Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag vattendrag placeras på stensulan, helst nedtryckt eller -grävd till del. Principerna för placering av ståndsten liknar dem som gäller för moränvattendrag (Avsnitt 5.9). Önskad effekt beror på sträckans tillstånd. Sker onaturligt hög erosion kan vattenhastigheten bromsas med större strukturer, har sträckan hög deposition av sand kan man vilja öka strömhastigheten genom att smalna av fåran (se Figur 6). Större strukturer kommer att öka habitatdiversiteten och skapa höljor och ansamla sediment. Se till att de enskilda stenarna och stengrupperna blir självrensande, dvs. vattenströmmarna som formas ska föra undan finsediment. Detta är viktigt i områden med hög sedimentation. Eftersom det alltid finns risk för erosion av stränder brukar man ange att större strukturer företrädesvis ska placeras ute i strömfåran och inte strandnära. Dock kan man frångå detta om en stensula etablerats och stränderna erosionssäkrats. Naturligtvis kan man också frångå detta om man kan tillåta erosion av stränder. En ytterligare fördel med att placera stenarna i strömfåran är att de då skapar mer turbulens. Försök att orientera stenarna så att de ligger med kortaste och spetsigaste sidan mot strömmen, dvs. lägg dem strömlinjeformat. Hur stora stenar som läggs ut ska naturligtvis bestämmas av vad som var vanligt i det naturliga tillståndet, men en dimensionering bör också ske efter vad som ligger kvar. Man kan generellt säga att den storlek som krävs för att ligga kvar i vattenströmmen är mindre än den storlek som krävs för att strukturerna ska skapa en ökad habitatdiversitet i form av turbulens och höljor. Block på 0,6–1,5 m rekommenderas av Wesche (1985), samtidigt är en vanlig rekommendation att blocken inte bör vara större än en femtedel av fårans normalbredd (Shields 1984). Se båda rekommendationerna som ungefärliga riktlinjer. Copeland m.fl. (2001) anger som riktlinje att stenar bör kunna ligga kvar vid 10årsflödet, dvs. det högsta förväntade flödet på en 10års-period. Råder det osäkerhet bör man dimensionera efter förväntad högsta vattenhastighet för att få de stora strukturerna att ligga kvar (Tabell 1). Överdimensionera dock inte kapitel 5 188 som princip. Det gör i regel inget om det finns en rörlighet, en dynamik. Generellt gäller för utlagd stor sten att den här och var ska sticka upp vid normalvattenföring, men helst ej vid högvatten. Detta för att sådana strukturer vid högvatten kan ge oväntad erosion och dels kan skräp, träd och sjok av is fastna med översvämningar som följd. I brantare vattendrag (Avsnitt 5.9) så lägger man sten i grupper för att få hållbara strukturer. Det är i regel inte nödvändigt i alluviala delar. Något exakt mönster för utläggning som ger högst tätheter av fisk finns inte påvisat (ex. Shields 1984), men ju mer mångformig botten desto fler habitat. Tabell 1. Ungefärlig vattenhastighet som krävs för att rubba (Vc) resp transportera (Vt) olika partikelstorlekar uppe i vattenmassan (modifierad efter Gordon m.fl. 2004). Ibland kan det krävas högre vattenhastighet för att rycka loss materialet ur täta bottnar. Mycket material lyfts aldrig upp i vattenmassan utan studsar längs botten. Detta är alltså ungefärliga riktvärden. Substratstorlek (mm) Vc = Rubba bottnar (m/s) Vt = Lyfta upp partikel (m/s) 10 0,5 1,1 20 0,7 1,4 30 0,8 1,7 40 1,0 1,8 50 1,1 2,0 60 1,2 2,1 70 1,3 2,3 80 1,4 2,4 90 1,5 2,5 100 1,5 2,6 150 1,9 3,0 200 2,2 3,3 250 2,4 3,6 300 2,6 3,8 350 2,9 4,1 400 3,0 4,3 450 3,2 4,4 500 3,4 4,6 750 4,2 5,3 1000 4,8 5,9
trösklar Trösklar kan användas för att öka variationen i djup och vattenhastighet. Trösklarna skapar en hölja nedströms, ju högre tröskel desto djupare hölja. Trösklar kan hjälpa till att stabilisera områden med hög sand- eller grusdrift, vattnets energi bromsas och styrs. Internationellt är trösklar troligen den vanligaste biotopåtgärden i alluviala vattendrag, just för att minska storskalig erosion av bottnar och samla grövre substrat till lekområden för fisk. Som noterats anser vi dock inte att trösklar är lika viktiga strukturer i icke-alluviala vattendrag. Återigen påminns om att i vattendragsavsnitt som optimeras för produktion av smolt, dvs. utvandringsfärdiga laxfiskungar, strävar man ofta inte efter att få djupa höljor eller höga trösklar. Detta för att inte skapa lugnvatten som gynnar rovfisk som gädda. Låga trösklar som samlar leksubstrat och skapar ståndplatser för ungar är dock bra. Helst bör trösklar som täcker hela vattendragets bredd bara anläggas på raka partier. Lägger man trösklar i meanderbågar riskeras att erosionen i kurvans ytterkant accelererar och till slut kan kurvan ha vidgats – och tröskeln har inte längre effekt. Strukturer som skapar höljor bör anläggas med ca 5–7 vattendragsbredders mellanrum. <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Risken att en tröskel undermineras är stor, speciellt om den sticker upp högt över bottnen. I jordbruksvattendrag kan enkla trösklar göras av tvärliggande stockar som förankras i vattendragets stränder (Figur 10). Förankringen bör vara 1–2 m in i stranden, eller 1/3 av vattendragets bredd på vardera sidan (Wesche 1985). Vill man vara säker på att undvika erosion av stränder kring tröskeln och därmed säkerställa dess funktion för lång tid kan stränderna kläs med sten, gärna en vattendragsbredd nedströms. Tänk på att trösklarna kan bli vandringshinder vid lågvatten. Lämpligen V-skärs trösklarna för att säkerställa fiskvandring. grävning av höljor Man kan artificiellt skapa de höljor man vill ska finnas. De är då belägna i meanderns ytterkurva, eller i icke meandrande avsnitt på platser dit en koncentrerad vattenström kan styras. Genom en styrd vattenström kommer höljorna att hållas rena från sediment. En hölja bör grävas djupare än en tänkt linje som representerar bottnens medellutning. Att gräva höljor är meningslöst i områden med deposition av sand eftersom de snabbt fylls igen. Figur 10. En naturlig tröskel skapad av en trädstam. Stammen håller kvar lekgrus uppströms och skapar en grund hölja nedströms. Att stammen ligger kvar beror på att den är väl förankrad i stränderna. Hade stammen lagts ut i restaureringssyfte hade man troligen också skurit ett något lägre utskov någonstans utmed stocken för att säkerställa fiskvandring vid lågvatten. 189 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 276 and 277: ) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 294: Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?