HISTORIA VÅR - ABF

Det kan vara svårt att föreställa sig hur det var i
Sverige då arbetarrörelsen bildades. Förhållandena i
Sverige under tidigt 1800-tal påminner mycket om
dem vi ser i de allra fattigaste staterna i världen i dag.
Sveriges industrialisering kan jämföras med den som
sker i många utvecklingsländer. Rikedom och fattigdom
sida vid sida, förbättringar för många men också
försämringar för andra.
Sverige var under 1800-talet ett fattigt jordbruksland
i Europas utkant där de flesta bodde på landsbygden.
Städerna var små. Stockholm hade år 1850 strax över
90 000 invånare, samma folkmängd som Eskilstuna
kommun har i dag.
Efter att ha hört ihop i 700 år bröts sambandet mellan
Sverige och Finland 1809 och en ny riksgräns
skapades mot det då ryska Finland som kvarlämnade
det finskspråkiga Tornedalen i Sverige. Norge hade
år 1814 tvingats in i en union med Sverige som den
1.
Arbetarrörelsen
växer fram
Sverige på 1880-talet
8
norska befolkningen inte ville ha, men som skulle bestå
till 1905. På den svenska tronen kom en före detta
fransk general, Jean Baptiste Bernadotte, och hans
ättlingar. Under sent 1800-tal ersattes Sveriges tidigare
utrikespolitiska orientering mot Frankrike av en
ny orientering mot den nya stormakten Tyskland som
kom att omhuldas av kungahuset och den svenska
överheten. Det var det upplevda hotet från Ryssland
som förde Sverige in i Tysklands skugga.
Under 1800-talet växte befolkningen som följd av att
medicinska framsteg och bättre hygien kraftigt minskade
dödligheten, inte minst spädbarnsdödligheten.
Jordbruket blev effektivare genom skiftesreformer,
och gav högre avkastning. Skiftena innebar att jorden
samlades i sammanhängande åkrar och fält istället
för att vara splittrad i små tegar vars skötsel krävde
samverkan mellan bönderna. Den gamla bygemenskapen
och byarna från medeltiden ersattes av utspridd
bosättning där varje jordbrukshushåll skötte