05.09.2013 Views

Ekologisk

Ekologisk

Ekologisk

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />

tillstånd och samråd<br />

Liksom all vattenverksamhet kan biotopvård<br />

i vattendrag kräva tillstånd från<br />

miljödomstol. I Kapitel 3 och 4 redovisades<br />

den generella arbetsgången vid restaureringsprojekt,<br />

med tonvikt på samråd, lokal<br />

förankring och hänsyn till kulturmiljöer.<br />

Hänsyn till kulturmiljöer<br />

Kraftigt påverkade bottnar ses som kulturmiljöer.<br />

Erika Grann (2003) på Riksantikvarieämbetet<br />

skriver: ”Fint rensade<br />

vattendrag berättar om människors verksamhet,<br />

livsvillkor och hårda arbete för att<br />

nyttja naturens resurser. Att lägga tillbaks<br />

stenblock från byggda kanter innebär en stor<br />

förändring av vattendragets karaktär.” Här<br />

finns ett dilemma, då förstörda livsmiljöer<br />

för det akvatiska livet ska vägas mot det<br />

kulturhistoriskt värde som det störda vattendraget<br />

utgör. Generellt utgör detta inget<br />

problem då så stor andel av vattendragen<br />

är påverkade. I t.ex. Emån är över hälften<br />

av vattendragssträckningen rensad. Således<br />

kommer aldrig restaureringsarbetet att<br />

kunna återföra all denna vattendragslängd<br />

till ett naturligare tillstånd. I de särskilt<br />

skyddsvärda vattendrag som identifierats<br />

inom miljömålsarbetet för ”Levande sjöar<br />

och vattendrag” bör därför huvuddelen av<br />

påverkade bottnar kunna restaureras. Det<br />

är dock viktigt att alltid ha en dialog med<br />

kulturmiljövården, och detta alltid tidigt i<br />

planeringen (läs mer i Kapitel 4).<br />

Val av arbetsmetodik<br />

Beroende på vattendragets storlek, möjlighet<br />

att köra fram till och i vattnet, naturlig<br />

tillgång på material och storlek på åtgärder<br />

kan man välja att arbeta maskinellt eller<br />

manuellt. Manuellt arbete brukar vara<br />

vanligt i vattendrag med bredder under<br />

3–7 m, speciellt när det krävs skonsamma<br />

åtgärder eller det är svårt att få fram tunga<br />

maskiner. Generellt rekommenderas dock<br />

grävmaskiner ur kostnads- och effektivitetssynpunkt<br />

när större sten och andra<br />

strukturer ska ut i vattnet, speciellt om<br />

stenen inte bara ligger upplagd längs stränderna<br />

i smala vattendrag. Går det att köra<br />

maskin fram till vattendraget och även i<br />

vattendraget samt om större strukturer ska<br />

flyttas/grävas rekommenderas grävmaskin.<br />

kapitel 5<br />

166<br />

tillgång till sten<br />

I Kapitel 4 diskuterades vikten av att ha<br />

tillgång till natursten om inte den ursprungliga<br />

stenen ligger längs stränderna.<br />

Tillgång till stentäkter med rätta dimensioner<br />

på block, sten och grus bör kontrolleras.<br />

I vissa regioner väljer man att köpa<br />

sten från markägare som har stenrösen<br />

eller andra stensamlingar. Observera då<br />

att dessa stensamlingar kan utgöra kulturmiljövärden.<br />

Rådgör med länsstyrelsen vid<br />

tveksamheter.<br />

Materialet ska sedan transporteras till<br />

vattendraget och ofta lagras på lämpliga<br />

ställen. Allt kräver rekognosering på platsen.<br />

5.9.6 praktiska åtgärder<br />

Vid maskinellt arbete rekommenderas<br />

alltid att en fältansvarig utses som leder<br />

grävmaskinföraren under arbetet. Arbetsledaren<br />

går i vattnet/på stranden och pekar<br />

på vad som behöver göras och ger speciellt<br />

akt på att strömbilden blir den rätta. Arbetsledaren<br />

bör ha en reflexväst eller bjärta<br />

kläder som gör att hon/han syns tydligt.<br />

Eftersom föraren sitter i en bullrig miljö är<br />

det bra om man kommer överens om den<br />

allmänna gången först och sedan försöker<br />

styra med handtecken. Optimalt har man<br />

”headset” och kan kommunicera obesvärat.<br />

utläggning av sten och block<br />

Generellt bör man arbeta vid lågvatten, ex.<br />

LQ eller LLQ, när strukturer läggs ut och<br />

gamla strukturer ska grävas bort. Speciellt<br />

om finare strukturer som lekbottnar<br />

ska åtgärdas (Avsnitt 5.11) är lågvatten<br />

nödvändigt. Då kan man säkerställa att<br />

utformningen blir sådan att sedimentdeposition<br />

ej sker i grusbäddarna, samt att<br />

lekbottnarna inte ligger ovanför lågvattennivån.<br />

Det är också lättare att ta sig fram<br />

i vattendraget vid lågvatten, dessutom ser<br />

man de strukturer som etableras tydligare.<br />

Vidare kan det vara svårt att förankra<br />

stenar vid högre vattenföring. Sedan är det<br />

normalt så att utläggning av sten har störst<br />

effekt på vattenströmmen vid lågvatten.<br />

Vid högvatten bromsar bottnarna mindre.<br />

Alltså vill man helst se strömbilden vid<br />

lägre vattenföring

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!