Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m Täthet av 0+ öring (ind./100 m) 100 80 60 40 20 0 <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag enligt Hartikjokkimetoden. Vid projektets avslutning hade 85 nya lekplatser anlagts (nästan två stycken per 100 m sträcka av vattendraget). Lekplatserna var små, ca 2 m 2 . Successivt har öringpopulationen ökat på sträckan med lekplatser, i takt med att allt fler lekplatser anlagts (Figur 9). På den nedre referenssträckan förelåg snarast en svag minskning av öringbeståndet. Att tillföra lekgrus utifrån har också visat sig ge positiva effekter på tätheten av laxungar (Nielsen 1995, Clarke & Scruton 2002). Ofta kan man observera att lekfisk använder de nya lekbäddarna direkt. Så var till exempel fallet i Gullspångsälven där antalet lekgropar räknats i flera år efter restaureringsarbeten (muntligen Arne Johlander, Fiskeriverket). Också projekt där man genom utläggning av block, sten och död ved eroderat fram och samlat lekgrus har givit positiva resultat i form av ökad täthet av laxfisk (ex. House 1996). Inblandning av kalkkross- eller grus i lekbäddarna avvaktar ännu praktiska försök. Indikationer finns att sådan tillförsel av kalk, då i form av kalksand, givit vissa 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 Figur 9. Tätheten av 0+öring (medel ± standardfel) i den lekbottenrestaurerade (streckad linje) respektive icke lekbottenrestaurerade (heldragen linje) delen av Hartijokki. Den högra Y-axeln visar det totala antalet restaurerade lekbottnar (prickad linje) (från Palm m.fl. 2006). kapitel 5 År 100 80 60 40 20 0 Totala antalet restaurerade lekbottnar Totala antalet restaurerade lekbottnar 208 effekter på artantalet av försurningskänsliga bottendjur (Keener & Sharpe 2005). Det är visat i flera fall att utlagda lekbottnar för laxfisk också koloniseras av bottendjur (ex. Hansen 1996). I Värmland har det också observerats att rekrytering av flodpärlmussla skett i anlagda lekbottnar för öring. Sammantaget finns det många indikationer på att leksubstrat på 10–50 mm är en bristvara i vattendragens strömmande partier och att återföring av sådant substrat ger direkta och tydliga effekter på rekryteringen av strömlekande fisk och ibland bottendjur, oavsett metodik. Dock verkar, som framgår nedan, HM och skålmetoden ge bäst varaktighet av åtgärderna. Rensning av vegetation på lekområden I och med de ökade halterna av närsalter, ökad solinstrålning på grund av avsaknad av skuggande kantzon och ofta reglerad vattenföring ökar vattenvegetation i grunda avsnitt. Efterhand som vegetationsmattorna tillväxer bromsas vattenströmmen mer och områdena ansamlar finsediment. På detta sätt kan grusiga bottnar sättas igen. Detta bör naturligtvis åtgärdas genom att minska närsaltbelastningen, återetablera kantzonen och tillskapa en naturlig flödesregim. I avvaktan på sådana åtgärder kan vegetationen rensas undan, en åtgärd som dock tyvärr behöver upprepas med täta intervall. För att slippa upprepa åtgärden kan man försöka öka vattenhastigheten i området, antingen genom att smalna av fåran eller styra vattenströmmen med stenutläggning. Rensning bör inte företas på för stora områden på en gång. Mindre ytor kan rensas för hand med hacka och lie, varefter botten till slut luckras och krattas. Fördelen är att det kan göras med stor urskillning och försiktighet. Vegetationen ruskas försiktigt i vattnet så att bottendjur inte följer med upp på land. Det är mycket viktigt att rötter kommer med, annars återväxer plantorna fort. Växterna läggs sedan upp på land och får torka. Är det små mängder och ett näringsfattigare vatten kan de sedan få sköljas med vid högflöde, men vanligen bör de deponeras på land. Observera att ett antal vattenplantor är giftiga varför deponeringen bör göras med eftertanke.
Specialutrustade båtar som klipper vegetation är lämpliga i sjöar där t.ex. vassar stänger ute gädda och faren från grunda lekområden innanför vegetationsbältena (Avsnitt 5.2). I större vattendrag brukar man dock oftast använda grävmaskin för att rensa kraftiga igenväxta och igensedimenterade områden. Varaktighet, skötsel & kostnader Som tidigare nämnts är varaktigheten ibland bara ett högflöde innan lekbädden är borta, medan andra exempel har visat att lekbäddarna funnits kvar efter 7–11 år (ex. Hartijoki och Himleån). Metodiken från Hartijoki eller skålmetoden verkar ge de stabilaste strukturerna, men en ordentlig utvärdering saknas. Det behövs ofta en årlig tillsyn av lekbäddarna. Dels på grund av högflöden, men också för att lax och öring rumsterar om mycket. När de sprätter iväg gruset och dessutom skapar stora högar som sticker upp behöver detta åtgärdas. Detta är dock en enkel åtgärd som kan utföras med handkraft. I ett naturligt vattendrag behövs ej detta eftersom det dels finns gott om lekområden, dels tillförs kontinuerligt nytt lämpligt bottenmaterial. Om lekbottnarna sedimenterar igen bör man försöka att ändra vattenströmmarna i området genom utläggning eller omflyttning av sten och död ved, därefter kratta igenom lekbädden. Om det vid uppföljande besök åter är mycket sediment bör källan till sedimentet eftersökas, alternativt får lekbädden flyttas. En lekbädd bör minst vara 1 × 3 m och med ett djup av 0,3 m. Detta ger totalt en kubikmeter material. Ska naturgrus köpas in kostar det i storleksordningen 250–500 SEK/m3 exklusive moms. Det är dock stora skillnader regionalt beroende på tillgången till naturgrus. Sedan tillkommer grustransporter, utläggning, anpassning av bottnar och större strukturer. Därmed kan man räkna med direkta kostnader i storleksordningen 500–1 000 SEK exkl moms/m3 om utläggning sker manuellt. Finns naturgrus av rätt storlek i bottnarna och man arbetar enligt Hartijokimetoden kan två personer hinna med 6–8 grusbäddar på en dag. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Vid utläggning av grus transporterat med helikopter räknar länsstyrelsen i Jämtland med följande kostnader: en liten helikopter kostar 9 100 SEK/h och markpersonal och följebil ca 1 250 SEK/dag. Kostnad för utlagt 1 m 3 lekgrus (egen specialblandning av fraktioner) ligger därmed på 1 074 SEK exklusive moms. Andra projekt har dock visat kostnader som varit ca 3 gånger högre (Palm & Grönlund 2006). 5.11.5 Lekbottnar för andra strömlekande fiskarter Fokus på restaurering av lekbottnar har varit för lax och öring. Till och med för dessa arter finns det relativt lite forskning och utvärdering gjord av betydelsen av nya lekområden, men nya resultat visar på nyttan med sådana lekbäddar (ex. Figur 9; Palm m.fl. 2006). För andra arter är kunskapsläget sämre, speciellt som sådana lekområden inte varit föremål för restaurering. Vi väljer därför att nedan kortfattat beröra behovet hos några nyckelarter i strömmande vatten och ger förslag till åtgärder som kan vara viktiga, dock utan att ha erfarenhet av sådana åtgärder. Förslagen bör således tas med stor försiktighet och några uppgifter om framgång, kostnader och varaktighet finns i regel inte. Lekplatser för harr Harr leker på våren och lägger rommen i ett substrat på i huvudsak 13–32 mm (Nykänen & Huusko 2002, Barlup och Saltveit 2006), men variationerna är stora; 10–100 mm (Berglund & Persson 1986, Northcote 1995). Detta troligen beroende på att yngelutvecklingen går fort, vilket gör att valet av substrat inte är så kritiskt. Detta syns även på mängden finpartikulärt material som får finnas i bottnarna. För öring gäller att sand och finare fraktioner bör utgöra mindre än 10 % av vikten, medan man för harr noterat upp till 20 %. Noterbart är att harr liksom öring gärna leker i biflöden till större åar och älvar (Northcote 1995). Harr tenderar dock att endast vandra en kort bit upp i vattendragen, ofta bara några hundratals meter (ex. Berglund & Persson 1986). Liksom vid valet 209 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 294: Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?