Om upphovsrätt och teater Scenkonstens rättigheter - Nordiska

Recommendations

Info

Upphovsrätten – kulturens grundlag Om det kan göras någon skillnad mellan form och innehåll för litterära, konstnärliga och musikaliska verk ger upphovsrätten inte något skydd för själva innehållet som sådant. - det är endast det konkreta litterära, konstnärliga och musikaliska uttrycket som skyddas så länge det är upphovsmannens uttryck. Upphovsrätten ger därför inte något idé- eller konceptskydd. I den västerländska världen har den primitiva upphovsrätten liksom scenkonsten sina rötter i antikens Grekland och Rom. Där uppstod en medvetenhet om att det finns ett personligt band mellan upphovsmannen och hans verk. Såväl bildhuggare som diktare skrev sina namn på sina verk redan omkring 400 f.Kr. och detta personliga band visar början till ett ryktbarhetsbetingat förhållande mellan en skapare och ett verk. - det visar inte med nödvändighet ett behov av erkännande, utan kanske snarare att konstnären tog på sig ett ansvar för sina tankar och handlingar. Att ta betalt för framförandet av verket ansågs däremot som närmast ärekränkande och omoraliskt. Den egentliga ersättningen för verket skulle förstås som en hedersgåva från givaren, oftast en filantrop eller mecenat. Konstnärer kom ofta från de högre samhällsskikten eller stöddes av furstar för sina samhällsnyttiga insatser. - ersättningen är därmed ett honorar, alltså ett ekonomisk erkännande, inte en egentlig lön. I antikens Grekland, i Egypten och i Indien hade man för vana att deponera manuskripten till klassiska tragedier i ett kontrollerat offentligt arkiv möjligen som referens för erkänd konst, men också för att säkerställa att ett framförande förblev originalet troget. 6
Den romerske arkitekten Vitruvius (född ca 180 f.Kr.) nämner i sin De Architectura (Om arkitekturen) att den grekiske grammatikern Aristofanes från Byzantion (ca 257-180 f. Kr.) vid en skaldetävling i Alexandria i full offentlighet ska ha utpekat de skalder som efterapade sina gelikars verk, varpå de anklagades för plagiat och dömdes till ett skamstraff. Den romerske diktaren Martial (ca 40-104 e.Kr.) använder i sina Epigrammata termen fures ”tjuvar” om personer som orättmätigt tillägnar sig hans dikter, och ordet plagiarius (besläktat med det grekiska plagios ”sned” eller latinets plaga ”fångstnät”) för dem som stal barn eller slavar. Begreppet plagiat får i upphovsrätten betydelsen allvarligt brott betraktat som stöld av författarens andliga skapelse, hans intellektuella egendom, vilket innebär en kränkning av konstnärens nära förhållande till verket. I den svenska Västgötalagen från c:a 1220 förekommer uttrycket Äras den som äras bör. Det är inte direkt relaterat till upphovsrätten, men visar att begreppet ”ära” blivit personifierat. 7
Page 1 and 2: Scenkonstens rättigheter Utgiven m
Page 3 and 4: ”Diktarens sista ord är Teaterns
Page 5 and 6: Länder som tillträtt Bernkonventi
Page 7: Teater, av grekiskans théatron, en
Page 11 and 12: Den romerske diktaren Vergilius (70
Page 13 and 14: Verk kan skyddas av olika typer av
Page 15 and 16: Små och stora rättigheter 13
Page 17 and 18: ”Ett original är för det mesta
Page 19 and 20: Upphovsrätten i tre akter Första
Page 21 and 22: Lagen om upphovsrätt till litterä
Page 23 and 24: Teater där det skapas ännu ett ve
Page 25 and 26: Namnangivelserätten - se exempel:
Page 27 and 28: Medan den levande konstnären kan h
Page 29 and 30: För verk som ska översättas till
Page 31 and 32: Ensamrätt: Upphovsmannens ensamrä
Page 33 and 34: Engelska exempel från 1692 på san
Page 35 and 36: Praxis i teaterbranschen För de fl
Page 37 and 38: Copyright versus Upphovsrätt Skydd
Page 39 and 40: Länkar till upphovsrätt ALIS- Adm

Om upphovsrätt och teater Scenkonstens rättigheter - Nordiska

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?