Om upphovsrätt och teater Scenkonstens rättigheter - Nordiska

Den romerske diktaren Vergilius (70-19 f.Kr.) beklagar sig med det
avslöjande yttrandet ”Varför får förläggaren guld och gröna skogar, när
jag bara beviljas fattigdom och ära?” över dåtidens begynnande praxis
att skydda utgivarna före författarna.
I en bok från Sung-dynastin (960-1279) finns en anmärkning om
bokens registrering hos myndigheterna med angivande av förbud mot
eftertryck.
Den engelske filosofen John Locke (1632-1704) inleder en banbrytande
tankegång för upphovsrätten med ”Grunden för denna rättighet
var det arbete som författaren nedlade när han skapade sitt verk” i
Two Treatises on Civil Government från 1690.
För den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) gäller: ”… skall
det band som förbinder skaparen med hans verk förstås som en del av
författarens innersta och djupaste personlighet.”
En annan tysk filosof, Friedrich Hegel (1770-1831), ansåg:
”… att det är den tydliga viljan hos författaren vars
frukter utgör verket som bör medföra rätten till skydd”.
Droit moral-regeln skyddar upphovsmannens icke
ekonomiska rättigheter, de ideella rättigheterna.
”Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens
litterära eller konstnärliga anseende
eller egenart kränkes, ej heller
må verket göras tillgängligt för allmänheten
i sådan form eller i sådant
sammanhang som är på angivet
sätt kränkande för upphovsmannen.”
(Lag [1960:729] om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga
verk, 3 § andra stycket).
Beaumarchais (1732-1799)
9