Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Våtmarkerna anläggs av främst tre skäl;<br />
för att skapa livsmiljöer, som fångdammar<br />
för närsalter och för återställning av<br />
landskapets vattenhållande förmåga. Det<br />
sistnämnda behandlas främst i Avsnitt 5.1.<br />
Våtmarker anlagda för att direkt rena dag-<br />
eller avloppsvatten berörs inte. Man behöver<br />
ofta skilja på våtmarker som ska hysa<br />
fisk och sådana som inte är tänkta att hysa<br />
fisk, åtminstone inte permanent. Många<br />
fiskar utnyttjar tillfälliga översvämmade<br />
strandområden för lek, men ska fisk finnas<br />
permanent bör våtmarken/småvattnet<br />
vara relativt stort, helst ha förbindelse med<br />
större vatten och vara så djup att det går<br />
att övervintra. Som så många andra djurgrupper<br />
gynnas fiskar av en divers miljö,<br />
gärna t.ex. såväl grunda som djupa parter,<br />
och omväxlande vegetationsrikt och vegetationsfritt<br />
(Sabo & Kelso 1991).<br />
Rekommendationer för placering<br />
av småvatten och kärr i landskapet<br />
Våtmarker bör i första hand återskapas där<br />
de tidigare funnits utgående från gamla<br />
kartor och annan kunskap. De tusentals<br />
markavvattningsföretagen i Sverige kan<br />
innebära en potential för att återställa våtmarker,<br />
t.ex. i områden där syftet med en<br />
dikning inte längre kvarstår. Det kan dock<br />
av olika skäl vara svårt att få till stånd<br />
våtmarker i produktiv skogs- och jordbruksmark.<br />
Därför måste man ibland anlägga<br />
kapitel 5<br />
12<br />
nya våtmarker på platser i landskapet där<br />
de inte legat tidigare. Så långt möjligt bör<br />
dock dessa platser anknyta till de tidigare<br />
lägena.<br />
I och med att jordbrukslandskapets<br />
grundvattennivå sänkts så är det ofta svårt<br />
att anlägga grunda våtmarker utan att ha<br />
tillgång till ett vattendrag som vattenförsörjare.<br />
Detta gör att vattendrag ibland fått<br />
våtmarker i form av dämmen, visserligen<br />
erhålls nya våtmarker men vattendragets<br />
funktion förändras. Dämmen i vattendrag<br />
bör endast användas i onaturliga fåror som<br />
inte kan restaureras, till exempel diken.<br />
För att den nya våtmarken inte ska inverka<br />
menligt på den biologiska mångfalden eller<br />
störa vandringar bör man återskapa våtmarker<br />
utan vandringshinder.<br />
Eftersom jordbrukslandskapets åar<br />
oftast rätats och grävts djupare än den<br />
naturliga fåran samtidigt som erosionen<br />
ytterligare ökat djupet, kan det vara svårt<br />
att så att säga leda över del av vattnet i en<br />
våtmark intill vattendraget. Antingen får<br />
man hyvla ned åplanet så att landskapet<br />
kommer i kontakt med ån igen (Avsnitt<br />
5.2.7), alternativt kan man leda in vatten<br />
från platser uppströms så att det får<br />
självfall ned till våtmarken. I Höje å, Östra<br />
Kanik, Lomma kommun, har en 6 ha stor<br />
våtmark anlagts genom att leda in vatten<br />
från en högre nivå hela 850 m uppströms<br />
(Ekologgruppen 2004a).<br />
Figur 1. Våtmarker kan anläggas som sidofåror till vattendrag, som en utvidgning av ett vattendrag eller en sjö, som<br />
fristående småvatten, som hästskovåtmarker där diken och dräneringsrör mynnar, i form av ett dämme i ett onaturligt<br />
dike eller i form av ett åplan (avsnitt 5.2.7). Härutöver kan t.ex. sänkta sjöar höjas.
Change language