HISTORIA VÅR - ABF

Sverige under andra världskriget
Det ryska angreppet mot Finland hösten 1939 drog
Norden in i stormaktspolitiken. Den socialdemokratiska
linjen var att hålla Sverige utanför stormaktskonflikterna.
Ett betydande stöd gavs dock till Finland
under vinterkriget och många svenska frivilliga
deltog.
I december 1939 bildas en samlingsregering under
Per-Albin Hansson där Högerpartiet, Bondeförbundet
och Folkpartiet deltog. (De två liberala partierna
hade återförenats I Folkpartiet 1934). Per-Albin
Hanssons idé om nationell sammanhållning från
1928 framstod nu som i allra högsta grad framsynt
och förutseende. Nazister och kommunister isolerades
som extrema ”flygelpartier” och möjliga landsförrädare.
Efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge
1940 var Sverige isolerat mellan det tyska nazistväldet
i väster och söder och Sovjetunionen i öster där
Sovjet 1940 ockuperat Estland, Lettland och Litauen,
38
flyttat sin gräns västerut på Finlands bekostnad samt
delat Polen med Tyskland.
Utrikespolitiskt innebar krigsåren en svår balansgång
för samlingsregeringen. Berättigad kritik har
riktats mot våra ekonomiska förbindelser med Tyskland
(bland annat försörjde svenska malmgruvor den
tyska krigsapparaten med järn) och att regeringen
godkände att tyska trupper fick resa genom Sverige.
Direkt efter kriget blev det en motsvarande debatt
om vad många menade var en svensk och socialdemokratisk
undfallenhet mot Sovjet. Framför allt har
den gällt utlämningen av baltiska soldater 1946 och
Raul Wallenbergs försvinnande i rysk fångenskap.
Inrikespolitiskt rådde borgfred mellan partierna och
en omfattande reglering av produktion och konsumtion
byggdes upp. Ransoneringssystemet fungerade
relativt väl till skillnad från under första världskriget
då svält och upplopp var nära även i Sverige. Socialdemokratin
fick erfarenheter av näringsliv och eko-
Den 1 september 1939 såg det ut på detta sätt i Stockholm med alla dess tidningar förkunnande att kriget har brutit ut. Foto: Gösta Ask