Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag kapitel 5 204 Figur 3. Etablering av lekbotten enligt Hartijokkimetoden. Uppströms grävs och sållas lekgrus fram och läggs sedan precis nedom forsnacken nedströms. Vid forsnacken har ett antal större stenar/block lagts för att hålla kvar lekgruset. Joel Berglund i bakgrunden står på dessa stenar/block. Figur 4. Lekbotten färdigställd. Personen står på de större stenarna som lagts nedströms för att kvarhålla leksubstratet. Dessa stenar läggs i en gles hästskoform nedströms och utmed sidorna. Ibland kan man behöva styra in vatten över lekbotten med hjälp av större sten uppströms. Se till att lekbotten inte ligger så högt att den kan bottenfrysa vintertid.
Skålmetoden I Himleån, 4-8 m bred, har Varbergs flugfiskeförening tagit fram en metod för etablering av lekbottnar för lax och öring genom tillförsel av lekgrus utifrån. Lekgruset skaffas från lokala grustag och man försöker få fram ett blandat material med +25–110 mm i diameter. Eftersom det är lax och havsöring som dominerar i vattendraget samtidigt som sandtransporten är stor brukar medeldiametern på lekgruset vara i intervallet 40–80 mm. Därmed riskerar man inte att bottnarna sätts igen av sanden. I mindre, 0,5–2 m, bivattendrag används finare fraktioner på lekgruset, vanligen 16–32 mm. Platsen för lekbottnen brukar ligga på 0,3–0,5 m vattendjup och i områden där vattnet vid lågvattenföring ”gör att stövelskaften fladdrar” (ca 0,3 m/s). Arbetet sker vid lågvattenföring. En grop grävs ut försiktigt med en grävmaskin så att en stor skålformad grop skapas. Denna brukar vara minst 3 m lång och minst 1 m bred. De största anlagda skålgroparna har varit ca 300 m 2 . Genom skålformen förs ytvatten naturligt ned i bottnen och strömmar sedan upp ur botten. Samtidigt ligger lekbädden skyddad vid högflöden. Precis som vid Hartijoki-metoden förankras lekbädden med ett antal stora ståndstenar nedströms och eventuellt vid sidorna. Dessa stenar bidrar också till att tvinga ned vatten i bottnen, dvs. ger en god genomströmning. Till en liten lekbädd (1 × 3 m) går det åt 1 m 3 naturgrus i fraktionen +25–110 mm. Stora lekområden eftersträvas eftersom man har rika laxfiskbestånd och risken annars är att flera honor leker på samma plats. Det är inte ovanligt med anlagda lekområden på 50–200 m 2 . Stora områden är generellt billigare än små att anlägga med denna teknik, dessutom ligger de stora områdena ofta stabilare. Hela områdena utnyttjas av lekande fisk enligt fältobservationer. Naturligtvis behöver man inte gräva ur bottnarna om det finns naturliga lägen mot forsnackar där gruset kan ligga kvar. Se dock till att lekbädden inte sticker upp ovanför bottennivån, eljest samlar den på sig sediment och spolas lättare bort. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Load-on-top Det är vanligt att lägga ut lekgrus direkt ovanpå befintlig botten. Det måste då ske i anslutning till strukturer som håller kvar lekmaterialet, t.ex. död ved, stenar, forsnackar eller stränder (Figur 6, 7, 8). Metodiken skiljer sig från HM i och med att man tillför grus utifrån, och skiljer sig från skålmetoden genom att man använder naturliga svackor och nackar. Fördelen med metoden är att det går snabbt och är billigt, nackdelen är att bottnarna ofta flyttas efter högflöden. Dessutom kommer uppstickande strukturer att få väldigt hög sedimentation. Danska studier har visat att sådana här lekbankar fungerar bäst om en sedimentfälla anläggs uppströms (Nielsen 1995). Det är således viktigt att så långt möjligt sträva efter att få lekbädden på samma nivå som övrig botten. Det är också viktigt att lekbädden ges en väld profil som ger god inströmning av vatten i uppströms del. Metoden går att använda i både små och stora vattendrag. Helst bör det vara liten drift av fina partiklar som sand, och gärna inga extrema högflöden. Metodiken lämpar sig därmed bäst i sjörika system, eller nära nedströms sjöar. I ett antal projekt har lekgruset flugits in med helikopter och sedan spridits för hand. Oavsett fördelarna med snabb anläggning av lekområden och låga kostnader finns flera exempel på att bottnarna blivit för rörliga och spolats nedströms. Metodiken rekommenderas endast då en noggrant manuellt arbete sker för att säkerställa att leksubstratet förankras på lämpligt sätt. inblandning av kalkgrus I försurade vattendrag dör rom och yngel av öring och lax av en kombination av lågt pH och höga aluminiumhalter. Kalkning av sjöar, våtmarker och med hjälp av doserare har oftast givit förbättrad vattenkvalitet och god överlevnad för fisk och bottendjur. I några fall har dock vattnen varit svåra att kalka, t.ex. på grund av brist på sjöar och våtmarker uppströms, eller genom att våtmarkerna är skyddsvärda och inte får kalkas. Det har då och då under de senaste 30 åren diskuterats möjligheten att blanda in kalk i laxfiskarnas lekbottnar för att ge en lokal höjning av pH-värdet. 205 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 276 and 277: ) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 294: Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?