Ekologisk

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag nativt ställas på ett prefabricerat betongfundament (Figur 5), men det är inte alltid nödvändigt om trafikintensiteten och vikten av fordon är liten. För enskilda vägar med låg belastning kan det räcka att ha plåtbleck eller liknande som fundament (Figur 6). Kan trumman eller dessa fundament nå ned till fast berg blir konstruktionen mycket stabil. Generellt rekommenderas att använda prefabricerade betongfundament och då att dessa görs så höga att valvbågens plåt inte är i kontakt med vattnet vid normalvattennivå. Därmed minskar korrosionen. Samtidigt kan fundamenten, rätt utformade, tjäna som utterpassage. Enklare passagealternativ finns dock, t.ex. i form av torrlagda stenar. Vid arbeten bör man sträva efter så torra förhållanden som möjligt för att minska erosion och grumling. Kontrollera normala lågvattennivåer och planera för åtgärder som leder runt eller tillfälligt dämmer vattnet. Eventuellt kan vattnet pumpas förbi vid små flöden. Ofta måste man bygga en liten stentröskel uppströms vägtrumman för att dämma undan vattnet under arbetet. Det krävs ett förarbete i form av markarbeten under trummans läge. En stabil bädd av fin krossten eller makadam, eventuellt med ett lager grus ovanpå är en bra bas (Figur 6). Kom ihåg att kompaktera markbädden. Tänk på att det alltid finns risk för att vatten leds vid sidan eller under trumman. Vägbanken måste dels vara tät mot sådant inläckage, samtidigt som markbädden är dränerande så att inläckt vatten förs undan. I känsliga lägen kan vägbanken uppströms förses med tät geotextil nedtill. Runt skarvarna i trumman ska man alltid lägga en täckande geotextil (markduk) med en längd om ca 1,5 gånger trummans omkrets. Trumman behöver stöd från sidorna för att stå emot tyngden av fordon. Vägbanken bör inte ha större lutning än 1,5:1 (horisontellt avstånd, vertikalt avstånd). Skulle lutningen vara större måste den erosionssäkras antingen genom utläggning av sten eller genom att kläs med betong. Trumman ska sedan övertäckas (överfyllas). Generellt ska överfyllnaden vara minst 0,6 m, undantaget plasttrummor där 1,5 m krävs. Överfyllnadshöjden kan sedan vara kapitel 5 148 upp till 6 m eller mer, undantaget för halvtrummor av stål (valvbågar) där 2 m anses vara maximalt. Materialet bör generellt vara ganska fint; max 32 mm vid plasttrummor och max 100 mm vid korrugerade ståltrummor, så att materialet kommer in mellan räfflorna. För betongtrummor kan osorterat material från platsen användas (Karlsson 1987). Hur mycket fyllnadsmassor som totalt krävs för vägbanken kan i regel skattas grovt på plats. Volymen av massorna kan beräknas om vägbankens lutning (%) är känd, liksom vägbankens övre och nedre bredd (läs mer i Taylor & Love 2003). Det är alltid viktigt att skydda inlopp och utlopp mot erosion av högvatten (Figur 7). Runt inloppet bör man ofta lägga krossten om stora vattennivåvariationer förväntas. All kross och sprängsten bör sedan täckas med naturmaterial (natursten), alternativt med jord som besås. I extrema lägen kan man låta en befintlig rundtrumma ligga kvar och borra en ny genom vägbanken i ett nytt läge, ofta då något lägre positionerad. Den gamla trumman kan då tjäna som utskov vid högflöden. Samtidigt kan faunapassage underlättas utan att behöva stänga av livligt trafikerade vägar. Detta gäller oftast mindre rördimensioner, i regel för små för att vara intressanta. Vid hammarborrning (roterande borrkrona driven av hydraulik och tryckluft) eller ramning (slaghammare) kan man dock lägga rör upp till 1 200 mm hela 80 m. Metoderna är dock mycket dyra och kräver stabil vägbank och gott om utrymme. De bedöms inte som realistiska i normalt restaureringsarbete. När en underdimensionerad vägtrumma bytts ut kommer vattendraget både upp- och nedströms snabbt att anpassa sig till de nya förhållandena. Sediment uppströms spolas undan och utloppet fördjupas. Detta leder ofta till ökad lutning och därmed ökad vattenhastighet. Det är således viktigt att erosionssäkra kring vägtrumman, både i bottnar och utmed stränder. Observera att många entreprenörer inte är vana att lägga annat än heltrummor på gammalt vis. Se alltså till att informera ordentligt och gör bra arbetsbeskrivningar och uppföljning under arbetet.
Kostnaden för utbyte av en trumma uppgår på platsen till 20 000–25 000 SEK i mindre vattendrag (inkl kostnaden för en halvtrumma av stål) (Bergengren 2007). Sedan tillkommer kostnader för transport av maskiner, planering, efterarbeten och uppföljning. Som riktlinjer anges en totalkostnad på 11 000 SEK/m trumma vid en diameter av 2 m och ca 21 000 SEK/m vid diametern 4 m (Klas Johansson, Länsstyrelsen i Västernorrlands län). I riktigt små vattendrag (0,8–3 m) anger Westman (2003) arbetskostnaden till 2 800–4 200 SEK och kostnaden för halvtrumman (utan fundament) till 6 000–18 000 SEK. Se detta som generella riktlinjer. Kostnaden kan bli betydligt högre för enskilda objekt beroende på platsspecifika förutsättningar. Bro Att bygga broar över allmän väg är Vägverkets eller kommunens ansvar och sådana broar berörs inte här. Klassberäkning av dylika broar ska utföras av specialist (Se Allmän Teknisk Beskrivning ”Klassberäkning av broar”, Vägverket Publ. 1998:7). Anläggande av mindre broar på enskild väg med enstaka fordon kan dock ingå i ett vanligt restaureringsarbete. Broar har tidigare använts när tillgängliga vägtrummor inte kunnat föra undan vattenmassorna vid högflöden. Här rekommenderas dock ett betydligt utökat nyttjande av broar. Bro ska vara det första alternativet som övervägs. Enklast kan man lägga s k håldäck över vattendraget (Figur 8). Håldäck är prefabricerade betongplattor (vanligen 120 cm bredd, 38 cm tjocklek) som kan fås i önskad längd. Ett sådant håldäck kostar ca 225 SEK/m. Håldäck läggs i landfästena på prefabricerade betongbalkar (ca 50 SEK/m). En annan enkel brokonstruktion är en balkbro. Balkarna är av järn eller stål. Som fundament kan användas betong eller järnbalkar. Själva körbanan kan byggas av tryckimpregnerat trä (Figur 9). Det finns också monteringsfärdiga träbroar som kan måttbeställas (Figur 10). De bör uppfylla kraven i Bro 2004 (Väg- <strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag verket; ) om de ska användas i enskild väg med massatransporter eller liknande, dvs. klara fordonsvikter på 65 ton. Kostnaderna för en träbro ligger på 30 000–150 000 kr beroende på längd och modell. Landfästen av trä kostar ca 80 000–100 000 SEK. Limträbroar är speciellt hållbara. De påverkas inte av värme och kyla och står emot vägsalt. Livslängden överstiger 75 år. Det finns många leverantörer (ex. Moelven i Töreboda (), Martinsson träbroar i Skellefteå (), Hedebron i Hede (). Ytterligare tillverkare kan återfinnas via Internet. Dessa tillverkare bör kontaktas för närmare information. Förutom bron i sig krävs markarbeten och placering av prefabricerade fundament eller etablering av nya fundament. Kostnaderna för dessa arbeten kan uppgå till 30 000–200 000 SEK för ett vattendrag på 3–6 m (brospann 6–9 m). Billigast blir att använda prefabricerade fundament (betongbalkar). Om markförhållandena inte tillåter en stabil utplacering av sådana fundament eller om vägbankarna är höga får man bygga timrade stenkistor av tryckimpregnerat virke som fylls med sten och block. Det dyraste alternativet är att gjuta betongfundament på plats. För broar över enskild väg kan det vara en bra tumregel att vattenytan vid högsta flöde normalt ska vara minst en meter lägre än brons lägsta del. Därigenom kan skräp och träd passera fritt. En fördel med bropassager är att vattendraget kan lämnas helt intakt i passagen. Vid behov kan utläggning av sten och block ske för att skapa strömlä och en mer varierad biotop. Om bron ersätter en tidigare underdimensionerad trumma kommer en ny balans att inställa sig i vattendragsavsnittet och erosionssäkring krävs (detta har berörts ovan). När en bro etableras ska man alltid sträva efter att få en torr strandremsa på någon sida utmed vattendraget för passage av djur (ex. Figur 10). 149 kapitel 5
Page 1 and 2:
Ekologisk restaurering av vattendra
Page 3:
Page 7 and 8:
Innehåll 7 Ekologisk restaurering
Page 9 and 10:
Page 11:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
forts. Bilaga 1. norrland innebär
Page 64 and 65:
arbetsmiljöplan för återställni
Page 66 and 67:
forts. Bilaga 2. 3. Miljöaspekter
Page 68 and 69:
forts. Bilaga 2. 5. Handlingsplan v
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Antal öringar / 100 m 2 50 40 30 2
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
medelvattenföring Medelvattenföri
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167: Ekologisk restaurering av vattendra
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
) 2 Täthet av 0+ öring (ind./100m
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294:
Fiskeriverkets sötvattenslaborator
show all

Ekologisk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?