Ny rapport - AF Bostäder

Betongrenovering 

på Vildanden 

- teknisk renovering med arkitektonisk kvalitet 

Tomas Gustavsson 

Bengt Persson 

1

Betongrenovering 

på Vildanden 



Bengt Persson 

Stiftelsen AF Bostäder september 2010 

Bidrag till arbetet som denna rapport redovisar har erhållits från 

Boverket genom Byggkostnadsforum. Rapporten ges ut av 

AF Bostäder enligt överenskommelse med Boverket. 

Tryckningen stöds av Europeiska utvecklingsfonden 

genom projektet Ekologisk omställning av 

efterkrigstidens bebyggelse. 

3

4 

Titel: Betongrenovering på Vildanden - teknisk renovering med arkitektonisk 

kvalitet 

Författare: Tomas Gustavsson och Bengt Persson 

Layout och redigering: Bengt Persson 

Utgivare: Stiftelsen AF Bostäder, spetember 2010 

Upplaga: 1 

Antal ex: 300 

Tryck: Lunds ljuskopiering 

ISBN: 978-91-633-7202-5 

Sökord: Betong, renovering, arkitektur, Kaspar Salin-pris, bostäder, 

miljonprogram, varsamhet. 

Foto omslag: Tomas Gustavsson 

Publikationen kan beställas från: 

Stiftelsen AF Bostäder, Box 799, 220 07 LUND 

Telefon: 046-19 15 10 eller 19 15 00 

Fax: 046-13 92 88 

E-post: fastighet@afb.se 

Webbplats: www.afb.se 

© Författarna och AF Bostäder 2010

Förord 

Rekordårens bostadsområden rymmer ett mycket stort renoveringsbehov. 

Vi är bara i början av att ta oss över det underhållsberg som fi nns uppdämt. 

Rekordårens byggande har kanske inte i första hand varit omtalat för sin 

arkitektur men efterhand har de arkitektoniska värdena lyfts fram alltmer som en 

kvalitet. Boverket gav, genom Byggkostnadsforum, utvecklingsstöd till projektet 

Förnyelse av Vildanden för att bidra till att utveckla tankar om och metoder för 

renovering som tillgodoser de tekniska kraven men som samtidigt tar hänsyn 

till rekordårens arkitektoniska kvaliteter. Vildanden kan på ett sätt betraktas som 

ett särfall då det är ett av de ytterst få bostadsområden som fått den svenska 

arkitekturens högst utmärkelse – Kaspar Salin-priset 1968. Samtidigt som 

Vildanden kanske har särskilt stora kvaliteter är det en typisk representant för sin 

tid och det som utvecklas av tankar och metoder i anslutning till renoveringen är 

giltigt och tillämpbart för andra bostadsområden. 

Ett intressant vägval i renovering av Vildanden är att renovera och laga istället 

för att byta ut och göra om. Det förhållningssättet ger större möjligheter att ta 

hänsyn till arkitekturen och de ursprungliga valen och värdena då det som görs 

nytt inte produceras med rekordårens teknik och heller inte bär det åldrande och 

den karaktär som husen omfattas av. Särskilt metoderna för betongrenovering 

som utvecklats i projektet är intressanta att föra ut till en bredare publik. 

Vi inom Stiftelsen AF Bostäder vill med detta utvecklingsarbete och denna 

rapport ge ett bidrag till en tekniskt, ekonomiskt och estetiskt hållbar utveckling 

av rekordårens hyreshusområden. 

Rapporten är sammanställd under redaktion av Bengt Persson som är ansvarig 

för fastighetsförädlingen inom Stiftelsen AF Bostäder som äger och förvaltar 

Vildanden. Rapporten är skriven tillsammans med tekn.lic. Tomas Gustavsson 

som stått för utveckling av metoder och teknik och varit projektör för arbetena. 

De tecknade illustrationerna är gjorda av arkitekt SAR/MSA Henric Ericsson. 

Flertalet av fotona är tagna av Tomas Gustavsson och arkitekt SAR/MSA Mattias 

Hedberg. 

Rapporten ges ut i samarbete med det EU-fi nansierade projektet Ekologisk 

omställning av efterkrigstidens bebyggelse (ERUF-Eko) som arbetar med 

att omsätta kunskap om hållbara metoder vid renovering och upprustning 

till affärsverksamhet och utvecklad yrkeskunskap för att bidra till ökad 

sysselsättning. Vår gemensamma förhoppning är att rapporten därmed kommer 

att få god spridning och användas till att skapa intresse för att utveckla marknaden 

inom hållbar renovering och för fort- och vidareutbildning av yrkesarbetare. 

Lund september 2010 

Rolf Svensson 

VD 

Stiftelsen AF Bostäder 

5

6 

Innehåll 

Bakgrund och läsanvisning............................................................. 9 

Sammanfattning ........................................................................... 10 

Betongfrågan ............................................................................................10 

Tegelfrågan ............................................................................................... 11 

Att renovera rekordårens bostadsområden .................................. 14 

Varje område är unikt .........................................................................16 

Konventionell renovering riskerar många värden ....................................17 

Rapportfokus på betong och tegel .....................................................18 

Avgränsning till det tekniskt och utseendemässigt mest utmanande ........18 

Material och metoder ...............................................................................19 

Drivkrafter och effekter av en renovering ...........................................19 

Påfrestande för hyresgästerna ..................................................................20 

Betongfrågan ................................................................................ 21 

Utgångsläget och de viktigaste problemen ...............................................22 

Strategier för reparation av betongkonstruktioner .............................24 

Teorin bakom betongskador ...............................................................27 

Konventionell lagning av betongskador ..............................................30 

Betongens materialitet ........................................................................32 

Materialitet och byggnadsdelar på Vildanden .........................................34 

Varmt och kallt, hårt och mjukt ................................................................36 

Tekniska undersökningar och bedömningar .......................................38 

Principiella ställningstaganden om betonglagningsstrategi ....................40 

Befi ntliga lagningssystem anpassade och utvecklade ..............................40 

Krav på lagningar där betongytan inte ytbehandlas ................................41 

Val av lagningsbruk och hantverksmetodik ..............................................42 

Lagning av betongytor som ska målas eller slammas ..............................43 

Val av åtgärder för betongrenovering .................................................43 

Åtgärder för olika byggnadsdelar ............................................................45 

Tvättning av all betong .............................................................................45 

Förfrågningsunderlag ..............................................................................45 

Genomförande av betongrenoveringen ..............................................47 

Mörka ränder runt djupa lagningar .........................................................47 

Vädret gav sämre lagningar .....................................................................48 

Rostande mellanlägg ................................................................................49 

Betongelement föll ner ..............................................................................49 

Resultat, funderingar och slutsatser ...................................................50 

Hydrofobering av betongkonstruktioner ...................................................53 

Målning av tidigare omålade betongytor .................................................53 

Slamning av betongplattor........................................................................54 

Tvättning av betongytor ............................................................................54

Upphandling och kostnadsreglering .........................................................55 

Lagningsbruk och lagningsmetodik ..........................................................58 

Tegelfrågan ................................................................................... 61 

Bakgrund till skalmursreparationer .....................................................64 

Kramling också problematisk ...................................................................66 

Två FoU-projekt om korrosionsproblem i tegelfasader ...........................66 

Val av åtgärder för renovering av tegelfasaderna ..............................68 

Litteratur och källor ....................................................................... 72 

7

8 

Bild 1 och 2, Betongen på Vildanden hade många skador och det hade sedan länge funnits ett starkt behov av en 

samlad upprustning när renoveringsprojektet startade. Detta trapphus var ett i mängden. Skadorna innebar ännu 

inte några risker av teknisk art eller för personsäkerheten men boendemiljön var inte acceptabel. För Vildanden 

valdes strategin ”lappa och laga” med målet att husen ska klara sig i åtminstone 20 år till innan nästa restaureringsprojekt 

blir aktuellt. Foto Magnus Cederberg.

Bakgrund och läsanvisning 

Studentbostadsområdet Vildanden i Lund färdigställdes 1966 och är en 

representant för de tidiga rekordårens byggande. Området har delvis 

kompletterats vid mitten av 1990-talet och inrymmer idag 1066 bostäder varav 

313 är traditionella lägenheter med 2-4 rok. Övriga bostäder är korridorrum 

respektive pentryrum. Den del av Vildanden som byggdes under rekordåren har 

inte omfattats av någon större yttre renovering under de gångna 40 åren utan 

endast löpande underhåll har utförts. Området är nu i stort behov av upprustning. 

Projektet som beskrivs i denna rapport avser att modernisera och fräscha upp 

Vildanden till det yttre och utveckla bra teknik för att åtgärda en lång rad typiska 

underhållsproblem som uppstått under åren rörande fasaderna. 

Vildanden består av två delar: 

- trevåningshus med familjelägenheter där fasaderna till stor del utgörs av betong 

- femvåningshus med korridorrum och studentettor/pentryrum där fasaderna till 

avgörande del består av tegel. 

Vi kommer fortsättningsvis att kalla dessa för ”trevånings betonghus” respektive 

”femvånings tegelhus” om än dessa beteckningar inte är tekniskt helt korrekta då 

även de tegelklädda husen har en bärande konstruktion av betong. 

Syftet med arbetet har varit att uppmärksamma och utveckla bra metoder för 

lagning och underhåll av betong och tegel och för övrig upprustning av fasader 

i samklang med de arkitektoniska värdena. Renoveringen av trevåningshusen är 

klar medan arbetena för tegelhusen är planerade och projekterade, men påbörjas 

först under 2010 och kommer sedan att pågå under några år framåt. 

I rapporten presenteras en problemgenomgång och bilder av de tekniska/ 

konstruktiva utgångspunkterna för husen och som också är nära förknippade med 

arkitekten Bengt Edmans arkitektur och gestaltning. De konstruktiva, och därmed 

arkitektoniska, utgångspunkterna är arbetets och rapportens röda tråd. Dessa 

återkommer sedan i resonemang om lösningar, val av åtgärder och erfarenheter av 

det genomförda arbetet. 

Redovisningen är uppdelad mellan betongfrågan och tegelfrågan. Mest 

utrymme och uppmärksamhet ägnas betongrenoveringarna där vi således 

även har praktiska erfarenheter av genomförandet. Vi redovisar de principiella 

förutsättningarna för renovering av betong respektive renovering av tegelfasader. 

Därefter presenteras vilka åtgärder som valts och projekterats för Vildanden. 

För betongrenoveringen presenteras åtgärderna sammanfattade på sidan 43- 

46. I betongkapitlet redovisas slutligen genomförande och erfarenheter av 

renoveringen av betonghusen som är den del av projektet som hittills genomförts. 

Renoveringen av tegelhusen påbörjades under sommaren 2010. Summering av de 

åtgärder som genomförs för tegelrenoveringen fi nns på sidan 68-71. 

9

10 

Sammanfattning 

Studentbostadsområdet Vildanden i Lund är en representant för de tidiga 

rekordårens byggande och fi ck Kaspar Salin-priset 1968. Området inrymmer 1066 

bostäder. En del av Vildanden är trevånings betonghus och en annan femvånings 

tegelhus. Vildanden har inte omfattats av någon större yttre renovering under de 

gångna 40 åren. 

Området var och är i stort behov av upprustning rörande en lång rad typiska 

underhållsproblem för fasaderna. Betonghusen var sjaskiga och smutsiga och 

hade inte åldrats på något trevligt och tilltalande sätt. Betongen började spricka 

och vittra. Det fanns PCB i fogmassorna. De underhållsåtgärder som genomförts 

med byte av en del fönster och att ta bort panel i vissa fönsterbröstningar och 

ersätta med plåt, bidrog ytterligare till det mörka och sjaskiga intrycket. En del av 

de kvarlämnade originalfönstren och dörrarna började bli i dåligt skick. 

Tegelhusen har klarat sig bättre från allmän changering och nedsmutsning 

men där fi nns skador i tegelfasaderna på grund av rostade armering; tegelbalkar 

över fönstren spricker; fönstren byttes under 1980-talet men håller inte; en del 

betongdetaljer i fasaderna var i dåligt skick redan på 1980-talet och kläddes in 

med plåt; andra fasadbetongdetaljer som trappor, loftgångar m.m. börjar spricka 

och vittra etc. 

Utvecklingsarbetet har i första hand syftat till att utveckla bra metoder för 

lagning och underhåll av betong och tegel. Renoveringen av betonghusen är klar 

medan arbetena för tegelhusen är planerade. Tyngdpunkten i rapporten är på 

betonglagningarna och erfarenheterna från dem. 

Arbetet bygger på att kombinera tekniska/konstruktiva utgångspunkter för 

renoveringen med arkitektoniska och gestaltningsmässiga. Kraven på hänsyn till 

de arkitektoniska värdena har varit en drivkraft för att se området för vad det är 

och till vad det utvecklats under de gångna 40 åren. Projektet bygger på tesen att 

varje bostadsområde är unikt och att det svåra är att se det speciella i det enskilda 

fallet, inte att se vad som är likt alla andra områden. Inriktningen har varit på att 

lappa och laga, inte byta ut eller klä in. Målet är att inga större underhållsinsatser 

ska behövas de kommande 20 åren. Efter den perioden får man ånyo ta ställning 

till om delar ska lappas och lagas, bytas ut eller kläs in. 

Renoveringsprojekt genomförs sällan och de är störande för hyresgästerna. 

Det gäller att passa på att göra en samlat bra och genomtänkt insats när väl 

en renovering görs. Sanering av PCB och lagning av betongskador är mycket 

störande för hyresgästerna utan att ge någon synligt förbättrad boendemiljö. För 

att öka förståelsen är det viktigt att samtidigt göra mera synliga förbättringar som 

skapar mervärden för de boende. 

Betongfrågan 

Karbonatisering av betongen sänker motståndet mot korrosion hos armeringen 

och leder till rostangrepp och rostsprängning. Dessa skador var mycket vanliga 

på Vildanden. Sammanlagt gjordes 5000 lagningar som motsvarar 16 lagningar/ 

lägenhet. 

Tillgängliga produktsystem för betonglagning ger inte tillräckliga möjligheter 

till anpassning till ett aktuellt fall. Betongen åldras på ett individuellt sätt.

Anpassning behövs till cementpastans färg, ballastens färg och gradering, 

gjuttekniken m.m. Det sammanfattas av Hertzell (2002) med helhetsform, 

ytmönster, ytstruktur och kulör. Renoveringen måste utgå från betongens 

materialitet. 

Valet av åtgärder gjordes med utgångspunkt från olika byggnadsdelars betydelse 

i byggnadskonstruktionen och arkitekturen. Vissa ytor målades, främst undersidor, 

men även betongkonsoler för att öka deras livslängd. Gångytor slammades. 

Den svåra utmaningen var lagning av ytor som inte skulle målas eller slammas. 

Ett bra resultat skapas av: 

Att ytan byggs upp till den form som fanns innan lagningen 

Att lagningen får likartad kulör som de anslutande olagade ytorna 

Att strukturen i ytan överensstämmer med de omgivande ytorna 

Att missfärgningar runt lagningen undviks 

För ytor som målas eller slammas är det bara den första punkten som behöver 

uppfyllas. 

Alla ytor tvättades och de som inte skulle slammas eller målas hydrofoberades. 

Det senare för att fördröja betongens fortsatta åldrande och öka intervallen innan 

tvättning på nytt behövs. 

En av materialtillverkarna, Maxit, engagerades som konsult för att ta fram 

referensprover för material och hantverksmetod, anpassade till Vildanden men det 

var öppet i upphandlingen vilken leverantör entreprenören ville välja. Proverna 

användes som referens för utseendet och slutresultatet. 

Det sammantagna resultatet av arbetet blev mycket bra. De största problemen 

kom av missfärgningar i anslutning till arbeten vid ihållande regn och 

inledningsvis vid djupa lagningar. Med ändrad teknik och genom att avstå från 

arbete vid olämplig väderlek minskades problemen. 

I de tillgängliga standardsystemen för betonglagning har inte utseendefrågorna 

uppmärksammats. Utbudet av produkter och kunskap hos arkitekter, konstruktörer 

och andra konsulter liksom hantverkskunnandet hos entreprenörerna är för 

klent för att ge tillräckligt bra arkitektoniska och utseendemässiga kvaliteter vid 

betongrenovering. 

Kunskaperna om materialen och appliceringstekniken och hur de reagerar på 

olika väderförhållanden och olika kombinationer av material och applicering 

behöver utvecklas. 

Upphandlingen gjordes på en prislista med sju olika skadetyper för 

kostnadsreglering. Flera olika bedömningar av omfattningen gjordes, den senaste 

när två hus var renoverade, men ingen kom särskilt nära det verkliga utfallet. I 

anbudet förutsattes ett antal skador som baserades på en noggrann inventering 

av ett hus. Slutkostnaden blev drygt 60 % högre. Det är svårt samt tids- och 

kostnadskrävande att göra noggrannare bedömningar av antalet och storleken på 

skadorna. Upphandlingen får karaktären av löpande räkning. 

Tegelfrågan 

De femvånings tegelhusen på Vildanden har betongstomme och en halvstens 

skalmur av tegel. Tegelhusen är mycket karakteristiska och ett dominerande drag i 

Vildandens arkitektur. 

Tegelmurar från efterkrigstiden har murats med icke rostfri armering i fogarna. 

Mycket av armeringen behövs inte utan blir enbart ett underhållsproblem. 

11

12 

Murbruket karbonatiserar än snabbare än betong och armeringen rostar, spränger 

först fogarna och riskerar sedan att krossa eller lyfta stenarna. 

Alla skalmurar är fi xerade till den bakomliggande byggnadskonstruk tionen/ 

betongstommen med kramlor. Kramlorna har ofta bristande rostskydd och riskerar 

tappa sin bärförmåga. Andra fall har visat att kramlorna ibland är för få och ibland 

inte har murats in som de ska i tegelmuren. Det fi nns exempel på skalmurar som 

rasat. 

Kunskaper från två forskningsprojekt om renovering av tegelskador har 

tillämpats på Vildanden som exempel. 

Arbetet med tegelrenoveringen genomförs med början sommaren 2010. För 

Vildanden har föreslagits att all armering tas bort och inte ersätts med ny annat än 

för vissa fönster nära hörn och eventuellt över övriga fönsteröppningar. Det fi nns 

tre tänkbara metoder för att åtgärda skadorna över fönsteröppningarna: 

1. Understa tegelskiftet med ovanliggande armering tas bort och ersätts med 

prefabricerade, spännarmerade murstensskift. Om armering fi nns i fl era fogar kan 

det vara nödvändigt att ta bort mer än ett tegelskift. 

2. Understa tegelskiftet med ovanliggande armering tas bort. Återmurning sker 

på en kvarsittande plåtform, och ny, ospänd, armering muras in i ovanliggande 

fog. På motsvarande sätt som ovan kan det bli aktuellt att ta bort fl era skift, om 

det fi nns armering i mer än en fog. 

3. Man stöttar upp murverket underifrån och tar bort armeringen, utan att lägga 

dit ny. För att säkra bärningen av de understa tegelskiften sätts bultar underifrån 

som förankrar dessa en bit upp i murverket. Denna lösning förutsätter att öppningen 

är maximalt 2.0 m och att murverket över den har en höjd av minst 25 % 

av öppningslängden. 

För Vildandens del är av olika skäl bara alternativ 1. aktuellt. 

Kramlingen av teglet till bakomliggande betongkonstruktion kommer att 

undersökas i samband med renoveringen och vid behov kompletteras med rostfria 

kramlor.

Bild 3. Tidigare genomförda betonglagningar på Vildanden har gjorts med standardteknik utan särskild hänsyn 

till det utsendemässiga slutresultatet. Dessa lagningar åldras isär med betongen istället för att åldras ihop. 

Foto Bengt Persson 

13

14 

Att renovera rekordårens 

bostadsområden 

AF Bostäder är ett av landets allmännyttiga bostadsföretag. AFB äger och 

förvaltar knappt 6000 bostäder varav 90 % är byggda under rekordåren vilket 

motsvarar en knapp procent av landets hyreslägenheter från denna tid. Företaget 

arbetar med studentbostäder vilket innebär att områdena har en blandning av 

traditionella lägenheter med ett till fyra rum, studentettor/pentryrum för eget 

boende samt korridorrum med gemensamt kök. När områdena ritades och 

byggdes under 1960- och början av 1970-talen anlitades ett par av de lokalt 

mest framstående arkitekterna, Hans Westman och Bengt Edman. Flera av 

bostadsområdena har särpräglade planer och arkitektur men är konstruktivt 

och praktiskt typiska representanter för den tidens byggande. AF Bostäder 

genomförde av olika skäl inte några stora renoverings- eller ombyggnadsprojekt 

under de första 30 åren. Alla bostadsområdena var i stort sett intakta fram 

Figur 1. Vildanden ligger i västra Lund, knappt tio minuters cykelväg från centrum 

Vildanden

Bild 4. Arkivbild från miten av 1960-talet som visar ett par av tegehusen i förgrunden och 

sedan betonghusen. Fotot hämtat från Akademiska föreningens arkiv i Lund. 

till början av 2000-talet då en samlad plan för upprustning och renovering 

formulerades. Endast mindre underhållsinsatser hade gjorts innan dess. 

Ett av AF Bostäders stora bostadsområden är Vildanden som ligger i västra 

Lund. Området byggdes under mitten av 1960-talet och ritades av Bengt Edman, 

en arkitekt verksam i Lund men som också blev professor vid KTH i Stockholm. 

Bengt Edman brukar kallas för brutalist, men hans arkitektur präglas snarare av 

ett djupt och ärligt intresse för husens konstruktion, för de material som skapar 

husen och materialens inneboende karaktär och egenskaper – det som kan kallas 

materialitet. I Lennart Holms bok Rita hus säger Bengt Edman själv att ”När folk 

snackar om brutalism, så säger jag: Nej, det är precis tvärtom. Där fi nns ett rejält 

handlande och ett uttryck för enkelhet, anspråkslöshet och vänlighet. Det är dess 

moraliska innehåll.”. Vildandens och Bengt Edmans arkitektur har kvaliteter och 

är genomarbetad på ett sätt som till viss del skiljer sig från andra bostadsområden 

och andra arkitekters verk från rekordåren. Men Vildandens utformning är 

samtidigt typisk för tiden och har alla rekordårens typiska drag och komponenter. 

Vildanden fi ck den svenska arkitektvärldens högsta utmärkelse när området 

1968 tilldelades Kaspar Salin-priset. Juryn bestod av arkitekterna Rune Falk, 

Carl Nyrén, Arne Rudberger och Bernt Sahlin och de motiverade utmärkelsen 

med att ”Vildandens variationsrika bostadsmiljö har skapats med enkla medel 

och utan avkall på saklighet eller rationell produktion. De intima gårdsrummen 

och gränderna bildas av regelbundna och upprepade huskroppar, murar och 

träddungar. Terrängens svaga lutning utnyttjas för att ge området karaktär. 

Materialen i mark och byggnader är robusta men har ett vänligt uttryck. Såväl 

utformning som material håller samman området till en helhet. Kvarteret är 

exempel på ett kategoriboende vars sociala berättigande vi ställer oss tveksamma 

till. Med avseende på utformningen av byggnader och gårdsrum, utemiljö, 

klarheten och enkelheten i uppbyggnaden vill vi emellertid se Vildanden som en 

förebild för det allmänna bostadsbyggandet.” (Arkitekten 1/08) 

Vildanden är således speciellt men samtidigt typiskt för sin tid, för den 

byggnadsteknik som användes och för de material som valdes i konstruktion och 

fasader. 

15

16 

Varje område är unikt 

Vildanden är ett i mängden av områden från rekordåren. Det liknar alla andra 

områden men samtidigt liknar det inget annat. Förhållningssättet i AF Bostäders 

renoveringsprogram är att varje område måste ses och förstås utifrån sina egna 

speciella förutsättningar. Det gemensamma och generella är inte så intressant att 

fokusera på som det speciella. Det är inte likheterna med alla andra områden från 

rekordåren som avgör vad som behöver göras av underhåll och renovering och 

hur det görs, utan det unika som består av områdets historia, dess sammansättning 

av hyresgäster, dess utveckling och åldrande fram till idag etc. avgör utgångsläget. 

Det generella och gemensamma kommer fram ändå. 

Bild 5. Vildanden är en typisk representant för miljonprogrammets bebyggelse samtidigt 

som det som alla andra områden har sina typiska drag. Foto Mattias Hedberg 

I arbetet med att utforma och genomföra underhållsåtgärderna har kraven på 

hänsyn till de arkitektoniska värdena varit en drivkraft för att se området för vad 

det är och till vad det utvecklats under de gångna 40 åren. De arkitektoniska 

hänsynen har inte gjort Vildanden till en fråga endast för arkitekterna 

och kulturhistorikerna utan till ett intressant typfall även för tekniker och 

entreprenörer. Slentriantänkandet är ett hot mot all utveckling och i varje 

projekt gäller att hitta de förutsättningar som hindrar att de inblandade letar efter 

projektets likheter med alla andra projekt utan istället pressas att se de unika 

förutsättningarna. 

På Vildanden bjöd således Bengt Edman och Kaspar Salin-priset på bra 

drivkrafter för kreativiteten och utvecklingslustan. Samtidigt har området ett 

antal typiska problem. Betonghusen var sjaskiga och skitiga och hade inte åldrats

på något trevligt och tilltalande sätt. Betongen började spricka och vittra. Det 

fanns PCB i fogmassorna. De underhållsåtgärder som genomförts med byte 

av en del fönster och att ta bort panel i vissa fönsterbröstningar och ersätta 

med plåt, bidrog ytterligare till det mörka och sjaskiga intrycket. En del av de 

kvarlämnade originalfönstren och dörrarna började bli i dåligt skick. Tegelhusen 

har klarat sig bättre från allmän changering och nedsmutsning men där fi nns 

skador i tegelfasaderna på grund av rostade armering; tegelbalkar över fönstren 

spricker; fönstren byttes under 1980-talet men håller inte; en del betongdetaljer 

i fasaderna var i dåligt skick redan på 1980-talet och kläddes in med plåt; andra 

fasadbetongdetaljer som trappor, loftgångar m.m. börjar spricka och vittra etc. 

Konventionell renovering riskerar många värden 

Betongelement kan gjutas nya och tegelskalmurar kan rivas och muras upp 

med nytt tegel eller kläs in med isolering och puts eller annat ytskikt för att 

förändra förutsättningarna för åldrandet. I vildandenfallet var bedömningen att 

de åtgärderna skulle bli både dyrare att genomföra och svårare att kombinera 

med hänsynen till husens utseende och arkitektur. Ett viktigt tidigt vägval för 

Vildanden var därför att inte byta ut och ersätta med nytt utan laga och renovera 

så långt det var möjligt och tekniskt och ekonomiskt försvarbart. Målet med den 

nu pågående renoveringen är att husen ska klara sig i 20 år till och sedan får man 

ånyo ta ställning till om det är dags för utbyte av vissa delar eller om det ska 

fortsätta lagas. 

Det fi nns vedertagna recept för betongrenovering som bland annat tidigare 

använts på vissa delar av Vildanden. Dessa är inte anpassade till betongens 

aktuella utseende eller till att följa med i dess åldrande utan är och förblir störande 

lagningar. 

För tegel är inklädnad det största förändringshotet då tekniken för renovering är 

outvecklad, få projekt är genomförda och kostnaderna osäkra. 

En central uppgift för arbetet med Vildanden har varit att utveckla teknik för 

såväl betong- som tegelrenovering som är anpassad till Vildanden och dess 

förutsättningar. Med det tidsperspektiv som fi nns i projekt är det också viktigt att 

renoveringar och lagningar åldras tillsammans med de befi ntliga materialen och 

smälter samman med dem till en bra helhet. 

Bild 6. Målet med betongrenoveringen är inte att lagningarna ska bli osynliga utan att 

de ska åldras samman med de befi ntliga materialen. Foto Mattias Hedberg 

17

18 

Rapportfokus på betong och tegel 

Renoveringen av Vildanden är inriktad på ett helhetsgrepp och en samlad 

uppfräschning och förnyelse av området. Avgränsningen är att inga inre åtgärder 

gällande planlösningar, stambyten eller liknande ingår. De hanteras i andra projekt 

inom AF Bostäder. 

Arbetet med analys av Vildanden och dess förutsättningar inleddes 2004 

och avslutades med en åtgärdsplan under 2005. Då togs också beslut om 

genomförande av upprustningen. Arbetet med betonghusen har sedan verkställts 

under 2006-2007. 

I den samlade uppfräschningen ingår förutom renovering av betongen även 

sanering av PCB i fogmassor, ommålning av trä- och plåtdetaljer, byte av 

balkongdörrar, förändring av trapphusen samt ombyggnad av utemiljön. För 

tegelhusen ingår förutom tegelrenoveringen att betong renoveras, trappor och 

entréer förändras, utemiljön byggs om med mera. 

Avgränsning till det tekniskt och utseendemässigt mest utmanande 

I denna rapport kommer vi i första hand att fokusera på det som varit de stora 

tekniska och genomförandemässiga utmaningarna för Vildanden – betong- och 

tegelrenoveringen. De avgöranden som gjorts om färgsättning vid målning av plåt 

och snickerier, val av dörrtyp vid byte av balkongdörrar, utformning av utemiljön, 

upplägg av saneringen av PCB i fogarna etc. är också intressanta men innehåller 

inte några moment av utvecklingsarbete utöver de projektspecifi ka avgörandena. 

Däremot för utseendemässigt varsam betongrenovering visade det sig inte 

fi nnas någon utvecklad teknik, material eller medvetenhet om problemen och för 

tegelreno-veringen fi nns forskningsmässigt och teoretiskt väl utvecklade tankar 

och idéer men de är inte tillämpade i särskilt stor utsträckning. Applicering av 

dessa tankar på ett enskilt objekt har varit en del av utvecklingsarbetet i projektet 

Bild 7 och 8. Foto Mattias Hedberg

som gett kunskaper och erfarenheter som är intressanta att förmedla vidare. 

De praktiska erfarenheterna av genomförandet har vi inte vunnit ännu utan de 

kommer senare. Men det är intressant nog att applicera på Vildanden det som sägs 

i litteraturen och inom forskningen om hur tegelrenovering bör bedrivas. 

Material och metoder 

Arbetet med dokumentationen och rapporten har gjorts av oss som även varit 

praktiskt engagerade som beställare respektive som konsult i arbetet. Det är alltid 

en fara att personer som är inblandade i ett projekt själva sätts att dokumentera 

och beskriva det intressanta i det. I detta fall har vi bedömt att det är så lite av 

rapportarbetet och utvecklingsarbetet som handlar om värdering av våra egna 

insatser att vi inte ser det som ett problem. Vi har försökt ha så stor distans som 

möjligt och göra så noggranna tekniska dokumentationer som möjligt för att i 

görligaste mån undvika personlig bias. 

Kunskapsinväxten i projektet har till stor del skett genom konstruktören 

och rapportförfattaren Tomas Gustavsson som har nära koppling till Tekniska 

högskolan i Lund och forskningen inom området och som medverkat i fl era 

utvecklingsprojekt rörande tegel och tegelrenovering (se t.ex. Gustavsson m.fl . 

2007). Som grund för utvecklingsarbetet och rapporten har vi dokumenterat 

arbetet under genomförandet genom foton, anteckningar och byggmötesprotokoll. 

Tomas Gustavsson har sedan också genomfört intervjuer med nyckelpersoner 

hos byggherren, entreprenörer och konsulter om deras syn på genomförandet och 

resultaten. Ekonomiska uppföljningar baseras på anbud, kontroll och uppföljning 

under byggtiden och på uppgifter från AF Bostäder om det ekonomiska utfallet. 

De har sammanställts av AF Bostäders projektledare Magnus Cederberg. 

Drivkrafter och effekter av en renovering 

En fastighetsförvaltare vill helst inte arbeta med renovering och upprustning. 

Det kostar pengar, stör de boende och går sällan att räkna hem genom ökade 

intäkter eller minskade utgifter. Stora underhålls- och reparationsarbeten av den 

typ som genomförts och ska genomföras på Vildanden måste drivas fram genom 

någon form av nödvändighet. Ett motiv kan vara att ett område riskerar att tappa 

i attraktivitet och riskera hyresförluster på grund av vakanser. Det kan också vara 

risker för det långsiktiga värdet av fastigheterna om det tekniska förfallet riskerar 

göra dem mindre funktionsdugliga och mindre värda. För Vildanden var det inte 

risk för vakanser eller risk för sjunkande fastighetsvärden som drev fram beslutet 

utan att området var mer changerat och nedgånget än andra av AF Bostäders 

bostadsområden. Det ansågs rimligt att lyfta detta från bottenplatsen som en 

allmän omsorg om hyresgästerna och deras miljö. 

Normalbeteendet är att undvika att göra något eller skjuta så länge som möjligt 

på att dra igång ett projekt. När det för en gångs skull genomförs en renovering 

så gäller det att ägna den stor omsorg och eftertanke då det dröjer länge till nästa 

gång. Det gäller också att ha budgetmöjligheter så att oförutsedda händelser 

och kostnader inte tvingar fram okloka beslut om ändringar av teknik, material, 

omfattning etc. för att klara kortsiktiga budgetmål i strid med de långsiktiga. 

För Vildanden gjorde vi vad vi trodde var en noggrann inventering av antalet 

skador av olika slag som grund för förfrågningsunderlaget och avtalet med 

19

20 

entreprenören. Men det visade sig att det slutliga utfallet ändå blev 60 % högre än 

anbudssumman. 

Påfrestande för hyresgästerna 

Betonglagningar och PCB-sanering är utomordentligt bullrande och störande för 

hyresgästerna men ger inte så stor påtaglig förbättring för dem. För att få bättre 

acceptans och få arbetet att upplevas mindre störande bör åtgärderna kombineras 

med andra som ger synligare resultat och förbättringar. 

För Vildanden gjordes en samlad renovering där även fönster, bröstningar 

och andra icke betongdelar av fasaden målades och snyggades till. Det gör att 

helhetsmiljön blivit väsentligt bättre och där betonglagningarna bara är en del. 

Målning och andra arbeten utgör en förhållandevis liten del av totalkostnaden 

men betyder mycket för upplevelsen av det samlade resultatet. 

Bild 9. PCB-sanering är ett mycket störande moment för hyresgästerna. Betongen kontamineras 

av PCB och måste bilas bort närmast fogen. Foto Bengt Persson

Betongfrågan 

Betongen på Vildanden har varit det mest påtagliga sammantagna problemet om 

vi räknar såväl de tekniska som utseende- och trivselmässiga aspekterna. Det 

är också för betongen som det visat sig fi nnas sämst utvecklade angreppssätt, 

metoder och material som klarar en god anpassning till de arkitektoniska värdena 

och som innebär en anpassning till betongens aktuella utseende och dess fortsatta 

åldrande. En huvuddel av rapporten kommer därför att ägnas denna fråga. Vi 

inleder med att redovisa de problem som fanns med betongen på Vildanden, 

presenterar sedan olika principer som fi nns för betongrenovering, vad vi valde för 

teknik och åtgärder på Vildanden och slutligen hur vi genomförde arbetet samt 

vilka erfarenheter vi gjort. 

Bild 10. Överblick över betonghusdelen av Vildanden. Här fi nns sammanlagt 313 lägenheter 

fördelade på 11 huskroppar. Betong- och fasadrenoveringen har omfattat samtliga 

hus och även en genomgripande ombyggnad av gårdsmiljön. Husen är konstruerade 

med bärande mellanväggar av betong. Illustration Henric Ericsson 

21

22 

De huvudsakliga 

betongproblemen 

Bild 11. Missfärgningar i trapphus. Foto Tomas 

Gustavsson 

Utgångsläget och de viktigaste problemen 

När vi gick igenom skadorna och utgångsläget på Vildanden var det följande som 

visade sig vara de huvudsakliga problemen med betongkonstruktionerna. 

Omfattande skador och sprickbildning p.g.a. rostande armering och/ 

eller frostsprängningar 

Många betongytor var kraftigt nedsmutsade 

En del betongväggar var missfärgade p.g.a. algpåväxt 

På många betongytor fanns missfärgningar, dels som resultat av 

utfällningar där vatten sköljts över ytorna och dels utfällningar som 

sannolikt kommit redan vid gjuttillfället 

Vid balkong- och loftgångsplattornas upplag på betongkonsoler i 

betonghusen fanns mellanlägg av plattstål med kraftiga rostangrepp. 

Rostutvidgningen av dessa hade medfört nivåskillnader på uppåt 50 mm 

vid anslutningar mot trapphusen. I andra lägen hade rostutvidgningarna 

resulterat i att bakfall uppstått på loftgångsplattorna så att vatten kunde 

rinna in mot husväggarna. 

Det kanske största problemet var att fasaderna upplevdes som sjaskiga och 

nergångna. Nedsmutsning och algpåväxt var påtagliga men tämligen lättlösta 

problem. Däremot var skadorna som armeringskorrosionen i kombination med 

frostsprängningar orsakat i betongkonstruktionerna betydligt mer komplexa och 

kostnadskrävande att åtgärda. 

Trapphusen, helt byggda av betong, upplevdes som mörka och otrygga av 

många. De prefabricerade betongelement som utgjorde trapphusens fasad 

mot nordost var i särskilt dåligt skick med avseende på armeringskorrosion. 

Tillsammans med problemen med indrivande snö och regn genom öppningar i 

trapphusens långsidor ledde det till att någon förändring behövde göras. 

Bild 12. Nedsmutsade fasadelement och barriärer 

mellan uteplatser/balkonger. Foto Tomas Gustavsson

Bild 13. Algpåväxt och nedsmutsning av trapphusvägg. 

Foto Tomas Gustavsson 

Bild 14. Rostsprängning i fasadelement vid gavel. 


Bild 15. Rostsprängning och missfärgning vid loftgång 

och upplag på konsolbalk. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 16. Rostande plattstål mellan utkragande 

konsolbalk och fasadelement. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 17. Rostsprängning vid vilplan i trapphus. Foto 


Bild 18. Rostsprängning i underkant vilplan i trapphus. 


23

24 

Bild 19. Rostsprängning i underkant av loftgångsplatta. 


Bild 20. Algpåväxt och nedsmutsning av betongbalk i 

fasad. Foto Tomas Gustavsson 

Tre strategier för 

betongrenovering 

Bild 21. Rostsprängning vid balkong. Foto Tomas 

Gustavsson 

Bild 22. Utkragande betongbalkar som klätts med plåt 

för att dölja rostsprängningar. Foto Tomas Gustavsson 

Strategier för reparation av betongkonstruktioner 

Under efterkrigsperioden har armerad betong kommit alltmer till användning 

inom byggandet. Underhållsbehov fi nns idag framförallt i byggkonstruktioner 

som exponeras för väder och vind, främst skador p.g.a. armeringskorrosion 

och därmed sammanhängande problem. En stor andel av de utomhus belägna 

armerade betongkonstruktioner som fi nns härrör från 1960-talet och första 

halvan av 1970-talet. Det är byggnader som idag (2010) är 35-50 år gamla. Här 

fi nns ett stort behov av underhållsinsatser och det fi nns olika strategier för hur 

underhållet kan genomföras. 

I arbetet med Vildanden har främst tre olika strategialternativ diskuterats: 

1. Att man, efter att ha försäkrat sig om att den konstruktiva bärförmågan 

är tillräcklig och stabiliteten säkrad, ändrar fasaden så att korrosionen 

upphör att verka. Detta kan t.ex. åstadkommas genom att man förser 

väggen med tilläggsisolering och nya fasadskikt som exempelvis plåt 

eller puts. 

2. Att man byter ut hela konstruktionsdelar mot nytillverkade. 

Exempelvis kan man istället för att reparera betongskador i 

fasadelementen byta ut dem. 

3. Att man lappar och lagar de delar som är skadade p.g.a. 

armeringskorrosion och frostsprängningar. Skadorna ses som en del av 

betongens naturliga åldrande och för de lagningar som görs ställs krav 

på godtagbart hantverk ur utseendesynpunkt. Lagningarna kombineras 

med åtgärder vilka bedöms som skäliga för att förlänga livslängden.

Bild 23. En 

tänkbar strategi för 

betongreparationer är att 

byta ut skadade husdelar. 

På Vildanden kunde till 

exempel betongelementen 

på gavlarna bytts ut 

istället för att lagas. 

Arkitekten Bengt Edman 

lade stor vinn vid att 

även en så till synes 

trivial byggnadsdel som 

gavelelementen skulle 

få en variation och 

ett intressant uttryck. 

Att byta ut dem skulle 

innebära en förfl ackning 

av husens arkitektur. 

Fotomontage Henric 

Ericsson 

Den förstnämnda strategin kan tyckas fördelaktig med tanke på framtida 

underhållsbehov och energiaspekter. Men den innebär att man förvanskar 

byggnaderna så att deras ursprungliga identitet försvinner till exempel genom 

långt indragna fönster, klumpiga avtäckande plåtbleck och fasadmaterial som 

ändrar byggnadernas karaktär. 

Åtgärder enligt strategi 1. motiveras ofta av energiskäl. Energifrågorna är 

förvisso viktiga, men de bör lösas utan att husen därmed också måste ändra 

utseende och karaktär. Lägre U-värden i fönster är en möjlighet. Förbättra 

lufttätheten är en annan åtgärd som kan vara effektiv och som inte behöver 

påverka byggnadernas utseende. Förbättrad isolering i takkonstruktioner är ofta 

också bra. Men det första man bör se över är installationssidan (värmesystem och 

ventilation) där förbättringar som ökar husens energiprestanda oftast är möjliga. 

För Vildanden var det aldrig aktuellt att välja en strategi som medför att 

karaktärsskapande delar av fasaderna förändras. Åtgärder i enlighet med strategi 

1. diskuterades därför aldrig i projektet. 

Den andra strategin kan också verka drastisk. Men i det långa loppet blir den 

nödvändig för de fl esta betongkonstruktioner i utomhusmiljöer. För merparten av 

landets betongkonstruktioner har ännu inte åldrandeförloppet kommit så långt. 

För Vildanden hade det till exempel varit fullt rimligt att byta ut fasadelementen 

i betonghusen och loftgångs- och balkongfronterna mot nytillverkade, men det 

bedömdes vara en onödigt kostsam strategi i nuläget. 

Strategin enligt 2. kom dock att tillämpas när ett fasadelement på en balkong 

föll ner. Olyckstillbudet, som lyckligtvis inte fi ck några allvarliga följder, beskrivs 

närmare nedan. Händelsen indikerar vikten av att vara försiktig och att ta de risker 

som fi nns vid fasadrenoveringar på stort allvar. 

Det tredje strategialternativet var det som kom att tillämpas för Vildanden. 

En viktig aspekt var att fasaderna i huvudsak inte bör förändras med tanke 

på de arkitektoniska värdena. Men förhållningssättet vid underhåll av 

betongkonstruktioner enligt detta alternativ är rimligt även för andra objekt 

25

26 

från motsvarande tid - också för byggnader och områden som inte anses ha 

samma arkitektoniska värden. Kostnadsmässigt är det också den mest attraktiva 

strategin i de fl esta fall. Att lappa och laga förlänger livstiden och är därmed även 

miljömässigt bättre då omloppstiden för material och resurser ökas. I många 

projekt framhålls energibesparing som ett oeftergivligt krav och där hänsyn till 

fasadens utseende och material får stå åt sidan för tilläggsisolering. Men även 

i dem är det angeläget att begrunda de olika alternativen och väga samman 

miljöeffekter och ekonomi så att det bästa utförandet väljs. 

En kärnfråga för lappa-och-laga-metodiken är att de lagningar som 

görs blir utseendemässigt och arkitektoniskt acceptabla. Utseende- och 

utformningsaspekterna kom därför att bli centrala i projekteringen. 

Bild 24. För Vildanden valdes strategin att lappa och laga med målet att renoveringen 

ska stå sig i åtminstone 20 år innan det är dags att på nytt ta ställning till om några 

andra större grepp ska tas eller om man ska fortsätta på samma sätt. Renoveringen har 

baserats på en noggrann analys av de centrala elementen i Bengt Edmans arkitektur 

som fått styra inriktningen av de olika åtgärderna. Fotomontaget illustrerar en del av 

betongkonstruktionernas roll i arkitekturen. Fotomontage Henric Ericsson.

Teorin bakom betongskador 

Skademekanismer vid korrosion av armering i betongkonstruktioner beskrivs 

bl.a. av Burström (2001). 

Från början, efter gjutning, har betong ett pH-värde som överstiger 12,5. Den 

höga alkaliteten innebär att armeringen befi nner sig i ett s.k. passivt tillstånd, 

vilket medför att denna är skyddad mot korrosion. Detta passiva tillstånd kan 

brytas av två mekanismer: 

Koldioxid i luften som omger konstruktionen tränger med låg hastighet 

in i betongen. Under detta förlopp, som kallas karbonatisering, sker 

kemiska reaktioner med föreningar som fi nns i betongen varvid pH-värdet 

sjunker till under 9. Sänkningen av pH-värdet sker i form av en relativt 

väldefi nierad front som sakta fl yttar sig från ytan och inåt. När fronten nått 

in till armeringen har betongen mist sin korrosionshämmande effekt och 

armeringen börjar rosta efter en viss initieringstid. Betongen i sig blir inte 

svagare på grund av karbonatiseringen, utan ökar istället i tryckhållfasthet. 

Klorider kan tränga in i konstruktionen från ytan, t.ex. genom att man saltat 

i samband med halkbekämpning. I detta fall avtar kloridjonkoncentrationen 

inåt. När koncentrationen uppnår ett visst värde, tröskelvärdet, kan 

korrosion sätta igång. Kloridinitierad korrosion kan också bero på att 

kloridhaltigt vatten använts vid tillverkning av betongen. Kloridinitierad 

korrosion ger mer punktformade korrosionsangrepp, som kan vara väl så 

farliga som korrosion efter karbonatisering, om de inträffar i ett läge där 

armeringen är hårt utnyttjad. 

Förloppen illustreras i fi gur 2. 

Figur 2. Olika stadier i korrosionsprocessen, 

a/ Korrosion orsakad av karbonatisering, 

b/ Korrosion orsakad av kloridinträngning. 

Från Burström (2001) 

27

28 

Armeringskorrosionen har främst två negativa följdverkningar. 

• Korrosionsprodukterna får en betydligt större volym än det okorroderade 

stålet, mellan 2-5 gånger större. Detta kan medföra att delar av det täckande 

betongskiktet sprängs bort och samverkan mellan armeringen och betongen 

riskerar att gå förlorad. 

• Armeringens verksamma area sjunker, vilket kan leda till att 

konstruktionsdelens konstruktiva bärförmåga kan bli otillräcklig. 

Om armeringen är väsentlig för bärförmågan i konstruktionen kan korrosionen 

leda till ogynnsamma deformationer, och i långtgående fall bristande konstruktiv 

bärförmåga, d.v.s. konstruktionen riskerar brista. 

F igur 3. Övre 

gränsvärde 

för uppmätta 

karbonatiseringsdjup, 

medelvärden, 

betong med 

portlandcement 

Från Burström 

(2001). 

Den volymökning som erhålls vid korrosion medför att dragspänningar uppstår 

i betongen. Eftersom betong har dålig förmåga att ta upp dragpåkänningar 

spricker den, förloppet kallas rostsprängning. Så småningom skjuvas betongdelar 

av, eller trycks ut. Sedan betongen väl sprucket torde också frostsprängningar 

bidra till att snabba på förloppet när vatten letar sig in i sprickorna och fryser. 

Karbonatiseringshastigheten påverkas bl.a. av betongens vct-tal (förhållande 

mellan mängd vatten och cement vid betongtillverkningen) och huruvida 

betongkonstruktionen varit utsatt för eller skyddad från regn. Högt vct-tal ger 

snabbt förlopp, lågt sänker inträngningshastigheten. Regnskyddat läge ger 

snabbare förlopp än regnutsatt, se fi gur 3 

Figur 4. Relativ 

ko rrosionshastighet 

som funktion av 

relativa fuktigheten 

hos armering 

inbäddad i betong. 

Från Gustavsson, 

Jönsson, Molnar 

(2007).

När väl korrosionsförloppet startat beror korrosionshastigheten bl.a. 

av relativa fuktigheten. Enligt Gustavsson, Jönsson, Molnar (2007) är 

korrosionshastigheten praktiskt taget noll vid RF lägre än 65 %. I intervallet 85- 

95 % ökar hastigheten drastiskt, med ett maximum vid 95 %, medan den sedan 

åter sjunker över 95 %. Principiellt samband visas i fi gur 4. Observera att under 

karbonatiseringsprocessen så skyddar regn och vatten betongen men när väl 

korrosionen startat är det tvärt om. 

Figur 5. Relativ 

korrosionshastighet 

som f unktion 

av temperaturen 

hos armering 

inbäddad i betong. 

Från Gustavsson, 

Jönsson, Molnar 

(2007). 

Temperaturen har också betydelse för korrosionshastigheten när väl processen 

kommit igång. Relativ hastighet som funktion av temperatur visas i fi gur 5. 

Allra viktigast för hur lång tid det tar innan armeringskorrosionen startar är dock 

normalt hur mycket betong som ligger utanför armeringen, d.v.s. storleken av det 

täckande betongskiktet. Under 1960-talet styrdes den formellt förutsatta storleken 

på täckskiktet normalt av föreskrifter i gällande betongnormer. Det praktiska 

utförandet visar dock att det förekommit betydande avvikelser. 

Hur lång tid som krävs innan karbonatiseringsfronten nått in till armeringen är 

alltså beroende av främst täckskiktets storlek, vct-talet samt om konstruktionen 

ligger i regnutsatt läge eller i regnskyddat. Genom att öka täckskiktet vid 

byggandet och minska vct-talet kan livslängden förlängas. Men karbonatiseringen 

stoppas inte helt även om radikalt höga täckskikt och låga vct-tal väljs. En 

fördubbling av täckskiktet medför i stort sett fördubblad livslängd. 

29

30 

Konventionell lagning av betongskador 

På marknaden fi nns det ett fl ertal lagningssystem för betong med skador 

på grund av armeringskorrosion på marknaden. Principiellt har de liknande 

uppbyggnad. 

1. Skadade betongdelar avlägsnas och lagningsytorna rengörs. 

Karbonatiserad betong bilas bort. 

2. Delar av armeringsjärn som friläggs rensas från rost. 

3. Exponerade delar av armeringen rostskyddas 

4. Efter förvattning läggs en cementrik slamning på för att ge god 

vidhäftning mot underlaget 

5. Skadan lagas i med lagningsbruk, vars gradering bestäms av hur 

djup lagning som ska göras. Lagningsbruket läggs på vått i vått med 

slamningen 

6. I förekommande fall ytbehandlas den färdiga ytan, eventuellt sedan hela 

konstruktionen förbehandlats med slamning för att man ska få en jämn 

sugning vid målningen 

Det kan skilja något i de metoder som tillverkarna anger. I stora drag är ändå 

material och metoder likvärdiga. De lagade delarna får ett bra skydd mot fortsatta 

rostangrepp under relativt lång tid, om arbetet utförs med omsorg. 

Men i närheten av de lagningar som görs kan nya rostsprängningar ske på 

förhållandevis kort sikt om temperatur- och fuktförhållandena är ogynnsamma. 

Det är dock knappast försvarbart att bila bort betong i större omfattning i lägen 

Bild 25. Betong suger åt sig vatten som kan bidra till ett sjaskigt utseende, särskilt om 

betongen dessutom är smutsig och algbevuxen. Hydrofobering tätar betongen och gör 

att den inte ändrar utseende när det regnar. Bilden är tagen innan hydrofoberingen 

utfördes. Foto AF Bostäder.

där det inte fi nns sprickbildning. Två åtgärder kan vidtas för att bromsa det 

fortsatta förloppet i olagade lägen: 

hydrofobering så att konstruktionen blir mindre exponerad för höga 

fukttillstånd 

målning med karbonatiseringshämmande färg eller slamning med 

cementrik slamma 

Hydrofobering innebär att man genom att impregnera betongytan gör den 

vattenavvisande så att betongen inte suger åt sig vatten kapillärt. Därigenom 

minskar exponeringen för de fuktförhållanden som medför korrosion, jämför 

fi gur 4. Som impregneringsmedel används olika silanbaserade produkter. 

Hydrofoberingen påverkar inte betongens utseende mer än att den inte mörknar 

när det regnar eftersom den då inte suger åt sig vatten. Detta bedömdes vara en 

fördel för Vildanden. 

Hydrofoberingen medför lägre vattenupptagning i betongen, vilket leder till 

lägre grad av exponering för korrosiva förhållanden. Samtidigt leder dock den 

minskade vattenupptagningen i betongen till att karbonatiseringshastigheten 

ökar, se fi gur 3. De mätningar som gjorts av karbonatiseringsdjup indikerar att 

karbonatiseringsförloppet redan gått så långt att det bedömdes som mindre viktigt 

att nu avstå från hydrofobering för att bromsa fortsatt karbonatisering. Intresset 

av att minska exponeringen för korrosiva fuktförhållanden prioriterades således 

framför effekten att karbonatiseringsförloppet går snabbare i torr betong än i 

fuktig för betongkonstruktioner som inte skulle ytbehandlas genom målning. 

För betongytor som ska målas bör väljas färg med lågt diffusionsmotstånd med 

avseende på vattenånga, så att uttorkning av vatten medges, men med hög täthet 

mot koldioxid, för att motverka fortsatt karbonatisering. Krav på färgen i dessa 

avseenden behandlas i publikationen CBI informerar 1/93. I denna anges att 

motståndet mot karbonatisering, R-värdet, bör överstiga 50 meter vattenpelare 

(mvp), medan motsvarande R-värde för genomgångsmotstånd avseende 

vattenånga bör understiga 2 mvp Dessa värden uppfylls normalt med råge med de 

betongslagningssystem som saluförs idag, under förutsättning att målning utförs 

med rekommenderade skikttjocklekar. 

Målning kan således användas som metod för att förlänga livslängden för 

armerade betongkonstruktioner, om rätt färg väljs. Målning med färg som har 

egenskaper enligt CBI:s specifi kation medför dels att fortsatt karbonatisering 

fördröjs, och dels att konstruktionen i mindre grad kommer att utsättas för 

korrosiva förhållanden eftersom fuktigheten i betongen kommer att minska. 

Ett av problemen på Vildanden var loftgångsplattorna där betongen var illa 

åtgången och ful. Som lösning valdes att behandla betongplattornas översida 

med cementslamma. Den motiverades främst av behovet av att förse dem med 

en slitstark yta efter lagning av mekaniskt orsakade skador. Vidare åtgärdades 

problem med missfärgningar. Den cementrika slamningen medför också att 

fortsatt karbonatisering motverkas. Detta har dock begränsad betydelse, eftersom 

plattorna i stort sett saknar armering i ovankant. Vid denna typ av ytbehandling 

blir kraven på uppbyggnad av lagningarna likvärdiga med om de skulle ha 

målats. En fördel med slamning är att betongkonstruktionerna i stort kommer att 

bibehålla sin betongkaraktär. 

31

32 

Betongens materialitet 

Tekniska egenskaper och defekter ger inte hela beslutsunderlaget när 

man reparerar fasader. Eventuella förändringar måste bedömas ur ett 

helhetsperspektiv. Människors upplevelse av den byggda miljön bör vara en 

viktig faktor för vilka renoveringsstrategier som tillämpas. I detta sammanhang 

är betongens materialverkan och materialitet särskilt viktiga när man överväger 

reparationsåtgärder för fastighetsbeståndet från miljonprogramstiden i 

allmänhet, och inte minst för Vildanden. 

Materialitet och det i stort sett synonyma materialverkan är välbekanta begrepp 

för arkitekter, men för övriga yrkesgrupper inom byggbranschen är innebörden 

inte lika självklar. Det är två begrepp som i högsta grad är användbara för 

diskussioner om Bengt Edmans arkitektur, liksom för många andra tidstypiska 

projekt från 1950- och 1960-talen. 

Ett materials materialitet är vår upplevelse och tolkning av dess karakteristika. 

Vår uppfattning av materialitet beror dels av hur vi upplever materialet fi ltrerat 

genom våra sinnen och dels hur vi tolkar det genom våra tidigare erfarenheter. 

Det går inte att ge en heltäckande beskrivning av olika materials materialitet - det 

ligger ju i sakens natur att det fi nns minst lika många beskrivningar av det som 

det fi nns individer. Men för den skull bör vi inte avstå från att försöka beskriva 

begreppen så generellt som möjligt. 

Formbarheten i samband med gjutningen är en av de viktigaste aspekterna 

av betongens materialitet. I vad som nästan kan kallas ett ögonblick, med 

tanke på betongens potentiella livslängd, stelnar betongen och mycket av 

dess egenskapsregister avgörs just då. Utbudet av möjliga egenskaper är stort, 

förmodligen större än för de fl esta andra byggnadsmaterial som vi använder oss 

av. 

Hertzell (1984/2002) anger att betongytors estetiska uttryck bestäms av fyra 

variabler: 

helhetsform 

ytmönster 

ytstruktur 

kulör 

Helhetsformen utgörs av förhållanden mellan ytor och volymer. 

Ytmönster kan skapas genom avtryck vid gjutning mot form, eller genom 

bearbetning av den färska betongytan med olika redskap. Visuellt uppfattade 

mönster på ytor kan bildas av försänkningar eller upphöjningar i ytan, ibland 

åstadkoms detta med avsiktlig profi lering. Fogar mellan element medför också 

möjligheter att använda mönsterverkan. 

Ytstrukturen i betong avgörs av egenskaperna hos ballastmaterialet, dess 

storleksfördelning och proportionerna mellan ingående fraktioner. Ytstrukturen 

kan också påverkas genom bearbetning av den färska betongen. Graden av 

jämnhet, det vill säga längs skalan jämn – ojämn yta, är en viktig parameter för 

upplevelsen. 

Kulör bör enligt Hertzell innefatta samtliga kulörer, gråskalan inräknad. 

Kulör bestäms bland annat av cementpastans respektive ballastens kulörer. 

Cementpastans kulör avgörs av vilken cement man använt, eller genom tillsats 

av pigment, medan ballastens varierar inom en täkt och mellan olika täkter.

Beträffande materialuttryck skiljer Hertzell mellan gjutyta, som kännetecknas 

av att cementpasta täcker hela ytan respektive ytor med frilagd ballast. I den 

senare typen redovisas stenens och sandkornens kulör och en del av deras form. 

Materialuttrycket avgörs i stor omfattning av vilka material och metoder 

som används vid gjutningen. Hertzell ställer upp en matris enligt tabell 1 

som beskriver hur de estetiska uttrycken beror på material- och metodval. 

Material 

och 

metoder 

Formsättning 

Gjutning 

och 

bearbetning 

Efterbearbetning 

Ytbehandling 

Estetiska aspekter 

Helhetsform Mönster Ytstruktur Kulör 

Formens 

geometri 

Betongmassans 

applicering 

Formtyp Retarder på formytorna 

Bearbetning av våt yta 

Behuggning, 

klyvning mm 

Tabe ll 1. Betongens olika egenskaper enligt Hertzell 1984/2002. 

Ballast 

Tillsatsmedel 

Bearbetning av hårdnad yta 

Syratvättning 

Blästring 

Behuggning 

Slipning 

Målning 

Lasering 

Cementsort 

Pigment 

vct 

Variationerna i utseende kan vara betydande, beroende på bl.a. naturliga 

variationer i råvarorna, arbetsutförandet, väderfaktorer vid gjutningen, 

kemiska reaktioner i samband med härdningen och klimatets påverkan under 

åldringsprocessen. Det sistnämnda märks tydligt på Vildanden, där t.ex. 

cementpasta eroderats i större omfattning i fasader mot sydväst än i de övriga 

fasaderna. När cementpastan eroderats bort kommer ballastens egenskaper 

Bilder 26-29. Betongen på Vildanden visar upp en mängd variationer som beror av olika 

typer av egenskaper som getts från ballast och cementpasta och av formsättningen. 

Åldrandet och ytans erosion yttrar sig olika för olika delar och förstärker de skillnader 

som funnits från början. Foto Mattias Hedberg. 

33

34 

Bild 30 och 31. På Vildanden har både vertikala och horisontella mönster använts vid 

brädformningen av de platsgjutna betongkonstruktionerna. Den vita fl äcken på vänstra 

bilden härstammar från en tidigare gjord konventionell lagning. Foto Mattias Hedberg 

efterhand att bli allt viktigare. Genom att erosionen verkar med olika intensitet 

i olika fasader och i olika delar av fasaderna, uppstår variationer som en 

väderberoende del i deras åldringsprocess. Ballasten i betongen på Vildanden ger 

idag en gul färgton med inslag av röda och svarta korn som framträder tydligast i 

de ytor som varit mest väderutsatta. 

Materialitet och byggnadsdelar på Vildanden 

Betongelementen i gavlar, utsidor av trapphus samt 

fasadelementen på balkongsidan och loftgångarna 

i betonghusen har gjutits mot ohyvlad brädform. 

Också betongjutningarna i tegelhusen har utförts 

med formmotgjutning exponerad utåt i fasaderna, 

i vissa lägen med vertikal och i andra med 

horisontellt orienterat brädmönster. I tegelhusen 

fi nns inga prefabricerade fasadelement, all synlig 

betong i fasaderna är platsgjuten. 

De bärande betongkonstruktionerna redovisas 

tydligt i stor omfattning på Vildanden. I 

betonghusen är t.ex. framskjutande konsoler 

som bär loftgångs- och balkongplattor samt 

betongkonstruktionerna i trapphusen framträdande 

som bärande konstruktionsdelar, (se bild 24 

och 33) medan fasadelementen, balkong- 

och loftgångsplattorna redovisas som burna 

byggnadsdelar (se bild 33). I tegelhusen visas 

betongstommen fram i balkar som ligger ute i 

fasadliv och i trapphuskonstruktionerna (se bild 

32). Vidare visas betongkonstruktionen fram i en 

Bild 32. Även i tegelhusen är betong en viktig del av 

arkitekturen och används medvetet för att visa fram hur 

konstruktionen är gjord. Vid korridorköken fi nns denna 

vinklade vinge som fl äker upp tegelfasaden. 

Foto Mattias Hedberg.

Bild 33. Bärande och 

buret används fl itigt som 

arkitektonisk idé inom 

Vildanden. I Bengt Edmans 

arkitektur är det ett ofta 

återkommande tema. 

Här på balkongsidan av 

betonghusen är det konsoler 

och skiljeväggar som bär. När 

det är balkonger som bärs är 

det med hela konsoler och när 

det är fasadskivor som bärs är 

konsoler och skivor utformade 

med en klack för att visa vad 

som är buret. Fotomontage 

Henric Ericsson 

utvändig, vinklad betongvägg, som bär en del av bjälklagen vid korridorköken, 

samt i balkonger och loftgångar. I tegelhusen redovisas tegelskalmurarna som 

burna, komplementära material (se bild 88, sidan 66). 

Den klara redovisningen av de bärande strukturerna är exempel på tektonisk 

arkitektur, d.v.s. att byggnadsstommen används som identitetsskapande delar i 

arkitekturen. 

De bärande betongkonstruktionerna på Vildanden har getts relativt 

kraftiga dimensioner. Gestaltningssynpunkter har varit dimensionerande 

för måtten snarare än konstruktiva aspekter. Konstruktionerna är med 

andra ord överdimensionerade så det fi nns breda marginaler för de statiska 

Bild 34. Ju mer cementpastan eroderar desto mer av ballasten kommer fram. I 

Vildandens betong har använts ballast med olika kulör och kornstorlek som gör att 

ytorna efterhand skiftar i färg, allt beroende av hur väderutsatta de är och hur kraftigt 

eroderade de blivit. Foto Mattias Hedberg 

35

36 

aspekterna. Betongens degenerering ger således inte några större statiska eller 

säkerhetsmässiga problem. 

Hanteringen av betong, tegel, stål och trä på Vildanden är typiska kännetecken 

för Bengt Edmans arkitektur. Materialen används obehandlade, med tydlig 

redovisning av deras inbördes möten och åtskillnad mellan bärande och burna 

konstruktionsdelar. Brädformning av betonggjutningarna har använts i en 

medveten strategi för användning av betongens materialverkan. När cementpastan 

idag eroderas bort i betongytorna framträder ballastens gradering och kulör, 

och det fi nns anledning att anta att dessa egenskaper studerats och förutsetts av 

Edman. 

Ett särskilt tydligt tektoniskt grepp på Vildanden är de tvärgående balkar som 

skjuter fram i tegelfasaderna på tegelhusen. De sistnämnda åskådliggjorde, så 

länge betongen exponerades, tydligt betongens roll som primärt bärande och 

teglets komplementära roll. När de kläddes in med plåt för att dölja betongskador 

p.g.a. rostande armering på 1980-talet osynliggjordes således en viktig kvalitet i 

fasadutformningen. 

Bild 35. De lägenhetskiljande väggarna i tegelhusen visas som en betongklack i 

fasaden. Betongen i klackarna var av särskilt dålig kvalitet och kläddes in med plåt 

under 80-talet för att dölja skadorna. I mitten syns en klack som restaurerats. Det är 

tveksamt om övriga klackar kommer att åtgärdas då arbetet är kostsamt och innebär 

mycket stora störningar för hyresgästerna. Foto Mattias Hedberg 

Varmt och kallt, hårt och mjukt 

Betongens stora tryckhållfasthet hänger samman med att det är ett hårt 

material vilket tekniskt sett beskrivs av elasticitetsmodulen. Spridningen av 

såväl tryckhållfasthet som elasticitetsmodul är dock stor för betong i olika 

hållfasthetsklasser, se tabell 2. 

Betongkvalitet K20 K25 K30 K35 K40 

E-modul (GPa) 27.0 28.5 30.0 31.0 32.0 

Tryckhållfasthet (MPa) 14.5 18.0 21.5 25.0 28.5 

Tabel l 2. E-modul och tryckhållfasthet enligt BBK 94. Betongkvaliteterna på Vildanden 

är normalt K30 i fasadelement samt balkong och loftgångsplattor respektive K25 i 

övriga betongkonstruktioner ovan mark.

För upplevelsen av ett material på skalan varmt – kallt är värmeledningsförmågan 

en viktig parameter. Ju mindre värmeledningsförmåga desto varmare 

upplevs det. Värmeledningsförmågan för några byggnadsmaterial visas i tabell 3. 

Material Betong Tegelmurverk Lättbetong Trä 

Värmeledningsförmåga 

(W/m o K) 

0.9 0.5 0.10 0.12 

Tabell 3. Värmeledningsförmåga för torrt material, enligt Kommentarer till svensk 

byggnorm, kommentarsamling 1981. 

Betong är således ett relativt hårt och ganska kallt material. Därför är inslagen 

av varmare och mjukare materialslag som komplementära material särskilt 

viktiga, t.ex. det röda teglet i tegelhusen samt träpanelen och träfönstren i 

betonghusen. Bytet av träpanel och träfönster i betonghusen till korrugerad plåt 

och aluminiumfönster påverkade arkitekturen negativt och förändrade kontrasten 

mellan materialen och tog bort det mjuka varma material som Bengt Edman valt 

att använda tillsammans med betongen. 

Bild 36. Träfönster och träpanel som satt ute i fasadlivet byttes till aluminiumfönster 

och kläddes in med plåt under 1980-talet. Det motverkar den arkitektoniska idén om 

mjuka varma material som komplement till den kalla hårda betongen. Fönster och panel 

som sitter indragna och under tak är kvar i ursprungsutförandet. Foto Bengt Persson 

Användningen av betong som byggnadsmaterial har under de senaste 

decennierna i stor omfattning styrts av byggbranschens intresse av att öka de 

industriella inslagen i byggandet. Edmans sätt att använda betong i Vildanden 

har inslag av detta tänkande också, t.ex. i de tunna fasadelementen, vilka gavs 

längd och höjd så att de kunde hanteras lätt och rationellt i samband med 

gjutning och montage. Men som helhet domineras betonganvändningen av 

platsgjutning. Även de prefabricerade fasadelementen innehöll ett stort inslag av 

hantverksarbete genom att de göts mot brädformar. 

Karakteristiskt för betongens åldrandeprocess är materialets komplexitet. För 

mindre komplexa material är åldrandeprocessen lättare begriplig och lättare 

att acceptera för lekmannen, som t.ex. nedbrytningen av trä genom erosion 

eller biologiska angrepp. Exempelvis armeringens funktion i en armerad 

betongkonstruktion är mer svårtolkad för den oinvigde och rostsprängning som 

Bild 37. Även tillverkning av de 

prefabricerade fasadelementen 

innehöll ett stort inslag av 

handarbete eftersom de göts mot 

brädformar. 

Foto Mattias Hedberg 

37

38 

blottlägger armeringsjärn uppfattas inte som en naturlig del av åldrandet. De 

hantverksinslag som fi nns närvarande i Edmans användning av exponerade 

betongkonstruktioner medför dock möjligheter att arbeta vidare med detta 

perspektiv. 

Hantverksmässig omsorg vid utförande av betonglagningar bedömdes under 

projekteringen kunna sätta fokus på de hantverksinsatser som var väsentliga 

inslag i betongarbetena när Vildanden ursprungligen byggdes. Ett gott hantverk 

med omsorg om utseendefrågorna bedömdes som en nyckelfråga för att 

åstadkomma ett bra resultat vid fasadupprustningen. 

Tekniska undersökningar och bedömningar 

Konstruktionsritningarna för Vildanden projekterades 1963 av Teknokonsult 

(senare Kjell Magnusson AB). Betongkvalitet föreskrevs i dessa till K250 

för platsgjutna betongkonstruktioner. Fasadelement på långsidor (loftgångar, 

balkonger, mellan balkonger) och på gavelsidor samt bjälklagsplattor 

i loftgångar och balkonger i familjedelen utfördes prefabricerade. 

Prefabkonstruktionerna projekterades av Skånska Cementgjuteriet (senare 

Skanska) 1964. Heltäckande uppgifter om betongkvalitet har inte gått att utreda 

på sistnämnda ritningar, för vissa fasadelement föreskrivs dock K300. Det är 

rimligt att anta att K300 har valts också för övriga prefabricerade element. 

För betongkvaliteterna K250 och K300, d.v.s. med senare klassifi ceringar i Mpa 

motsvarande K25 respektive K30, bör vct-talen ha legat i storleksordning 0.55 

eller mer. 

I samband med projektering av fasadrenoveringen kontrollerades 

utnyttjandegraden av armeringen i ovankantsarmeringen i de konsoler vid 

betonghusen som bär balkong- respektive loftgångsplattor. Den beräknades till ca 

40 %. Den låga utnyttjandegraden innebär att en betydande rostmån fi nns i denna 

armering. Även för övriga betongkonstruktioner i familjedelen bedömdes att de 

kapaciteter som fi nns i bärförmåga var betryggande även om vissa rostangrepp 

var vid handen. 

Under projekteringen gjordes mätningar av karbonatiseringsdjupet i framkant 

på ovansidan av 6 st konsolbalkar som bär loftgångsplattor i betonghusen. Värden 

erhölls enligt tabell 4 

Undersökningspunkt nr 1 2 3 4 5 6 

Karbonatiseringsdjup, mm 15-20 15-20 7-10 10-15 8-10 8-10 

Tabell 4. Mätn ing av karbonatiseringsdjup i bärande konsolbalkar med 

korrosionsskador 

Där sprickbildningar från rostande armering fanns visade det sig att dessa 

härrörde från armeringsjärn som haft täckskikt i storleksordning max 15 mm. 

Under projekteringen uppdrogs också åt Cement- och Betonginstitutet (CBI, 

tekn dr Mårten Janz) att stickprovsmässigt analysera innehåll av klorid i framkant 

konsolbalkar. Resultat erhölls enligt tabell 5.

Undersökningspunkt nr 10 11 12 13 14 

Totalklorid/cement vikt-% 0.07 0.07 0.10 0.49 0.04 

Tabell 5 . Analys av kloridhalter i framkant bärande konsolbalkar. 

CBI/Janz använder normalt tröskelvärdet 0.40 %, för att bedöma om vatten 

med klorid använts vid betongtillverkningen. Tröskelvärdet är dock inte entydigt, 

utan beror på ett fl ertal faktorer. Erfarenhetsmässigt anser man från CBI:s sida att 

kloridinitierad korrosion normalt inte inträffar vid värden som understiger 0.40. 

De aktuella värdena understiger detta med ganska bred marginal, utom ett prov 

som ligger ca 20 % över. 

Slutsatsen som drogs var att kloridhaltigt vatten sannolikt inte använts vid 

betongtillverkningen. Man skulle dock i samband med arbetena vara observanta 

på om det förekom punktvisa angrepp, som då kunde indikera kloridinitierad 

korrosion. 

Skadeorsaken bedömdes i den fortsatta projekteringen istället vara 

armeringskorrosion på grund av karbonatisering. Ur hållfasthetssynpunkt var 

konsolbalkarna de enda konstruktionsdelar som fanns anledning att hålla närmre 

kontroll på. I övriga fall bedömdes bärförmågan vara tillfyllest så länge skadorna 

var begränsade till enstaka järn och inte omfattande ett större antal i direkt 

angränsande lägen. Även för konsolbalkarna fanns betydande bärförmågereserv. 

Dolda infästningar av fasadelement har enligt konstruktionsritningarna gjorts 

med rostfritt stål, medan synliga infästningar till loftgångs- och balkongbarriärer 

utförts med varmförzinkat stål. 

Bild 38. Konsolerna som bär loftgångs- och balkongplattor är en viktig del av den 

bärande konstruktionen. För att fördröja åldrandet av betongen målades de, för att 

anpassas till sammanhanget, i en kulör som är snarlik betongens grå. 

Foto Mattias Hedberg 

39

40 

Principiella ställningstaganden om betonglagningsstrategi 

Vägledande i den fortsatta projekteringen blev att viktiga karaktärsskapande 

exponerade betongytor inte skulle förändras genom ytbehandlingar eller andra 

åtgärder. Detta gällde av naturliga skäl främst fasadelement, trapphusväggar 

och ovansidan av trappor, vilplan och bjälklagsplattor. Här fanns omfattande 

problem med rostsprängningar, varför det blev särskilt väsentligt att arbeta med 

hantverksmässigt bra utförande av reparationsarbetet. 

Ett ställningstagande blev också att undersidorna av loftgångs- och 

balkongplattor inte var lika karaktärsskapande för området som väggar och 

fasadelement. Samma sak bedömdes gälla undersidorna av trapplopp och vilplan 

i trapphusen. För dessa konstruktioner befanns det vara acceptabelt med målning 

efter rengöring och lagning av skador. Trapphusen och delar av loftgångarna 

kunde också upplevas som mörka och otrygga. 

I projekteringen bestämdes vidare att de konsolbalkar som bär loftgångs- och 

balkongplattor i familjedelen kunde målas efter att betongen lagats. Dessa 

tillhör den primärt bärande stommen. Det fanns rikligt med sprickbildning 

i konsolerna, men förloppet konstaterades under projekteringen inte ha gått 

så långt att deras statiska funktion var i fara. Det bedömdes dock som extra 

viktigt att stoppa fortsatt karbonatisering av konsolerna, med hänsyn till att de 

utgör en del av byggnadernas primära bärande system. Men även om de tillhör 

byggnadsstommen bedömdes att de inte hade så karaktärsskapande betydelse att 

målning av dem skulle vara oacceptabel. Därför bestämdes att de skulle målas 

med färg som motverkade fortsatt karbonatisering, men genomsläpplig för 

vattenånga så att uttorkning av vatten kan ske. För de bärande konsolerna valdes 

en grå nyans som ligger relativt nära omålad betong. 

För ovansidorna av balkong- och bjälklagsplattor samt trapplopp och vilplan i 

trapphus bedömdes att slamning med cementrik slamma efter erforderlig lagning 

var en acceptabel reparationsmetod, som inte skulle inverka menligt på områdets 

karaktär. 

För betonglagningar i lägen där konstruktionerna ska målas eller slammas i 

efterhand ställdes inte lika hårda krav på hantverksutförandet. Därför fanns det 

ekonomiska fördelar med att välja målning respektive slamning på vissa ställen. 

Vidare medförde ytbehandlingarna att missfärgningar kunde åtgärdas. 

Befi ntliga lagningssystem anpassade och utvecklade 

En väsentlig slutsats under projekteringen var att lagningarna måste utföras med 

hantverksmässig omsorg om slutresultatet skulle bli godtagbart. För att uppnå 

det fastslogs att man måste arbeta med följande aspekter: 

Val av lagningsbruk 

Val av arbetsverktyg och efterarbetning av ytorna 

Att tydliggöra för entreprenör och hantverkare vilka resultat som skulle 

eftersträvas 

De lagningssystem som fi nns är inriktade på de tekniska aspekterna och har 

inte anpassats till gestaltnings- och utseendeaspekter. Detta syns tydligt i 

de betonglagningar som utförts med standardsystemen, till exempel de som 

tidigare genomförts på Vildanden, se bild 3, sidan 13, och bild 39.

Bild 39. Äldre betonglagningar på Vildanden 

utförda för cirka 8 år sedan. Val av lagningsbruk har 

gjorts utan hänsyn till den ursprungliga betongens 

egenskaper. Lagningarna åldras isär från den 

ursprungliga ytan. Foto Mattias Hedberg 

Krav på lagningar 

där betongytan inte 

ytbeh andlas 

De rent tekniska kraven 

på betonglagningar 

befanns vara tillräckligt 

beskrivna i de olika 

materialleverantörernas 

metod- och 

materialbeskrivningar. Men 

för att få utseendemässigt 

acceptabla lagningar 

behövde de kompletteras 

med föreskrifter om 

lämpligt lagningsbruk, 

arbetsverktyg och 

efterarbetning av ytorna. 

Viktigt för lagningsbruket 

är att det har likartad 

kulör som omgivande 

olagade ytor och en 

likartad gradering, d.v.s. 

kornstorleksfördelning. 

Betongytor i fasader 

utsätts i ojämn omfattning 

för väderpåverkan och 

cementpastan försvinner 

därför i varierande grad 

i olika delar. Sedan den 

lagade ytan byggts upp är det därför viktigt att med lämpliga verktyg avlägsna 

en del av cementpastan så att den bättre överensstämmer med omgivningen. 

I detta moment är hantverkarens skicklighet och blick för vad situationen 

kräver avgörande. Graden av efterarbetning och val av verktyg är väsentligt. 

Efterarbetningen behövs också för att arbeta ihop lagningsbruket med olagade 

betongkanter runt lagningen. 

Ett gestaltningsmässigt bra resultat skapas således av: 

Att ytan byggs upp till den form som fanns innan lagningen 

Att lagningen får likartad kulör som de anslutande olagade ytorna 

Att strukturen i ytan överensstämmer med de omgivande 

ytorna 

Att missfärgningar runt lagningen undviks 

Bild 40. Kulören på lagningen kan mycket väl få 

avvika en del från underlaget om formen 

och ytstrukturen överensstämmer 

hyggligt. Foto Mattias 

Hedberg 

41

42 

Det är knappast praktiskt möjligt att uppnå att dessa kriterier uppfylls till 

hundra procent i alla fasaddelar och det är inte heller nödvändigt, kanske inte 

ens önskvärt. Det viktiga bedömdes istället vara att man uppvisar omsorg i val av 

material, verktyg och hantverksutförande. Kulören kan mycket väl få avvika en 

del, om formen och ytstrukturen överensstämmer hyggligt. Det är inte en rimlig 

målsättning att lagningarna inte ska synas alls, bl.a. med hänsyn till de stora 

variationer som fi nns i fasaderna. Och om man med lagningarna kan visa fram 

en hantverksmässig omsorg i utförandet bedömde vi att dessa kanske rent av kan 

vara berikande. 

Förloppet med erodering fortsätter. Även om kulören på lagningen 

överensstämmer med omgivande betong vid lagningstillfället kan eroderingen 

av såväl lagning som omgivande betong förändra utseendet med tiden. 

Här är ballastens egenskaper mycket viktiga. Om man har en ballast som 

överensstämmer med originalbetongens kan man räkna med att skillnaderna 

minskar med tiden - lagning och omgivning ”åldras ihop och inte isär”, som 

hantverkaren Christer Paulsson från entreprenören Morneon uttryckte det. Att 

tillsätta pigment i cementpastan för att ge rätt kulör på det lagade stället ger 

sannolikt sämre möjligheter för ett bra åldrande. Men det är sannolikt inte möjligt 

i alla projekt att hitta ballast som överensstämmer med den gamla betongens. I de 

fallen kan pigmentering vara ett alternativ. 

Val av lagningsbruk och hantverksmetodik 

Under projekteringen samarbetade vi med Maxit AB för att hitta lämpligt 

lagningsbruk med tanke på gestaltningsaspekter och hantverksutförande och för 

att visa hur acceptabla lagningar kan se ut. Företaget tillverkar lagningsbruk och 

har utvecklat ett av marknadens system för betonglagningar. 

Innan kontakt togs med Maxit bestämdes att samarbetet med 

materialleverantören skulle ske under förutsättning av att de betalades för 

sin arbetsinsats under projekteringsskedet. Då undvek vi att binda oss för en 

leverantör innan upphandling av entreprenör var gjord. De materialval och val 

Bild 41 och 42. Som en del av förarbetena inför lagningarna utfördes prover med olika typer av bruk från olika 

leverantörer på baksidan av en mur på Vildanden. På den vänstra bilden syns prover från Maxit, som blev 

leverantör av lagningsmaterialet, och på den högra från en annan tillverkare. Samtliga prover är hämtade från 

de två tillverkarnas standardsortiment. I samarbete med Maxit gjordes sedan ytterligare prov för att få fram den 

slutliga produkten och appliceringstekniken. Foto Bengt Persson

av efterarbetningsmetod av ytorna som skulle utprovas beskrevs som referenser i 

förfrågningsunderlaget men det skulle vara öppet för den blivande entreprenören 

att samarbeta med andra. Resultatet skulle dock vara i enlighet med referenserna. 

Lagningsprover gjordes först på fi bercementskivor i Maxits laboratorium. De 

jämfördes med befi ntliga åldrade betongytor på Vildanden. Därefter gjordes 

provlagningar på stödmurar utanför husen. Provlagningarna utfördes av Maxits 

personal. Olika lagningsbruk, pigmenterade respektive opigmenterade, och ett 

fl ertal olika efterarbetningsmetoder provades, se bild 41 och 42. 

Beställare, arkitekt, konstruktör och materialleverantör utvärderade sedan 

proverna tillsammans. Alla blev överens om att välja lagningsbruk med ballast 

som hade liknande kulör och gradering som befi ntliga betonggjutningar och 

undvika pigmentering av cementpastan. 

Lagning av betongytor som ska målas eller slammas 

För lagade betongytor som ska målas kan lagningsarbetet förenklas. Det viktiga 

är att bygga upp en form som överensstämmer med ursprunglig, medan innehållet 

av cementpasta i ytan och ballastens sammansättning inte är kritiska faktorer. 

Val av åtgärder för betongrenoveringen 

En grundläggande hållning i projektet har varit att lagningarna i de arkitektoniskt 

och utseendemässigt viktigaste lägena ska ses som en del i de exponerade 

betongkonstruktionernas naturliga åldrande. Lagningarna ska göras med särskild 

omsorg genom att utveckla hantverket och inte döljas genom att målas över. 

I mindre viktiga lägen valdes att efter lagning måla betongytorna för att 

därigenom få längre förväntad livslängd och längre tid innan nya lagningar 

behövs. Målning medför lägre vattenupptagning i konstruktionen, och genom 

att färg med lågt diffusionsmotstånd för vattenånga används förväntas RF-värdet 

i betongen i mindre omfattning vara över kritisk nivå. Genom val av färg som 

samtidigt har hög täthet mot koldioxidinträngning förutsätts också det fortsatta 

karbonatiseringsförloppet bli fördröjt. 

För ovansidor av loftgångs- och balkongplattor samt ovankanterna av vilplan 

och trapplopp i trapphusen bestämdes att man, efter lagning av skadorna, skulle 

ytbehandla med cementrik slamning. Denna behandling bedömdes medföra 

att konstruktionernas betongkaraktär i stort sett bibehölls, samtidigt som 

missfärgningar eliminerades och fortsatt karbonatisering motverkades. 

För utvändiga betongkonstruktioner som inte skulle målas eller slammas 

valdes behandling med hydrofobering efter att betongen tvättats. Det förlänger 

livslängden genom att exponeringen för höga RF-värden minskar. Samtidigt blir 

utseendet trevligare eftersom betongen inte blir blöt när det regnar utan bibehåller 

en ljusare och jämnare färg. Det förväntas också bli mindre algpåväxt eftersom 

betongytan inte blir lika fuktig. 

När arbetet är klart förväntas betonghusen inte behöva några mer omfattande 

underhållsinsatser under den närmaste 20-årsperioden. 

43

7 

44 

11 

14 

3 

15 

Bild 43-45. Fotomontage 

Henric Ericsson 

6 

13 

10 

8 

5 

1 

4 

2 

16 

9 

12

Åtgärder för olika byggnadsdelar 

Metodiken kan i stort beskrivas som lappa, laga och förlänga livslängden. 

De exponerade betongkonstruktionerna, med sin materialitet och tektoniska 

betydelse, är omistliga delar av de arkitektoniska värdena och ska därför få 

behålla sin åldrade betongkaraktär utan att förvanskas. 

De betongkonstruktioner som lagades utan ytbehandling är: 

1 

Fasadelement vid loftgångar 

2 

Väggar i trapphusen 

3 Fasadelement i gavelväggarna 

4 

Fasadelement på långsidorna och vid balkongerna 

5 Betongkonstruktioner som lagades och därefter målades är: 

Underkant loftgångsplattor 

6 

Konsoler för loftgångs- och balkongplattor 

7 Underkant trapplopp och vilplan i trapphusen 

Väggar som avgränsar balkonger 

8 

9 

Underkant balkongplattor 

Betongkonstruktioner som slammades efter lagning är: 

Ovankant loftgångselement 

11 Ovankant trapplopp och vilplan i trapphusen 

Ovankant balkongplattor 

Följande konstruktioner hydrofoberades efter lagning: 

Loftgångselement 

Fasadelement på gavlar 

Trapphusens utvändiga väggytor 

Fasadelement på långsidor och balkonger 

10 

12 

13 

14 

15 

16 

Tvättning av all betong 

All betong högtryckstvättades för att få bort smuts, algpåväxt och 

missfärgningar som orsakats av kalkutfällningar när regnvatten sköljt över 

betongytorna. Tvättning är viktigt för att fräscha upp området men har 

begränsad livslängd. Hydrofoberingen förväntas bidra till att varaktigheten blir 

bättre. 

Förfrågningsunderlag 

De krav som gällde för fasadrenoveringen sammanfattades i en 

byggnadsbeskrivning med tillhörande fotodokumentation och med, 

för tillämpliga delar, generella hänvisningar till HUSAMA 98. I 

förfrågningsunderlaget ingick också arkitektritningar och administrativa 

föreskrifter. 

I byggnadsbeskrivningen specifi cerades tvättning av betongytor, rensning 

av betong- och armeringsskador, lagning av betongskador samt målning, 

impregnering och slamning av betongytor. 

Upphandlingen gjordes med ett fast pris. Priset baserades på ett visst antal 

ingående betonglagningar. Mängden lagningar baserades i sin tur på inventering 

av synliga skador i två av de 16 huskropparna och sedan räknades antalen upp 

proportionellt för de övriga husen. Vid inventeringen sorterades skadorna i sju 

klasser med hänsyn till storleken enligt tabell 6. 

45

46 

Typ: Storlek: 

A max 200x200 mm 

B max 500x200 

C max 500x500 

D max 1000x200 

E max 1600x200 

F max 3600x200 

G Skadeområde större än 1 m 2 

Tabell 6. Typer av lagningar enligt förfrågningsunderlaget. 

Vid upphandlingen sattes à-priser för de sju olika skadeklasserna att användas 

för både avgående och tillkommande lagningar. Slutligt antal betongskador 

räknades i samband med lagningsarbetet i samarbete mellan entreprenören och 

beställaren. 

I byggnadsbeskrivningen användes de provlagningar som Maxit utfört som 

referens. Lagningsbruk specifi cerades, liksom arbetsmetodiken och de verktyg 

som använts. Det var inget krav att entreprenören skulle använda samma 

material, hjälpmedel eller me todik. Avsikten med att låta provlagningarna ingå 

i förfrågningsunderlaget var istället att visa vilket resultat som skulle uppnås. 

Referenserna användes också under det löpande arbetet för att bedöma om 

lagningsarbetena var godtagbara. 

Bild 46 och 47. Det är i princip omöjligt att skapa en korrekt uppfattning om hur många och vilka typer av 

skador som fi nns innan hela arbetet är genomfört. Varje försök att klassifi cera och reglera lagning av skador av 

olika typ med olika belopp innebär en chanstagning för säväl beställare som entreprenör. Samtidigt är det viktigt 

att även ytterst små skador åtgärdas. Små skador är början till de stora och negligeras de förkortas tiden innan 

en ny renovering behöver genomföras. Foto Bengt Persson

Genomförande av betongrenoveringen 

Upphandling av fasadrenoveringen för betonghusen genomfördes under 

sommaren 2006. Entreprenör blev Morneon Fasad AB, Malmö. Entreprenaden 

genomfördes som generalentreprenad. Även om projektet upphandlades som 

utförandeentreprenad var entreprenören till stor del delaktig i utformningen av 

arbetsmetodik och val av material. 

I förfrågningsunderlaget var de olika skadetyperna reglerbara mängder som 

kostnadsreglerades enligt de á-priser som upphandlats. Reglering skedde husvis 

efterhand i samarbete mellan beställaren och entreprenören. 

Entreprenaden påbörjades i augusti 2006. Inledande moment var högtryckstvättning 

av fasader, utvändiga murar och trapphus. Därefter inleddes betonglagningarna. 

Det första huset användes som pilotprojekt och sedan som mall för 

de lagningar som inte skulle målas eller slammas. I anslutning till det första huset 

bestämdes vilket lagningsbruk och vilken arbetsmetodik som skulle användas. 

I september 2006 var första huset färdigt. Morneon valde att fortsätta med det 

lagningsbruk från Maxit och den arbetsmetodik som använts vid provlagningarna. 

När det första huset var klart konstaterades att lagningarna i fasad mot 

nordost, loftgångssidan, generellt var av hög klass. Resultaten var särskilt bra i 

loftgångselementen. Vissa lagningar var så lika den befi ntliga betongen att de 

var svåra att upptäcka. Här anslöt lagningsbruket väl till den befi ntliga betongen. 

Däremot på balkongsidan mot sydväst hade betongen under årens lopp blivit mer 

utsatt för nederbörd och andra väderpåkänningar, varvid cementpastan eroderat 

mera. Lagningarna i denna fasad kom därför att avteckna sig lite tydligare. Det 

bedömdes att skillnaden mellan lagning och originalytor skulle minska med tiden. 

Ballasten i lagningsbruket har valts för att den har liknande egenskaper som 

originalbetongens. Efterhand som cementpastan eroderar kommer ballasten fram 

och lagningarna blir då alltmer lika den gamla betongen. 

Mörka ränder runt djupa lagningar 

På det första huset visade det sig att det vid vissa djupare lagningar i 

trapphusväggarna (uppskattningsvis >30 mm djupa) blivit ränder med mörkare 

färg än den övriga betongen runt lagningarna, se bild 64. De var inget stort 

bekymmer, men alla var överens om att försöka minska problemet. Efter samråd 

med bruksleverantören formulerades tre alternativa åtgärder: 

Lägga på lagningsbruket i två eller fl era skikt, så att ytlagningen endast 

består av 10-20 mm bruk 

Tvättning av randen i efterhand med murtvätt 

Att man satte en plastfi lm över lagningsstället 

Tvättning med murtvätt gav ingen större effekt och heller inte montage av 

plastfi lm över lagningen. Men när man lade på lagningsbruket i fl era skikt 

märktes en viss minskning av de mörka ränderna. Därför bestämdes att vid 

lagningar med djup > 50 mm ska göras grovlagningar först och sedan läggas på 

ett ytlager med tjocklek 10-20 mm. 

Under inledningen av entreprenaden diskuterades tillvägagångssättet vid 

lagningarna noggrant mellan projektledning, konstruktör och entreprenör, 

såväl vid byggmöten som i underhandskontakter. Inte minst viktiga var 

Bild 48. Högtryckstvättning av 

betongmur. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 49. Skadad betong bilas bort, 

armeringen rensas från rost. 


Bild 50. Fasadelement efter rensning. 


Bild 51. Konsol rensad från skadad 

betong. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 52. 

Vidhäftningsslamma 

läggs på med 

pensel. Foto Tomas 

Gustavsson 

Bild 53. 

Lagningsbruk 

blandas. Foto Tomas 

Gustavsson 

47

Bild 54. Ytan byggs upp med 

lagningsbruk till form motsvarande 

ursprunglig. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 55. Efterbearbetning av lagad 

yta. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 56. Lagning vid trapphus. 


Bild 57. Lagning av ovankanten av 

fasadelement. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 58. Lagning av fasadelement vid 

loftgång. Foto Tomas Gustavsson 

48 

direktkontakterna mellan konstruktören och hantverkarna. Hela projektet 

genomsyrades från första början av ett stort engagemang från de deltagande 

parterna, vilket också förutsattes vid upphandlingen. 

I förfrågningsunderlaget sades att det var acceptabelt att det syntes att lagningar 

utförts, men att lagningarna skulle utföras med hantverksmässig omsorg. 

Lagningarna i det första huset uppfyllde kraven på ett bra sätt. De avvikelser som 

fanns i kulör på sydvästfasaderna var acceptabla. För att undvika dem hade det 

varit nödvändigt att använda olika lagningsbruk i olika fasader och det ansågs 

inte vara realistiskt. De mörka ränder som fanns runt de djupare lagningarna 

strävade man i fortsättningen efter att minska, men de bedömdes inte så allvarliga 

att det var motiverat att göra radikala förändringar av lagningsmetodik eller 

materialval. 

Vädret gav sämre lagningar 

Sensommaren och den tidiga hösten 2006 präglades av gynnsamma 

väderleksförhållanden. Den följande perioden, från oktober 2006 och de närmast 

följande månaderna, kännetecknades däremot av långvarigt regnande som 

gav problem med lagningarnas utseende. Regnandet var ihärdigt med många 

lågintensiva regn med lång varaktighet. Vädret och fuktighetsförhållandena 

visade sig medföra ljusa kalkutfällningar från lagningsbruket i regnutsatta lägen. 

Även lagningar som några dagar efter utförandet sett mycket bra ut kunde efter 

veckors ihärdigt regnande förändras och istället se helt misslyckade ut. 

I januari bestämdes att man skulle avvakta bättre väder innan betongskador 

som inte skulle målas återlagades. Samtidigt beslöts vänta med hydrofoberingen. 

Arbetet med rensning av betong och armering fortsatte som tidigare, liksom 

grundning med vidhäftningsbruk. I lägen där man skulle måla eller ytbehandla 

med cementrik slamma fortsatte också arbetet utan inskränkning. 

För de lagningar som påverkats av kalkutfällningar bestämdes att två metoder 

skulle provas för att minska problemen: 

Syratvättning 

Mekanisk bearbetning med rostfri stålborste 

Borstning med stålborste visade sig inte ge märkbar effekt. För syratvättning 

testades ett fl ertal alternativ, bl.a. fruktsyra och olika typer av produkter som 

saluförs för murtvätt. Bäst resultat åstadkoms vid tvättning med Snölands produkt 

”Cementlösare”. Efter behandling med denna i olika antal omgångar beroende på 

grad av missfärgning, blev resultatet acceptabelt. 

Under april återupptogs arbetet med att lägga på lagningsbruk och med 

hydrofobering. Väderförhållandena hade förbättrats. Temperaturen var högre 

och då härdar bruket snabbare. Risken och känsligheten för kalkutfällningar 

minskar. Det regnade heller inte lika ihärdigt. I mitten av juni var arbetena 

med betonglagningarna klara. Underkant på loftgångs- och balkongplattor, 

sidorna av vertikala betongskärmar mellan balkonger och uteplatser, konsoler 

som bär balkong- och loftgångsplattor samt underkant trapplopp och vilplan 

målades efterhand sedan betonglagningarna färdigställts. Dessa arbeten pågick 

kontinuerligt under entreprenadtiden, liksom slamning av ovankant loftgångs- och 

balkongplattor samt trapplopp och vilplan i trapphusen.

Rostande mellanlägg 

En komplicerad del av entreprenadarbetena var att ta bort rostande mellanlägg 

mellan de bärande, utkragande konsolerna och de konstruktioner som är upplagda 

på dessa. Mellanläggen hade ursprungligen lagts dit för att ta upp nivåskillnader 

som uppkommit vid gjutningen, nivåskillnader som berodde på att man inte 

haft tillräcklig precision vid arbetena. De konstruktioner som är upplagda på 

konsolerna är dels balkong- och loftgångsplattor och dels fasadelement, som 

utgör barriärer och räcken vid balkonger och loftgångar. 

De rostande mellanläggen ersattes med cementbruk som packades mellan 

konsolerna och respektive konstruktionsdels underkant. Samtidigt såg man till att 

återge bjälklagsplattorna svag lutning utåt så att bakfallet försvann. 

Bild 59. Målning av undersidan av loftgångsplattorna 

och av konsolerna.. Foto Tomas Gustavsson 

Betongelement föll ner 

I samband med att man 

arbetade vid en balkong 

skedde ett olyckstillbud 

som kunde blivit allvarligt. 

Fasadelementen är 

förankrade med rostfria 

plattstål som är infällda i 

spår på kanten i skarvarna 

mellan elementen. Normalt 

är skarvarna några 

centimeter. Ett element hade 

rubbats så att plattstålet på ena sidan gled ur sitt läge och tappade taget. 

Elementet , som satt på andra våningen, föll ca 3 m. Det hade precis pågått 

arbeten under balkongen men när raset skedde befann sig personalen på någon 

meters avstånd så ingen blev skadad, se bild 60. 

Tillbudet ledde till att fasadelementen vid balkongerna säkrades med bockade 

plattstål, som fästes in i byggnadsstommen och fasadelementens insida på ömse 

sida av elementen. Incidenten visade på hur viktigt det är att vara observant på 

bristande förankring av fasadelement och skalmurar. 

Bild 60. En av balkongfronterna släppte från sin infästning och föll ner under 

pågående arbete. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 61. Lagning av bjälklagskant i 

trapphus. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 62. Ihärdigt regnande innan 

bruket härdat medförde kraftiga kalkutfällningar 


Bild 63. Samma lagning efter 

murtvättning. Foto Tomas Gustavsson 

Bild 64. Vissa djupa lagningar fi ck 

mörka ränder runt om. Foto Tomas 

Gustavsson 

Bild 65. Loftgångsplattorna 

behandlades med en cemetrik slamma. 


49

50 

Resultat, funderingar och slutsatser 

Resultatet av betongrenoveringen är på det hela taget tillfredsställande och 

fl ertalet lagningar ser bra ut. Hantverkarna har varit noga med att bygga upp 

formerna till originalutförandet. Lagningarna har en ytstruktur som stämmer bra 

överens med den gamla olagade betongen. 

Det mest skiftande resultatet är med kulörerna. De fl esta lagningarna är bra men 

det fi nns ett antal lagningar som syns mer än vad som var tänkt. Jämfört med våra 

referenser från andra lagningsprojekt där man inte uppmärksammat dessa frågor 

särskilt så är vårt resultat fortfarande betydligt bättre. Men här krävs ytterligare 

utvecklingsarbete för att framför allt klargöra brukets reaktioner på olika 

väderförhållanden, olika tjocka påförda lager och andra faktorer som uppenbart 

påverkar kulören och utseendet i stor grad. Med tanke på hur mycket forskning 

och utveckling som bedrivs om betong och hur stor denna marknad är, är det 

anmärkningsvärt att dessa frågor uppmärksammats så lite och att det fi nns så lite 

kunskap hos materialtillverkare och entreprenörer. 

Vilken exakt kulör betong får när den används i olika väder- och 

fuktighetssituationer är på det hela taget en för lite uppmärksammad fråga och 

Bild 66. Det sammantagna resultatet av lagningarna är tillfredsställande och fl ertalet 

lagningar ser bra ut. Det grundläggande kravet i upphandlingen var att det var 

acceptabelt om lagningarna syns, men de ska vara utförda med hantverksmässig 

omsorg. Även murarna i utemiljön renoverades. Foto Mattias Hedberg

Bild 67, 68 och 69. Rapporten fokuserar på betonglagningarna, men en väsentlig del i 

den samlade upprustningen är ommålning och ändrad färgsättning av fasaderna. Den 

infällda bilden visar utångsläget innan renoveringen. Den övre bilden visar en del av 

de olika provmålningar som genomfördes. Den nedre bilden visar det slutliga valet som 

blev en kraftfull men enkel färgsättning med rött, svart och “ljust betonggrå” på de 

betongdelar som målades. Foto Bengt Persson 

inte bara vad gäller lagningsbruk. För den som bryr sig om hur någonting ser 

ut är kulören en synnerligen viktig egenskap. Det kan jämföras med om en 

färgleverantör inte kunde säga vilken kulör en färg får, om den får utfällningar, 

om det blir märken runt om etc. förrän i efterhand när man målat med den och 

den torkat. 

Den samlade bedömningen från alla inblandade är att lagningarna som helhet 

utförts med hantverksmässig omsorg och skicklighet och att de inte påverkar 

fasaderna på ett negativt sätt. Med några få undantag sticker de inte ut i så stor 

omfattning att de kommit att bli problematiska. Eftersom principen varit att 

51

52 

lappa och laga så är det inte rimligt att ha högre ambitioner för lagningarna än 

att de ska vara neutrala och märkas så lite som möjligt. Något positivt bidrag till 

helhetsmiljön kan de rimligen inte förväntas ge. Om lagningarna kommer att 

åldras tillsammans med eller skilda från den ursprungliga betongen får framtiden 

ge svar på. 

Den tekniska kvaliteten vad gäller lagningarnas och de andra åtgärdernas 

betydelse för husens och betongens fortsatta hållbarhet och livslängd bedömer vi 

som tillräcklig för att klara sig i de 20 år som var förutsättningarna för projektet. 

Då får sannolikt återigen ett större projekt genomföras där man får fundera över 

vilken strategi som är den rimliga den gången – om det ska fortsätta lappas och 

lagas eller om mer drastiska åtgärder är aktuella. 

Trivsel- och utseendemässigt har projektet blivit mycket lyckat. Bengt Edmans 

arkitektur och sätt att arbeta med material, volymer och helhetsmiljö är inte direkt 

insmickrande. Respekten för de arkitektoniska grundidéerna och särdragen kan 

riskera hamna i konfl ikt med de boendes önskemål om en ombonad och trivsam 

miljö. Vår bedömning är att vi balanserat väl mellan dessa hänsyn och att området 

fått en genomgripande uppfräschning som gör det stiligare och rent av trivsamt 

utan att vi våldfört oss på Bengt Edmans arkitektur och de kulturhistoriska 

hänsynen. En del av det som gjordes vid tidigare underhållsarbeten och som drog 

ner helhetsintrycket och trivsamheten har rättats till. Ytterligare ett viktigt bidrag 

till den förändrade och i grunden förbättrade helhetsmiljön är ombyggnaden 

av gårdarna och förändringen av höjdsättningen och entréförhållande för 

bottenvåningarna. Det är dock ett annat projekt som vi inte går in på i denna 

rapport. 

Bild 70. Lagning i ovankant av ett barriärelement vid en loftgång. Efter lagningen högtryckstvättades och 

hydrofoberades betongen. Foto Tomas Gustavsson

Hydrofobering av betongkonstruktioner 

Hydrofoberingen gör att betongen inte suger till sig vatten. Därmed fördröjs 

korrosionen, som framgår av fi gur 3, sidan 28. 

Den stora direkt synliga fördelen är att betongytorna förblir ljusa och inte 

mörknar när de suger åt sig vatten, t.ex. när det regnar, från smältvatten eller vid 

kondens nattetid. Denna effekt syns idag tydligt på betonghusen på Vildanden. 

Det har stor betydelse inte minst under den mörka delen av året. 

Gör sedan hydrofoberingen att algväxten minskar så har den stora 

utseendemässiga fördelar. 

Några negativa effekter har vi inte märkt så här långt. Hur det kommer att bli på 

långt sikt vet vi inget om. Tillverkare och entreprenörer säger naturligtvis att det 

inte fi nns några risker eller blir några negativa följder. Men skeptikern vet att så 

det ofta om nya eller ännu inte fullt beprövade material och tekniker. 

Målning av tidigare omålade betongytor 

Undersidor av betongkonstruktioner utomhus blir alltid fula och nedsmutsade. 

Det blir utfällningar och missfärgningar när vatten tränger igenom betongen 

vilket ger ett mörkt, sjabbigt och nedgånget intryck. Vi har valt att måla 

undersidor på balkongplattor, loftgångsplattor, trapplan och vilplan i en ljus 

kulör. Det är ytor som många ofta har nära sig när man rör sig till och från sin 

bostad och som därmed har stor betydelse för intrycket. Effekten har blivit 

mycket positiv och de tidigare problematiska och mörka ytorna är nu ett tillskott 

till miljön. Ett frågetecken är hållbarheten. Det är förmodligen inte rimligt att 

anta att målningen ska klara sig de 20 år som är projektets tänkta livscykel utan 

Bild 71. På konsoler och undersidor av loftgångar och balkonger har betongen lagats och sedan målats. 


53

54 

får sannolikt göras om minst en gång under tiden för att förbli fräsch. Det är 

samtidigt ett mindre jobb och som inte kräver andra åtgärder av betonglagningar 

eller andra moment som nu varit en del av arbetet. 

Vi har även valt att måla betongskärmarna mellan balkongerna och mellan 

uteplatserna. Vi valde att måla dem för att ge ett ljusare intryck. Allt trä är 

svartmålat för att ge en distinkt kontrast till betongen och den kulörförändringen 

riskerade bidra till att balkongerna och uteplatserna skulle upplevas mörka och 

ofräscha om vi lämnade betongen obehandlad. 

En tredje byggnadsdel som vi valt att måla är de betongkonsoler som bär 

loftgångsplattor och balkongplattor. Här var skälet huvudsakligen tekniskt då 

dessa är de enda byggnadsdelar där fortsatt korrosion av armeringen på sikt 

kan ge statiska problem. Samtidigt är detta byggnadsdelar som är svåra och 

kostsamma att byta ut, om det skulle bli nödvändigt i framtiden. Målningen 

innebär att fortsatt karbonatisering fördröjs och att konstruktionerna i mindre grad 

exponeras för korrosiva förhållanden. 

Slamning av betongplattor 

Ovansidan av alla betongytor som man går på har slammats med en cementrik 

slamma. Det omfattar golvytor på loftgångar, balkonger och i trapphus. 

Gångytorna slits och, liksom undersidorna, smutsas ner och kräver ett 

återkommande underhåll för att hållas snygga. Vissa delar hade tidigare belagts 

med epoxi-beläggning men den togs bort till förmån för slamningen. 

Slamningen medför att fortsatt karbonatisering fördröjs och kan därmed bidra 

till att den tekniska livslängden förlängs. 

Bild 72. Slamning medför att karbonatiseringen fördröjs och kan bidra till att den 

tekniska livslängden på betongen förlängs. Samtidigt döljs missfärgningar och ytan ser 

hel och fräsch ut. Foto Tomas Gustavsson 

Tvättning av betongytor 

Alla betongytor högtryckstvättades för att få bort smuts, missfärgning och 

alger. Tvättningen gjorde alla exponerade betongytor betydligt ljusare. När man 

tvättar med vatten under högt tryck spolas en del av cementpastan bort och ytan 

eroderas. Eroderingen är ett naturligt förlopp för betongen och en del av dess 

åldrande, men som påskyndas genom tvättningen.

När cementpastan försvinner kommer ballastens kulör och textur fram tydligare, 

vilket bidrar till att fasaderna blir ljusare. Erodering av cementpasta i betongytan 

har upplevelsesmässigt positiva effekter. 

Tvättningen är kanske den åtgärd som betytt mest för den upplevda helheten 

och för att få bort det smutsiga och nedgångna intrycket. Samtidigt är det den 

mest kortlivade åtgärden och som kommer att behöva upprepas om några 

år. Vår förhoppning är att hydrofoberingen ska förlänga effekten och göra 

att vi kan ha fl er års intervall innan tvättningen görs om. Det är oklart hur 

kommande tvättningar och bortspolning av cementpastan kommer att påverka 

hydrofoberingen. 

Bild 73 och 74. Exempel på gavelvägg och trapphus efter tvättning, lagning och 

hydrofobering. Reslutatet efter avslutat arbete är mycket bra. Hur ytorna, främst hydrofoberingen, 

kommer att stå sig över tiden när den utsätts för högtryckstvätt och cementpastan 

fortsätter erodera är oklart. Förhoppningsvis kommer skicket att vara tillräckligt 

gott under de 20 år som är tidshorisonten för renoveringen. Foto Tomas Gustavsson 

Upphandling och kostnadsreglering 

Vi har tidigare berört problemet med att på förhand veta hur stor omfattning ett 

projekt som betonglagningen på Vildanden har och därmed vilka kostnader som 

det innebär. 

Omfattningen av betonglagningarna baserades på hur många synliga skador 

som observerades vid inventering av två av de sexton byggnadsdelarna. Dessa 

antogs vara typiska för området i sin helhet, och antalet förutsatta skador 

beräknades genom extrapolering. 

55

56 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Ursprunglig 

bedömning 

inventering entreprenörens 

bedömning 

utfall 

Figur 6. Den första bedömningen av antalet skador gjordes av en konsult som 

mest utgick från stora skador. Nästa bedömning gjordes noggrannt av Tomas 

Gustavsson bland annat med hjälp av kikare. Den tredje bedömningen gjordes av 

entreprenören efter att två hus renoverats. Det slutliga utfallet är det som framgår 

av kostnadsreglering och ÄTA-listor. Skalan är relativ och visar att den första 

bedömningen bara visade på 15 % av skadorna, vid den noggranna inventeringen 

identifi erades knappt hälften och utfallet för de sista 11 husen blev nästan 20 % högre 

än för de två första. 

Det visade sig under projektets gång att antalet betongskador blev betydligt 

större än de olika bedömningar som gjordes. De olika bedömningarna och det 

slutliga utfallet framgår av fi gur 6 . Möjligheterna att i förväg bedöma antalet 

skador och deras omfattning är begränsade. Bedömningarna missbedömdes både 

vad gäller antalet och storleken. Storleken kan vara svår att se innan man börjar 

bila bort den skadade betongen. Me n mer anmärkningsvärt är att det varit så 

svårt att bedöma antalet. Det är förknippat med kostnader att göra noggrannare 

undersökningar i förväg men det är naturligtvis möjligt att arbeta med lift och 

med provbilningar om man absolut vill veta bättre hur omfattningen är. Men 

entreprenörens bedömning efter att två hus lagats visade sig också vara under det 

verkliga utfallet. Det antyder att man måste undersöka alla hus om man ska få en 

rättvisande bild då det, i varje fall på Vildanden, är stora skillnader i skadebilden 

mellan olika hus och som uppenbarligen inte kunnat förutses varken av konsulter 

eller entreprenörer som varit djupt involverade i projektet och i försöken att 

bedöma skadeomfattningen. 

De skador som fi nns de fi nns och de måste åtgärdas för att inte det ska bli ett 

halvdant arbete. Frågan är hur mycket det får kosta att på förhand ta reda på den 

mer precisa omfattningen och slutkostnaden. Uppenbarligen är det vanskligt 

att på ett säkert sätt fastställa omfattningen av skador i 40 år gamla armerade 

betongkonstruktioner. 

Det enklaste sättet att hantera problemet är att i upphandlingen fastlägga tydliga 

à-priser och rättvisande skadetyper som ger en kostnadsreglering som både

eställare och entreprenör kan känna sig trygga med. Det leder naturligtvis till 

budgeteringsproblem för fastighetsägaren som får svårt att bedöma omfattningen. 

Det innebär i praktiken en upphandling till löpande räkning där det gäller att 

man har utvecklat ett bra och betryggande system för kontroll, mängdning och 

kostnadsreglering. 

Idag styrs ofta upphandling av betonglagningar med utgångspunkt från SPEF:s 

(Sveriges Murnings- och putsentreprenörförening) mätregler. Dessa är dock inte 

framtagna för denna typ av arbeten, och det behövs mer nyanserad klassindelning. 

I projektet valdes att dela in skadorna i klasser enligt tabell 7. 

Använt på Vildanden SPEF:s mätregler 

A max 200x200 mm 0,5 m2 B max 500x200 mm 0,5 m2 C max 500x500 mm 0,5 m2 D max 1000x200 mm 0,5 m2 E max 1600x200 mm 0,5 m2 F max 3600x200 mm 1,0 m2 G skadeområde >1 m2 1,0 m2 Tabell 7. Jämförelse mellan Murnings- och putsentreprenörernas (SPEF:s) nu gällande 

mätregler, utgåva 2 1999-12-15, och de lagningstyper som användes på Vildanden. När 

SPEF:s regler tillämpas så kan fl era skador ingå inom samma yta. Om det till exempel 

fi nns två små skador inom 0,5 m2 yta så räknas de in i samma pris. 

Ett problem är att klassindelning för lagningarna bör anpassas till de 

typer som förekommer i respektive projekt. Det blir därmed svårt att göra 

en bra indelning i lagningstyper innan man gjort ett antal lagningar så att 

man vet vilka som kommer att förekomma och vilka som ska särskiljas ur 

kostnadssynpunkt. De lagningstyper som särskiljdes för Vildanden formulerades 

när förfrågningsunderlaget upprättades och stämdes således inte av mot de typer 

av lagningar som verkligen förekom eller vilka typer som borde skiljas åt för att 

åtgärdandet av dem skiljde arbets- och kostnadsmässigt. Men klassindelningen 

verkar inte ha varit uppenbart opraktisk utan rimligt lätt att använda för 

kostnadsregleringen. 

Förutom att det är viktigt att fastlägga à-priser är det väsentligt att få ett grepp 

om hur fördelningen av skadorna för respektive skadeklass är, om anbuden från 

olika entreprenörer ska gå att jämföra. Det går naturligtvis att göra en teoretisk 

lista med stipulerade antal som används för anbudsvärderingen. Men för en 

löpandeupphandling styrs fördelningen av priser och antal mellan de olika 

skadetyperna mycket av utfallet och det kan kännas tryggare att ha en hyfsad bild 

av hur den kommer att bli. 

Att stipulera antal och storlekar och ha enhetliga priser inom olika 

storleksklasser medför kostnadsrisker – både för entreprenör och beställare – 

eftersom varje lagning är unik i sin form och storlek. De verkliga kostnaderna för 

respektive lagning kan svårligen klargöras i förväg. 

Ett alternativ är att låta en eller fl era anbudsgivare utföra pilotprojekt där 

arbetsmetodiken utarbetas i samråd med beställaren och arbetenas kvalitativa 

57

58 

mål kan tydliggöras. Då kan också entreprenörens fackkunskaper komma till 

bättre nytta, utan att beställarens krav behöver åsidosättas. Samtidigt reduceras 

osäkerheter kring erforderlig arbetsinsats och materialåtgång. 

En ytterligare möjlighet är att göra en renodlad löpanderäknings-upphandling 

där entreprenören får betalt för nedlagd tid och förbrukat material. Då kringgås 

alla bekymmer med att inventera och kvantifi era i förväg. Det ställer dock 

stora krav på beställarens byggledning och samarbetet med entreprenören så att 

incitament skapas för att hålla produktiviteten på rätt nivå. 

Lagningsbruk och lagningsmetodik 

I projektet valdes att under projekteringsskedet inleda ett samarbete med 

materialleverantören Maxit när vi skulle specifi cera lagningsbruk och metodik 

för lagning av betongytor som inte skulle ytbehandlas. Maxit anlitades som 

konsult för att bistå i arbetet med att utveckla teknik och material. Från Maxits 

sida var man ovan vid att arbeta på detta sätt, men samarbetet fungerade utmärkt 

och var viktigt för slutresultatet. Samarbete med materialleverantörer är en 

rimlig och användbar strategi i denna typ av projekt där det krävs utveckling 

av såväl material som appliceringsteknik för att få ett bra resultat och där 

materialet och appliceringstekniken påverkar varandra vad gäller möjligheterna 

att få ett slutresultat med ett visst utseende. Frågan är dock i vilken omfattning 

man kan påräkna att materialföretagen i längden är beredda att arbeta på 

konsultbasis, som det här är frågan om. Kanske fi nns det här utrymme för 

en ny typ av företag som arbetar i nischen mellan materialleverantörer och 

entreprenörer samt de konsulter som upprättar de tekniska beskrivningarna för 

upphandlingen. 

Bild 75. Det har upprepats många gånger i denna rapport att avvikelser i färg på 

lagningsbruket är mindre känsliga och lättare att acceptera än avvikelser i textur och 

mönster. Här har muraren gjort en fi n anpassning till det befi ntliga mönstret. Lagningen 

kommer med tiden att erodera och när ballasten i lagningsbruket kommer fram så blir 

den förhoppningsvis alltmer integrerad med ursprungsbetongen. Men den förblir alltid 

en lagning. Foto Mattias Hedberg

Bild 76. Förhoppningsvis är denna typ av biologisk mångfald något som inte 

kommer att dyka upp på Vildanden inom överskådlig tid. Målet med hydrofoberingen 

är att stänga ute fukten ut betongen. För såväl alger som mossor blir därmed 

livsbetingelserna försämrade. Foto Mattias Hedberg 

Ett hjälpmedel som idag saknas är att de olika materialleverantörerna tar fram 

prov på sina respektive produkter, liknande de som fi nns för tegelmurverk. I 

en sådan redovisning skulle också inverkan av pigmentering i bruket kunna 

exemplifi eras. Ett problem är att det fi nns många kombinationsmöjligheter i 

förhållande till cementpasta, ballast, pigmentering, appliceringsteknik m.m. En 

provkarta kan bara redovisa en liten del. Denna typ av hjälpmedel skulle ändå 

kunna vara av värde för projektörerna som en presentation av de möjligheter som 

erbjuds. Provkartor behöver sedan kombineras med provlagningar för att få den 

slutliga projektanpassningen. 

På Vildanden fi ck vi stora problem med kalkutfällningar när det regnade på 

den lagade betongen. I byggnadsbeskrivningen föreskrevs att lagningsarbete 

inte skulle utföras vid risk för låga temperaturer, p.g.a. frysningsrisken. Men vi 

hade inte förutsett att urlakning av kalk innan lagningsbruket härdat i tillräcklig 

omfattning skulle ge så stora utseendemässiga problem. En lärdom är att man 

vid planering av lagningsarbetena måste ta hänsyn till att ihållande regn, i 

kombination med låga temperaturer, betyder risk för kalkutfällningar. 

Ett annat problem, som särskilt betonades av entreprenören, var att 

lagningsbrukets kulör varierade mellan olika satser av bruk. Leverantören hade 

ingen självklar förklaring men en förmodan är att naturliga variationer i ballasten 

fått genomslag i kulören. En möjlighet hade naturligtvis varit att pigmentera 

cementpastan, men det ger en övergående effekt som försvinner efterhand som 

pastan eroderar. I de fl esta lagningar ville vi dessutom tvätta fram ballasten redan 

från början för att få ett likartat utseende som den omgivande befi ntliga betongen. 

Det är uppenbart att det behövs mer kunskaper kring utfällningar, urlakning och 

missfärgningar i betongkonstruktioner som exponeras för väder och vind. I vissa 

delar är slutsatserna och åtgärderna triviala; t.ex. kan intäckning med regnskydd 

vara viktigt för att undvika ljusa kalkutfällningar runt lagningarna. 

59

60 

I andra delar är frågorna komplexa och det skulle behövas mer dokumenterad 

kunskap för att vägleda projektörer och hantverkare. Ett exempel är att Maxit 

menade att bearbetningen av lagningsytorna ger ökad kalkutfällning. Samtidigt 

är det ett grundläggande krav vid utförandet att arbeta ihop lagningarna med 

omgivande betong och arbeta bort cementpasta i ytan för att få fram en ytstruktur 

som ligger i närheten av den olagade betongen. 

Hur snabbt lagningsbruket härdar är viktigt i sammanhanget enligt tillverkaren. 

Härdning till någon millimeters djup är tillräckligt för att hindra kalkutfällning. 

Den erforderliga tiden är beroende av temperaturen och hållfasthetstillväxten i 

bruket, som styrs bl.a. av betongkvaliteten. Snabbt härdande lagningsbruk kan 

därför vara väsentligt i detta sammanhang. 

Det är också viktigt att klarlägga för projektörer och hantverkare hur 

olika faktorer, som exempelvis betongens fuktinnehåll, temperatur, 

ytstruktur, hållfasthet, hållfasthetstillväxt, betongkvalitet, pigmentering, 

ytbehandling, syratvättning etc, påverkar resultatet. I skärningsfältet mellan 

materialkunskaper, hantverkskunnande och gestaltningsaspekter fi nns ett stort 

behov av kunskapsutveckling. Det är självklart att det ska fi nnas material 

och appliceringsmetoder som sammantaget ger det utseende och de tekniska 

resultat som man vill ha. Det ska inte styras av oförmåga eller okunskap hos 

materialtillverkare eller hantverkare. 

Ljusa kalkutfällningar är tydligt synliga och kan var ett stort problem i 

exponerade betongytor. Vid lagningarna förekom också mörkare missfärgningar 

i lägen med djupare lagningar. Maxits bedömning var att dessa berodde på 

det gula pigment som fi nns i det första påslaget med vidhäftningsslamma. 

Slamningsbruket pigmenterades för att det skulle synas tydligt att slamningen 

utförts. 

De mörkare färgränder som emellanåt uppträdde runt djupare lagningar är inte 

lika problematiska som ljusa utfällningar. Om Maxits bedömning är riktig skulle 

det problemet ha en enkel lösning genom att ändra eller avstå från pigmenteringen 

och på annat sätt lösa att man kan se att vidhäftningsslamman lagts på i den 

omfattning som behövs. 

Förutom utveckling av lagningsbruket och kunskaper om hur det beter sig 

under olika förhållanden är det väsentligt att bygga upp det hantverksanknutna 

yrkeskunnandet om betonglagning. Framgång eller misslyckande med 

betonglagningar handlar till stor del om hantverkskunnande. Utbildning och 

kompetensutveckling är en viktig fråga för branschen för att möta det stora behov 

av lagningar som kommer när rekordårens bostadsområden och andra byggnader 

nu ska lappas och lagas i allt större omfattning.

Tegelfrågan 

För fl ertalet boende, lundabor och andra som känner till Vildanden är de 

femvånings tegelhusen de mest karateristiska och framträdande. Den som tänker 

tillbaka på Vildanden efter att någon gång ha varit där ser nog i första hand 

tegelhusen för sin inre syn. De har en mycket stark tegelkaraktär och fasaderna 

är gjorda som hela tegelytor där fönstren framstår som hål i tegelmurarna och de 

rums/lägenhetsskiljande väggarna tittar fram med en klack för att påminna om 

den bakomliggande betongkonstruktionen. 

Husen har en bärande stomme av betong och fasadytan är halvstens, d.v.s. 

120 mm djupa, skalmurar i tegel, se bild 81 och 88. Tegelhusen ser bastanta och 

stabila ut, men de liksom andra hus med skalmurar har en del grundläggande 

problem och risker. 

Korridorrum 

Pentryrum 

Bild 77. Överblick över tegelhusdelen av Vildanden. Per plan fi nns 7 studentettor/pentryrum i den ena fl ygeln 

och 15 korridorrum med gemensamt kök i den andra. Husen har 4 eller 5 plan bostäder. Även för tegelhusen 

fi nns omfattande behov av betongrenovering där förutsättningarna är i stort sett desamma som för betonghusen. 

Vi går inte närmare in på denna fråga här utan fokuserar istället på behovet av och förutsättningarna för 

renovering av tegelfasaderna. Illustration Henric Ericsson 

61

62 

De viktigaste 

tegelproblemen 

Bild 78. Rostande armering i den första horisontella fogen under fönster på långsida. 


I de horisontella fogarna ligger armering som är utförd av vanligt armeringsstål, 

utan annat rostskydd än det som från början ges av det okarbonatiserade 

murbruket. 

Konditions- och skadebesiktning av tegelfasaderna på Vildanden visar: 

Omfattande sprickbildning p.g.a. rostande armering på långsidorna. 

Armering har lagts i de horisontella fogarna, i första och/eller andra fog 

över fönsterbanden samt i första fog under dessa, och har dragits längs 

hela fasaderna 

På vissa av gavelsidorna har armering lagts i ca var 6:e fog. I en del 

lägen är rostangreppen från dessa så stora att fogbruket tryckts ut och 

järnen blottlagts 

Rostsprängningarna är omfattande och har blivit betydligt allvarligare 

under den senaste 5-årsperioden 

Skadorna p.g.a. rostande armering är tydligast i fasaderna mot sydväst 

och nordväst. Men även i sydostläge fi nns omfattande sprickbildning. I 

fasaderna mot nordost är skalmurarna indragna bakom träribbverk och 

loftgångar, och i dessa delar syns inte skador i större omfattning. 

Bild 79. I andra fogen över fönsteröppningen fi nns begynnande sprickbildning. 

Foto Tomas Gustavsson

Bild 80. Rostsprängning från armering i skalmur på en gavelsida. Här fi nns inga fönsteröppningar. Foto Tomas 

Gustavsson 

Bild 81 och 82. Tegelskalmuren avslutas nedåt med ett upplag på en betongbalk. Det ger en tydlig redovisning av 

bärande och burna byggnadsdelar. Fotomontage Henric Ericsson och foto Tomas Gustavsson 

Bild 83. De utkragande betongbalkarna 

markerar den lägenhetskiljande väggen 

och bär samtidigt tegelskalmuren. När 

betongbalkarna kläddes in med plåt vid 

en tidigare fasadreparation försvann 

tydligheten i det tektoniska greppet. 


63

Bild 84. Arkitekturen för Vildandens 

tegelhus präglas av en kombination 

av tegel, betong, glas och trä. 

Foto Mattias Hedberg. 

64 

Ett annat problem med tegelskalmurar är att de är förankrade i den 

bakomliggande betongkonstruktionen med kramlor som gjutits in i betongen. 

Enligt konstruktionsritningarna för Vildanden användes förzinkade kramlor som 

riskerar rosta och förlora sin förankringsförmåga med tiden. För Vildanden har 

ännu inte visats några tecken på att kramlingen håller på att ge sig. Vid ett tidigare 

tillfälle uppfattades att en av gavelmurarna höll på att ge vika och det förmodades 

då att kramlorna inte höll längre. Den muren revs hösten 2000 men det visade sig 

att kramlorna var intakta. Murens buktande utseende var sannolikt en följd av det 

ursprungliga murningsarbetet eller att armeringsjärnen rostat så att muren lyfts 

och börjat bukta. 

Bakgrund till skalmursreparationer 

Normalbeteendet vid projektering och byggande av tegelskalmurar under 

efterkrigsperioden fram till runt 1975, var att de föreskrevs och byggdes med 

armering i de horisontella fogarna och att de gjordes med icke rostskyddat järn. 

Statiskt behövs ofta inte armering vid murning av hela väggar eller murpelare 

mellan öppningar. Armeringen kan således tas bort utan att bärigheten försämras. 

Däremot behövs ofta armering i lägen över fönster- och dörröppningar. 

På liknande sätt som betong har färskt murbruk en korrosionshämmande effekt, 

som successivt försvinner när bruket karbonatiseras. Det sker normalt snabbare i 

murbruk än i betong. 

Eftersom armeringsjärn i skalmurar blir utsatta för hög relativ fuktighet under 

stor del av året rostar armeringen efterhand. Det har visat sig att man med åren 

Bild 85. Entréerna till pentryrummen i den ena fl ygeln sker via loftgångar som döljs 

bakom svartlaserade träpallissader där konsolerna som bär loftgångsplattorna tittar 

fram. Foto Mattias Hedberg

Bild 86. Säkerhets- och arbetsmiljöproblemen kan vara stora när arbeten med att ta 

bort rostande armering genomförs. Särskilt i nedre delarna av murdelarna mellan 

fönster i höga hus kan det uppstå risker. Foto Mattias Hedberg. 

armerade mer och mer. Det gör att skalmurar som byggts under 1960-talet, som 

t.ex. Vildanden, ofta är i sämre skick än murar från 1950-talet. Vildanden är inget 

enstaka fall utan dessa problem är mycket utbredda i hus med tegelmurar byggda 

under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet. 

I samband med att järnet rostar utvidgas dess volym kraftigt, armeringen 

”rostspränger”. Först syns en hårfi n horisontell spricka mellan teglet och 

fogbruket. Vatten letar sig in i sprickan, vilket kan skynda på förloppet. I vissa 

lägen, när inte vertikaltrycket är så stort, trycks fogbruket utanför järnet ut och det 

yttre järnet blottläggs. När förloppet gått långt kan rostsprängningen trycka sönder 

tegelstenar. Den kan också göra att enskilda tegelstenar lossnar och faller ner. 

Om det fi nns ett stort antal armerade fogar i en vägg kan muren förlängas 

vertikalt. Då kan det bli risk för skador om murverket förlängs så mycket att 

förankringen till bakomliggande stomme går förlorad, det vill säga att muren lyfts 

så att kramlorna slits eller bockas av. Vertikal förlängning kan också innebära 

att murverket börjar bukta ut (t.ex. sinus- eller C-formad utböjning). I särskilt 

allvarliga fall kan muren riskera att rasa. 

När problem med rostande armeringsjärn ska åtgärdas måste järnen avlägsnas. 

Om den gamla armeringen ska ersättas med ny så ska endast rostfritt stål 

användas. 

Arbeten med att ta bort armering är relativt komplicerade, inte minst med 

tanke på säkerhets- och arbetsmiljöfrågor. Särskilt momentet att ta bort eventuell 

armering i murdelarna mellan fönster i de nedre delarna av höga hus kan vara 

problematiskt. 

65

66 

Bild 87. De tekniska problemen är störst för teglet, men de trivsel- och utseendemässiga 

problemen är störst för betongen. Foto Tomas Gustavsson 

Kramling också problematisk 

Även kramligen kan vara problematisk, även om det än så länge inte fi nns några 

illavarslande tecken i Vildands-fallet. För den horisontella stabilitetens skull är 

skalmurar beroende av att förankras till den bakomliggande byggnadsstommen. 

Det fi nns ingen systematisk registrering eller uppföljning av skador som sker på 

hus och fasader, men det har förekommit en rad fasadras i samband med stormar 

i Sverige. Förutom att kramlorna rostat för att de haft för dåligt rostskydd har i 

en del skadefall konstaterats att det funnits för få kramlor respektive att de som 

suttit ingjutna i den bakomliggande stommen inte varit inmurade på rätt sätt i 

skalmurarna. 

Två FoU-projekt om korrosionsproblem i tegelfasader från efterkrigstiden 

Fasadproblematiken kring rostande armering i tegelmurverk har behandlats 

i FoU-projektet ”Murade fasader med korrosionsskador”, som drivits vid 

Avdelningen för Konstruktionsteknik, Lunds Tekniska Högskola. Projektet 

fi nansierades av Formas, SBUF, Byggrådet samt fem olika fastighetsförvaltare, 

däribland AF Bostäder. Praktiska rekommendationer redovisas i slutrapporten 

”Reparation av murade fasader med korrosionsskador” (Gustavsson et al 2007). 

Där beskrivs bl.a. alternativa praktiska tillvägagångssätt när armering ska rensas 

i murpartier mellan muröppningar respektive i lägen över öppningarna. Också 

problematiken kring bristande horisontalförankring behandlas i rapporten. En 

viktig slutsats är att när skador åtgärdas som uppstått genom armeringskorrosion 

måste man först undersöka om muren är tillfredsställande förankrad till 

Bild 88. Kramlingen av tegelskalmurarna till den bakomliggande betongväggen är en 

osäker faktor i renoveringen. Fotomontage Henric Ericsson

akomliggande byggnadsstomme (oftast betong). Ofta krävs komplettering 

av horisontalförankringen innan man påbörjar arbeten med att ta bort rostande 

armering. 

I följdprojektet ”Korrosionsskador i tegelmurverk – värdering och åtgärder” 

har bl.a. gestaltnings- och utseendeaspekter vid renovering av tegelfasader från 

perioden 1940-1975 studerats. Huvudman för projektet, som fi nansieras av 

Riksantikvarieämbetet, är Kulturen i Lund. I detta projekt behandlas bl.a. val av 

kompletteringstegel, fogutformning, val av fogbruk och hantverksutförandet med 

fokus på gestaltningsaspekter. I projektet har gjorts fem provmurar med olika 

tänkbara kompletteringstegel för Vildandsfasaderna. Provmurarna har placerats i 

anslutning till ett av husen i syfte att se om det går att hitta nytillverkat tegel som 

kan användas på ett bra sätt tillsammans med det gamla vid reparation och en 

murningsteknik som stämmer med den befi ntliga, se foto 89-92. 

Bild 89. Wienerberger AB, Haga tegelbruk SE, brunt 

tegel, spånad yta, strängpressat, svenskt normalformat. 

Bild 91. Tegelmäster AB. Tegel från ett holländskt 

tegelbruk 2008, men som nu är nedlagt. 

Bild 90. Randers tegel, Hammershöj teglverk DK, 

RT 307, maskinslaget, svenskt normalformat. 

Bild 92. Blandning av teglen från Haga och 

Tegelmäster för att mer likna det ursprungliga teglet. 


67

68 

Frågor kring rostande armering och bristande kramling av tegelfasader från 

efterkrigstiden är viktiga att hantera med avseende på ett fl ertal faktorer: 

Ett antal olyckor har skett där tegelfasader från den aktuella perioden 

har rasat i samband med kraftiga stormar p.g.a. bristande förankring till 

bakomliggande byggnadsstommar. Ingen systematisk regist rering av 

skadorna har skett, varför uppgifter på faktiskt antal saknas. 

Säkerhets- och arbetsmiljöaspekter i samband med denna typ av 

reparationsarbeten får inte negligeras. 

Kostnaderna för erforderliga underhållsinsatser kommer att bli 

avsevärda; det fi nns ca 80 miljoner m 2 fasader från den aktuella 

perioden, och det kan anses vara mer regel än undantag att de innefattas 

av problem med rostande armering och/eller bristande kramling. 

Risken för att reparationsarbeten kommer att förvanska eller radikalt 

förändra fasaderna är stor, något som tydligt framgår av många 

genomförda reparationsprojekt. 

I de båda FoU-projekten har idé- och teknikutveckling för tegelfasader med 

korrosionsskador bedrivits och resultaten tillämpas på Vildanden. 

Val av åtgärder för renovering av tegelfasaderna 

Korrosionsprocessen har gått långt i tegelmurarna på Vildanden. Erfarenheter från 

andra byggnader visar att skadebilden i fasader mot väster och söder kan vara 

tydlig, medan mycket litet syns på fasader mot öster och norr. I fallet Vildanden 

syns tydliga skador i alla fasader utom mot nordost, där skalmurarna ligger 

indragna under tak innanför loftgångar. 

För att undvika att fortsatt armeringskorrosion kommer att skada murverket så 

illa att fasaderna måste rivas och muras om, måste armeringsjärnen tas bort och 

fogarna göras om. 

Bild 93. När även tegelhusen är renoverade är målet att Vildanden ska stå sig fräscht 

och med en bra boendemiljö för åtminstone 20 år framåt innan det är dags för en ny 

större renovering. Foto Mattias Hedberg

Bild 94.. Borttagning av armeringsjärn i andra fogen över fönsteröppning på 

Vildanden. Foto Bengt Persson 

Det mesta av den armering som fi nns i tegelmurarna på Vildanden kan 

avlägsnas utan att den ersätts med ny. Armeringen på långsidorna i murpartierna 

mellan fönstren och armeringen längs hela långsidorna i första fog under 

fönsteröppningarna kan tas bort. Armeringen över de fl esta fönsteröppningarna 

skulle under vissa förutsättningar kunna avlägsnas utan att man lägger dit ny. 

All armering i gavelväggarna kan tas bort. I den mån ny armering läggs in i 

murverket ska den vara utförd av rostfritt stål. 

Rostande armering över fönsteröppningar kan åtgärdas på tre olika sätt: 

1. Understa tegelskiftet med ovanliggande armering tas bort och ersätts med 

prefabricerade, spännarmerade murstensskift. Om armering fi nns i fl era fogar kan 

det vara nödvändigt att ta bort mer än ett tegelskift. 

2. Understa tegelskiftet med ovanliggande armering tas bort. Återmurning sker 

på en kvarsittande plåtform, och ny, ospänd, armering muras in i ovanliggande 

fog. På motsvarande sätt som ovan kan det bli aktuellt att ta bort fl era skift, om 

det fi nns armering i mer än en fog. 

3. Man stöttar upp murverket underifrån och tar bort armeringen, utan att lägga 

dit ny. För att säkra bärningen av de understa tegelskiften sätts bultar underifrån 

som förankrar dessa en bit upp i murverket. Denna lösning förutsätter att öpp- 

ningen är maximalt 2,0 m och att murverket över den har en höjd av minst 25 % 

av öppningslängden. 

Som kommentar till de olika reparationsmetoderna kan för Vildandens del 

Tre tekniker för 

fönsteröppningar 

69

70 

nämnas att metod 2. medför att fönsteröppningarna påverkas utseendemässigt, 

p.g.a. de kvarsittande plåtarna. Fönsteröppningarna är mer än 2 m långa, om inte 

betongklackarna som skjuter fram mellan de stora och de små fönstren räknas 

som stöd för murverket över öppningarna, vilket bedömts som en tveksam 

strategi. Detta innebär att alternativ 3. inte heller är aktuellt. 

Det fi nns ytterligare en omständighet som gör att reparation enligt 3 bedömts 

som mindre aktuellt. Vildandens tegelfasader är bland de äldsta i Sverige där 

man lagt in prefabricerade, armerade tegelskift. Den armering som lagts ligger, 

liksom i de prefabricerade murstensskift som tillverkas idag, i spår som sågats 

upp i teglet. Armeringen i de prefabricerade murstensskiften från 1960-talet var 

dock sämre rostskyddade än dagens och armeringen i dessa på Vildanden har 

idag rostsprängt så mycket att de understa tegelskiften i stor omfattning uppvisar 

en kraftig sprickbildning på undersidan, parallellt fasaderna. Detta innebär att 

det understa tegelskiftet måste tas bort, varför lagning enligt alternativ 1 bedömts 

vara det enda realistiska för Vildandens del. 

Förutom armering i de understa, prefabricerade skiften ligger armering i en 

ovanliggande fog över öppningarna, och längs hela fasaderna. Samtidigt som man 

tar bort de prefabricerade skiften kommer man vid fasadrenoveringen att rensa 

murverket från denna armering. 

Vid reparation enligt alternativ 1 är det viktigt att välja kompletteringstegel som 

passar in i det aktuella murverket. Under 1960-talet tillverkades i Sverige ett otal 

tegelsorter. Idag fi nns det endast ett större fasadtegelbruk kvar i landet, varför 

möjligheterna att få fram tegel som passar en viss fasad kan vara begränsad. 

Modern tegelproduktion präglas också av en effektivitet som medfört att den 

variation i form och färg som präglar tegel från 1960-talet är svår att få fram 

idag. Erfarenheter från de båda genomförda forsknings- och utvecklingsprojekt, 

där Vildanden ingått, visar dock att det trots allt fi nns relativt goda möjligheter 

att få fram tegel som kan ge bra resultat vid reparationer. Vi har haft en 

internationalisering av byggmaterialbranschen i Europa under senare år, vilket 

inte minst påverkat tegelbranschen i Sverige. Idag har vi i landet tillgång till ett 

större sortiment av tegel än på länge, på grund av import från främst Danmark. 

Men även tegel från t.ex. Belgien, Nederländerna och Tyskland saluförs idag i 

Sverige. De format som tillverkas i våra grannländer traditionellt varierar dock, 

men det fi nns vissa möjligheter att få fram svenskt normalformat. Inte minst är 

tegel från Tyskland intressant, det fi nns ett stort sortiment av tyskt tegel och vissa 

tegelbruk tillverkar med format som är lika, eller snarlika svenskt normalformat. 

Vi den fasadrenovering som genomförs på Vildanden kommer det första skiftet 

över fönsteröppningarna, som innehåller rostande armering i uppsågat, igengjutet 

spår att tas bort och ersättas av prefabricerade, spännarmerade murstensskift. 

Man kan inte räkna med att det tegel som ska rivas bort går återanvända, eftersom 

det är alltför komplicerat att rensa det från murbruk, varför man måste använda 

nytillverkat tegel för tillverkning av de nya skiften. 

I det pilotprojekt för fasadrenovering som kommer att genomförs under 2010 

kommer prefabricerade murstensskift att testas med tegel från Haga respektive 

från ett tyskt tegelbruk, Schüttorf. Vidare kommer ett försök att utföras där 

man tillverkat murstensskift med en blandning av nämnda två tegelsorter. Efter 

utvärdering av dessa försök kommer ett av de tre alternativen att väljas för alla 

tegelfasader på Vildanden.

Vid val av kompletteringstegel koncentreras ofta intresset helt till att man ska få 

fram ett tegel med en färgnyans som ligger så nära originalet som möjligt. Men 

för ett lyckat resultat är även graden av variation i färg i varje tegelsten av stor 

betydelse, liksom variationer i form och ytstruktur. 

Erfarenheterna från forskningsprojekten visar också på att fogarna i murverket 

kan vara väl så viktiga för slutresultatet som valet av tegel. Naturligtvis är det 

viktigt att välja kompletteringstegel med omsorg. Ett väl valt murbruk, med rätt 

kulör, och passande hantverksteknik vid fogningen är mycket viktigt och kan 

till och med kompensera för att man inte hittat tegel som helt överensstämmer 

med det ursprungliga. Möjligheterna att få fram lämpligt murbruk är inte lika 

begränsade. I detta avseende är det framförallt viktigt att hantverkskunnandet 

vidmakthålls och medvetenhet från såväl projektörer som hantverkare om vad 

som krävs för ett lyckat resultat. 

Förankringen av skalmurarna är utförd med förzinkade kramlor. Innan arbetet 

inleds med att reparera de rostskadade fogarna ska kramlingens status undersökas. 

Om kramlingen är tveksam kommer den att förstärkas. Den kommer att utföras 

med rostfria kramlor som fästs i kanterna av tvärgående betongväggar och 

bjälklagskanter. Kramlorna kommer att placeras och förankras i fogarna, vilket 

betyder att förstärkningen inte kommer att synas i fasaderna. Förstärkningen 

kommer att göras innan de övriga fogarna rensas från armering och innan byte av 

första skift över fönsteröppningarna görs. 

Bild 95. Vildanden är bara ett av de bostadsområden från rekordåren som rustas upp 

under de kommande åren. Utveckling av teknik för varsam och hållbar renovering 

kommer att vara en central fråga under lång tid framöver. 


71

72 

Litteratur och källor 

Arkitekten 1/2008, ’Kasperhistoria 1968’ (sid 88) 

Burström, Per Gunnar, 2001, Byggnadsmaterial – uppbyggnad, tillverkning och 

egenskaper, Lund: Studentlitteratur. 

CBI informerar 1/93. 

Eriksson, Agneta och Ronnefalk, Weronica, 1998, Bengt Edman, Samlade verk, 

Stockholm: Eriksson och Ronnefalk AB. 

Gustavsson, Tomas et al, 2007, Reparation av murade fasader med 

korrosionsskador, Stockholm: Svensk Byggtjänst. 

Hertzell, Tage, 2002, Betongens yta – en handbok för arkitekter och andra, 4:e 

reviderade upplagan, Stockholm: Formas. 

Holm, Lennart, 1990, Rita hus – samtal om arkitektarbetet, Stockholm: Arkitektur 

förlag. 

.

74 

Betongrenovering på Vildanden 


etongrenovering är ett växande behov 

i landets många hus från rekordåren. 

Denna rapport redovisar 

ett renoveringsprojekt där 

material och metoder utvecklats 

för att göra det 

möjligt att lappa och 

laga åldrad betong 

med ett utseendemässigt 

och arkitektoniskt 

acceptabelt 

resultat samtdigt 

som betongens livslängd 

ökas. Det är 

en viktig resurshushållningsfråga 

att 

inte byta ut eller klä 

in med andra material 

sådant som kan lagas och 

sedan fungera i fl era decennier 

framöver. Arbetet 

har haft som mål att skjuta 

nästa större renoveringstillfälle 

minst 20 år fram i tiden. 

I fallet Vildanden 

fanns särskilt ömmande 

hänsyn att ta till arkitekturen 

då det är ett 

av de få bostadsområden 

som fått det 

prestigefyllda Kaspar 

Salin-priset. Renoveringen 

har haft som 

mål att anpassa åtgärderna 

till arkitekten 

Bengt Edmans idéer 

och grundläggande 

arkitektoniska principer. 

ISBN 978-91-633-7202-5

Ny rapport - AF Bostäder

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?