Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag Bottenprofilen har ofta blivit flackare, delvis som en direkt effekt av rensningen men också som en långsiktig effekt av att vattenströmmarna spolat bort små oregelbundenheter. Inga tydliga nackar eller höljor finns och alla ojämnheter i åns botten har slätats ut. Vattendraget kan närmast liknas vid ett stuprör eller en stensatt kanal. Grövre sten (100–300 mm) dominerar överst i bottnarna och dessa stenar är hårt sammanpackade, ”stenpälsen”. Runt större stenar bildas ett kitt av finsediment och bottnarna är så täta att inga håligheter finns i dem, den hyporheiska zonen (Kapitel 2) är oåtkomlig. Avsaknaden av grövre material medför att växtdelar och den döda ved som rasar i ån/älven spolas iväg vid första högflöde. Större sten eller träd har annars en viktig funktion att fylla när det gäller att kvarhålla det organiska materialet som tillförs en strömsträcka, så att detta blir tillgängligt för den fauna som ska leva av det. Utan dessa stora strukturer utarmas sträckan biologiskt – inget håller kvar näringen. De sidofåror som stängts av utgjorde tidigare perfekta lek- och uppväxtplatser för ung öring och harr, men även för många andra arter. Ju brantare vattendrag, desto viktigare kan dessa sidofåror sägas vara eftersom de ofta skapar områden med lägre vattenhastighet. att observera! De flesta restaureringsåtgärder i denna manual berör kulturmiljövärden, som också omfattas av bevarandemålen i Levande sjöar och vattendrag. Kontakta därför alltid länsstyrelsen för samråd om hur du ska gå tillväga, vilket kunskapsoch planeringsunderlag som behövs inför åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4. kapitel 5 162 5.9.3 generella riktlinjer för restaurering av bottnar Bedöm alltid om det är själva det fysiska habitatet i botten som behöver åtgärdas, eller om det är problem utanför vattendraget som begränsar produktion och biologisk mångfald. I moränlandskapets vattendrag syftar åtgärderna ofta till att genom ökad habitatdiversitet bromsa vattenströmmen, höja vattennivåerna och få vattendraget i kontakt med älvplan och sidofåror. Strävan är också att återfå turbulens i vattnet, något som syresätter och skapar skyddade ståndplatser för fisk, liksom höljor och håligheter i botten. Både höljor och håligheter är ofta ståndplatser för större fisk och övervintringsområden för många individer. Där bottnarna har fått en armerad stenpäls måste denna luckras upp för hand eller maskinellt, annars hamnar utlagda sten och block ovanpå ”stenpälsen”. I regel finns en hel del sten i kanten av vattendraget och kan läggas tillbaka. Ibland ligger stenen staplad i stenkistor och ledarmar. Då kan man inte bara lägga tillbaka stenen utan ska beakta de kulturella värdena genom samråd med länsstyrelsens ansvarige. De allra största blocken är i regel sprängda och finns inte kvar. Det kan ha varit block i dimensionen upp till 2–3 m diameter. För att få tillbaka sådana krävs nästan transport med gruvdumpers, vilket blir svårt och dyrt. Vi uppmanar dock alla som arbetar med biotopvård att studera storleken på sten och block i omgivande landskap. Är det tydligt att stora block funnits i vattendraget är det viktigt att återföra sådana, även om det blir dyrt. Genom stenutläggning kombinerat med tillförsel av död ved (Avsnitt 5.4) bromsas och däms vattenströmmarna. Vattnet blir mer dynamiskt och fortsätter själv att öka sin komplexitet. Sprid ut blocken och stenen slumpvis, men i strömmar där man tydligt kan se naturliga strömnackar förstärks dessa. Det är viktigt att inte täta stengrupperna alltför mycket, vattnet ska kunna rinna igenom, detta skapar fina ståndplatser mellan stenarna och åtgärden får ett mera naturligt utseende.
”Biotopvårdsarbete i strömmande vattendrag är ett av de mest tacksamma arbeten man kan få nöjet att utföra, eftersom man ser resultatet direkt. Att se en helt kanaliserad åsträcka förvandlas på en halvtimma till en levande forsande strömsträcka är fascinerande.” Peter Johansson, Emåförbundet, 2007 Vattendragsrestaureringen har oftast fokuserat på lax och öring, men fokus bör främst vara just att återskapa så naturliga förhållanden som möjligt. Det gäller således inte att bygga det optimala vattendraget för laxfisk utan att återskapa det naturliga vattendraget, vilket i sin tur kommer att gynna laxfisk och så många andra organismer. En varierad bottentopografi är viktig för geomorfologin och artdiversiteten (ex. Klemetsen m.fl. 2003). Genom utläggning av stora stenar skapas fler mikrohabitat med olika egenskaper (ex. Yrjänä 2003), bland annat ansamlingar av finare fraktioner bakom större stenar (Figur 7). Detta kan bli lekområden för fisk, uppväxtområden för nejonögon och bottendjur. (Anläggning av lekområden behandlas separat i Avsnitt 5.11.) För att efterlikna den naturliga habitatdiversiteten och därmed uppfylla behoven hos strömlevande bottendjur, fågel och öring har en tre-stegsmodell utvecklats av Bodafors fiskevårdssällskap. Den baseras på att i mindre vattendrag behövs en varierad miljö med strömsatta grunda och djupa partier. Metoden har framgångsrikt tillämpats i Emåns övre delar. Där det tidigare var mycket glesa bestånd med småvuxen strömlevande öring har metoden resulterat i större populationer och individer (Figur 10). I de stora älvarna kommer dessa miljöer att finnas oavsett restaureringen, strömsträckor omväxlar naturligt med sel. Restaureringen inriktas där strikt mot att återskapa den naturliga variationen. Observera att den biotopvård som utförs i partier med uppväxtområden för havs- eller insjööring ofta fokuseras på att bara ordna lekområden samt uppväxtområden för laxfiskungar. De djupa höljorna riskerar att besättas med gäddor och minskar där- <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag med produktionen. Önskar man optimera produktionen av smolt, dvs. utvandringsfärdiga ungar, bör man således eftersträva en två-stegsmodell istället, lekområden och grunda uppväxtområden. Återigen är dock huvudsaken att man återför vattnet till ett naturligare tillstånd. Vatten med hastigheter över 0,6 m/s brukar inte frysa till under normalvintrar. Omfattande restaureringsarbeten kan därför medföra att andelen vinteröppna partier minskar eftersom vattenhastigheten minskar. Vinteröppna partier i större vattendrag kan krävas för strömstare och utter. Detta innebär att sträckor med naturligt hög vattenhastighet inte ska restaureras till att bli mer lugnflytande för att till exempel gynna laxfisk. En god restaurering kännetecknas av att man inte ser att det är restaurerat. Området upplevs som naturligt, inga raka strukturer och inga spår i omgivningen avslöjar arbetet. 5.9.4 Erhållna och förväntade resultat FAO konstaterade vid en internationell genomgång av genomförda restaureringsarbeten i sötvatten att det är svårt att dra säkra slutsatser om enskilda åtgärders effektivitet. Orsaken var framför allt att uppföljning skett under kort tid och att det skilde så mycket i påverkan mellan områden (Roni m.fl. 2005). Biotopvård (instream structures) var dock generellt en åtgärd som förbättrade habitatet, dvs. ökade dess mångformighet (op. cit., Yrjänä 2003), kvarhöll sediment (ex. Neigishi & Richardson 2003, Matthaei m.fl. 2005) och organiskt material (Lepori m.fl. 2005a, 2006). Näslund (1987, 1989) erhöll ökat medeldjup och mängd höljor i Låktabäcken (lutning 3,3 %) efter försök med trösklar, medan stengrupper hade mindre effekt. Stengrupper har dock haft god effekt i andra system med lägre lutning (ex. O’Grady 1995). Slutsatserna av detta är att med större lutningar erfordras större och mer sammanhållna strukturer. Ofta har man funnit att biotopvård i vattendrag gynnat fiskfaunan (Jungwirth m.fl. 1995, Scruton m.fl. 1997, Pretty m.fl. 2003, Roni m.fl. 2002, 2005). Binns (1999) 163 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 276 and 277: ) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?