahålla en
vara eller tjänst i anslutning till en konferens eller ett liknande
evenemang är därför en av de viktigare motprestationer som
Regeringskansliet kan tillhandhålla en sponsor.
För att det ska vara fråga om sponsring och inte en ren gåva, krävs
emellertid att Regeringskansliet även tillhandahåller någon annan form
av motprestation. Som anförts i 8.4 bedömer arbetsgruppen att det inte
finns förutsättningar för Regeringskansliet att upphandla sponsring.
Detta innebär att de motprestationer som Regeringskansliet kan
tillhandahålla en sponsor är begränsade till motprestationer som inte har
något ekonomiskt värde. Motprestationerna kan därmed inte utgöras av
reklam eller exponeringstjänster.
Regeringskansliet bör däremot kunna tillhandahålla viss exponering av en
sponsor genom att upplysa om att ett företag eller en organisation
sponsrar ett visst evenemang. För att en sådan upplysning inte ska anses
utgöra reklam får exponering dock enligt arbetsgruppens mening endast
förekomma i samband med det evenemang där en sponsors produkt
förekommer. Exponeringen får inte heller vara så omfattande att det kan
anses vara fråga om upplåtande av reklamplats eller någon annan form av
exponeringstjänst. Exponeringen kan lämpligen ske t.ex. genom att
mindre anslag med sponsorns namn sätts upp i anslutning till de lokaler
där det sponsrade evenemanget äger rum eller att en upplysning om
sponsringen tas in i material som lämnas ut till deltagarna i samband med
ett specifikt evenemang.
Det sagda innebär enligt arbetsgruppens mening att Regeringskansliet
inte bör exponera en sponsor i sammanhang som inte har direkt
anknytning till det evenemang som sponsras, t.ex. på Regeringskansliets
webbplats eller i handböcker som avser flera evenemang.
Regeringskansliet bör inte heller särskilt exponera produkter som
sponsorn tillhandahåller. En sponsor bör vidare inte få möjlighet att visa
filmer eller dela ut informationsmaterial om företaget eller
organisationen i samband med ett evenemang. Regeringskansliet bör inte
heller exponera en sponsors varumärke. En sådan exponering utgör
enligt arbetsgruppens mening normalt inte en upplysning om att ett
56

företag eller en organisation sponsrar ett visst evenemang, utan torde
ofta utgöra en form av reklam.
Arbetsgruppen anser vidare att en sponsor inte bör få rätt att använda
Regeringskansliets logotyp eller andra logotyper som tagits fram i
Regeringskansliets verksamhet (jfr. avsnitt 8.5). Detsamma gäller andra
logotyper som tagits fram inom ramen för Regeringskansliets
verksamhet, t.ex. logotypen för det svenska ordförandeskapet i EU.
Sponsorer har ofta ett intresse av att i sin marknadsföring tala om att de
sponsrar en viss verksamhet. Som redovisats i avsnitt 8.7 bedömer
arbetsgruppen att upphandlingsreglerna inte hindrar att en sponsor på
detta sätt hänvisar till ett sponsringssamarbete i sin egen marknadsföring.
Om parterna i ett sponsringsavtal inte reglerar hur sponsorn ska få
hänvisa till sponsringssamarbetet finns det emellertid en risk för att
Regeringskansliet exponeras på ett sätt som kan skada myndigheten.
Arbetsgruppen anser därför att det är lämpligt att vara restriktiv när det
gäller möjligheten för en sponsor att hänvisa till ett sponsringssamarbete
med Regeringskansliet. Arbetsgruppen anser vidare att om en sponsor
ska få möjlighet att hänvisa till sponsringssamarbetet i sin egen
marknadsföring, ska detta regleras i sponsringsavtal mellan parterna. I
avtalet ska också noggrant preciseras på vilket sätt och i vilken
omfattning sponsorn ska kunna hänvisa till sponsringssamarbetet.
Arbetsgruppen bedömer att det inte är sannolikt att sponsorer kommer
att vara intresserade av att sponsra Regeringskansliet om flera företag
eller organisationer ska tillhandahålla samma typ av produkt. Sponsorer
bör därför enligt arbetsgruppen i största möjliga utsträckning kunna få
ensamrätt att leverera den typ av vara eller tjänst som sponsorn
tillhandahåller i samband med det evenemang som sponsras.
Arbetsgruppen bedömer inte att en sådan ensamrätt är en motprestation
från Regeringskansliets sida. Ensamrätten ska dock begränsas till att gälla
i samband med det aktuella evenemanget.
Det kan tänkas att en sponsor i vissa situationer har synpunkter på
utformningen av ett sponsrat evenemang. Arbetsgruppen vill
understryka att frågan om hur ett evenemang som Regeringskansliet
anordnar ska utformas avgörs av Regeringskansliet. En sponsor bör
enligt arbetsgruppens mening inte ha någon inflytande över
utformningen av sponsrade evenemang.
Bestämmelser om vilka motprestationer som Regeringskansliet kan
tillhandahålla en sponsor och därmed sammanhängande frågor har tagits
in i avsnitt 4 i arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av
Regeringskansliet.
57

8.9 Är förslagen väl restriktiva?
Arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet
innebär i flera avseenden en mer restriktiv syn på möjligheterna att ta
emot sponsring än vad som kom till uttryck i de riktlinjer för samarbete
med näringslivet som togs fram inför det svenska ordförandeskapet i EU
2001.
Arbetsgruppen vill i detta sammanhang understryka att
Regeringskansliet har en särskild ställning i den centrala svenska
statsförvaltningen. Det är därför enligt arbetsgruppens mening befogat
att Regeringskansliet, på ett tydligare sätt än vad som kanske är
nödvändigt för andra myndigheter, hanterar frågor som rör sponsring på
ett sådant sätt att det inte innebär att någon risk för att allmänhetens
förtroende för myndighetens opartiskhet skadas.
Den största skillnaden mellan arbetsgruppens förslag och 2001 års
riktlinjer gäller vilka motprestationer Regeringskansliet får tillhandhålla
en sponsor. Arbetsgruppen har en betydligt mer restriktiv syn än den
som kom till uttryck i riktlinjerna från 2001. Detta har främst sin grund i
arbetsgruppens tolkning av reglerna om offentlig upphandling.
År 2004 beslutades två nya EU-direktiv om offentlig upphandling och en
proposition med förslag till en ny upphandlingslagstiftning kommer att
behandlas av riksdagen under hösten 2007. De nya direktiven och
lagförslagen innebär emellertid inte någon ändring i de delar av
regelsystemet som är tillämpliga vid bedömningen av om när offentlig
upphandling ska göras. En mycket noggrann analys av möjliga
motprestationer som en myndighet kan tillhandahålla en sponsor mot
bakgrund av reglerna om offentlig upphandling har genomförts av NOU
under 2003. Som redovisats ovan har NOU i sin rapport dragit slutsatsen
att upphandling av sponsring endast kan underlåtas om den sponsrade
myndigheten inte lämnar någon motprestation som har ett ekonomiskt
värde. I rapporten granskades bl.a. just de motprestationer som
Regeringskansliet tillhandahöll sponsorer i samband med
ordförandeskapet i EU 2001 och enligt NOU:s bedömning hade flera av
motprestationerna ett sådant ekonomiskt värde att upphandling borde ha
skett. Arbetsgruppen har inte funnit anledning att göra en annan
bedömning än NOU. Detta har fått till följd att de motprestationer som
arbetsgruppen föreslår att Regeringskansliet ska kunna tillhandahålla en
sponsor är mycket begränsade.
Av avsnitt 4.3 framgår att bl.a. Finland lämnade mer omfattande
motprestationer än de som arbetsgruppen föreslår. Av de upplysningar
som arbetsgruppen har fått vid kontakter med företrädare för Finlands
ordförandeskap framgår emellertid att man inte närmare har övervägt hur
reglerna om offentlig upphandling inverkar på frågan om vilka
motprestationer som kan lämnas vid sponsring. I samband med
Tysklands ordförandeskap togs emellertid hänsyn till dessa regler.
58

Arbetsgruppen kan konstatera att de motprestationer som det tyska
regeringskansliet tillhandahöll sina sponsorer ligger väl i linjer med
arbetsgruppens förslag.
Det finns naturligtvis en risk att de begränsade motprestationer som
Regeringskansliet föreslås kunna tillhandahålla en sponsor kan medföra
att intresset för att sponsra Regeringskansliet kommer att vara lågt.
Detta gäller i synnerhet som sponsorerna sannolikt kommer att få svårt
att göra avdrag för sina kostnader för sponsringen. Arbetsgruppen
bedömer emellertid att det bör kunna finnas företag eller organisationer
som värderar den naturliga produktsynligheten och möjligheten att bl.a.
få hänvisa till sponsringssamarbetet i sin marknadsföring så högt att det
ändå kan finnas ett intresse för att sponsra Regeringskansliet.
9 Beredning av sponsringsärenden i Regeringskansliet
9.1 Ansvaret för sponsringsärenden
Arbetsgruppens förslag: Det departement, eller den del av
Regeringskansliet, som ansvarar för en internationell konferens eller
ett liknande evenemang ansvarar också för frågor om sponsring som
har anknytning till evenemanget.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Huvudansvaret för att arrangera internationella konferenser och liknande
evenemang vilar ofta på ett enskilt departement. Det kan emellertid även
förekomma att flera departement är involverade i arrangemangen kring
en konferens. Ibland inrättas också en särskild organisation inom
Regeringskansliet för att arrangera konferenser och liknande evenemang.
Som exempel kan nämnas 2001-sekretariatet inom
Utrikesdepartementet, som ansvarade för arrangemangen kring Sveriges
ordförandeskap i EU år 2001.
Sponsring kan finansiera en del av en konferens eller ett annat
evenemang. Enligt arbetsgruppens mening är det bl.a. därför lämpligt att
den del av Regeringskansliet som har ansvar för att anordna ett
evenemang även hanterar frågor om sponsring som har anknytning till
evenemanget. En bestämmelse om detta har tagits in i avsnitt 5.1 i
arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
9.2 Inledande ställningstaganden inför beslut om sponsring
Arbetsgruppens förslag: Överväganden om det är lämpligt att
Regeringskansliet tar emot sponsring i samband med en internationell
konferens eller ett liknande evenemang ska ske i god tid före
evenemanget.
59

Det ska särskilt övervägas vilka typer av varor eller tjänster som kan
vara lämpliga att ta emot som sponsring. En uppskattning ska även
göras av inkomster och kostnader för Regeringskansliet.
Dessa frågor ska redan i ett tidigt skede av processen tas upp med
ansvarig expeditionschef.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Inför en konferens eller annat liknande evenemang finns ett stort antal
praktiska frågor som måste hanteras, t.ex. var konferensen ska hållas, om
lokalerna behöver anpassas, frågor om mat, transporter, övernattning och
IT-stöd. Regeringskansliets behov av olika varor och tjänster kommer
normalt att behöva övervägas redan i ett mycket tidigt skede av
planeringen inför evenemanget.
Arbetet med att kontakta lämpliga sponsorer och att förhandla fram
lönsamma sponsringsavtal är tidskrävande. Frågan om sponsring ska
användas måste därför aktualiseras redan när planeringen av ett
evenemang där sponsring kan bli aktuellt inleds.
En uppskattning bör i sådant fall även göras av inkomster och kostnader
för Regeringskansliet, eftersom det är av stor vikt att Regeringskansliet
inte i onödan lägger ned resurser på förberedelser av sponsringsavtal som
inte uppfyller kravet på att värdet av det som sponsorn tillhandahåller
överstiger Regeringskansliets kostnader.
Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 8.8 om vilka motprestationer
som Regeringskansliet ska kunna tillhandahålla en sponsor, kommer
Regeringskansliets direkta kostnader för motprestationer att vara i det
närmaste obefintliga. Däremot kan sponsring medföra kostnader för
arbetstid för personal. Dessa kostnader måste självfallet beaktas, även om
endast en grov uppskattning av kostnaderna torde kunna göras i ett
inledande skede av sponsringsprocessen.
Ytterligare frågor om beräkningen av kostnaderna för ett
sponsringssamarbete behandlas nedan i avsnitt 12.
Redan i ett inledande skede av processen måste ställning tas till frågor av
juridisk natur, t.ex. hur Regeringskansliet ska kunna leva upp till kraven
på opartiskhet m.m. som uppställs i regeringsformen och i
kapitalförsörjningsförordningen. Det är därför lämpligt att frågor som
rör sponsring tas upp med departementets expeditionschef i ett tidigt
skede.
60

En bestämmelse om vilka överväganden som ska göras inför beslut om
sponsring har tagits in i avsnitt 5.2 i arbetsgruppens förslag till riktlinjer
för sponsring av Regeringskansliet.
9.3 Beslut om att sponsring ska kunna användas
Arbetsgruppens förslag: Om det bedöms lämpligt att Regeringskansliet
ingår avtal om sponsring i samband med en internationell konferens eller
ett liknande evenemang ska ett beslut fattas om att ytterligare åtgärder
får vidtas för att ingå avtal med lämpliga sponsorer. Ett sådant beslut kan
även omfatta flera evenemang som har ett samband med varandra.
Beslutet ska beredas med Förvaltningschefens Stab, FA Juridik- och
affärsenhet och RK Ekonomi.
Beslutet ska dokumenteras skriftligen.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Arbetet med att kontakta och förhandla med lämpliga sponsorer kan
som konstaterats ovan vara mycket arbetskrävande. Det är därför viktigt
att ställning tas i varje enskilt fall om sponsring ska kunna användas i
samband med ett visst evenemang innan arbetet med att kontakta
potentiella sponsorer inleds. Om det bedöms att sponsring ska kunna
användas i samband med ett evenemang anser arbetsgruppen att det bör
fattas ett beslut om detta. På så sätt elimineras risken för att det uppstår
tveksamhet om vad som gäller i sponsringshänseende. Ett sådant beslut
bör enligt arbetsgruppens mening även kunna omfatta flera evenemang
som har samband med varandra (jfr. även vad som anförs om
utlandsmyndigheterna i avsnitt 6.4).
Det är de personer som arbetar med evenemanget som har bäst
möjligheter att bedöma om det är lämpligt med sponsring i det enskilda
faller eller inte. Det är därför enligt arbetsgruppens mening lämpligt att
beslut om sponsring fattas av det departement, eller den del av
Regeringskansliet, som har ansvaret för att anordna det aktuella
evenemanget. I avsnitt 12 behandlas vem på ett departement som får
fatta beslut.
Beslut om sponsring bör enligt arbetsgruppen dokumenteras skriftligen.
Detta kan lämpligen ske genom att beslutet tas in i departementets
protokollsserie. Av arbetsmässig skäl kan det ibland vara lämpligt att
rätten att ingå sponsringsavtal för Regeringskansliets räkning delegeras
till någon annan tjänsteman än den som fattar beslutet om att sponsring
ska användas. Om detta står klar redan när beslutet om sponsring fattas
kan ett beslut om sådan delegering tas in i beslutet.
Användande av sponsring påverkar kostnaderna för ett evenemang. Ett
beslut om att sponsring ska kunna användas i samband med ett visst
61

evenemang bör därför föregås av samråd med Förvaltningschefens stab,
som har ett övergripande ansvar för Regeringskansliets budget och som
även enligt arbetsgruppens förslag i avsnitt 10 nedan föreslås få ansvaret
för uppföljning och utvärdering av sponsringsavtal. Samråd bör även ske
med RK Ekonomi, som ansvarar för Regeringskansliets ekonomiska
redovisning, och med FA Juridik- och affärsenhet, som arbetar inom
områdena juridik, affärsverksamhet och upphandling.
Bestämmelser om beslut om att sponsring ska kunna användas har tagits
in i avsnitt 5.3 i arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av
Regeringskansliet. I bilaga 1 till riktlinjerna finns ett förslag till hur ett
sådan beslut kan utformas.
9.4 Hur ska kontakt tas med potentiella sponsorer?
Arbetsgruppens förslag: Kontakt med sponsorer bör normalt tas
genom att Regeringskansliet kontaktar en företagsorganisation eller
liknande, som i sin tur kan informera sina medlemmar om möjligheten
att ingå sponsringsavtal med Regeringskansliet. Om det är uppenbart
att det endast finns en eller några få företag eller organisationer som
tillhandahåller den typ av produkt som önskas, kan det emellertid vara
lämpligt att i stället kontakta det eller de aktuella företagen eller
organisationerna.
Regeringskansliet ska inte annonsera efter sponsorer.
Skälen för arbetsgruppens förslag
I arbetsgruppens uppdrag ingår att överväga om Regeringskansliet aktivt
ska söka sponsorer och hur det arbetet i så fall ska bedrivas.
Det har enligt uppgift förekommit att företag eller organisationer själva
tar kontakt med Regeringskansliet för att efterhöra möjligheterna att
sponsra viss verksamhet. Ett alternativ skulle därmed kunna vara att inte
vidta någon åtgärd alls för att söka sponsorer, utan endast ingå
sponsringsavtal med företag som själva hör av sig till Regeringskansliet.
Det skulle emellertid innebära att urvalet av sponsorer riskerade att bli
mycket litet, vilket i sin tur sannolikt skulle leda till att lämpliga
sponsringsavtal inte skulle komma till stånd och att många företag inte
skulle få möjlighet att överväga ingåendet av avtal om sponsring.
Arbetsgruppen anser därför att Regeringskansliet bör vidta någon form
av aktiv åtgärd för att nå potentiella sponsorer.
Ett sätt att få kontakt med potentiella sponsorer är att annonsera i dags-
eller fackpress. Arbetsgruppen anser emellertid att det inte är lämpligt att
Regeringskansliet annonserar efter sponsorer.
I samband med Sveriges ordförandeskap år 2001 vände sig
Regeringskansliet till Svenskt Näringsliv, som informerade sina
62

medlemsföretag om att det fanns en möjlighet att sponsra det svenska
ordförandeskapet. Genom att på detta sätt vända sig till en
företagsorganisation är det möjligt att nå ut till ett stort antal företag till
en mycket begränsad kostnad. Arbetsgruppen anser att kontakt med
företagsorganisationer även i framtiden kan vara ett användbart sätt att
nå ut till potentiella sponsorer. Det är dock viktigt att kontakt tas med
samtliga medlemsorganisationer som har företag eller organisationer
inom den bransch som Regeringskansliet har behov av sponsring från.
Om det är uppenbart att det endast finns ett eller några få företag eller
organisationer som kan tillhandahålla den produkt som
Regeringskansliet har behov av kan det dock vara lämpligt att vända sig
direkt till det eller de aktuella företagen för att utröna om de är
intresserade av ett sponsringssamarbete.
Arbetsgruppen vill i detta sammanhang understryka att kravet i 1 kap.
9 § regeringsformen om saklighet och opartiskhet självfallet gäller även i
detta skede av processen.
Som konstaterats ovan förekommer det emellanåt att företag eller
organisationer själva tar kontakt med Regeringskansliet för att efterhöra
möjligheterna att sponsra viss verksamhet. Under förutsättning att
Regeringskansliet har behov av den aktuella typen av produkt och det
bedöms lämpligt att använda sig av sponsring anser arbetsgruppen att
samma förfarande som beskrivs ovan ska tillämpas även i denna situation.
På så sätt kan undvikas att det uppstår misstankar om att
Regeringskansliet gynnar ett visst företag eller en viss organisation. Om
Regeringskansliet inte har behov av den erbjudna produkten eller det inte
bedömt lämpligt med sponsring av andra skäl bör företaget eller
organisationen givetvis omgående upplysas om att ett sponsringsavtal
inte är aktuellt.
Bestämmelser om hur kontakt ska tas med potentiella sponsorer har
tagits in i avsnitt 5.4 i arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring
av Regeringskansliet.
9.5 Att välja mellan flera sponsorer
Arbetsgruppens förslag: Om flera lämpliga företag eller
organisationer erbjuder liknande varor eller tjänster, ska en
förhandling ske med varje företag eller organisation i syfte att uppnå
ett så fördelaktigt sponsringsavtal som möjligt för Regeringskansliet.
Skälen för arbetsgruppens förslag
För att ett företag eller en organisation överhuvudtaget ska kunna
komma i fråga som sponsor får det, som redovisats i avsnitt 7.2, inte
finnas någon risk för att sponsringssamarbetet ska kunna skada
Regeringskansliets anseende. I vissa situationer kan det förekomma att
63

flera lämpliga företag eller organisationer, som erbjuder liknande varor
eller tjänster, är intresserade av att sponsra Regeringskansliet.
Som arbetsgruppen anfört i avsnitt 7.3 bör ekonomiska skäl inte vara
avgörande för om Regeringskansliet ska använda sponsring eller inte,
utan sponsring bör endast ske för att stärka bilden av Sverige. Under
förutsättning att de företag eller organisationer som erbjuder sig att
sponsra Regeringskansliet bedöms vara lämpliga som sponsorer, bör
dock i detta skede av processen ekonomiska skäl kunna vara avgörande
vid valet av sponsor. För att ett för Regeringskansliet så fördelaktigt
sponsringsavtal som möjligt ska kunna ingås, bör enligt arbetsgruppen en
förhandling ske med de intresserade företagen eller organisationerna. En
bestämmelse om detta har tagits in i avsnitt 5.5 i arbetsgruppens förslag
till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
9.6 Avtal om sponsring
Arbetsgruppens förslag: Avtal om sponsring ska upprättas skriftligen.
Avtal om sponsring ska beredas med Förvaltningschefens Stab, FA
Juridik- och affärsenhet och RK Ekonomi.
När ett sponsringsavtal har träffats ska en kopia av avtalet sändas till
Förvaltningschefens stab.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Avtal med sponsorer bör enligt arbetsgruppen alltid upprättas skriftligen.
I avtalet bör såväl Regeringskansliets som sponsorns åtaganden regleras.
Innan ett sponsringsavtal ingås ska av skäl som framgår under avsnitt 9.3
avtalet beredas med Förvaltningschefens stab, FA Juridik- och
affärsenhet samt RK Ekonomi.
För att en sådan utvärdering av de sponsringsavtal som Regeringskansliet
ingår som arbetsgruppens föreslår nedan (se vidare avsnitt 10) ska bli
meningsfull, är det viktigt att Förvaltningschefens stab, som föreslås få
ansvar för utvärdering och uppföljning av ingångna sponsringsavtal, får
kännedom om det slutliga innehållet. En kopia av de sponsringsavtal som
ingås bör därför sändas till Förvaltningschefens stab. Detta bör ske så
snart som möjligt efter att ett sponsringsavtal har ingåtts.
Bestämmelser som rör avtal om sponsring har tagits in i avsnitt 5.6 i
arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet.
Ett förslag till hur sponsringsavtal kan utformas finns i bilaga 2 till
riktlinjerna.
64

9.7 Rapportering
Arbetsgruppens förslag: När ett sponsrat evenemang har avslutats, ska
en rapport tas fram av de som har haft ansvaret för evenemanget.
Rapporten, som ska sändas till Förvaltningschefens stab, ska innehålla en
redovisning av relevanta erfarenheter av sponsringssamarbetet.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Förslaget i denna del är en följd av arbetsgruppens förslag om
utvärdering av ingångna sponsringsavtal i avsnitt 10 nedan.
För att de erfarenheter som finns i Regeringskansliet av
sponsringssamarbeten ska kunna tas till vara, anser arbetsgruppen även
att den eller de tjänstemän som har arbetat med sponsringen bör
sammanställa sina erfarenheter av arbetet med sponsring i en rapport.
Rapporten bör upprättas i ett elektroniskt formulär. Så snart ett
sponsringssamarbete har avslutats bör rapporten skickas till
Förvaltningschefens stab (se vidare avsnitt 10).
Bestämmelser om rapportering har tagits in i avsnitt 5.7 i arbetsgruppens
förslag till riktlinjer för sponsring av Regeringskansliet. Ett förslag till
hur en rapport om kan utformas finns i bilaga 3 till riktlinjerna.
10 Uppföljning, utvärdering och stöd
Arbetsgruppens förslag: Förvaltningschefens stab ska regelbundet följa
upp och utvärdera de sponsringsavtal som Regeringskansliet ingår.
Förvaltningschefens stab ska även ge departementen råd och stöd i
sponsringsfrågor.
Skälen för arbetsgruppens förslag
Enligt ESV:s allmänna råd till 15 a § kapitalförsörjningsförordningen bör
en myndighet som avser att ingå ett samarbete om sponsring av
myndighetens verksamhet utveckla rutiner för uppföljning av
verksamheten i syfte att avgöra om sponsringen utgör ett effektivt
resurstillskott.
Av bland annat de skäl som anges i ESV:s allmänna råd bör enligt
arbetsgruppen Regeringskansliet löpande följa upp och utvärdera de
sponsringsavtal som myndigheten ingår.
Med uppföljning avses i detta sammanhang en löpande men översiktlig
kontroll av att de sponsringsavtal som ingås lever upp till de krav som
ställs i de riktlinjer som arbetsgruppen föreslår. Uppföljningen kommer
huvudsakligen ske genom den granskning som ska ske i samband med
65

eredningen av såväl beslut om att sponsring ska kunna användas som
avtal om sponsring (se avsnitt 9.3 och 9.6).
En mer noggrann utvärderingen bör göras i samband med att ett
sponsringssamarbete avslutas. Utvärderingen ska utgå från den
information som ska lämnas enligt avsnitt 9.7. Det huvudsakliga syftet
med utvärderingen bör vara att kontrollera att Regeringskansliets
kostnader som har samband med ett sponsringssamarbete inte överstiger
värdet av de varor eller tjänster som sponsorn tillhandahåller. Vid
beräkningen av Regeringskansliets kostnader ska hänsyn tas till såväl
kostnader för motprestationer som till andra kostnader som direkt eller
indirekt har samband med det aktuella sponsringssamarbetet.
Kostnaderna för motprestationer som Regeringskansliet tillhandahåller
kommer normalt att vara mycket begränsade eller till och med
obefintliga. Om Regeringskansliet har direkta kostnader för
motprestationer, t.ex. för tillverkning av en skylt där det framgår att ett
visst företag tillhandahåller en viss produkt, ska sådana kostnader beaktas
vid beräkningen. Andra kostnader för ett sponsringssamarbete som ska
beaktas vid beräkningen kommer framför allt utgöras av kostnader för
arbetstid för personal som arbetar med sponsringen. Det kan t.ex. vara
kostnader för att skaffa och upprätthålla kontakten med den aktuella
sponsorn, kostnader för avtalsskrivande, kalkylering samt utvärdering
och uppföljning. Ett sponsringssamarbete kan även medföra andra typer
av kringkostnader för Regeringskansliet, som kan vara mer eller mindre
lätta att förutse. Det kan t.ex. röra sig om kostnader för att förvara eller
transportera varor som en sponsor tillhandahåller. Vid beräkningen av
kostnader ska hänsyn även tas till kostnader som är gemensamma för
flera sponsringssamarbeten.
Värdet av de varor eller tjänster som Regeringskansliet erhåller från en
sponsor ska normalt bestämmas till marknadsvärdet. I vissa fall är det
svårt att bedöma det exakta marknadsvärdet. Om det inte är möjligt att
uppskatta marknadsvärdet, bör Regeringskansliet och sponsorn komma
överens om vilket penningmässigt värde avtalet ska ha.
Vid utvärderingen av ett sponsringssamarbete bör även granskas om
Regeringskansliets sponsringspolicy har efterlevts, och då särskilt om de
övriga förutsättningar för att Regeringskansliet ska kunna ingå
sponsringsavtal som anges i avsnitt 7.2 och 7.3 har uppfyllts, dvs. att
sponsringssamarbetet inte har inneburit någon risk för att
Regeringskansliets opartiskhet kan ifrågasättas eller att
Regeringskansliets anseende kan skadas och att sponsringssamarbetet har
stärkt bilden av Sverige. Utvärderingen kan eventuellt leda till ett
konstaterande av att det finns behov av att förtydliga eller ändra
Regeringskansliets sponsringspolicy.
66

Frågor som rör uppföljning och utvärdering sponsringsavtal tangerar
områden som Förvaltningschefens stab, FA Juridik- och affärsenhet och
RK Ekonomi ansvarar för. Förvaltningschefens stab har ett övergripande
ansvar för Regeringskansliets budget och ansvarar bl.a. för fördelningen
av RK-anslaget mellan departementen, medan FA Juridik- och
affärsenhet ansvarar för att lämna råd och stöd i frågor som rör
upphandlingar, följa upp och utvärdera Regeringskansliets
affärsverksamhet samt lämna juridiskt stöd inom
Förvaltningsavdelningen. RK Ekonomi ansvarar bl.a. för
Regeringskansliets ekonomiska redovisning. Mot bakgrund av de krav
som ställts inför tecknandet av avtal om sponsring, och då frågor om
sponsring i ett tidigt skede ska tas upp med det ansvariga departementets
expeditionschef (jfr. avsnitt 9.2), kan det förutsättas att den utvärdering
som ska ske endast mer översiktligt kommer att behandla de frågor som
tas upp i avsnitt 7. Tyngdpunkten när det gäller utvärdering kommer
därmed framför allt att ligga på lönsamheten hos ingångna
sponsringsavtal och på hur samarbetet med sponsorer kan förbättras.
Arbetsgruppen bedömer mot den bakgrunden att Förvaltningschefens
stab är den enhet som har bäst förutsättningar att ansvara för uppföljning
och utvärdering av sponsringsfrågor. Förvaltningschefens stab bör därför
ha ansvaret för uppföljning och utvärdering av de sponsringsavtal som
Regeringskansliet ingår. Ett tillägg av denna innebörd bör enligt
arbetsgruppen göras i Regeringskansliets föreskrifter (2005:12) med
arbetsordning för Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Ett förslag
till ändring i arbetsordningen finns i avsnitt 2.2. FA Juridik- och
affärsenhet och RK Ekonomi bör bistå staben.
Genom arbetet med uppföljning och utvärdering av
sponsringssamarbeten kommer både kunskap om och erfarenhet av
frågor som har anknytning till sponsring kunna samlas på ett ställe i
Regeringskansliet. Arbetsgruppen anser därför att Förvaltningschefens
stab även bör fungera som ett stöd för övriga Regeringskansliet i
sponsringsfrågor. Även i dessa frågor bör FA Juridik- och affärsenhet
och RK Ekonomi bistå staben.
Om en särskild funktion med särskilt ansvar för konferensverksamheten
inom Regeringskansliet inrättas inom Förvaltningsavdelningen, kan det
finnas anledning att i det sammanhanget överväga om ansvaret för
uppföljning, utvärdering och stöd bör flyttas till denna funktion.
Bestämmelser om uppföljning, utvärdering och stöd har tagits in i avsnitt
6 i arbetsgruppens förslag till riktlinjer för sponsring av
Regeringskansliet.
67

11 Redovisningsfrågor
Arbetsgruppen ska enligt sitt uppdrag ta fram riktlinjer för ekonomisk
redovisning av intäkter och kostnader som uppstår på grund av
sponsring. Av 5 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag framgår emellertid att myndigheter under regeringen ska
upprätta årsredovisning i enlighet med god redovisningssed.
Arbetsgruppen anser sig mot den bakgrunden förhindrad att lämna några
förslag till riktlinjer i denna del.
Arbetsgruppen har emellertid samrått med ESV när det gäller frågan om
hur sponsring ska redovisas. Enligt ESV måste varje enskilt avtal
bedömas utifrån om det finns krav på motprestation eller inte. Om
avtalet inte ställer krav på motprestation ska intäkten redovisas som
bidrag. Om avtalet ställer krav på motprestation som till åtminstone viss
del består av en exponeringstjänst ska intäkten redovisas som sponsring.
Ett sponsringsavtal som innebär ett byte av varor eller tjänster ska enligt
ESV redovisningsmässigt hanteras som ett köp och en försäljning. Detta
gäller även när den sponsrade myndighetens motprestation utgörs av
exponering av företagsnamn, produkt eller liknande. En intäkt ska då
redovisas motsvarande värdet av den motprestation som myndigheten
tillhandahåller sponsorn. Om marknadsvärdet på motprestationen är
svårt att uppskatta kan intäkten istället bestämmas till marknadsvärdet av
de varor eller tjänster som sponsorn tillhandahåller myndigheten. En
kostnad bör redovisas med motsvarande belopp. En förutsättning för att
ta upp en intäkt och kostnad är enligt ESV att de varor som sponsorn
tillhandahåller har ett värde för myndighetens verksamhet. Intäkt och
kostnad ska redovisas i den period där varorna eller tjänsterna
tillhandahålls och förbrukas. En redovisning på detta sätt bör enligt ESV
endast göras om det rör sig om väsentliga belopp. Intäkter av sponsring
ska enligt ESV tas upp som ”Intäkt av andra ersättningar” i
redovisningen. ESV kommer att uppdatera den statliga baskontoplanen
med ett särskilt konto för redovisning av sponsring.
Enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till förordningen om
årsredovisning och budgetunderlag ska statliga myndigheter från och
med årsredovisningen 2008 i not till årsredovisningen särredovisa icke
statliga medel enligt 15 a § kapitalförsörjningsförordningen.
12 Behov av ändringar i instruktioner och arbetsordningar
Arbetsgruppens bedömning: Utöver vad som föreslås i avsnitt 10 finns
inte något behov av ändringar i förordningen med instruktion för
Regeringskansliet eller i Regeringskansliets föreskrifter med
arbetsordning för Regeringskansliet med anledning av arbetsgruppens
förslag. Varje departement bör dock överväga om det finns behov av
ändringar i departementets arbetsordning.
68

Skälen för arbetsgruppens bedömning
Oaktat att sponsring enligt arbetsgruppens förslag inte ska användas i
ekonomiskt syfte, utgör sponsring emellertid en inkomst för
Regeringskansliet. Sponsring är därför enligt arbetsgruppens uppfattning
i första hand en ekonomiadministrativ fråga.
Enligt 31 § förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet ska chefen för ett departement föreskriva eller för
särskilda fall besluta bl.a. om formerna för verksamheten i
departementet. Av 2 § Regeringskansliets föreskrifter (RKF 1998:1) med
arbetsordning för Regeringskansliet framgår att chefen för ett
departement får besluta om upphandling och ekonomiadministration på
Regeringskansliets vägnar inom departementets verksamhetsområden.
Detta innebär att det är departementschefen som har att ta ställning till
frågan om sponsring ska användas i samband med ett evenemang som
departementet anordnar, om inte ansvaret för ekonomiadministrativa
frågor har delegerats till en tjänsteman i enlighet med departementets
arbetsordning eller ett särskilt beslut.
Om flera departement är berörda av en konferens är det normalt
förvaltningschefen som med stöd av 47 § förordningen med instruktion
för Regeringskansliet och 8 § Regeringskansliets föreskrifter med
arbetsordning för Regeringskansliet ska fatta beslut om sponsring.
Enligt arbetsgruppen bör varje departement ta ställning till hur frågor om
sponsring ska hanteras inom departementet och överväga om det finns
anledning att göra några ändringar i departementets arbetsordning med
anledning av de föreslagna riktlinjerna för sponsring av
Regeringskansliet. Detta kan gälla t.ex. om ett särskilt sekretariat eller
liknande inrättas för att anordna ett evenemang.
13 Försäkringsfrågor
Arbetsgruppens bedömning: Eventuella försäkringsfrågor som kan
uppstå i samband med ett sponsringsarbete bör regleras i de
sponsringsavtal som Regeringskansliet ingår.
Skälen för arbetsgruppens bedömning
Ett sponsringssamarbete kan ibland medföra att det finns en ökad risk
att föremål som tillhör Regeringskansliet eller någon som
Regeringskansliet ingår ett avtal med blir förstörda.
Sponsringssamarbetet kan även medföra andra typer av skaderisker. I
vissa situationer kan det därför vara lämpligt att Regeringskansliet eller
en sponsor tecknar en extra försäkring. Innan ett sponsringssamarbete
har inletts är det dock svårt avgöra vilka överväganden som lämpligen
69

ör göras. Arbetsgruppen bedömer därför att det inte är möjligt att
reglera försäkringsfrågor i riktlinjerna. I de fall där det finns behov av att
reglera försäkringsfrågor i samband med ett visst sponsringssamarbete,
bör detta i stället göras i sponsringsavtalet.
70

Förvaltningsavdelningen
Utdrag Bilaga 1
Protokoll RK § 89
71
2007-03-13 FA 2007/394/JA
Uppdragsbeskrivning angående riktlinjer för Regeringskansliets användning
av sponsorer
Regeringskansliet beslutar om uppdragsbeskrivning angående riktlinjer
för Regeringskansliets användning av sponsorer enligt bilaga.
Beslutet har fattats av förvaltningschefen.
Utdrag till:
Arbetsgruppen
RK Ekonomi, Ewa Weijne
FA JA, Monika von Walden

Förvaltningsavdelningen
Bilaga till RK § 89
Uppdragsbeskrivning
2007-03-13
Uppdrag angående riktlinjer för Regeringskansliets användning av sponsorer
1 Uppdragsgivare
Uppdragsgivare är förvaltningschefen.
2 Bakgrund
Se bilaga.
3 Utgångspunkter
Uppdraget skall utgå från den definition av sponsring som finns i ESV:s
föreskrifter och allmänna råd till 15 a § kapitalförsörjningsförordningen.
4 Uppdraget
En arbetsgrupp ges i uppdrag att, med beaktande av 1 kap. 9 §
regeringsformen och 15 a § kapitalförsörjningsförordningen, överväga
om Regeringskansliet bör ingå sponsringsavtal.
Om arbetsgruppen anser att Regeringskansliet bör ingå sponsringsavtal
innebär uppdraget följande.
Syfte, avgränsning av verksamhet och lämpliga sponsorer
Arbetsgruppen skall
• överväga i vilka fall och i vilket syfte sponsringsavtal kan ingås
och i vilken typ av verksamhet som sponsring skulle kunna vara
en lämplig finansieringskälla,
• överväga vilka företag/organisationer som Regeringskansliet skall
kunna ingå sponsringsavtal med, och
72

• klargöra hur Regeringskansliets opartiskhet och objektivitet skall
kunna garanteras vid sponsring.
Former av sponsring och motprestationer
Sponsring kan ske genom att sponsorn bidrar med kontanta medel och i
utbyte får vissa förmåner eller tjänster. Sponsring kan också ske i form av
varor och tjänster och som s.k. barteravtal, där parterna byter tjänster
och/eller varor. Arbetsgruppen skall
• överväga vilka former av sponsring som Regeringskansliet kan ta
emot och vilka typer av motprestationer som Regeringskansliet
kan erbjuda en sponsor.
Beräkning av kostnader för sponsring m.m.
Enligt kapitalförsörjningsförordningen får en myndighet inte ta emot
icke-statliga medel om det skulle medföra ett ökat behov av medel från
statsbudgeten. Ett sponsringsavtal medför vissa ökade kostnader för
myndigheten. Det gäller även om myndighetens motprestation begränsas
till att t.ex. exponera sponsorns varumärke på visst sätt. Arbetsgruppen
skall
• lämna förslag på hur kostnader för myndighetens motprestationer
och övriga kostnader i samband med sponsringssamarbetet skall
beräknas,
• ta ställning till om det bör finnas en gräns för hur stor del av en
verksamhet som får finansieras med sponsring, och
• överväga om Regeringskansliet aktivt skall söka sponsorer och
hur det arbetet i så fall skall bedrivas samt vilka kostnader det kan
medföra.
Administrativa och ekonomiadministrativa rutiner m.m.
Det är viktigt att de villkor som parterna har avtalat om vid sponsring är
tydliga. En utgångspunkt för arbetsgruppens arbete skall därför vara att
ett skriftligt avtal skall upprättas som reglerar parternas respektive
åtaganden vid sponsring. Arbetsgruppen skall
• lämna förslag till en avtalsmall för sponsringsavtal. Avtalsmallen
skall även reglera vad som händer om någon av parterna inte
fullgör sin del av avtalet,
• belysa hur försäkringsfrågor som kan uppstå i samband med att
ett avtal om sponsring ingås skall hanteras,
• beakta i vilka situationer som sponsring skall upphandlas enligt
reglerna i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
• beakta lagstiftningen om bestickning och mutbrott,
• lämna förslag till den administrativa hanteringen av sponsring
samt till hur beslut om att ingå sponsringsavtal skall fattas,
• lämna förslag till de ändringar i arbetsordningar som kan behövas,
• föreslå interna rutiner för beredning av beslut om sponsringsavtal,
och
73

• ta fram riktlinjer för ekonomisk redovisning av intäkter och
utgifter som uppstår på grund av sponsring. Arbetsgruppen skall i
den delen samråda med Ekonomistyrningsverket.
Utvärdering
Arbetsgruppen skall
• föreslå rutiner för en löpande utvärdering görs av de sponsoravtal
som myndigheten ingår, och
• föreslå hur kunskap och erfarenheter i organisationen om
sponsring kan tas tillvara.
5 Arbetsgruppen
Arbetsgruppen skall ledas av expeditions- och rättschefen i
Kulturdepartementet Knut Weibull. Arbetsgruppen skall därutöver bestå
av departementsrådet Erik Nymansson (Fi/RS), ämnesrådet Sara
Colliander (SB/EU Kansli), departementsrådet Lars Nilsson (UD
/RS), departementssekreteraren Pia Heyman (FA/EK RED) och
departementssekreteraren Catarina Eklundh (FA/JA).
6 Metod och samråd
De förslag som lämnas inom ramen för uppdraget skall förankras med
berörda departement innan de förs till förvaltningschefen för beslut.
7 Tid- och rapporteringsplan
Uppdraget skall slutredovisas för förvaltningschefen senast den 15
december 2007.
Om en samsyn inte kan nås med de departement som berörs av
förslagen, skall detta särskilt redovisas för förvaltningschefen.
74

Förvaltningsavdelningen
Bakgrund
Bilaga till
uppdragsbeskrivning,
RK § 89
2 007-03-13
Sponsring är numera en vanlig form av marknadsföring för såväl svenska
som utländska företag. Företagets syfte med sponsringen är normalt att
skapa en positiv attityd till företaget och dess produkter. Företaget kan
betala den som blir sponsrad för att få olika varor och tjänster, men den
huvudsakliga motprestationen utgörs normalt av möjligheten till
exponering av firmanamn eller varumärke. Vid val av sponsringsobjekt
försöker företagen välja organisationer eller företeelser som anknyter till
målgruppens personliga engagemang och fritidsintressen och som
exempelvis visar på sponsorns samhällsansvar och miljöengagemang.
Under senare år har det blivit allt vanligare att myndigheter tar emot
sponsring från företag och andra organisationer. Sponsring förekommer
framförallt hos myndigheter inom kultursektorn och på universitets- och
högskoleområdet, men även andra myndigheter tar emot sponsring.
Användningen av sponsorer har ofta motiverats med att det ökar
möjligheten att utföra en viss verksamhet eller skapa förutsättningar för
genomförande av mer omfattande projekt eller projekt med högre
kvalitet än vad som annars skulle vara möjligt. Sponsring kan också ge
möjligheter att få tillgång till marknadsföringskanaler, t.ex. via gratis
annonser i dagspressen, som mottagaren av sponsringen annars inte
skulle ha kunnat finansiera.
Något särskilt regelverk som reglerar frågan om sponsring finns inte i
Sverige. De yttre ramarna för hur sponsring kan genomföras finns bl.a. i
lagstiftningen om bestickning och mutbrott, lagstiftningen om offentlig
upphandling, konkurrenslagstiftningen och skattelagstiftningen.
Regeringskansliets användning av sponsorer
För Regeringskansliets del har det varit aktuellt med sponsring främst i
samband med Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd under det
första halvåret 2001. Sponsring har även förekommit i samband med
75

enstaka internationella konferenser. Inför ordförandeskapet tog
regeringen i allmän beredning positiv ställning till att knyta svenskt
näringsliv till ordförandeskapet. Utrikesdepartementet tog även fram
riktlinjer 15 för samarbete med näringslivet i samband med
ordförandeskapet. I riktlinjerna reglerades de motprestationer i form av
exponering av sponsorns varumärke m.m. som Regeringskansliet kunde
erbjuda sponsorer som tillhandahöll varor eller tjänster under hela
ordförandeskapet (s.k. nationella officiella leverantörer) eller i samband
med begränsade evenemang (s.k. lokala officiella leverantörer).
Riktlinjerna reglerade även sponsorernas användning av
ordförandeskapets logotyp.
Regeringens motiv var att ett sådant samarbete med näringslivet kunde
tillföra ett mervärde åt mötesverksamheten och dess kringverksamheter
och att det bör ses som en del av den Sverige- och exportfrämjande
verksamhet som bedrivs i andra sammanhang. I ett skriftligt svar från
utrikesminister Anna Lindh på en riksdagsfråga (1999/2000:557) om
privat sponsring av det svenska ordförandeskapet framhölls att
ordförandeskapet pågår under en begränsad tid och att samarbetet var
tänkt att avse insatser relaterade till möten och kringaktiviteter som
genomförs i ordförandeskapets namn, vilket är en väl avgränsad
verksamhet. Vidare anfördes att traditionen bjuder att sponsring
genomförs med omsorg och bör inskränkas till att omfatta varor och
tjänster samt att det inte skulle råda något tvivel om vem som verkligen
är värd för ett möte.
Regeringen beslutade att nio företag och en organisation skulle få
sponsra det svenska ordförandeskapet 2001 som nationella officiella
leverantörer samt att sju företag och en folkrörelse skulle få vara lokala
officiella leverantörer. Samtliga leverantörer tillhandahöll varor eller
tjänster. Det rörde sig bl.a. om chokladbitar och chokladaskar,
kontorspapper och pappmuggar, bilar och chaufförer, bemannad
sjukstuga vid vissa möten, mobiltelefoner till nyckelpersoner m.m.
Samarbetsavtal slöts med samtliga leverantörer. Två företag skänkte
gåvor i form av en fotobok och en CD-skiva.
Under det andra halvåret 2009 kommer Sverige återigen att vara
ordförande i EU:s ministerråd. Det är sannolikt att det kommer att
finnas ett intresse från näringslivet att sponsra Regeringskansliet även vid
det ordförandeskapet och eventuellt även i andra sammanhang.
I dagsläget finns inte några interna riktlinjer om sponsring i
Regeringskansliet.
15 Promemoria Samarbetet med näringslivet i samband med det svenska EUordförandeskapet
– riktlinjer upprättad den 3 juli 2000 inom 2001-sekretariatet vid
Utrikesdepartementet.
76

Behov av riktlinjer
Riksdagsbehandling av frågan om sponsring av myndigheter
Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat sponsring av statliga
myndigheter. Syftet med granskningen var att kartlägga förekomsten av
sponsring, studera hur myndigheterna hanterade samarbetet med
sponsorer samt vilka effekter sponsringen hade för myndigheternas
verksamhet.
Revisorernas granskning mynnade ut i förslag till riksdagen
(2001/02:RR9). Revisorerna föreslog bl.a. att regeringen skulle reglera
vilka myndigheter eller verksamheter som får finansieras med sponsring
och ta initiativ till att sponsring som finansieringsform ges en tydlig
definition. Enligt revisorerna borde regeringen vidare ställa krav på att
de myndigheter som har tillstånd att samarbeta med sponsorer för att
finansiera en del av sin verksamhet skall utforma övergripande riktlinjer
som anger syftet med sponsringen och vilka effekter som eftersträvas.
Riktlinjerna borde enligt revisorerna även omfatta samarbetet med
sponsorerna och hur sponsringen skall hanteras inom myndigheten.
Revisorerna ansåg också att myndigheterna borde utveckla rutiner för
uppföljning av verksamheten i syfte att avgöra om den utgör ett effektivt
resurstillskott.
Efter behandling i Konstitutionsutskottet tillkännagav riksdagen (bet.
2001/02:KU19, rskr. 2001/02:176) bl.a. att regeringen bör ta ställning till
vilka myndigheter eller verksamheter som får finansieras med sponsring
och att det krävs en tydlig definition av begreppet sponsring för att
klargöra hur finansieringsformen skall hanteras inom statsförvaltningen.
Kapitalförsörjningsförordningen
Den 1 januari 2007 infördes en ny 15 a § i kapitalförsörjningsförordningen
(1996:1188) som tar sikte på bl.a. sponsring av statliga
myndigheter. Enligt bestämmelsen får en myndighet endast ta emot och
disponera icke-statliga medel om inkomsten är av tillfällig natur eller
mindre omfattning, och inkomsten inte rubbar förtroendet för
myndighetens opartiskhet i myndighetsutövningen eller annars skadar
myndighetens anseende. Myndigheten får inte heller ta emot icke-statliga
medel om det skulle medföra ett ökat behov av medel från statsbudgeten
eller att högre avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet.
Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd om sponsring
Ekonomistyrningsverket (ESV) har beslutat om föreskrifter och
allmänna råd till 15 a § kapitalförsörjningsförordningen (ESV Cirkulär
2006:5). Med sponsring avses enligt föreskrifterna och de allmänna råden
normalt en överenskommelse varigenom en sponsor tillhandahåller den
sponsrade parten kontanta medel, varor eller tjänster i utbyte mot
77

exponering av ett företagsnamn eller varumärke samt eventuella andra
förmåner. Enligt ESV skall en myndighet som överväger att ingå ett
samarbete om sponsring av myndighetens verksamhet upprätta en policy
med interna riktlinjer för sådana samarbeten. Myndigheten bör också
utveckla rutiner för uppföljning av verksamheten i syfte att avgöra om
sponsringen utgör ett effektivt resurstillskott. Föreskrifterna och de
allmänna råden ger vidare riktlinjer för bedömningen av när en inkomst
skall anses vara av tillfällig natur eller mindre omfattning.
ESV har även tagit fram en vägledning 16 för statliga myndigheter som vill
använda sig av sponsring. ESV planerar vidare att som ett stöd för
myndigheterna sammanställa en exempelsamling om hur inkomster från
sponsring skall klassificeras.
Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)
Sponsring kan ses som en affärstransaktion mellan en myndighet och ett
företag, vilket innebär att det i vissa fall kan vara aktuellt att tillämpa
LOU. I februari 2003 gav regeringen Nämnden för offentlig
upphandling (NOU) i uppdrag att klarlägga under vilka förutsättningar
LOU är tillämplig vid sponsring av varor och tjänster till statliga
myndigheter.
I NOU:s rapport 17 till regeringen konstateras att ett sponsringsavtal
måste innehålla ömsesidigt förpliktande ekonomiska villkor för att
omfattas av reglerna i LOU. Upphandlingsskyldigheten inträder då
sponsorn bidrar med varor eller tjänster till en myndighet och i gengäld
av myndigheten erhåller varor eller tjänster, s.k. barteravtal, eller
kontanta medel. En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall.
Reglerna i inkomstskattelagen (1999:1229) för när en sponsor får dra av
kostnaderna för sponsringen kan vara till hjälp vid en sådan bedömning. I
rapporten beskrivs också gränser mot gåvor och försäljning.
Myndigheternas opartiskhet
Förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den
offentliga förvaltningen skall enligt 1 kap. 9 § regeringsformen iaktta
saklighet och opartiskhet i sin verksamhet.
Riksdagens revisorer framhåller i den nämnda rapporten till riksdagen att
det finns vissa risker för statliga myndigheter med sponsringssamarbete.
Ett samarbetet med sponsorer får t.ex. inte stå i strid med övergripande
politik och politiska mål eller med myndighetens mål. Revisorerna anför
16
Sponsring som finansieringskälla? En vägledning för statliga myndigheter (ESV
2002:15).
17
Rapport från Nämnden för offentlig upphandling avseende uppdraget från regeringen att
klarlägga under vilka förutsättningar lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är
tillämplig vid sponsring av varor och tjänster till statliga myndigheter (dnr 2003/0039-28).
78

vidare att särskild försiktighet bör iakttas vid finansiell samverkan med
extern part i verksamhet där myndighetsutövning mot enskilda eller
företag förekommer. En myndighets objektivitet skall inte kunna
ifrågasättas. Bara misstanken om att en myndighet inte agerar opartiskt
kan enligt revisorerna rubba förtroendet för myndigheten och vara till
skada för dess verksamhet. Revisorerna bedömer bl.a. att det är olämpligt
att en myndighet som har tillsynsansvar sluter ett sponsoravtal med ett
företag eller en organisation som står under myndighetens tillsyn.
Justitieombudsmannen (JO) betonar i sitt remissvar 18 på rapporten att
kraven på objektivitet och opartiskhet är särskilt viktiga i verksamheter
där det förekommer myndighetsutövning mot enskilda. Att myndigheter
som sysslar med myndighetsutövning ingår sponsoravtal är en
omständighet som är ägnad att rubba allmänhetens förtroende för
myndigheten. Detta gäller enligt JO även om den del av verksamheten
som berörs av sponsoravtalet är skild från myndighetens verksamhet i
övrigt.
Även Justitiekanslern (JK) har berört frågan i ett beslut 19 som gällde
sponsring av bilar inom försvaret och kommunal räddningstjänst.
Justitiekanslern menar att sponsring, där en privat aktör ställer medel till
förfogande i utbyte mot en motprestation, principiellt står i strid med
grunderna för hur den offentliga verksamheten är tänkt att bedrivas och
finansieras. JK pekar bl.a. på risken för jävsliknande förhållanden. Redan
det förhållande att allmänheten kan misstänka att otillbörliga hänsyn kan
komma att tas är till skada för verksamheten. JK har dock inte framfört
några synpunkter på Riksdagens revisorers rapport i samband med
remissbehandlingen.
Med anledning av Riksdagens revisorers rapport har
konstitutionsutskottet framhållit att det är viktigt att slå vakt om att inte
extern finansiering av myndigheter undergräver de beslut som fattas i
politisk ordning.
18 JO dnr 2382-2001.
19 JK dnr 1934-95-22.
79

Bilaga 2
80