Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Rekommendationer för placering av fångdammar i landskapet Generellt bör nyanlagda fångdammar placeras vid sidan av naturliga vattendrag. De bör placeras där de gör störst nytta utan att störa naturlig biologisk mångfald. Lämpligen bör avrinningsområdet uppströms dammen vara 100–1 000 gånger större än dammytan (strävan är att få vattnets uppehållstid lång i våtmarken). Naturligtvis bör de mest förorenade tillflödena prioriteras. Eftersom grävning ofta är kostsamt kan man prioritera lägen där det går att dämma tillfälliga vattenflöden eller diken. Ska grävning ske bör man välja lägen med lämpliga täta jordar. Undvik områden med naturligt stora värden i form av landskapsbild, kulturmiljöer eller flora. Mark som brukas eller brukats som åker eller vall brukar vara lämpliga lägen. Grunda och vegetationsrika våtmarker drabbas lätt av syrebrist vintertid. Då kan fosfor i bottnarna frigöras och fosforbelastningen nedströms kan bli mycket hög. Andelen löst fosfor i vattenmassan kan i vissa fall öka i och nedströms en fångdamm (Ulén 1997), men nettoutflödet verkar vara litet (muntl. Johan Krook, Ekologgruppen). 5.2.3 utformning av våtmarker kärr, småvatten och viltvatten Nedan presenteras i första hand våtmarker som livsmiljöer med den självrenande effekt och vattenhållande förmåga som uppnås i en naturlig våtmark. Det ska poängteras att isolerade småvatten kan vara mycket artrika. Vid storskaliga undersökningar har man funnit flera arter och fler sällsynta och rödlistade arter i småvatten än i vattendrag i samma områden (Scottish Environmental Protection Agency 2000). Våtmarker behöver inte vara 1–2 m djupa, men de djupa våtmarkerna ger en bra livsmiljö för många fåglar, gul och vit näckros och vissa natearter. Dessutom finns en vattenvolym som inte fryser vintertid och inte växer igen sommartid. I ett landskapsperspektiv kan det ge en högre diver- kapitel 5 14 sitet med en mosaik av grunda, djupa och variabelt djupa våtmarker. Det är inte alltid negativt att våtmarken torkar ut. Grunda våtmarker som årligen torkar ut kan vara ett viktigt habitat för en högt specialiserad fauna, t.ex. bladfotingar. Våtmarker med bara decimeterdjupt vatten föredras av vadarfågel som rödbena. Gör således inte alla våtmarker efter samma ritning! När våtmarken anläggs med det uttalade syftet att kunna utgöra bevattningsdamm kan detta ofta kombineras med att vara viltvatten för fågel. Detta eftersom häckningssäsongen ofta är över när bevattningsbehovet är som störst. Flyttande fågel, vadare och änder, kan gynnas av de nedsänkta dammarna och exponerade stränderna under juli-augusti. Ett enkelt sätt att skapa en våtmark är att göra en låg tröskel i ett vattendrag. Denna höjer vattennivån uppströms så att vattnet svämmar över sina bräddar. Faktum är att omfattande stenutläggning av den typ som sker för att ”biotopvårda” vattendrag för laxfisk uppnår just denna ef- Svarthakedopping (Podiceps auritus) är en liten dopping som är en utmärkt simmare under vatten. Den föredrar fisktomma vatten, eller vatten med reducerad fiskfauna. Små gölar, vilvatten och rent av golfdammar föredras. Beståndet har minskat under 1900-talet och ArtDatabanken betecknar arten som sårbar. Viltvatten Småvatten kan också anläggas som viltvatten. För att gynna andfågel bör våtmarken vara av viss storlek. Kricka, rörhöna och gräsand kan nyttja dammar på 1 000 m2 . För att föda upp en andkull bör man dock räkna med ca 2 500 m2 (Andersson m.fl. 1996) Sothöna och svarthakedopping kräver i regel 2 000 m2 , medan vigg och knölsvan kräver ca 5 000 m2 (Vedum m.fl. 2004). Simänder vill ha grunda vatten (helst ej över 40 cm djupa).
fekt (se Avsnitt 5.9–5.10). Vattnet bromsas och vattennivån höjs. De utlagda stenarna fungerar som substrat för bakterier och i lugnvatten bakom stenar och på stränder etableras vegetation. Genom försiktig grävning kan arealen grunda stränder ökas. Där så är möjligt anläggs våtmarkerna ofta genom att dämma små diken. När våtmarken skapas genom att dämma ett dike ges formen av våtmarken naturligt av landskapets topografi uppströms. Dämmet bör vara lågt och passerbart av djur. Tillse att göra noga avvägningar med instrument så att dämmet inte görs för högt med tanke på områdets topografi. Innan dammen fylls bör man vid behov öka habitatdiversiteten genom grävning och stenutläggning Nya våtmarker kan också etableras genom att gräva i området som valts ut. Grävning måste ske ned till grundvattennivå så att dammen kan vattenfyllas, alternativt får vatten ledas dit från vattendrag eller sjöar. Men grävning och schaktning av massor är dyrt. Dessutom brukar grävda våtmarker hamna lågt i landskapet, vilket kan ge ett onaturligt intryck. I jordbrukslandskap är dock ofta nivåskillnaderna ringa, vilket ibland gör det svårt att dämma eftersom påverkansområdet skulle bli för stort. Grävning blir då ofta det mest realistiska alternativet. Innan man gräver bör den övre matjorden/förnan schaktas undan för att sedan användas för att täcka dammvallar och schaktmassor från grävning. Schaktmassor ska inte placeras runt våtmarken så nära att det bildas branta slänter. Flytta undan schaktmassorna minst 5 m, gärna mer. Försök fylla igen tidigare grävda svackor, såvida dessa inte utbildats till fungerande våtmarker. Naturliga svackor bör lämnas orörda. Det som ofta fördyrar en anläggning där grävning ingår är logistiken för hur man blir kvitt schaktmassorna. Helst bör man med en bandschaktare (caterpiller) jämna ut massorna i närheten. Alternativt kan grävmaskinen på plats lasta direkt i lastbil eller dumper om marken bär. Lastas först på en tillfällig plats, varefter massorna på nytt ska lyftas till fordon, blir det kostsamt. Det går ofta fortare att gräva än att köra undan massorna. Beroende på transportavstånd kan det behövas två eller fler dumpers till en grävmaskin. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag De massor som grävs ut kan också användas för att skapa naturliga öar i våtmarken. De utgör bra habitat för häckande fågel utom räckhåll för räv, grävling och katter. Här kan t.ex. skrattmåskolonier häcka och med dem kommer en mängd andra arter av änder, vadare och doppingar som lever i skydd av måsarna (Figur 5). Öarna tillför också extra strandlinje som utgör bra habitat för många arter, bl.a. groddjur. Dessutom skapar öarna en varierad landskapsbild. Just landskapsbilden gör dock att man i många fall inte vill ha öar eftersom det kan se onaturligt ut. Detta får man rådgöra med länsstyrelsen om. Om ni gör en ö i en öppen våtmark: • Gör ön innan våtmarken vattenfylls. • Se till att ön är så hög att den inte översvämmas helt vid högvatten. • En ö på bara 3-4 m längd kan vara tillräckligt häckningshabitat för andfågel. • Skapa gärna varierade stränder på olika sidor av ön, från flack till brant, från raka stränder till små vikar. • Tänk på öns effekter på vattenströmmen genom våtmarken. Ön kan snabba på resp fördröja vattnets framfart, allt efter önskemål. • Ju längre från mänsklig påverkan ön läggs, desto mer ostörd blir faunan. • Skapas större öppna vattenytor kan öar läggas för att bryta vindpåverkan på känsliga stränder. • Flacka öar utan träd är bra för häckande and- och vadarfågel. • Enstaka isolerade träd på öar utgör ofta platser för kråkor och skator som utgör en fara för fågelungar. • ”Öar” i form av enstaka stora stenar som hittats vid grävning är uppskattade viloplatser för fågel. Risk finns dock alltid att det blir uppehållsplatser för trutar, något som inte alltid är önskvärt. uppbrytning av kulverterat vattendrag Framför allt i tätort och i jordbrukslandskapet finns en mängd kulverterade diken och mindre vattendrag. Kulvertar och täckdiken är ofta raka och fungerar som stuprör som för vattnet rakt ut i närmaste ytvatten. I ett öppet vattendrag fungerar de naturliga självrenande processerna, medan täckdiket 15 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 62 and 63: forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65: arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67: forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69: forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 102 and 103: Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255:
Page 256 and 257:
Page 258 and 259:
Page 260 and 261:
Page 262 and 263:
Page 264 and 265:
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?