Ekologisk

5.1.4 Hänsyn inom
skogs- och jordbruk
Dessa delar behandlas kortfattat då de
ligger utanför det gängse restaureringsarbetet.
För hänsyn inom skogsbruk hänvisas
till Henrikson (2007) och för hänsyn vid dikesrensning
inom jordbruket till ”Miljöhänsyn
vid dikesrensningar” Naturvårdsverket
m.fl. 2004.
Minimierad skyddsdikning i skogsbruket
Skyddsdikning används för att säkerställa
möjligheten att föryngra skog efter att
avverkning utförts. I och med att de stora
trädens vattenbehov inte längre föreligger
stiger mark- och grundvatten, fuktig mark
kan försumpas. Redan vid avverkningsplaneringen
kan behovet av skyddsdikning
minskas, t.ex. genom att tillfälligt spara
skärmar av träd, eller fördela avverkningen
mellan flera delavrinningsområden (istället
för att lägga all avverkning i ett parti
som dräneras åt samma håll läggs avverkningen
över gränsen till ett annat delavrinningsområde).
Dessutom kan man plantera
ny skog med hjälp av högläggning, dvs. så
att plantan lyfts från den vattenmättade
marken på en uppfläkt tuva. Successivt
kommer plantan själv att dränera marken
efterhand som den växer.
Man bör överväga om skyddsdikning
verkligen behövs, kanske kan föryngring
ske med alternativa metoder. Skyddsdikning
på lutande eller finkorninga (mo och
mjäla) bör undvikas på grund av risken för
erosion. På torvmarker med kråkbär-ljungtyp
eller av sämre bonitet bör nydikning
eller underhåll av skyddsdiken ej ske.
Måste dikning ske kan dikena göras
korta och utan att de mynnar i ytvatten.
Skyddsdikning ska anmälas till Skogsstyrelsen
senast sex veckor innan åtgärd.
Ekologisk restaurering av vattendrag
Förslag till anpassad och minskad
dikesrensning i skogsbruket:
• Bedöm om verkligen en rensning är nödvändig,
gärna i samråd med grannfastigheter
och Skogsstyrelsen. Kanske behöver
bara vissa partier rensas, inte hela diket?
Rådgör om hur negativa konsekvenser för
miljön minskas.
• Du får bara rensa befintliga, grävda diken
till dikets ursprungliga djup och läge. Ytterligare
fördjupning betraktas som markavvattning
och kräver tillstånd.
• Om fisket kan skadas (grumlingar ut
i vattendrag etc.) ska du anmäla de planerade
arbetena till Länsstyrelsen innan
arbetena påbörjas.
• Lämna alltid våtmarker som diket passerar
orensade. Maskiner får inte köra
sönder marktäcket i våta partier p.g.a. risk
för frigörande av humusämnen med metylkvicksilver.
• Välj om möjligt en liten bandgående
maskin med gripskopa, alternativt annan
skopa som inte skadar slänterna (t.ex. en
liten profilskopa).
• Se till att slänterna lämnas intakta och
helst med vegetation, eljest kan dikena rasa
igen och erosionen bli hög.
• Ha gärna låg lutning på slänterna.
• Avverka helst inte träd utmed dikena för
att låta maskinen komma fram. Träden
suger bort vatten och minskar därmed behovet
av dikesrensning.
• Ska träd avverkas, ta främst från den
norra sidan så att diket inte blir solbelyst,
för då växer det igen fortare.
• Ris och kvistar, t.ex. granris och -toppar,
från avverkade träd kan tillfälligt läggas i
diket nedströms den rensade sträckan för
att tjäna som sedimentfälla, alternativt anordnas
en sedimentfälla på annat sätt (t.ex.
genom att gräva en grop).
• Börja rensningen uppifrån så att sediment
successivt tas om hand i nedströms
orensade sträckor.
• Arbeta vid lågvatten då marken bär
bättre och urspolning av sediment är ringa.
• Låt dikets nedersta del sluta i en översilning
av mark, alternativt en grävd
slamgrop om det finns möjlighet till återkommande
skötsel och tillsyn.
7 kapitel 5