Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Lekplatser för sik<br />
Sik finns i många former och leker i oktober-december<br />
i vitt skilda habitat i sjöar och<br />
vattendrag. Det finns sikformer som lever<br />
huvudsakligen i vattendrag, speciellt om<br />
de har stora sel eller sjöar, men det finns<br />
också former som vandrar upp i vattendrag<br />
för att leka. Det ideala leksubstratet består<br />
då av grus och sten. Äggen klibbar fast på<br />
stenen och utvecklas under vintern. Redan i<br />
gulesäcksstadiet brukar dessa yngel simma<br />
omkring. Eftersom de är dåliga simmare<br />
sveps de ofta bort med vattnet, i alla fall om<br />
vattenhastigheten överstiger 0,1 m/s. Generellt<br />
torde sik kunna gynnas av anläggande<br />
av lekplatser för mindre öring.<br />
Lekplatser för simpor<br />
Stensimpa föredrar grunda (optimum i intervallet<br />
0,1–0,4 m), klara vatten med måttlig<br />
vattenhastighet och stenar (50–100 mm)<br />
som leksubstrat (van Liefferinge m.fl. 2005).<br />
Liksom för de flesta arter i rinnande vatten<br />
ökar fiskens djuputbredning med ökad<br />
storlek. Leken sker i ett lämpligt hålrum,<br />
t.ex. undersidan av en större sten. Utrymmet<br />
rensas av hanen som sedan motar in<br />
en lämplig hona. Rommen läggs så att den<br />
fäster i tak och väggar i hålrummet (Andreasson<br />
1967). Utläggning av artificiella<br />
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
strukturer i form av bitar av keramik, tegel<br />
m.m. har givit bra hålrum och gett god<br />
respons hos stensimpa i större alluviala<br />
vattendrag på kontinenten (ex. Knaepkens<br />
m.fl. 2004). Det är troligen ovanligt med<br />
brist på lekområden för simpor i moränvattendrag,<br />
såvida inte hålrummen satts igen<br />
av sand och finare material. I alluviala<br />
vattendrag, slättlands- och jordbrukslandskapet,<br />
kan simpor säkerligen missgynnas<br />
liksom andra arter som kräver strömsatta<br />
och hårdbottnar för lek. Mycket talar för<br />
att simpor kan gynnas av exakt samma<br />
åtgärder som gynnar lax och öring (Nielsen<br />
1995), men med ett större krav på grövre<br />
sten (50–100 mm) och hålrum i lekområdena.<br />
Det kan således vara viktigt att se till<br />
att undvika igensedimentation i hålrummen,<br />
t.ex. genom att styra vattenströmmen.<br />
Lekplatser för asp<br />
Leklokaler för asp har inventerats under de<br />
senaste åren. Aspen leker i halvstora vattendrag<br />
eller i strömsatta sund i några av<br />
de större näringsrika sjöarna. Leksubstratet<br />
har av olika författare angetts som allt<br />
från sand och grus till sten (se sammanställning<br />
i Schröder 2004). Liksom andra<br />
vårlekare är substratvalet inte kritiskt,<br />
men grus och mindre sten verkar vara<br />
vanliga substrat. Gemensamt för många<br />
Figur 11. Klassisk lekplats<br />
för asp i Funboån vid Funbo<br />
kyrka. Aspens leker vid sidan<br />
av de kraftiga strömfårorna.<br />
Foto: Joel Berglund,<br />
Upplandsstiftelsen.<br />
211 kapitel 5