Medicinska körkortskrav vid Neurologiska och Psykiska sjukdomar

Medicinska körkortskrav vid 

Neurologiska och Psykiska sjukdomar 

Patient-Läkare-Myndighet 

Lars WidMan 

Vägverkets ändrade föreskrifter om medicinska krav, VVFS 2008:158

2 

Körkort och rörelseorganens funktioner Patient-Läkare-Myndighet 

INNehåll 

inledning ...........................................................................................................................................................3 

Bakgrund ..........................................................................................................................................................4 

Haddons matris – 0-visionen ....................................................................................................................5 

sjukvården och 0-visionen – Läkares anmälningsplikt .....................................................................6 

Grund för körkortsåterkallelse – Polisens anmälningsskyldighet ..................................................8 

Hur ansöker man om körkortstillstånd? ...............................................................................................9 

Konsultläkare – trafikmedicinska rådet .........................................................................................9 

Vägverkets författningssamling, VVFs 2008:158, huvudkapitel ...................................................9 

Körkortsmedicinska trappan ....................................................................................................................10 

Trafikmedicinska frågeställningar för den praktiserande läkaren ................................................11 

Komplexa medicinska tillstånd för undersökande läkare ...............................................................12 

Föreläggande om förarprov? ...........................................................................................................14 

Trötthet ..................................................................................................................................................14 

Vägverkets författningssamling – 2008:158 : 

Kapitel 1 – inledande bestämmelser – flera medicinska tillstånd ...............................................15 

Kapitel 4 – rörelseorganens funktioner ...............................................................................................15 

Kapitel 7 – neurologiska sjukdomar .....................................................................................................16 

Kapitel 8 – Epilepsi. Epileptiskt anfall och annan medvetandestörning ....................................16 

Kapitel 10 – demens och andra kognitiva störningar .....................................................................19 

Kapitel 14 – Psykiska sjukdomar och störningar ...............................................................................20 

Kapitel 15 – adHd, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd 

samt psykisk utvecklingsstörning ..................................................................................................21 

Forskning – äldre i trafiken ......................................................................................................................22 

Är äldre bilförare en riskgrupp i trafiken?....................................................................................22 

Körförmåga och kronisk sjukdom – hur ofta diskuterar vi det med våra patienter? ....22 

resemönster och äldres beteende i trafiken ..............................................................................23 

Bilkörning – råd till patienter med kronisk sjukdom ........................................................................24 

dispens från medicinska krav – begränsade körkort .......................................................................24 

Framtid ...........................................................................................................................................................25 

Glöm inte .......................................................................................................................................................25 

Blankett – ”Läkares anmälan” .................................................................................................................26 

Litteratur ........................................................................................................................................................27 

Bilaga 1 – Exempel på ”Läkares anmälan vid sjukdom” och 

anmälan från polisen till länsstyrelsen ........................................................................................29 

Författare: Lars Widman, specialist i internmedicin, konsultläkare i Medicinska körkortsfrågor, Länsstyrelsen i Västerbotten. 

Grafisk formgivning: Henell Grafisk Form aB Tryck: Markaryds Grafiska aB 

Utgivare: H. Lundbeck aB ISBN: 978-91-975662-9-2 

© H. Lundbeck aB, 2008

Körkort och rörelseorganens funktioner Patient-Läkare-Myndighet 3 

Vägverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna 

(VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort. 

Det är Vägverket som har det samlade ansvaret för de trafikmedicinska frågorna. 

Sedan 1 maj 2008 gäller nya bestämmelser, VVFS 2008:158. De kan läsas i sin helhet 

på Vägverkets hemsida, www.vv.se/trafiksäkerhet/Trafikmedicin 

I skriften som du nu håller i handen har tonvikten lagts på neurologiska sjukdomar 

inklusive epilepsi, demens samt psykisk sjukdom innefattande även ADHD och likartade 

tillstånd. 

Det är de medicinska kraven för körkort vid epilepsi, kapitel 8, som de största förändringarna 

skett förutom kapitel 6 diabetes. Här ges nu möjlighet för en person med 

välreglerad typ II diabetes att inneha både grupp II och grupp III körkort (lastbil 

respektive buss/taxikörkort). Det krävs förstås att diabetessjukdomen är välskött. 

När det gäller epilepsi och epileptiska anfall, kapitel 8, har det gjorts stora förändringar. 

För att sätta sig in i det rekommenderas noggrann läsning av kapitlet. Här skall 

bara nämnas helt kort, att om en person drabbats av epileptiskt anfall, så kan personen 

i fråga redan efter 6 månader få grupp I körkort (traktor, MC, bil) och om diagnosen 

epilepsi har ställts gäller som huvudregel 12 månders anfallsfrihet innan körkortstillstånd 

kan beviljas. För högre behörigheter, grupp II (lastbil) och grupp III (taxi och 

buss) har det däremot skett en skärpning. Om man har haft ett epileptiskt anfall så 

krävs det nu att man varit anfallsfri i fem år och om man fått diagnosen epilepsi så 

måste man vara anfallsfri i 10 år. Har man har fått diagnosen epilepsi så är det i praktiken 

omöjligt att vara yrkeschaufför. 

I kapitel 10, Demens och kognitiva störningar, betonas, att man skall vara mycket 

återhållsam med förarprov för att bedöma förmåga att köra bil vid kognitiv påverkan. 

Man skriver också att läkares bedömning kan grundas på ett test av neuropsykolog 

eller särskilt utbildad arbetsterapeut. 

Kapitel 15 är ett helt nytt kapitel. I det beskrivs vilka krav som gäller för att få körkortstillstånd 

vid ADHD och liknande syndrom. Om en person behandlas med läkemedel 

för något av dessa tillstånd så krävs det läkarintyg för fortsatt körkortsinnehav 

så längs som medicinering pågår och därefter vid ytterligare ett tillfälle. 

Till sist vill jag uppmärksamma de inledande bestämmelserna i kapitel 1, 4 §. Här 

skriver man att vid ”en sammantagen bedömning av de olika medicinska förhållanden 

kan hinder föreligga även om förhållandena var för sig inte utgör hinder enligt 2 – 15 

kapitlet”. 

Missa inte heller Vägverkets hemsida, www.vv.se här kan du hitta den aktuella författningen, 

VVFS 2008:158, blanketter, bland annat för läkares anmälan, ansökan/ 

förlängning av högre behörigheter, diabetes intyg och intyg för att styrka nykterhet/ 

drogfrihet. 

Umeå i oktober 2008 

Lars Widman

4 


BakGrUNd 

Den första registrerade bilolyckan inträffade i 

St Louis, USA 1896. På Surahammars bruk ritade 

ingenjör Gustav Eriksson den första svenska bilen. 

Eriksson räknas som den svenska bilindustrins 

fader. Bilen hade en fotogendriven förbrännings 

motor. Den första provturen i april 1897 med 

Eriksson som förare och tre anställda vid bruket 

som passagerare var inte så lyckosam. Efter flera 

motorstopp och påskjutningar slutade färden mot 

en kvarnvägg, förmodligen Sveriges första bilolycka. 

Bilen reparerades men ställdes undan i en 

lada, glömdes bort och finns inte bevarad. Däremot 

finns Erikssons personbil nummer två kvar, 

bensindriven. Den kan ses på Tekniska museet i 

Stockholm. På bruksmuseet i Surahammar (www. 

surahammar.se/kultur&fritid/turism) finns en bil 

från 1903, tillverkad i Södertälje och ingick i 

den första provserien om sju bilar förutom en 

kopia av den första bilen (Bild 1). Bruksledningen 

ville inte tillverka den i Surahammar utan flyttade 

tillverkningen till dotterbolaget, Vagnsfabriksaktiebolaget 

i Södertälje, Vabis. Serietillverkningen av 

bilen startade 1903. 

I Sveriges förknippas privatbilismens utveckling 

med Kung Gustav V, som regerade från 1907 

och fram till sin död 1950. Han köpte sin första 

bil 1899. Dåtidens bilar gick inte fort, 1906 kom 

den första motorfordonsförordningen där hastig 

heten i tätort begränsades under dagtid till maximalt 

15 km/timme och i mörker till 10 km/timme. 

Bilismens barndom kännetecknades inte av något 

genomtänkt säkerhetstänkande vad avsåg utformningen 

av vägar och de enskilda bilarnas krock 

säker het. MHF, Motorförarnas helnykterhetsförbund, 

bild ades redan 1926 och NTF, Nationalföreningen 

för trafiksäkerhetens främjande, 1934. 

1939 omkom i trafiken 539 personer, lika många 

som 1996, trots att trafiken mångdubblats. 2006 

omkom 431 personer i trafiken och allt färre skadas 

allvarligt. Tyvärr bröts denna positiva utveckling 

av färre trafikdödade i trafiken under 2007 då 

dödades sammanlagt 490 personer. Det innebär 

nästan en ökning med nästan 10% av antalet trafikdödade 

jämfört med 2006. Enligt den av regering 

och riksdag bestämda 0visionen, så skulle högst 

270 människor omkommit i trafikolyckor under 

2007. Vi har en lång väg att vandra innan vi når 

det målet. 

Först på 1960talet började bilarna mera allmänt 

utrustas med säkerhetsbälten. Bälteslag för förare 

av personbilar infördes år 1975 och för baksätes 

passagerare 1985. Bilarna har blivit allt säkrare, 

krockkuddar är standard på alla nya bilar. Vi har 

inte tidigare haft så många äldre bilförare som idag 

med över en miljon bilförare över 65 år. Den siffran 

stiger raskt och 2040 beräknas 22 % av Sveriges 

befolkning vara över 65 år (1). Det moderna samhället 

kräver att vi är mobila. Glesbygden blir allt 

glesare, den sista bussen gick igår. De som väljer 

att bo kvar behöver bil för att klara vardagen och 

de i centralorten behöver också bil för att nå externa 

köpcentra där mer och mer av dagligvaruhandeln 

koncentreras. 

Kopia av den första svensktillverkade 

bilen, 1897, Surahammars bruk.

haddoNS MaTrIS 

När man diskuterar trafiksäkerhet och före 

byg g ande av olyckor brukar man använda sig av 

Haddons matris från 1972 (2), fig 1. Den beskriver 

olika aktörers roller och ansvar för trafiksäkerheten. 

Den belyser på ett pedagogiskt sätt den enskildes, 

sjukvårdens, bilindustrins och myndigheternas 

(Polisen, Vägverket, Bilprov ningen) ansvar för 

trafiksäkerheten. Den enskilde skall följa trafikregler. 

Som framgår av matrisen skall sjukvården 

fungera både i ”prekrasch fasen” – preventivt 

genom att identifiera medicinskt sätt uppenbart 

olämpliga bilförare. Här är läkares anmälningsplikt 

ett viktigt instrument. Sedan förväntas sjukvården 

fungera optimalt när en ”krasch” inträffat med 

snabba åtgärder direkt på skadeplatsen och snabb 

och säker transport för vård vidare på sjukhus. 

Biltillverkarna ska förse konsumenterna med 

trafiksäkra bilar. Polisen förväntas övervaka att 

vi trafikanter följer gällande trafikregler och inte 

framför fordon drogpåverkade. Polisen skall dessutom 

kontrollera att fordonen framförs som 

är godkända och har den utrusning som är föreskriven. 

Faser 

Pre-krasch 

Faktorer 

Människa 

(bil/mc-förare, 

cyklist, flanör, 

annan trafikant ) 

Kön, ålder 

alkohol-/drogpåverkan 

demens 

Krasch Vävnadens styrka 

Post-krasch 

Första hjälpen 

av andra trafikanter 


Fig 1. Haddons matris – vetenskapsteoretisk modell i trafikskadesammanhang 

Svensk bilprovning ska kontrollera äldre fordon med 

särskild inriktning på funktioner som är viktiga 

ur trafiksäkerhets synpunkt. Vägar och vägsystem 

utformas utifrån ett trafkiksäkerhetsstänkande. 

Vägverket beräknar, att det kostar ca 20 miljoner 

att förebygga ett döds fall och fem miljoner att förebygga 

en allvarlig personskada, genom att bygga 

om vägsystem. Just nu sker en kraftig utbyggnad 

av passiv hastighetsövervakning med särskilda 

h a stig hets k a meror. Med detta som bakgrund har 

Sveriges regering och riksdag bestämt att Vägverket 

skall arbeta med den så kallade 0visionen. 

0-ViSionen omFattar Följande Steg: 

NOLLVISIONEN – ingen människa ska 

behöva dö eller skadas allvarligt i trafiken. Det 

är det långsiktiga mål – NOLLVISIONEN – 

som riksdagen har beslutat om. Ytterst har de 

som utformar vägtransportsystemet ansvaret 

för säkerheten. 

Fordon/utrustning 

slitna däck 

dåligt ljus på fordon 

Krocksäkerhet 

Bilbälte/ Krockkuddar 

Brandsäkerhet 

efter en krasch 

Fysisk/ 

socioekonomisk 

omgivning 

Gatu-/väg utformning 

Lagar/Hastighetsbegränsning 

säkerhet i vägens 

omgivning 

Pre-hospital och 

hospital trauma – vård

6 


SjUkvårdeN och 0-vISIoNeN 

– läkareS aNMälNINGSPlIkT 

År 2007 dödades 490 människor i trafikolyckor. Hur 

många som dödas och skadas i trafiken av rent 

medic inska skäl har uppskattats i en aktuell utredning 

från Vägverket (3). I den gör man en grov uppskattning 

att sjukdomstillstånd förorsakar drygt 

100 dödsfall per år i trafiken. Man räknar med att 

ca 80 st av dessa dödsfall utgörs av alkohol eller 

drogsjuk dom. Insomningsolyckor orsakat av sjuk dom 

och/eller medicinrelaterad trötthet svarar för ca 25 

dödsfall årligen. Akuta medicinska till stånd som 

epilepsi, hjärtrytmrubbningar och akut låga 

blod socker halter hos diabetiker skattas till ungefär 

20 fall per år. Man bedömer det svårt att värdera 

hur många dödsolyckor som inträffar där fel beslut 

orsakats av demens, psykisk sjuk dom, synnedsättning 

eller läke medelsbe hand ling. För att återknyta 

till Haddons matris så har sjukvården även en 

central roll när det gäller sam spelet mellan män ni 

ska och trafik. Läkare kan och har skyldighet att 

identifiera olämpliga bilförare dels för att de inte 

ska skada sig själva men även sina medtrafikanter. 

Det uppskattas att varje år drabbas ca 80 000 personer 

av sjukdomar som direkt påverkar individens 

förmåga att köra bil. 

Så här skrivs läkarens anmälningsskyldighet i 

körkortslagen: 

Körkortslagen 10 kapitel 2 §: Om läkare vid 

undersökning av en körkortsinnehavare finner 

att körkortsinnehavaren av medicinska skäl 

är uppen bart olämplig att ha körkort, skall 

läka ren anmäla det till Länsstyrelsen. Innan 

anmälan görs skall läkaren under rätta körkorts 

innehavaren. 

An mälan behöver inte göras om det finns 

anledning att anta att körkortsinnehavaren 

kommer att följa läkarens tillsägelse att 

avstå från att köra körkortspliktigt fordon. 

Bestämmelserna i första stycket gäller även 

den som har kör kortstillstånd och traktorkort. 

På sidan 26 finns Vägverkets blankett för läkares 

anmälan. Blanketten kan hämtas från Vägverkets 

hemsida, www.vv.se. I bilaga 1 ges exempel på 

anmälningar från verksamma läkare. Lagen om 

läkares anmälningsplikt har förorsakat en hel del 

debatt i läkarkåren (4). I en egen undersökning (3) 

riktad till specialister i allmän medicin hade 47% 

av läkarna anmält sin patient enligt körkortslagens 

krav, men hela 83% nyttjat ”Brasklappen” det vill 

säga muntligen överenskommit med patienten att 

inte köra bil. Förvånande nog var demenssjukdom 

den vanligaste orsaken till muntligt körförbud, i 

ca 20% hjärt och kärlsjukdomar, tätt följt av neurologisk 

sjukdom 15%. Enligt min mening kan 

man inte göra en muntlig överenskommelse med en 

dement person, samma sak gäller en person med 

svår psykisk eller beroende sjukdom. 

Muntliga överenskommelser över längre tid rekommenderas 

inte. Det blir svårt för läkaren att ha överblick 

och på ett rimligt sätt följa upp att överenskommelsen 

följs. Min rekommendation är att man 

överenskommer muntligen, enligt ”Brasklappen”, 

med sin patient om ett körförbud om maximalt sex 

månader. Journalför tydligt att du gjort en muntlig 

överenskommelse med din patient. Skriv gärna ett 

papper som undertecknas av dig och din patient 

där ni behåller var sitt exemplar. Beräknas olämpligheten 

att köra fordon kvarstå mer än sex månader 

bör man anmäla det till Länsstyrelsen. Under den 

tiden brukar man hinna utreda och ta ställning till 

om ens patient kan börja köra bil igen. I dagsläget 

finns dock inte något jurid iskt hinder för längre 

tids överenskommelser att inte köra bil. För innehavare 

med högre behörighet, lastbil (C, CE), och 

taxi/buss (Taxi, D, DE) rekommenderas starkt att 

inte göra muntliga överenskommelser. Personer med 

dessa behörigheter är vanligen yrkesförare och 

vistas därmed mycket ute i trafikmiljön. Istället 

gör man en anmälan till Länsstyrelsen i dessa fall. 

Det är således centralt, att man vid muntlig överenskommelse 

med sin patient, att inte köra bil 

under en viss tid (ofta sex månader t ex efter en 

stroke), gör en ny ordentlig värdering om patienten 

nu är så frisk att han/hon kan återuppta bilkörningen. 

Glöm inte vid den nya undersökningen, 

att ta reda på vilken körkortsbehörighet som 

patienten innehar.

Anmälningsplikten väcker känslor i läkarkåren (4). 

Vi tränas att vara patientens advokat och har 

svårt att ibland vara tvungna att vara myndighet, 

t ex lagen om psykiatriskt tvång (LPT). 

Läkares anmälningsplikt av personer som av medicinska 

skäl är olämpliga som bilförare är tvingande. 

Ingen läkare har dock ställts till ansvar för 

att ha underlåtit att göra en anmälan av sin 

patient, där en olycka inträffat senare. Det förs 

idag diskussioner om att läkare som under låter 

att anmäla uppenbart olämpliga bilförare ska 

kunna ställas till ansvar i Hälso och sjukvård ens 

ansvarsnämnd (HSAN). När man diskuterar 

anmälningsplikten med läkarstuderande så lyfter 

de just fram att eftersom det är lag på att anmäla, 

så blir det lättare i kontakten med patienten när 

man förklarar varför man gör en anmälan. En 

anmälan innebär ju inte att man skall överge sin 

patient, tvärtom. 

Anmälningsplikten för läkare avser att skydda 

vår patient – risken att skada sig själv och tredje 

person – risken att skada andra. Det skall erkännas 

av man som läkare kan känna ett etiskt dilemma. 

Det finns risk att patient inte söker läkare för en 

behandlingsbar sjukdom för att individen är rädd 

för att förlora sitt körkort. 

I läkartidningen (5) under rubriken ”Läkaren som 

myndighetsföreträdare – etiska dilemman utan 

enkla svar”, skriver för Läkarförbundets etik och 

ansvarsråd (EAR) Ulf Schöldström. Artikeln är en 

bearbetad och förkortad form av EARs rapport om 

läkaren som ”myndighetsföreträdare”. Här diskuteras 

hur läkaren skall ställa sig, när det inte är i patientens 

intresse att tystnadsplikten bryts, men å andra 

sidan kan andra människors liv och hälsa äventyras 

om läkaren inte meddelar vad läkaren har fått veta. 

Det betonas i artikeln att en av de fyra grund 

läggande etiska principerna är att läkaren skall sträva 

efter att ”göra gott”, vidare att ”läkaren skall 

besinna vikten av att skydda och bevara männi 

skoliv”. Det kan således motivera att läkaren bryter 

mot tystnadsplikten om människors liv och hälsa 

står på spel. 


Man rekommenderar att berättigande av lagstiftning 

som tvingar läkaren att lämna ut sekretessbelagda 

uppgifter prövas med följande frågor: 

– Är det angivna målet gott? 

– Bidrar den föreskrivna upplysningsskyldigheten 

väsentligt till målet? 

– Finns det andra vägar att nå målet utan att 

tystnadplikten åsidosättes? 

– Hur stor är risken att vårdbehövande avstår från att 

söka vård på grund av anmälningsplikten, eller vid 

läkarkontakt undanhåller viktig information? 

– Hur stor är skadan för patienten? 

– Är bestämmelsen möjlig att tillämpa, det vill säga, 

är det klart definierat när anmälan skall göras? 

Med det som utgångspunkt analyseras i artikeln 

körkortslagen och läkares anmälningsplikt 

till Länsstyrelsen om ens patient är ”uppenbart 

olämplig som körkortsinnehavare”, samt den 

möjlighet som finns för läkare att föreskriva 

muntligt kör för bud. Slut satsen i artikeln blir 

att körkortslagens rapporteringsskyldighet bör 

accepteras. Det motiveras utifrån att lagen riktar 

in sig på ”uppenbart olämpliga fall” och att läkaren 

har möjlighet att göra muntlig överenskommelse om 

körför bud för de patienter som kan förväntas följa 

läkarens råd. Stor samhällsnytta med färre dödade 

och skadade i trafiken, samt att bestämmelsen 

kan tillämpas utan större svårighet. I vårt arbete 

som läkare skall vi diagnostisera och behandla 

sjukdom. Dessutom skall vi informera vår patient 

vilka konsekvenser sjukdomen får för den enskilde. 

Där ingår även information om i vilken grad sjukdomen/skadan 

påverkar körförmågan på kort och 

på lång sikt. Det kan nog inte påpekas hur viktigt 

det är att anmälan görs, förstås efter egen klinisk 

undersökning och bedömning, och att man som 

läkare är skyldig att informera patienten att anmälan 

kommer att ske.

8 


GrUNd För 

körkorTSåTerkallelSe 

När en fordonsförare får sitt körkort indraget av 

medicinska skäl, så krävs ingen ny uppkörning för 

att återfå behörigheten efter att läkare skrivit ett 

för patienten positivt utlåtande. Nedan redovisas 

på vilka grunder ett körkortstillstånd/körkort kan 

återkallas: 

Körkort kan återkallas av följande skäl: 

5 kapitel 3 § körkortslagen: 

Punkt 1 Rattfylleri, grovt rattfylleri, 

grov vårdslöshet i trafik 

Punkt 2 Smitning från olycksplats 

Punkt 3 Upprepade trafikbrott, t ex 

tre ringa hastighetsöverträdelser 

inom en tvåårsperiod. 

Punkt 4 Enstaka allvarliga trafikbrott, 

t ex hastighetsöverträdelse, 

körning mot rött ljus, olovlig 

körning, vårdslöshet i trafik, 

körning i uttröttat tillstånd 

Punkt 5 Opålitlighet i 

nykterhetshänseende 

Punkt 6 Allmän brottslighet, t ex mord, 

rån, grovt narkotikabrott 

Punkt 7 Medicinska skäl (sjukdom, skada 

eller dylikt) 

Punkt 8 Ej följt föreläggande att lämna in 

läkarintyg eller bevis om godkänt 

förarprov 

PolISeNS 

aNMälNINGSSkyldIGheT 

Polisen har också en anmälningsskyldighet, enligt 

7 kap 9 §, till Länsstyrelsen: 

Om det finns anledning att anta att en kör kortsinnehavare, 

innehavare av traktorkort, inne havare av 

utländskt körkort inte uppfyller de förutsättningar 

som gäller för att få körkort eller traktorkort. 

Polisen brukar göra sin anmälan om ifrågasättande 

av körkort om en fordonsförare har betett sig 

underligt i en trafiksituation och där föraren vid 

poliskontroll inte haft alkohol eller annan drog 

i blodet. Inte sällan kommer anmälan från medtrafikant 

som iakttagit vinglig bilkörning t ex. När 

polisen bistått sjukvården vid undersökning av en 

person som skall bedömas enligt lagen om psykiatriskt 

tvång (LPT), så bifogar polisen vanligen en 

kopia av sin rapport på utfört uppdrag, som underlag 

för anmälan enligt denna regel. 

När Länsstyrelsen får in en anmälan från polisen 

där man från deras sida ifrågasätter körkorts 

innehavet, så är det Länsstyrelsens konsult läkare 

som skall ta ställning till om körkortsinnehavaren 

skall före läggas om att komma in med ett läkar 

intyg, för att klargöra vilka medicinska för 

hållanden som är för handen och om de kan 

påverka körkortsinne havet. Det formella beslutet 

om föreläggande om läkarintyg fattas av körkortsenheterna 

på respektive Länsstyrelse, och inte av 

konsultläkaren. Om man som körkortsinne havare 

får ett före läggande om ett medicinskt intyg, så 

är man skyldig att inkomma med det till Länsstyrelsen, 

om inte, så förlorar man sitt körkort/ 

körkortstillstånd. I bilaga 1 finns ett exempel på 

anmälan från polisen och vad den givit upphov till 

för åtgärder hos Länsstyrelsen i fråga.

hUr aNSöker MaN 

oM körkorTSTIllSTåNd? 

I Sverige får man, efter att ens ansökan blivit 

godkänd av Länsstyrelsen, börja övningsköra vid 

16 års ålder med sin handledare. Handledaren 

måste numera även ha genom gått en särskild 

handledarutbildning. Tillsammans med ansökan 

om körkortstillstånd skall man skicka med en 

underskriven hälsodeklaration samt uppgift om 

synskärpa och synfält. De senare uppgifterna 

intygas vanligen av optiker eller bilskolan. Ett 

körkortstillstånd gäller i fyra år. Ansökan om 

körkortstillstånd kostar idag 220 kronor. Varje 

ansökan om godkännande om handledare kostar 

170 kronor. 

KonSultläKare –traFiKmedicinSKa rådet 

På varje Länsstyrelse finns knutet till körkortsfunktionen 

en konsultläkare i medicinska körkortsfrågor. 

Konsultläkaren bistår handläggarna med medicinsk 

kompetens och till exempel om hälsodeklarationen 

visar på någon medicinsk åkomma/besvär så får 

konsult läkaren ta ställning till om han/hon skall 

rekom mendera att Länsstyrelsen skall förelägga 

sökanden om att komma in med ett läkarintyg. 

Ett läkarintyg som inkommer efter föreläggande 

från Länsstyrelsen, får inte vara äldre än max två 

månader. Länsstyrelsen beslut kan av den enskilde 

överklagas till länssrätt, kammarrätt och i sista 

hand regeringsrätten. På Vägverkets huvudkontor 

finns ett trafikmedicinskt råd. Det består av jurister, 

läkare och handläggare vid trafikantavdelningen. 

Trafikmedicinska rådet fungerar bland annat som 

remissinstans för länsstyrelsernas körkortsmedicinska 

frågeställningar. Trafikmedicinska rådet 

knyter också till vid behov till sig särskild medicinsk 

kunskap. Det är också trafikmedicinska 

rådet som kan utfärda, dispens från de medicinska 

körkortskraven. 


TraFIkMedIcINSka FråGor – 

vad FörväNTaS av MIG 

SoM PrakTISeraNde läkare? 

De medicinska kraven för körkortsinnehav regleras 

för innehav av körkort, traktorkort och taxiförar 

legitimation i Vägverkets författnings sam ling, 

VVFS 2008:158. Den innehåller följande områden: 

Kapitel 1 Om prövning av medicinska förhållanden ur 

trafiksäkerhets synpunkt; Om sammantagen 

bedömning av flera medicinska förhållanden 

ur körkortssynpunkt; Om läkares bedömning 

vid intygsskrivande; Om läkares anmäl 

ningsplikt 

Kapitel 2 Om synfunktioner 

Kapitel 3 Om hörsel och balanssinne 

Kapitel 4 Om rörelseorganens funktioner 

Kapitel 5 Om hjärt och kärlsjukdomar 

Kapitel 6 Om diabetes 

Kapitel 7 Om neurologiska sjukdomar 

Kapitel 8 Om epilepsi, epileptiskt anfall och annan 

medvetandestörning 

Kapitel 9 Om njursjukdomar 

Kapitel 10 Om demens och andra kognitiva störningar 

Kapitel 11 Om sömn och vakenhetsstörningar 

Kapitel 12 Om bruk av substans som påverkar förmågan 

att köra motordrivet fordon 

Kapitel 13 Om särskilt utlåtande efter grovt rattfylleri 

Kapitel 14 Om psykiska sjukdomar och störningar 

Kapitel 15 Om ADHD, autismspektrum tillstånd 

och likartade tillstånd samt psykisk 

utvecklings störning 

Kapitel 16 Om synprövning 

Kapitel 17 Om läkarintyg – här beskrivs bl a kraven 

på läkarens specialistkompetens inom 

allmän medicin för att få utfärda läkarintyg 

vid körkortsmedicinska frågeställningar 

rörande ospecificerade – eller som rör flera 

medicinska områden 

Kapitel 18 Om krav på identitetsprövning vid 

utfärdande av läkarintyg

10 


VVFS 1998:89 – Vägverkets föreskrifter om 

ändring av föreskrifterna (VVFS 1996:200) om 

medicinska krav för innehav av körkort mm – 

www.vv.se/publikationer. 

När du som läkare har att hantera ett körkortsmedicinskt 

problem är det en hjälp att tänka i 

trappsteg – ”Körkortsmedicinska trappan” Figur 2. 

Ökande behörighet, ställer högre krav på att 

man är frisk. För taxi och buss, grupp III, skall 

man också kunna hjälpa sina medpassagerare ur 

fordonet i lugnt som väl akut skede. 

MedIcINSka krav 

GrUPP I 

(Traktorkort, a, B, Be) 

Fig. 2 Körkortsmedicinska trappan 

GrUPP II 

(c, ce) 

GrUPP III 

(d, de, Taxi)


Här följer en kort sammanfattning över vilka skyldigheter och förväntningar, som den kliniskt verksamme 

läkaren har i trafikmedicinska frågor kring arbetet med sin patient: 

TraFIkMedIcINSka FråGeSTällNINGar 

1. 

Anmäla uppenbart olämpliga bilförare till Länsstyrelsen enligt läkares 

anmälningsplikt. 

2. Skriva läkarintyg på individer som vid ansökan om körkortstillstånd, 

fått föreläggande att komplettera med läkarintyg. 

3. Skriva läkarintyg på personer som efter polisens anmälan (se ovan) till 

Länsstyrelsen fått föreläggande om läkarintyg från Länsstyrelsen. 

4. Skriva läkarintyg vid första ansökan om eller vid förnyelse av högre 

behörigheter, grupp II (C lastbil CE lastbil med tungt släp) och 

grupp III (taxi, buss, D, DE – buss med tungt släp). 

5. 

Skriva läkarintyg på körkortshavare som fått sitt körkort vilkorat med att 

inkomma med ett nytt läkarintyg till följd av sjukdom, inom ett visst tidsspann. 

6. Skriva läkarintyg på en person som efter grovt rattfylleri ansöker om att återfå 

körkortet och/eller som efter att ha återfått körkortet, enligt regeln, fått krav 

på uppföljande intyg. 

7. 

Skriva läkarintyg på den som blivit förelagd om läkarintyg på grund av 

– misstanke om opålitlighet ur alkohol/drogsynpunkt. 

råd 

1. Beställ från Länsstyrelsen de handlingar som Länsstyrelsen har på din 

aktuella patient, det underlättar när du skall göra en objektiv och saklig 

bedömning av din patients medicinska tillstånd. 

2. Begär legitimationshandling om du inte känner personen i fråga. 

3. Om blod eller urinprov ingår i föreläggande skall du se till att personen i fråga 

även legitimerar sig på laboratoriet och att urinprovet för droganalys övervakas 

och att urinen inte är utspädd. 

4. Använd gärna Vägverkets blanketter som finns på nätet, www.vv.se vid 

ansökan om eller förnyelse av högre behörighet. Undersökningen skall omfatta 

bedömning av: Allmäntillstånd; Hjärtundersökning; Blodtrycksmätning; 

Extremiteternas rörlighet kraft, gångförmåga; Pupill, patellar och 

fotsulereflexer; Finger/näs och knä/häl prov; Rombergs test. Bestämning av 

ev förekomst av socker i urinen. Personligen tycker jag att man skall bestämma 

ett eller några fasteblodsocker eller bestämma ett icke fastande blodsocker som 

första screening på eventuell diabetes mellitus. 

5. Intyget ska innehålla en bedömning om det föreligger sjukdom, som innebär 

ökad trafiksäkerhetsrisk eller inte.

12 


koMPlexa MedIcINSka 

TIllSTåNd För 

UNderSökaNde läkare 

För neurolog, internmedicin och allmänmedicinspecialisterna 

innebär den trafikmedicinska bedöm 

ningen av patienter att deras sjuk historia kan 

komma att omfatta många av kapitlen i Vägverkets 

för fattningssamling, när man skall bedöma möjlig 

heterna till körkortstillstånd och/eller fortsatt 

körkortsinnehav vid eventuell sjukdom. 

En nyhet i de nya föreskrifterna i KAPITEL 1 

4 § där skriver man att hinder för körkort kan 

föreligga efter sammanvägning av flera medicinska 

faktorer, även om förhållanden var för sig själv inte 

utgör hinder. Det är utmärkt att denna passus 

skrivits in i föreskriften för i praktiken händer 

det inte så sällan att flera faktorer spelar in där 

körförmåga skall bedömas. Som exempel kan 

resttillstånd efter slaganfall beröra förutom 

hjärta/kärl kapitel 5, synfältet kapitel 2, funktionsnedsättning 

kapitel 4, diabetes kapitel 6, 

epilepsi kapitel 8 och kognitiv nedsättning kapitel 

10. Ett slaganfall kan även innebära påverkan av 

psykiska funktioner och då skall man beakta 

kapitel 14. Det händer också att det samtidigt 

föreligger misstanke om alkoholmissbruk, kapitel 

12. I föreskriften rekommenderas att intyg som 

faller under denna paragraf i första hand skrivs av 

allmänmedicinspecialist. 

Ett viktigt användingsområde för sammanvägning 

av flera medicinska tillstånd kommer sannolikt 

att vara, när en körkortshavare söker förlängning 

om högre behörigheter (grupp II och III körkort). 

Undersökande läkare kan då kanske inte utifrån 

de enskilda medicinska tillstånden avstyrka 

de högre behörigheterna, men väl när man gör 

en sammanvägning av de aktuella medicinska 

tillstånden. 

KAPITEL 2 behandlar ”Trafiksyn”. Här vill jag 

betona att inte enbart uppmärksamma synskärpenedsättningar. 

När man kör bil är intakta synfält 

mycket viktiga. Man kräver för att föra personbil 

ett synfält som tillsammans motsvarar minst ett 

ögas synfält. Inte sällan medför en tidigare stroke 

en homonym hemianopsi. Patienten är själv inte 

medveten om det, han/hon tänker inte på att en del 

av synfälten är borta, då ofta de centrala synfälten 

är intakta. Ett fall från min egen praktik vid en 

vårdcentral kan belysa detta. Det rör sig om en man 

i 70årsåldern som drabbades av en hjärnblödning 

vid en längre semester utomlands. Patienten hade 

fått med sig kopia av röntgen CTskalle och 

utlåtande som tydde på en central ögonskada med 

åtföljande homonym synfältsskada. Patienten förnekade 

synproblem men ögonkonsult verifierade 

en homonym hemianopsi inte förenlig med körkortsinnehav. 

I detta fall nyttjade jag mig även av 

Brasklappen. Vi överenskom att han inte skulle 

köra bil på sex månader. Efter ett halvår upprepade 

vi synfältsundersökningen och då ingen förbättring 

hade inträtt, skickade jag in en anmälan 

till Länsstyrelsen efter att ha informerat patienten 

om resultatet av den förnyade undersökningen. 

Enligt författningen så krävs vid synfältspåver k an 

intyg från ögonspecialist för att styrka den 

kliniska misstanken om synfältspåverkan Andra 

neurologiska symtom, som är aktuella i körkortsmedicinska 

sammanhang är dubbelseende och 

nystagmus, som kan ha såväl en central orsak 

i hjärnan som en lokal i ögonen. Vid synskärpeprövning 

skall man klara av att läsa hela bok stavsraden 

med väl och jämnt upplyst synpröv ningstavla. 

Du behöver inte för någon kör korts behörighet 

undersöka eventuell förekomst av färgsinnesdefekt. 

KAPITEL 3 berör hörsel och balans. Hörselkraven 

gäller i praktiken personbefordran – man ska ha 

hörselförmåga, med eller utan hörapparat, så att 

man kan kommunicera i första hand med sina

passagerare och i andra hand med medtrafikanter. 

Det bedömer man är uppfyllt om man hör vanlig 

samtalsstämma på fyra meters avstånd. Yrsel 

är ju ett vanligt symtom och det är viktigt att 

läkaren värderar om det är en centralt eller perifert 

utlöst yrsel. Hastigt påkommande yrsel eller 

balansrubbningar är hinder för körkortsinnehav. 

Som ett viktigt exempel på en allvarlig perifer yrsel 

är morbus Ménière. Sjukdomen, om den är kliniskt 

aktiv, tillåter inte innehav av högre behörigheter, 

lastbil (grupp II) och buss/taxi (grupp III). Yrsel 

kan också vara ett delsymtom vid en begynnande 

allvarlig cerebral sjukdom. 

KAPITEL 4 – Om rörelseorganens funktioner 

återkopplar också många gånger till centrala 

funktioner. I detta kapitel berörs funktions nedsättning 

i rörelseorganen orsakade av medfödda eller 

förvärvade skador eller till följd av sjukdom. Om 

funktionsnedsättningen kan förväntas vara progres 

siv torde i de flesta fall en neurologspecialist 

tillfrågas. Handlar det om tillstånd efter stroke 

krävs intyg från neurolog, internmedicinare eller 

neurologiskt skolad allmänläkarspecialist. Om 

funk tionsnedsättningen uppstått efter en olycka 

kan inte sällan kompletterande intyg krävas 

både från ortoped och neurokirurg förutom 

neurolog. Vid funktionshinder kan många gånger 

en teknisk anpassning av fordonen och sökandens 

körkort förses med villkor över vilka tekniska 

anpassningar som krävs. 

KAPITEL 7 – Om neurologiska sjukdomar. I det 

kapitel ryms kroniska sjukdomar med inte sällan 

fortskridande försämring som t ex MS, Parkinsons 

sjukdom, olika muskelsjukdomar m fl. I många fall 

kan man i dessa fall få tillstånd att köra bil, men 

körkortet förenas med villkor att inkomma med 

ett nytt läkarintyg om en viss tid. Omprövning 

skall endast ske om man förväntar sig att 

körkortshavarens motoriska och/eller intellektuella 

kapacitet kan förväntas försämras. Det är utmärkt 

om intygsskrivande läkare i sin sammanfattning 

gör en bedömning om man kan förvänta sig en 

för sämring. Vidare att man i intyget gjort klart 

vilken körkortsbehörighet som man tillstyrker. 


Det ställs, som redan berörts, högre medicinska 

krav för att använda sitt körkort i tjänsten som 

lastbils /och eller taxi/busschaufför än enbart som 

privatbilist. 

KAPITEL 8 – Om epilepsi, epileptiskt anfall och 

annan medvetandestörning. Här har det gjorts 

stora förändringar. I detta kapitel har skill naden 

mellan innehav av bilkörkort och yrkeskörkort 

accentuerats. För yrkesförare med epilepsi och/eller 

epileptiskt anfall krävs alltid att intyget skrivs av 

specialist i neurologi. 

KAPITEL 10 – Om demens och andra kognitiva 

störningar. Vid dessa tillstånd så är möjlighet 

till högre körkortsbehörighet än grupp I körkort 

praktiskt taget utesluten. Många kollegor kompletterar 

sitt läkarintyg innehållande MMT (Mini 

MentalTest) med Klocktest och Trial Making Test 

(TMT) A och B. Trial Making Test är ett screeningtest. 

Det utvecklades som en del i ett testbatteri för 

den amerikanska armén. Det värderar förmågan 

till – synavsökning – delad uppmärksamhet – 

och intellektuell flexibilitet. Provet görs under 

tidspress, delas in i TMT A respektive TMT B. Vid 

TMT A skall man utan att lyfta pennan förbinda 

cirklar med konsekutiva siffror. I TMT B förbinder 

man med penna cirklar med ömsom siffror och 

ömsom bokstäver konsekutivt, 1A2B3C och 

så vidare. 

I den nya lagtexten betonas också att läkarens 

bedömning kan grundas på neuropsykologisk 

undersökning utförd av neuropsykolog, eller annan 

legitimerad psykolog eller legitimerad arbetstearpeut 

med god kunskap inom området. 

KAPITEL 14 och 15 – Om psykiska sjukdomar/ 

störningar och det helt nya kapitlet Om ADHD, 

psykisk utvecklingsstörning m fl. För organ specia 

listen som ställs inför att skriva läkarintyg som 

faller inom deras specialområde är det också 

viktigt att identifiera om den organiska sjukdomen 

har givit någon psykisk påverkan, som kan vara av 

betydelse ur körkortsmedicinsk synpunkt. Det 

hand lar om bl a vanföreställningar, hallucinationer, 

vredes utbrott, mani mm. Kort sagt tillstånd som

14 


kan göra att framförande av mc, bil kan medföra 

stor risk för att skada sig själv och andra. 

Remiss skall i dessa fall utfärdas till specialist i 

psykiatri. För sjukdomar som ryms ADHD och 

motsvarande tillstånd kan det vid körkort grupp 

I räcka med specialistkompetens inom barn och 

ungdomsmedicin eller annan spcialistkompetens 

med god kunskap inom området. Ånyo kan inte 

nog understrykas att tänka på att högre krav ställs 

på yrkesförare. 

Föreläggande om FörarProV? 

I en del av de läkarintyg som utfärdas på personer 

med kognitiv nedsättning rekommenderas att 

personen i fråga får genomgå ett förarprov inför 

trafikinspektör för att visa att man kan köra bil. Hur 

stor vikt skall man lägga vid att en individ klarar 

att genomföra ett godkänt prov? För föraren är det 

självklart att har man klarat av att genomföra ett 

godkänt prov så skall man få behålla sitt körkort. 

Vid läkarundersökning som föranleds av ”demens 

och andra kognitiva störningar” skriver Vägverket 

att bedöm ning skall göras i första hand utifrån en 

medicinsk undersökning. Man betonar i den nya 

författningen kraftigt ned betydelsen och nyttan 

av ett praktiskt körprov och skriver att det skall 

användas ”där bedömningen av den medicinska 

undersökningen ger ett resultat i ett svårbedömt 

gränsområde bör ett körprov eller annat slags 

körtest göras”. Samtidigt understryks att oavsett 

resul tatet av ett körprov/körtest ”ska en helhetsbedömning 

göras”. Vägverket/Trafikmedicinska rådets 

uttalande nyligen i ett specifikt ärende att körtest 

bör inte förekomma i syfte att upphäva ett för 

den enskilde negativt resultat av den medicinska 

utred ningen. 

Redan 2001 (6) stoppade Vägverket informella körprov 

efter remiss från läkare. Om ett körprov skall 

utföras av medicinska skäl krävs att Länsstyrelsen 

förelägger körkortshavaren om det efter rekommendation 

av undersökande läkare. 

På bl a Trafikmedicinskt Centrum, Huddinge 

sjukhus och på Geriatriska kliniken i Örnsköldsvik, 

(personligt meddelande AnnaLena Ödling) är 

körprovet integrerat i den medicinska utredning 

som görs för att värdera om individen kan 

rekommenderas fortsatt körkortsinnehav. För att 

förstå tveksamheten till ett fristående förarprov 

är det centralt att repetera hur minnesforskarna 

tänker sig minnet (7). Man delar in det i seman 

tiskt minne, procedurminne och arbetsminne. 

Procedurminnet minns praktiska saker som att 

cykla och köra bil. När det väl är inlärt så funge rar 

det med stor automatik, det är dessutom ett minne 

som är tåligt och klarar av funktionsstörningar. 

Det innebär i praktiken att en person med 

begynnande kognitiv svikt klarar av pro ceduren 

köra bil, händer det inget särskilt under 

körningen, så går det bra. Förmågan att handskas 

med fordonet i en kritisk situation testas inte, 

arbetsminnet behöver inte kopplas in så mycket 

under körningen att det avslöjar begynnande 

intellek tuell påverkan. I Sveriges Neuropsykologers 

monografi – Kognitiva bedömningar vid kör kortsmedicinsk 

utredning (8) framhålls det som en 

svaghet i förarprovet. Där skriver man att för att 

bilkörningen skall fungera säkert är det viktigt 

att man klarar av att växla mellan automatiserade 

processer, komplex informationsbearbetning och 

snabbt beslutsfattande. Företrädare för Sveriges 

Neuropsykologers Förening rekommenderar att 

det byggs upp tvärprofessionella team vid körkortsmedi 

cinska utredningar. 

tröttHet 

När behandlade läkare följer upp patienter med 

en kronisk neurologisk sjukdom är det viktigt 

att fråga efter trötthet. Landtblom och medarbetare 

skriver i Läkartidningen i en rapport om 

Svenska MSregistret (9) att fysisk och psykisk 

trötthet är ett huvudsymtom vid multipel skleros 

oavsett svårighetsgrad. Uttalad trötthet, ”fatigue” 

är en stor trafiksäkerhetsrisk. I en trafikmedicinsk 

fallbeskrivning beskriver Lars Englund (10) en 

kvinna som behandlas sedan flera år med hemodialys 

på sin hemort. Kvinnan som var i 30års 

åldern brukade vara trött efter behandlingen. Hon 

företog på eftermiddagen efter dialys en längre

ilresa. Kvinnan kände sig under färden trött och 

stannade bilen vid två tillfällen och föll också i 

sömn under 15 20 minuter vid ena tillfället. Sedan 

fortsatte hon resan, somnade vid ratten och kom 

över på fel körbana och frontalkrockade med ett 

mötande fordon, där en person, som inte använde 

säkerhetsbälte dödades. Dialyspatienten skadades 

inte allvarligt och kunde själv redogöra för händelseförloppet. 

Man uppskattar om en frisk person är vaken 17 

timmar i en följd så ger det en mental påverkan motsvarande 

blodalkoholhalt av 0,5 ‰. I Sverige döms 

man för rattfylleri vid 0,2 ‰! Ett dygns vakenhet 

i en följd motsvarar en intellektuell påverkan motsvarande 

grovt rattfylleri, 1,0 ‰. Det understryker 

således att man vid läkarbesöket diskuterar bilkörning 

utifrån även ”trötthetsperspektivet”, råder sin 

patient att undvika bilkörning på sena kvällar och 

nattetid, göra korta dagsetapper, stanna ofta samt 

undvika alla former av stress vid bilkörning. I detta 

sammanhang är det viktigt att fråga efter andra 

vakenhetsstörningar som sömnapnésyndrom, där 

snarkning och dagtrötthet är centrala symtom. 

Bestämmelserna ”Om vakenhetsstörning” regleras 

i kapitel 11. Det finns ett inte ringa antal yrkesförare 

som regelbundet måste uppvisa läkarintyg på 

att sömnapnéattackerna upphört efter behandling 

med CPAP för att få behålla sin högre behörighet. 

En särskild riskgrupp i detta sammanhang är personer 

med både sömapnésyndrom och narkolepsi. 

I den Trafikmedicinska boken (1) uppmärksammar 

man även att dagtrötthet kan vara ett delsymtom 

i hormonella rubbningar som hypothyreos och 

acromegali. 


väGverkeTS 

FörFaTTNINGSSaMlING 

VVFS 2008:158 – VägVerKetS 

FöreSKriFter om medicinSKa KraV 

För inneHaV aV KörKort m.m. 

1 kaP. INledaNde 

BeSTäMMelSer 

3 § Varje sjukdom, skada eller annat medicinskt 

förhållande som kan antas påverka förmågan att 

köra fordon som avses i 1 kap. 1 § körkortslagen 

(1998:488) ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. 

Förhållanden som bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk 

utgör hinder för innehav. Detta gäller inte 

om risken är obetydlig, varvid större tolerans medges 

för innehav i grupp I än i grupp II och III. 

4 § Bedömningen av trafiksäkerhetsrisken och 

behovet av villkor om läkarintyg och prövning av 

frågan om fortsatt innehav ska göras med utgångspunkt 

från det medicinska förhållandets allmänna 

karaktär och symptombild samt från omständigheterna 

i det enskilda fallet. 

Om förhållandet har nära anknytning till vad som 

sägs i 2–15 kap. ska ledning hämtas från de krav 

som anges där. I fråga om andra medicinska förhållanden 

ska 3 § tillämpas. 

Vid en sammantagen bedömning av olika medicinska 

förhållanden kan hinder för innehav föreligga 

även om förhållandena var för sig inte utgör 

hinder enligt 2 – 15 kap. 

Vem får utfärda läkarintyget? 

Svar: Specialist i allmän medicin. Det är viktigt 

att det sker ett samarbete runt patienter där den 

frågan kan bli aktuell. Vidare att specialisten i allmänmedicin 

känner ett ansvar att samordna och 

koordinera så att patienten prövas utifrån denna 

aspekt förutom ur organspecialistens synvinkel.

16 


4 kaP. rörelSeorGaNeNS 

FUNkTIoNer 

innehav i grupp i - iii 

1 § Sjukdom eller nedsättning i rörelseorganens 

funktion som innebär att fordon inte kan köras på 

ett trafiksäkert sätt, utgör hinder för innehav. 

2 § En funktionsnedsättning i rörelseorganen utgör 

inte hinder enligt 1 § om den kan kompenseras 

genom ortopediskt hjälpmedel eller tekniska 

anordningar på fordonet. 

3 § För innehav i grupp III ska rörelseförmågan 

vara tillräcklig för att kunna hjälpa passagerare in 

i och ut ur fordonet samt med bilbälte. 

Villkor om läkarintyg m m 

4 § Vid progressiv sjukdom, som i framtiden kan 

förväntas medföra funktionsnedsättning av sådan 

svårighetsgrad att körförmågan påverkas, ska villkor 

om läkarintyg föreskrivas och prövning av frågan 

om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms 

lämpligt i varje enskilt fall. Detsamma gäller 

i fråga om rörelseförmågan enligt 3 §. 

Läkarundersökning 

5 § Vid funktionsnedsättning i rörelseorganen ska 

läkaren bedöma tillståndets inverkan på körförmågan, 

i förekommande fall med hänsyn till tekniskt 

hjälpmedel eller anpassning av fordonet. 

För innehav i grupp III ska läkaren även bedöma 

förmågan att kunna hjälpa passageraren in i och ut 

ur fordonet samt med bilbälte. 

allmänt råd 

Vid behov bör läkaren grunda sin bedömning på 

undersökning utförd av legitimerad arbetsterapeut 

eller legitimerad sjukgymnast. 


Svar: Författningen ger ingen särskild anvisning 

om detta och då gäller specialistkompetent läkare 

med god kännedom om patientens sjukdom. 

7 kaP. NeUroloGISka 

SjUkdoMar 


1 § Sjukdomar i nervsystemet som innebär trafiksäkerhetsrisker 

utgör hinder för innehav. 

2 § Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till tillståndets 

kliniska form och utveckling samt behandlingsresultat. 

Motoriska eller sensoriska symptom som påverkar 

balans, koordination eller psykomotorisk hastighet, 

synfältsdefekter samt defekter av kognitiv natur 

ska särskilt beaktas. 

allmänt råd 

Vid Parkinsons sjukdom bör förekomst av s k 

onoffsymptom särskilt beaktas. 

3 § Vid behandling med dopaminagonister vid 

Parkinsons sjukdom ska risken för insomning vid 

körning av motordrivet fordon särskilt beaktas och 

bedömas enligt 12 kap. 15 §. 

innehav i grupp ii och iii 

4 § Vid innehav i grupp II och III ska den ökade 

trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav 

beaktas. 


5 § Vid progressiv sjukdom, t ex Parkinsons sjukdom, 

multipel skleros eller annan neurode generativ 

sjukdom, ska villkor om läkarintyg föreskrivas och 

prövning av frågan om fortsatt innehav göras med 

intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. 


Svar: Läkarintyg för grupp I körkort: Annan 

specialistkompetent läkare med god kännedom 

om patientens sjukdom. 

Läkarintyg för grupp II och III körkort specialistkompetent 

läkare i neurologi.

8 kaP. ePIlePSI, ePIlePTISkT 

aNFall och aNNaN 

MedveTaNdeSTörNING 

allmänt 

1 § Med epileptiskt anfall avses den kliniska 

mani festationen av abnorma, repetitiva urladdningar 

i hjärnans nervceller. Med epilepsi avses 

återkommande, oprovocerade epileptiska anfall. 

Riskbedömningen ska göras med utgångspunkt 

från förekomsten av epileptiska anfall, även om 

diagnosen epilepsi inte är ställd. Ett normalt resultat 

av en EEGundersökning utesluter inte epileptiskt 

anfall eller epilepsi. 

2 § Vid bedömningen ska hänsyn tas till anfallets 

orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsföljsamhet 

och effekt av behandlingen. 

3 § Epileptiskt anfall som provocerats av intag av 

substanser eller av abstinens ska i neurologiskt avseende 

bedömas enligt detta kapitel. Vid substansberoende 

eller missbruk av medel som påverkar 

förmågan att köra motordrivna fordon ska bedömningen 

göras med utgångspunkt i 12 kap. 

Vid sådant anfall som avses i första stycket ökar 

kravet på säkerställd nykterhet, även om diagnosen 

missbruk eller beroende inte kan ställas. 

innehav i grupp i vid epileptiskt anfall 

och vid epilepsi 

4 § Följande förhållanden utgör var för sig hinder 

för innehav om inte annat sägs i 5 §: 

1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under 

de senaste sex månaderna. 

2. Diagnosen epilepsi har ställts eller kan nu 

ställas. Och epileptiskt anfall har inträffat 

under de senaste tolv månaderna. 

3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall 

utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk 

undersökning, neuroradiologisk undersökning 

eller resultatet av EEGundersökning. 


4. EEGundersökning visar regelbundna symmetriska 

formationer av bilateralt synkron tre per 

sekund spike wave aktivitet med generell utbredning 

(absenser). 

5 § Trots vad som sägs i 4 § kan innehav medges 

i följande fall: 

1. Epileptiskt anfall har inträffat efter läkarordinerad 

utsättning av antiepileptisk medicinering 

och har föregåtts av minst två års anfallsfrihet. 

Förutsättningen är att behandling med samma 

substans har återinsatts och har följts av en anfallsfri 

observationstid på tre månader. 

2. Epileptiskt anfall har inträffat som en direkt 

följd av provocerande faktorer som kan förutses 

inte återkomma. Sömnbrist, alkoholkon sumtion, 

stress, feber, vätskebrist och fysisk eller psykisk 

ansträngning är exempel på sådana 

faktorer som i dessa föreskrifter inte är att anse 

som provocerande faktorer. Behovet av viss 

observationstid efter det senaste anfallet ska bedömas 

i varje enskilt fall. Anfall får dock inte 

ha inträffat under de senaste tre månaderna. 

3. Ett enda epileptiskt anfall har inträffat efter 

lång tid av anfallsfrihet, och omständigheterna 

i övrigt talar för en låg risk för nya anfall. 

4. Epileptiskt anfall har inträffat under de senaste 

tre åren men bedöms med stor säkerhet inte 

ha påverkat medvetandet eller den motoriska 

kont rollen. Övriga omständigheter ska tala för 

en låg risk för anfall som påverkar medvetandet. 

5. Det är fråga om en karakteristisk epilepsiform 

som under minst tre år manifesterat sig endast 

i form av glesa anfall under sömn. 

allmänt råd 

– Vid bedömning enligt punkt 3 bör minst sex 

månaders anfallsfrihet uppnås efter det senaste anfallet 

och med lång tid bör avses minst fem år. 

– Vid bedömning enligt punkt 5 bör med glesa anfall 

avses att tiden mellan anfallen är mer än ett år. 

Innehav i grupp II och III vid epileptiskt anfall 

och vid epilepsi.

18 


innehav i grupp ii och grupp iii vid epileptiskt 

anfall och vid epilepsi 

6 § Följande förhållanden utgör var för sig hinder 

för innehav: 

1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under 

de senaste fem åren. 

2. Diagnosen epilepsi har tidigare ställts eller kan 

nu ställas och epileptiskt anfall har inträffat 

under de senaste tio åren. 

3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall 

utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk 

undersökning, neuroradiologisk undersökning 

eller resultatet av EEGundersökning. 

4. EEGundersökning visar regelbundna sym 

met riska formationer av bilateralt synkron 

tre per sekund spike wave aktivitet med 

generell utbredning (absenser). 

innehav i grupp i – iii vid annan 

medvetandestörning 

7 § Vid medvetandestörning som inte är av 

epilept isk natur ska nödvändig observationstid 

be dömas utifrån risken för nya medvetandestörningar. 

Bedömningen ska göras med utgångspunkt 

i det medicinska förhållande som orsakat 

medvetandestörningen. 

Om orsaken till medvetandestörningen inte är 

klarlagd ska bedömning göras enligt 1 kap. 3 och 

4 §§. 

Ifråga om innehav i grupp II och III ska den ökade 


beaktas. 

Villkor om läkarintyg m.m. 

8 § Vid diagnosen epilepsi ska den totala uppföljningsperioden 

vara minst fem år från det senaste 

anfallet. Under denna tid ska villkor om läkarintyg 

föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt 

innehav göras ett år efter det senaste anfallet, 

därefter efter ytterligare ett år och därefter efter 

ytterligare tre år. Om det senaste anfallet inträffat 

mer än ett år innan prövningsmyndigheten fått 

kännedom om sjukdomen, kan istället föreskrivas 

att läkarintyg ska lämnas och prövning av frågan 

om fortsatt innehav göras vid endast ett eller två 

tillfällen och efter tid som bedöms lämplig i varje 

enskilt fall. 

Villkor om läkarintyg får föreskrivas efter ett 

enstaka epileptiskt anfall, annan medvetandestörning 

eller vid anfall enligt punkt 5 § 5. Villkor får 

då föreskrivas med intervall som bedöms lämpligt 

i varje enskilt fall. 

Om förhållandena försämrats eller framstår som 

mindre stabila kan uppföljning göras under en 

längre period och med tätare intervall än vad som 

anges i första stycket. 


9 § Läkaren ska fråga sökanden om attacker av 

kortvarig medvetanderubbning och andra mindre 

påtagliga yttringar av epilepsisymptom har inträffat. 

10 § Vid idiopatisk generaliserad epilepsi med 

frånvaroattacker (absenser) ska EEGundersökning 

göras. 

allmänt råd 

• Behovet av EEGundersökning bör i övriga fall 

övervägas i varje enskilt fall. 

• Om kravet på anfallsfrihet är uppfyllt men 

EEGkurvan visar epileptiform aktivitet i 

frekvensområdet tre per sekund bör reaktionstidsmätning 

eller annat funktionsprov 

ingå som underlag i bedömningen. 

11 § Vid sådant provocerat anfall som avses i 3 § 

ska allt bruk av sådana substanser särskilt uppmärksammas. 


Svar: Läkarintyg för grupp 1 körkort: Annan 

specialistkompetent läkare med god kännedom 

om patientens sjukdom. 

Läkarintyg för grupp II och III körkort specialistkompetent 

läkare i neurologi.

10 kaP. deMeNS och aNdra 

koGNITIva STörNINGar 


1 § Allvarlig kognitiv störning utgör hinder för 

innehav. Vid bedömning av om störningen ska 

anses som allvarlig ska särskild hänsyn tas till 

nedsättning av uppmärksamhet, omdöme och förmågan 

att ta in och bearbeta synintryck samt nedsättning 

av mental flexibilitet, minne, exekutiva 

funktioner och psykomotoriskt tempo. Dessutom 

ska känslomässig labilitet och ökad uttröttbarhet 

beaktas. Apraxi och neglekt ska särskilt uppmärksammas. 



beaktas. 

innehav vid demens 

3 § Demens utgör hinder för innehav. Vid lindrig 

demens kan dock innehav i grupp I medges. 

allmänt råd 

Demens bör anses som lindrig om patienten, trots 

påtagligt försämrad förmåga till aktivt yrkes arbete 

och sociala aktiviteter, ändå har förmågan att föra 

ett självständigt liv med ett förhållandevis intakt 

omdöme. 

4 § Demens anses föreligga om sådan diagnos har 

ställts utifrån vedertagen medicinsk praxis eller om 

det utifrån tillgänglig information kan be dömas 

att kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda. Med 

kriterier avses de som anges i ett kriteriebaserat 

system för diagnosklassifikation, t.ex DSM (Diagnostic 

and Statistical Manual of Mental Disorders) 

eller ICD (International Classification of Diseases). 

innehav vid förvärvade hjärnskador 

5 § Hjärnskada som förvärvats efter exempelvis 

stroke, infektion, syrebrist (anoxi), förgiftning eller 

tumör samt traumatiskt förvärvad hjärnskada, ska 

bedömas enligt 1 och 2 §§. 



6 § Villkor om läkarintyg får föreskrivas och 


intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. 

allmänt råd 

Vid lindrig demens samt vid tillstånd med minnesstörning, 

där demensutveckling kan misstänkas, 

bör villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning 

av frågan om fortsatt innehav göras minst en gång 

om året. 

Läkarundersökning m m 

7 § Undersökningen ska omfatta en bedömning av 

sökandens kognitiva funktioner. Läkarens bedömning 

kan grundas på neuropsykologisk undersökning 

utförd av neuropsykolog, annan legitimerad 

psykolog eller legitimerad arbetsterapeut med god 

kunskap inom området. 

allmänt råd 

• Vid hjärnskada och vid misstanke om kognitiva 

störningar bör ett enkelt test, t ex Folsteins 

MiniMentalTest, utföras. 

• 

• 

• 

Vid misstanke eller kännedom om minnesstörning 

bör kompletterande uppgifter om 

möjligt inhämtas från anhöriga. 

Vid misstanke om störningar i uppmärksamhet 

bör sökandens förmåga till delad uppmärksamhet 

och till uppmärksamhet över tid samt 

effekter av tidspress prövas. 

Vid omdömesdefekter bör läkaren försöka 

bedöma i vad mån dessa har betydelse för 

trafiksäkerheten. 

8 § Bedömningen ska i första hand göras utifrån 

en medicinsk undersökning. Endast där bedömningen 

av den medicinska undersökningen ger 

ett resultat i ett svårbedömt gränsområde bör ett 

körprov enligt 3 kap. 4 § körkortslagen (1998:488) 

eller annat slag av körtest göras. Oavsett resultatet 

av sådant körprov eller körtest ska en helhetsbedömning 

av utredningsresultaten göras.

20 



Svar: Läkarintyg för grupp I , II och III körkort 

får utfärdas av läkare med god kunskap inom 

området. 

14 kaP. PSykISka SjUkdoMar 

och STörNINGar 


1 § 

Varje psykisk sjukdom och störning som yttrar sig 

i avvikande beteende, förändrad impulskontroll, 

uttalade brister i fråga om omdöme eller anpassningsförmåga 

ska bedömas från trafiksäkerhetssynpunkt. 

Sjukdom och störning som bedöms 

innebära en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för 

innehav. Dokumenterat riskabelt beteende i trafiken 

ska särskilt beaktas. 

riskbedömningen ska göras mot bakgrund av 

1. sjukdomsinsikt, 

2. genomgången eller pågående tvångsvård enligt 

lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård 

eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 

3. recidivfri observationstid, 

4. överkonsumtion av alkohol eller bruk av annat 

medel som påverkar förmågan att köra motordrivet 

fordon, 

5. behandlingsföljsamhet samt 

6. behandlingseffekt. 

Slutlig bedömning av behandlingsföljsamhet ska 

inte göras under pågående tvångsvård. 

allmänt råd 

Bedömning av följsamhet till läkemedelsbehandling 

bör verifieras genom bestämning av relevanta 

läkemedelskoncentrationer i blod. 

2 § Psykisk sjukdom eller störning som orsakas av 

bruk av anabola steroider ska bedömas enligt 1 §. 

3 § Vid schizofrena och andra psykotiska syn drom 

ska följande förhållanden särskilt uppmärksammas: 

1. vanföreställningar, 

2. hallucinationer, 

3. vredesutbrott, 

4. desorganiserat beteende samt 

5. kvarstående defekttillstånd efter aktiv 

sjukdomsfas. 

Kvarstående kognitiv nedsättning ska bedömas 

enligt 10 kap. 

Vid schizoaffektiva (cykloida) syndrom ska maniliknande 

symptom särskilt uppmärksammas. 

Bedömningen ska i dessa fall även göras enligt 4 §. 

allmänt råd 

Innehav bör inte medges förrän tidigast ett år efter 

senaste aktiva sjukdomsfas. 

4 § Vid affektiva syndrom ska manisk eller hypoman 

episod samt den ökande risken för recidiv efter 

upprepade sjukdomsepisoder särskilt beaktas. 

allmänt råd 

Innehav bör inte medges förrän tidigast ett år efter 

senaste återfall i sjukdomen. Vid återfall endast i 

depressiv episod kan kortare observationstid godtas. 

Antalet återfall samt längden av intervallen 

mellan dessa bör redovisas. 

5 § Vid personlighetsstörning ska paranoid, schizotyp, 

antisocial, borderline och narcissistisk personlighetsstörning 

särskilt uppmärksammas. 

innehav i grupp ii och iii 



beaktas. Vid innehav i grupp III ska förhållanden 

som kan utgöra risk för passagerares säkerhet särskilt 

uppmärksammas. 

Villkor om läkarintyg m.m. 

7 § Villkor om läkarintyg får föreskrivas och 


intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.


8 § Vid yrkesmässig personbefordran ska läkaren 

särskilt uppmärksamma psykisk sjukdom och/ 

eller störning som medfört att sökanden av relativt 

små anledningar upprepade gånger visat tecken på 

beteende som kan utgöra risk för passagerares 

säkerhet. 

9 § Läkaren ska särskilt uppmärksamma sådana 

sjukdomar och patologiska företeelser, som anfallsvis 

eller mera ihållande nedsätter sökandens vaksamhet 

och iakttagelseförmåga eller inskränker 

den psykomotoriska reaktionsberedskapen. 


Svar: Läkare med specialistkompetens i psykiatri 

15 kaP. adhd, 

aUTISMSPekTrUMTIllSTåNd 

och lIkarTade 

TIllSTåNd SaMT PSykISk 

UTvecklINGSSTörNING 

allmänt 

1 § Detta kapitel gäller 

1. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity 

Disorder), DAMP (Deficits in Attention, 

Motor control and Perception), autismspektrumtillstånd 

(t ex Aspergers syndrom), Tourettes 

syndrom samt 

2. psykisk utvecklingsstörning. 

innehav 

2 § Allvarlig psykisk utvecklingsstörning utgör 

hinder för innehav. Med sådan störning avses här 

djupgående, svår eller måttlig mental retardation 

enligt DSM (Diagnostic and Statistical Manual of 

Mental Disorders) eller grav, svår eller medelsvår 

psykisk utvecklingsstörning enligt ICD (International 

Classification of Diseases). 

3 § Vid diagnoser som anges i punkt 1 § 1 och 

vid annan psykisk utvecklingsstörning än sådan 


som anges i 2 § ska symptomen prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. 

Om dessa bedöms innebära en 

trafiksäkerhetsrisk föreligger hinder för innehav. 

4 § Vid bedömning enligt detta kapitel ska störningar 

av impulskontroll, koncentrationsförmåga, 

uppmärksamhet och omdöme samt tvångsmässig 

fixering beaktas. 

Förekomst av kognitiva störningar samt psykiska 

sjukdomar och störningar ska även bedömas med 

beaktande av vad som sägs i 10 kap och i 14 kap. 

5 § Bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska göras mot 

bakgrund av 

1. funktionsnedsättningens konsekvenser för det 

dagliga livet, 

2. förekomst av beroende, missbruk eller överkonsumtion 

av alkohol, narkotika eller annan 

substans som påverkar förmågan att köra 

motor drivet fordon, 

3. förmågan att följa regler och förstå andras beteende 

i trafiken samt 

4. kriminalitet. 

6 § Vid läkemedelsbehandling för tillstånd som 

avses i detta kapitel ska behandlingseffekt och 

behandlingsföljsamhet särskilt beaktas. 

Exempel på sådana läkemedel är Concerta, Ritalin 

och Strattera. 



beaktas. 


8 § Behovet av villkor om läkarintyg ska bedömas 

mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet. 

allmänt råd 

Vid behandling med läkemedel enligt 6 § bör 

villkor om läkarintyg föreskrivas och prövning av 

frågan om fortsatt innehav göras så länge behandling 

pågår och därefter vid minst ytterligare ett 

tillfälle.

22 



Svar: Läkare med specialistkompetens i barn och 

ungdomsmedicin, barn och ungdomspsykiatri eller 

annan specialist kompetens med god kunskap 

inom området. 

ForSkNING – äldre I TraFIkeN 

är äldre bilFörare en riSKgruPP 

i traFiKen? 

I en akademisk avhandling av Kurt Johansson (12) 

konstateras att äldre bilförare (65+), om man tar 

hänsyn till antalet körda mil, har en ökad risk för 

att vara involverade i en trafikolycka. Vidare konkluderar 

Johansson utifrån sina data att nedsatt 

kognitiv förmåga är en mycket viktig riskfaktor 

för att äldre bilförarare skall råka ut för en bilolycka. 

Vanligtvis är den intellektuella förmågan 

inte så nedsatt att den utan vidare noteras vid en 

vanlig enkel läkarundersökning. Det krävs en mer 

ingående värdering av tanke och förståelseförmågan 

med olika psykologiska tester för att upptäcka 

en kognitiv nedsättning. 

I avhandlingen fann man också att ”trafikfarliga 

läkemedel” kunde oftare spåras i blodet hos 

trafik dödade äldre manliga bilförare. Den äldre 

bilföraren måste också vara uppmärksam på hur 

förskrivna läkemedel påverkar körförmågan. 

Johansson konstaterar utifrån sina studier, att 

det är viktigt att sjukvården informerar även sina 

äldre patienter hur aktuell medicinering påverkar 

körförmågan. Idag är många i 75 – 90 års åldern 

aktiva bilförare och andelen ökar hela tiden. 

KörFörmåga ocH KroniSK SjuKdom 

– Hur oFta diSKuterar Vi det med 

Våra Patienter? 

Hur mycket skrivs det i medicinsk facklitteratur 

om kronisk sjukdom och körförmåga. En litteratursökning 

på en etablerad medicinsk databas, 

PubMed i maj 2008 gav referenser till 121950 

artiklar om multipel skleros, MS, men bara 22 st 

berörde MS och körförmåga. Motsvarande sök 

ning för Parkinsons sjukdom gav uppgift på 41855 

artiklar om Parkinsons sjukdom men bara 18 st 

som berörde Parkinsons sjukdom och körförmåga. 

Låt mig kort få beröra två tämligen färska artiklar, som 

berör körförmåga vid Parkinsons sjukdom. 

Den första är skriven av JM Wood och medarbetare 

i Kelvin Grove, Brisbane Australien 2005 – 

”Quantitative assessment of driving performace 

in Parkinson disease” (13) och den andra av R. 

Singh och medarbetare i Edinburgh, Scotland – 

Parkinson´s disease and driving ability (14). 

I Woods och medarbetares studie (13) ville man 

se om man kunde upptäcka objektiva skillnader 

i körförmåga hos en grupp Parkinsonpatienter 

jämfört med en åldersmatchad kontrollgrupp. 

Studien kom att omfatta 25 Parkinson patienter 

och 21 kontroller. Studie deltagarna var informerade 

om studiens syfte och deltog frivilligt. Studien 

genomfördes som ett körtest på vanlig landsväg 

med en automatväxlad bil. I framsätet bredvid 

försökspersonen satt en auktoriserad körskolelärare 

och i baksätet satt en särskild utbildad arbetsterapeut 

som registrerade körningen. Varken bilskollärare 

eller arbetsterapeut var medvetna om det var 

en person med Parkinsons sjukdom som körde 

eller en kontrollperson. 

I sammanfattningen av studien skriver man att 

Parkinsonpatienterna som grupp körde sämre än 

sina åldersmatchade kontroller. Deras slutsats är, 

att när diagnosen Parkinson ställs ska sjukvården/ 

läkaren ge råd om att sjukdomen på sikt kan påverka 

förmågan att köra bil. Vidare att sjukvården 

ska medverka till att patienten får återkommande 

möjlighet att köra under överinseende av en tränad 

arbetsterapeut samt att man kan ge råd och uppmaning 

att förbättra sin körförmåga genom att ta 

körlektioner hos bilskollärare. 

Singh och medarbetares studie (14) omfattade 154 

patienter med Parkinsons sjukdom som remitterats 

för värdering av körförmågan. Majoriteten 

(66%) av dessa kunde tillåtas få fortsätta att köra 

bil. 46 (30%) individer bedömdes ha nytta av att 

utrusta bilen med automatisk växellåda och 10st

(7%) behövde göra andra ändringar av bilen, t ex 

rattknopp för att lättare styra med ena handen, 

handkontrollerad broms mm. Patienterna som 

redo visades i studien hade kommit till rehabiliteringsenheten 

under en 15 års period. 92 st (60%) 

var äldre än 65 år och 20 st (13%) var kvinnor. 

Deras slutsats är att de flesta Parkinsonpatienter 

är säkra bilförare, men att bilarna kan som nämns 

behöva modifieras något. Man understryker också 

att eftersom sjukdomen är fortskridande så måste 

man regelbundet utvärdera körförmågan utifrån 

kliniskt status och om möjlighet återkommande 

övervakade kliniska körtest. 

Möjligheten att erbjuda återkommande struktu 

r erade körtest i vanlig klinisk praxis är starkt 

begränsad ännu i Sverige, men kan komma 

att förbättras om vi i Sverige får som vi hoppas 

möjlighet att bygga upp Trafikmedicinska centra 

och enheter. Det finns sådana tankar, för den som 

är intresserad, att läsa om i Vägverkets utredning – 

Regeringsuppdrag om läkares skyldighet att 

anmäla olämpliga förare (3). 

reSemönSter ocH äldreS beteende 

i traFiKen 

Vad vet man om äldres resemönster och beteende 

i trafiken? 

I en aktuell forskningsöversikt (11) från Statens 

väg och transportforskningsinstitut, VTI (rapporten 

kan läsas i sin helhet på www.vti.se/publikationer) 

ges några svar. Resemönstret ändras med åldern. 

Man kör med lägre hastighet, färre mil med 

bil per år och kortare resor. Jämfört med tidigare 

under sökningar så kör äldre bil mer nu än tidigare. 

Medan man under den yrkesverksamma perioden 

använde bilen ofta för att lösa transportbehovet att 

ta sig till och från jobbet, så dominerar nu inköps, 

hälso och rekreationsresor. 

Äldre undviker att köra i rusningstrafik, mörker 

eller dåligt väglag. Man håller längre avstånd till 

framförvarande fordon. De tre vanligaste orsakerna 

till att man som äldre avstod från bilkörning var, 

”inget behov” (pensionering), hälsoskäl och hektisk 

trafikrytm. 


Manligt-kvinnligt – genusperspektiv 

Ur ett manligtkvinnligt synsätt, finns klara 

skillnader. Historiskt har mannen varit normen 

vid bilkörning. Äldre kvinnor slutar att köra bil 

i ”förtid” och drabbas onödigt av isolering till följd 

av nedsatt mobilitet. I rapporten beskriver man 

fenomenet med en internationellt använd term, 

”the stranded widow” – den strandade änkan – 

kvinnan låter sig skjutsas av maken för att sedan 

när maken dör, tvingas in i ett livsmönster med 

starkt begränsad mobilitet. 

Åldrande och förmåga att köra 

Bilkörning ställer högra krav på intellektuell allmän 

kapacitet, varseblivning och motoriska funktioner 

och förmåga till samverkan mellan dessa funktioner. 

Bilkörningen kräver simultankapacitet själva, det 

praktiska körandet skall samordnas med trafik och 

trafiksystem som man färdas i. Aktuell forskning 

har visat att äldre presterar sämre än yngre i 

vissa kritiska situationer. Emellertid så verkar de 

inte avspeglas i olycksstatistiken – äldre är inte 

inblandade i fler svåra olyckor än yngre. En möjlig 

förklaring är att äldre genom sitt beteende, kör 

långsammare, undviker mörker körning, kör inte 

i halt väglag eller i rusningstrafik. 

sluta köra bil 

Blir man deprimerad av att sluta köra bil? Enligt 

rapporten så finns det inget säkert entydigt svar. 

Tidigare forskning har visat att upphörande med 

bilkörning kan minska möjligheten till friluftsliv 

och sociala kontakter och ökar risken för isolering 

och depressiva symtom. Äldre kvinnor slutar av 

andra skäl än äldre män. För kvinnor dominerar 

sämre ekonomi och sämre körvana, medan för män 

är den vanligaste orsaken försämrad hälsa. De som 

slutade tvärt gjorde det efter en olycka, hälsoskäl 

eller indraget körkort av hälsoskäl. De som slutade 

successivt angav ogillande med trafikmiljön 

och att man upplevde sämre reflexer jämfört med 

yngre. Emellertid så menade flertalet att de slutat 

köra bil i rätt tid, en tredje del att det slutat för 

tidigt och knappt var tionde tyckte att det slutade 

för sent.

24 


I rapporten lyfter man fram om att man som nybliven 

pensionär oftast inte gör någon planering 

inför att man kanske inom en ganska snar framtid 

inte kan köra bil. Man behöver kanske överväga 

byte av bostadsort t ex. Man efterlyser mer forskning 

om hur man skall motverka isolering och ensamhet 

när man inte längre kan köra bil. 

Bilkörning 

– råd till patienter med kronisk sjukdom 

1. Var medveten om att din sjukdom kan 

påverka din förmåga att köra bil. 

2. Tag upp bilkörning med din läkare vid de 

regelbundet återkommande återbesöken. 

3. Diskutera med din läkare om din bilkörning 

kan underlättas av enklare modifiering av 

bilens styr och växlingsutrustning. 

4. 

Tag gärna körlektioner hos en bil skol lärare. 

5. Planera dina bilturer, undvik besvärliga 

körförhållanden, som t ex körning i mörker, 

halt väglag och rusninstrafik. 

6. Undvik att köra längre sträckor – överväg 

andra transportmöjligheter. Om du väljer 

att köra – tag ofta pauser. 

7. Upprätta en plan hur du eller ni i familjen 

ska lösa era transporter den dag när du 

inte skall köra bil längre (alla oavsett 

hälsotillstånd bör göra det) – dela på 

körningen i en familj för att upprätthålla 

körförmågan. 

dISPeNS FråN MedIcINSka 

krav – BeGräNSade körkorT 

En fordonsförare, som inte längre uppfyller de formella 

kraven för körkortsbehörigheten (Grupp I – 

III) av medicinska skäl, har ändå vissa möjligheter 

att få behålla sin behörighet. Man ansöker då om 

dispens till Vägverket från de medicinska kraven. 

Om man till följd av sjukdom har fått sitt körkort 

indraget, kan man ansöka om dispens hos Vägverket 

att få köra bil under särskilda betingelser 

– ”begränsat körkort”. Exempel på ”begränsade 

körkort” kan vara: 

• 

• 

• 

• 

• 

färd endast i dagsljus 

begränsat till färd inom en radie 

av 30 km från hemmet 

körning utan passagerare 

körning endast med medföljare 

begränsat till hastighet inte överstigande 

….. km/timme 

Kommentar: 

Det är idag inte särskilt vanligt med begränsade 

körkort. Ett inte alldeles ovanligt exempel på begränsat 

körkort är personer med nedsatt mörkerseende, 

som efter dispens hos Vägverket kan få 

till åtelse att köra bil under den ljusa delen av dagen. 

I takt med en åldrande befolkning där behovet att 

själv kunna ta sig till affär mm kan man tänka sig 

att fler kommer att ansöka. Avgörande om tillstånd 

för begränsat körkort är dock grannlaga eftersom 

man medicinskt sätt inte uppfyller gäll ande krav. 

Man väger då in den statistiska risken för att en 

förare med sitt handicap skall råka ut för en olycka 

och skada sig själv och andra. Vilket är en acceptabel 

riskökning för att tillåta en person trots sjukdom 

få fortsätta köra bil? – för den som blir påkörd 

är det ointressant när olyckan väl inträffat.

FraMTId 

Inom en inte alltför avlägsen framtid ska läkare 

vid körkortsmedicinska frågeställningar beredas 

möjlighet att remittera till Trafikmedicinska 

centra och enheter (3). Där kommer ett tvärprofessionellt 

team att utreda om personen i 

fråga trots sin sjukdom/skada kan fortsätta köra 

bil. Man diskuterar även i samma utredning att 

införa lagstadgade periodiska hälsodeklarationer, 

undertecknade på heder och samvete. 

Det finns tankar, att läkare som underlåter att 

anmäla uppenbart olämpliga bilförare kan komma 

att ställas till ansvar i hälso och sjukvårdens 

ansvarsnämnd (HSAN). 

Brasklappen kommer sannolikt att finnas kvar 

– alltså möjligheten till muntlig överenskommelse 

om körförbud. 

Det muntliga körförbudet måste då noggrannt 

journalföras och kommer sannolikt att tidsbegränsas 

till 6 – 12 månader. 

1 januari 2009 slår man samman Väg, Sjöfarts 

och Luftfartsverket till en myndighet, 

Transportmyndigheten. Det är idagsläget inte 

klart hur man då kommer att organisera frågor 

om körkortstillstånd och medicinska körorts frågeställningar. 

Dessa ärenden har tills nu handlagts 

av varje Länsstyrelse lokalt. 


GlöM INTe 

• 

• 

• 

• 

• 

att alkohol och droger kan vara en faktor som 

förklarar en faktor X vid somatiska tillstånd. 

Alkohol – ”den näst största sjukdomsimitatören”. 

att 10% av befolkningen dricker upp 50% av 

alkoholen. 

att diskutera och informera om körförmågan 

vid läkarkonsultationer, nybesök som återbesök 

– ska vara en naturlig del av det terapeutiska 

samtalet. Många sjukdomar påverk ar i akut 

som senare i ett kroniskt skede körförmågan. 

Vid inledande medicinering eller justering av 

viss medicin kan det i många fall vara befogat 

med ett muntligt körförbud. För en patient, som 

efter operation av en malign tumör genomgår 

strålbehandling under en period, kan det i vissa 

fall vara lämpligt att komma överens om att 

avstå från bilkörning under strålbehandlingen, 

då patienten under denna tid ofta är mycket 

trött. 

att diskutera hur medicinering/behandling kan 

påverka körförmågan hos din patient. 

att patienten skall informeras om att läsa på 

läkemedlets bipacksedel, där information finns 

om läkemedlet är känt för att påverka kör förmågan. 

Efter 1 juli 2007 är varningstriangeln 

helt utfasad.

26 


”läkarens anmälan” på vägverkets hemsida 

97458 080926 

A. 

Innehar förarbehörighet 

Läkares anmälan 

enligt 10 kap. 2 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § yrkestra klagen (1998:490) 

om medicinsk olämplighet att inneha körkort, körkortstillstånd, 

traktorkort eller taxiförarlegitimation 

A = motorcykel, A1 = lätt motorcykel, B = personbil, lätt lastbil, lätt släpfordon, 

C = tung lastbil, D = buss, E = tungt släp, Traktor = traktorkort, 

Taxi = taxiförarlegitimation 

Anmälan ska skickas till länsstyrelsen 

C. Medicinska förhållanden som bedöms innebära en tra ksäkerhetsrisk och som ligger till grund för anmälan 

________________________________________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________________________________________ 

_________________________________________________________________________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________________________________________ 

Ange kapitel och paragraf (1 kap. 4 § eller 2-15 kap.) i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) som anmälan grundas på: 

________________________________________________________________________________________________________ 

Undersökningsdatum ska anges: __________________________________ 

På grunder som anges ovan bedömer jag att patienten är uppenbart olämplig att inneha: 

Ort och datum 

Adress 

Grupp I 

A A1 B BE Traktor 

Grupp I 

A A1 B BE Traktor 

Grupp II 

C CE 

Grupp II 

C CE 

Grupp III 

D DE Taxi 

Telefon 

Information om länsstyrelsens beslut önskas 

Grupp III 

D DE Taxi 

B. Personuppgifter 

Personnr: ...................................................................................... 

Namn: .......................................................................................... 

Adress: ......................................................................................... 

...................................................................................................... 

Telefon: ................................................. 

Identiteten styrkt genom: 

Läkarens underskrift 

Namnförtydligande 

Specialitet 

Observera att den person som anmälan avser ska underrättas innan anmälan sker. 

ID-kort Personlig kännedom 

Svenskt körkort 

Svenskt pass 

Försäkran enligt 18 kap. 

4 § (se sid 2)

lITTeraTUr 

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 

10. 

11. 

12. 

13. 

14. 


Trafikmedicin,Vägverket, publ. 92;2001 www.vvv.se/trafiksäkerhet/trafikmedicin 

Haddon, W Jr. A Logical framework for categorizing Highway safety phenomena 

and activity. The Journal of Trauma. Vol.12:193207; 1972 

Regeringsuppdrag om läkares skyldighet att anmäla olämpliga bilförare 

Vägverket; 2005 

Malv H, replik Englund L.Debatt och brev. 

Läkartidningen. Vol.105:11251126;2006 

Schöldström U. Läkaren som myndighetsföreträdare – etiska dilemman utan 

enkla svar. Läkartidningen. Vol.104:686688;2006 

Englund L. Stopp för “informella” körprov på remiss från läkare. 

Läkartidningen. Vol.16:1878; 2001 

Fagius J, Aquilonius SM (Red) Neurologi; 4041; Liber, Stockholm, 2006 

Kognitiva bedömningar vid körkortsmedicinsk utredning. 

Sveriges Neuropsykologers Förening. Monografi Nr 2, 2003 

Landtblom, AM, Flesner, G, Callander M, Stawiarz L. Fysisk och psykisk 

uttröttbarhet. Läkartidningen. Vol. 101:34563457; 2004 

Englund, L. En trafikmedicinsk fallbeskrivning – dödsolycka efter 

dialysbehandling; Läkartidningen. Vol.101:21822183;2004 

Levin L (red.) och medarbetare – Äldre i transportsystemet, mobilitet, design 

och transportproblematik. VTI rapport 593/2007; www.vti.se/publikationer 

Johansson, K. Older Automobile Drivers: Medical Aspects. Akademisk 

avhandling, Karolinska Institutet, Stockholm; 1997 

JM Wood och medarbetare – Quantitative assessment of driving 

performance in Parkinson disease. J Neurol Neurosurg Psychiatry; 

Vol.76:17680, 2005 

R. Singh och medarbetare – Parkinon´s disease and driving ability. 

J Neurol Neurosurg Psychiatry; Vol.78:36366, 2007.

28 


BiLaGa 1

Körkort och rörelseorganens funktioner Patient-Läkare-Myndighet BiLaGa 1 29 

exeMPel På läkareS aNMälaN vId SjUkdoM. 

notera att fall 1 och 2 har läkaren särskilt angivit 

att patienten är informerade om att de inte längre 

får köra bil. 

Fall 1. Man f.1933 Oskar 

Oskar har genomgått en neuropsykologisk bedömning 

vid Geriatrisk klinik med avseende på lämpligheten 

att inneha körkort. Han har Parkin sons 

sjukdom sedan 1995 och sköts via Neuro logiska 

kliniken. Man har där uppmärksammat en viss 

kognitiv förändring senaste året. Vid den neuropsykologiska 

bedömningen som gjordes i slutet av 

september 2006 noterades prestationer som ligger 

under eller mycket under normala gränser: Nedsatt 

uppmärksamhet och psykomotorik, minne, 

visuospatial förmåga. Med ledning av den neuropsykologiska 

bedömningen samt att patienten nu 

har Parkinsons sjukdom i komplikationsfas med 

freezingperioder bedöms han inte vara lämplig att 

inneha körkort. Patienten är informerad om detta. 

Fall 2. Goldman perimetri 

Fall 2. Man f.1942 

Synskärpa 

Höger 1.0 med eget glas 

Vänster 1.0 med eget glas ad + 0.5 

Binokulärt 1.0 med eget glas 

Goldman neurologsynfält 

Höger och vänster öga: Visar stor vänstersidig 

homonym synfältsinskränkning uppåt till vänster, 

var god se bifogade synfältsschabloner. Patienten är 

meddelad vid besöket att han nu måste avstå från 

bilkörning. 

I tjänsten 

NN 

Överläkare, specialist i ögonsjukdomar 

Vänster öga .......................................................................................................................................................................................................................... Höger öga

30 

BiLaGa 1 Körkort och rörelseorganens funktioner Patient-Läkare-Myndighet 

ForTSäTTNING: 

exempel på läkares anmälan vid sjukdom. 

Fall 3. Man f. 1932 

Specialist i internmedicin skriver följande – Denne 

man har kroniskt förmaksflimmer och har genomgått 

så kallad hissablation på grund av detta. 

Kronisk pacemakerberoende. Ultraljud hjärta utfört 

080822 visar en relativt markant försämring 

jämfört med undersökningen i februari 2008. 

Utöver detta föreligger en misstänkt frontotemporal 

demens där utredningen starkt talar för 

denna diagnos, men patienten har svårt att ta till 

sig diagnosen. Risk för bristande omdöme. 

Sammantaget bedömer jag att patienten är olämplig 

som bilförare och förordar därför in draget körkortstillstånd. 

Kommentar: Som konsultläkare rekommenderar 

jag att mannens körkort dras in med hänvisning 

till Kapitel 1 i VVFS 2008:158 § 5, där en sammantagen 

bedömning av olika medicinska förhållanden 

kan utgöra hinder för körkort, även om 

förhållandena var för sig inte utgör hinder. Man 

skulle också som alternativ kunna tänka sig använda 

kognitiv svikt (Kapitel 10§1) som grund 

till att av medicinska skäl inte längre tillstyrka 

körkortstillstånd. Det skulle i detta fall då kräva 

att man begär ytterligare medicinskt underlag.

Körkort och rörelseorganens funktioner Patient-Läkare-Myndighet BiLaGa 1 31 

exeMPel På aNMälaN TIll läNSSTyrelSeN 

eNlIGT PolISeNS aNMälNINGSSkyldIGheT. 

D, 80årig man, som är ute och kör sitt fordon och 

blir stoppad av en polispatrull. Polisen har tidigare 

blivit kontaktad av en bilförare som legat bakom 

det aktuella fordonet. Denne berättar att D kört 

ganska sakta, vidare att han har haft svårt med 

placering i körfälten och bytte dessa på ett okontrollerat 

sätt. D har kört rakt igenom cirkulationsplatser 

och inte följt sitt körfält. D har vid flera 

tillfällen varit nära att köra på stolpar och refuger. 

D berättar själv att han inte kör fort. Han upplever 

ljuset som jobbigt och anser själv att han har svårt 

att placera fordonet rätt på körbanan. Han anser 

inte att han har några problem i cirkulationsplatser. 

D kör dagligen och driver en rörmokerifirma. 

Efter att ha tagit del av rapporten rekommenderar 

undertecknad som konsultläkare, att D föreläggs 

komma in med ett intyg avseende ”tanke och 

förståelse förmåga, allmän hälsa inklusive synskärpa 

och synfält”. 

Senare inkommer ett noggrannt intyg från patientens 

distriktsläkare som beskriver att patienten har 

bra syn, inte helt optimalt behandlad hypertoni. 

Vidare en förlångsammad grovmotorik sannolikt till 

följd av Mb Parkinson. MiniMentalTest 22/30 

poäng. Klarar inte Trailmakingtest B på stipulerade 

tre minuter, där man i stigande ordning 

skall kombinera siffran 1 med bokstaven A, siffran 

2 med bokstaven B och så vidare, sammanlagt 12 

sifferbokstavspar. 

Intygsskrivande läkare avslutar med bedömningen 

att han är mycket tveksam till fortsatt körkortsinnehav 

och att läkaren informerat patienten om 

detta. Patienten delar inte bedömningen. 

Efter att undertecknad fått ta del av läkarin tygen 

rekommenderar undertecknad att Länsstyrelsen 

drar in körkortstillståndet för D med stöd av 

Vägverkets författningssamling 1998:89, kapitel 

10 demens. (Numera VVFS 2008:58, kapitel 10, 

demens.)

32 


H. Lundbeck aB 

Box 23 

sE-250 53 Helsingborg 

Tel: 042-25 43 00 

Fax: 042-20 17 19 

info.se@lundbeck.com 

www.lundbeck.se 

ebi.18.2008

Medicinska körkortskrav vid Neurologiska och Psykiska sjukdomar

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?