Växtfärgning Historik kring växtfärgning: Allmänt om växtfärgning ...

Historik kring växtfärgning:
Växtfärgning
Konsten att färga textilier med växt- och naturmaterial kommer troligtvis ursprungligen från
forntidskulturer i Kina, Indusdalen och Egypten. Intresset för växtfärgning tror man har
uppkommit genom att någon hittat ullhår som av naturen blivit färgat av björklöv.
Anledningen är att björklöv jäser och detta i samband med att solen värmer kan löven avfärga
sig med en gul färg på t ex ullhår.
Under antiken var färgade tyger en av de största handelsvarorna. Fenicierna blev tidigt kända,
då de hade framställt röda färger på tyg, dess röda färg kom från purpursnäckan. Snäckan
levde vid medelhavs-stranden , det gick åt tusentals snäckor för att bara framställa 1g. Färgen
var så exklusiv då att det fanns lag på vilka som fick bära kläder som färgats med
purpursnäckan.
Mjölonris, vitmåra, färgginst samt olika lavar hör till de tidigast använda färgämnena, särskilt
här uppe i Norden
Vid viss exklusiv produktion färgas fortfarande garner på gammalt vis. Till exempel i Turkiet
vid produktion av orientaliska, handknutna mattor som har en tusenårig tradition.
Allmänt om växtfärgning och material:
Med växtfärgning menar man:
· Färgning med växtdelar från högre växter och lavar
· Färgning med animaliska färgämnen som t ex cochenille
· Färgning med mineraler som t ex järnrost
Av de växter, örter eller träd som vi använder vid växtfärgning kan vi välja följande delar:
· Bladet
· Stjälken
· Blomman eller frukten
· Roten
· Barken
Dessa kan antingen användas färska eller torkade. Det går också att använda svampar av olika
slag.
Nästan alla inhemska växter ger nyanser av gult, grönt och brunt. Exempel på dessa är lök,
äpple, gurkmeja osv. Röda nyanser får man genom krapp, sandelträ och cochenille.
Cochenille är gravida löss. Använder man däremot blåbär eller fläder kan man få blåa färger.
Självklart kan man kombinera dessa olika, gult och rött blir orange osv.
Ull är det material som är lämpligast när det gäller att färga med växter. Eftersom att fibrerna
i ullen lätt tar upp färgen som både blir starkare och klarare än andra fibrer. Man kan färga
ullen i alla dess olika former dvs ospunnen ull, garn och färdigvävt tyg. Garnet är dock det
som är lättast att handskas med. Ull som är ett naturmaterial måste behandlas varsamt.
Temperaturväxlingar och kraftig urvridning vid färgning och tvättning kan leda till att garnet
krymper eller filtar sig.
Andra ämnen som kan användas är: Silke, bastafibrer som lin, hampa och jute dessutom kan
man använda cellulosafibrer t ex bomull.

Kemin kring växtfärgning:
Ullfibrerna är uppbyggda av ett äggviteämne som heter keratin. Det är komplicerat uppbyggt
precis som alla andra äggviteämnen. Keratin är uppbyggt av långa kedjor av aminosyror som
har hydrofila grupper. Dessa finns i form av karboxyl- (-COOH) amino- (-NH2) och
hydroxylgrupper (-OH). För att fibern ska kunna färgas behövs någon av dessa grupper.
Grupperna skapar en laddningsföskjutning i molekylen, detta innebär att två
laddningsförskjutna molekyler kan attrahera varandra och skapa olika typer av bindningar.
Just keratinkedjorna hålls samman av peptidbindningar, dessa uppstår när en karboxylgrupp
förenas med en aminogrupp. Detta gör att vissa hydrofila grupper står till förfogande och kan
då binda färgämnen. Detta görs antingen genom vätebindning eller jonbindning. Eftersom
keratinets proteinkedja både innehåller sura och basiska grupper kan den både binda sura och
basiska färgämnen.
Recept till växtfärgning:
För att färgen ska fastna bättre bör man beta garnet med alun. Vi har valt att inte göra det. När
man betar löser man upp alun i varmt vatten sedan lägger man i garnet och låter det sjuda i en
timme därefter färgar man garnet. Man kan även färga växter med en snabb växtfärgning. Då
lägger du i växterna i vattnet och sjuder detta i 10 min, därefter lägger du i garnet och sjuder
detta i 5-10 min.
Delarna vatten, växtdelar och garn är på ungefär. Men man rekommenderar att inte snåla på
växtdelar. Innan du lägger i garnet bör du knyta ihop garnet så att de håller sin struktur.
Efter färgningen hänger ni upp garnet att torka. Alla recepten går bra att variera. Lägg i saker
som ni tror kan färga av sig. Använd fantasin!
Recept 1
Till detta behöver du en gul lök, en kastrull med vatten och 20g garn.
Dela löken i stora bitar, behåll skalet på.
Koka upp löken i kastrullen med vatten.
När vattnet har kokat låter ni det svalna till ca 85°C
Lägg i garnet.
Låt garnet ligga i det varma vattnet i ca en timme. Försök att låta vattnet vara runt 85°C hela
tiden.
Recept 2
Till detta behöver du 10g gurkmeja, en kastrull med vatten och 20g garn.
Koka upp gurkmejan i kastrullen med vatten.
När vattnet har kokat låter i vattnet svalna till ca 85°C
Lägg i garnet.
Låt vattnet ligga i det varma vattnet i ca en timme . Försök att hålla temperaturen runt 85°C
hela tiden.
Om du vill undvika gurkmeja kornen i garnet kan dessa silas bort innan man lägger i garnet.
Färgen blir dock svagare.

Recept 3
Till detta behöver du 1.5g cochernille-löss, en kastrull med vatten och 10g garn.
Koka lössen i 1 dl vatten i 10 min.
Filtrera bort lössen.
Lägg i garnet och låt detta puttra en timme vid ca 85°C
Didaktik:
Vi tycker att det bästa och mest överskådliga sätt att introducera växtfärgning i skolan är
genom en temadag. På det sättet får eleverna verkligen tid att själva prova på alla de olika
momenten som hör till. För att eleverna ska förstå vad de gör så kan på olika sätt i den dagliga
skolmiljön förbereda temadagen.
Här är exempel på förberedelse inför en temadag:
· Prata med barnen om ull och får, även om det finns andar material som kan användas så
skulle vi inrikta oss på ull då detta är enklast. Ge ett historiskt perspektiv på ullens betydelse
både förr och nu.
· Ett samarbete med slöjden är utmärkt för elevernas förståelse och kunskap om ull. Låt
eleverna spinna och karda själva så att de vet hur garnet är gjort.
· Att ta eleverna till en 4H-gård är också ett bra tillvägagångssätt. Här får de både se och
känna hur ullen är i dess ”rätta” miljö.
· Prata med eleverna om vad de tror att man kan använda då man ska färga ull. Låt eleverna ta
med sig något hemifrån som de vill prova att använda. Till exempel någon krydda, te eller
växt.
Temadagen:
Växtfärgning kan man med fördel göra utomhus över öppen eld. I skogen kan de även hitta
föremål de kan färga sitt garn med. Låt eleverna själva tänka lite innan du ger dem
instruktioner. Tillsammans kan ni hitta allt från blad till svampar att färga med. Eftersom
garnet ska ligga i färgbad ganska länge är det perfekt att kombinera med andra aktiviteter som
grillning eller fiske.
Det är viktigt att eleverna får ett helhetsbegrepp. Att de får vara med från början till slut. De
får hämta materialet själva, göra i ordning färgbadet och lägga i garnet och sedan vara med att
ta upp det, skölja och hänga på tork.
För att det ska bli så överskådligt och säkert som möjligt avråder vi att man använder
kemikalier , så att eleverna kan sköta så mycket som möjligt själv men under vuxen uppsikt.
Uppföljning :
Vi tror också att det är viktigt med en uppföljning för att de verkligen ska förstå avd de har
gjort. Prata med eleverna om vad de gjorde och vad som hände och varför. Givetvis kommer
eleverna att uppskatta om de får göra något med garnet. Låt dem till exempel göra garnbollar
eller väva. På det viset kommer de att komma ihåg vad de gjorde den där dagen i skogen.

Utvärdering:
Taget över det hela så tycker jag att vi har lyckats med vår färgning. Vi valde att färga med
gullök, rödlök, kaffe te, rädisor, potatis, svartvinbär rödbetor och gurkmeja. Dessa gav olika
resultat. Vi hade för avsikt att färga med cochernille löss, men vi fick inte tag i dessa.
Litteraturlista:
Hansson. Växtfärga 100 recept på växtfärgning. Helsingborg 1984.
Nielsen, E. Färga med växter. Falköping 1973.
www.umu.se
www.jarnriket.com