Om upphovsrätt och teater Scenkonstens rättigheter - Nordiska

I de antika medelhavscivilisationerna, där texter förmedlades av
skrivare, utvecklades manuella reproduktionsmetoder. Tryckeritekniken
uppfanns i Kina omkring år 800. Med konsten att avbilda växte
behovet att skydda skrifter.
År 1456 gav Johann Gutenberg (c:a 1400–1460) ut sin första utgåva
av Bibeln och i takt med att tryckerier tillkom runt om i Europa
mångfaldigades icke-auktoriserade utgåvor även i bearbetad form.
- för att komma åt denna utveckling infördes ett så kallat privilegiesystem,
först i stadsstaten Venedig 1469; det var primärt en kontrollåtgärd
för det som skulle offentliggöras, men också ett juridiskt skydd för
utgåvans förläggare och tryckare. För författaren av själva texten var
det dock bara ett indirekt skydd.
Den franske dramatikern Pierre de Beaumarchais sammankallade
år 1777, efter succén med pjäsen Barberaren i Sevilla, tjugoen författare
för att göra slut på teatrarnas ofta icke-auktoriserade bruk av deras
verk såväl i fri tolkning som utan egentlig ersättning.
- de bildade det första dramatikerförbundet som generellt skulle tillvarata
konstnärernas intressen. 1791 antogs i Frankrike en lag som
erkände att manuskriptet är den mest fundamentala formen av egendomsrätt,
frukten av författarens tankeverksamhet, en intellektuell rätt
som mer ska ses som en donation, en gåva till det offentliga i immateriell
form.
8