05.09.2013 Views

Ekologisk

Ekologisk

Ekologisk

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Beroende på typen av fiskväg varierar<br />

tillsynsbehovet. Norska undersökningar<br />

visade att hälften av de fiskvägar som inte<br />

fungerade gjorde det på grund av brist på<br />

underhåll (Direktoratet for Naturforvaltning<br />

1990). Schibli (2002) anger tillsynsbehovet<br />

till ca 0,4 persondagar per fiskväg och<br />

år i Halland.<br />

Ofta är det problem med för höga vattenhastigheter<br />

i fiskvägen (passerbarhet)<br />

samt med anlockning till fiskvägen eller så<br />

problem med vattennivåer. Det rinner helt<br />

enkelt för lite vatten i fiskvägarna. I anlockningen<br />

ligger också det att fisk oftast tvekar<br />

innan de simmar in i en fiskväg. Har fisken<br />

väl kommit in i fiskvägen så är chansen att<br />

de vandrar igenom hela större ju längre<br />

upp de kommer. Laine (1990) hävdar att<br />

detta beror på att fiskarna successivt lär sig<br />

hur fiskvägen fungerar och blir allt bättre<br />

på att ta sig vidare i fiskvägen.<br />

Schibli (2002) noterade att ett vanligt<br />

problem i fiskvägar i Halland var att väggarna<br />

var för låga så att fisken hoppade ur<br />

fiskvägen. En så enkel åtgärd som att sätta<br />

upp hönsnät kan lösa detta tillfälligt, men<br />

väggarna bör givetvis höjas på sikt.<br />

Hur kontrollerar man att passagen fungerar?<br />

Kontroll kan antingen ske i fiskvägen<br />

eller upp- eller nedströms. Vanligt är att<br />

man installerar någon typ av fiskräknare.<br />

Observera att många fiskar kan vandra upp<br />

en bit i fiskvägen och sedan vända nedströms.<br />

Fisk brukar ansamlas i fiskvägars<br />

nedre delar. En bra funktionskontroll bör<br />

således ske av både hur många som finner<br />

öppningen och hur många som vandrar hela<br />

vägen igenom. Optimalt kontrolleras också<br />

hur många fiskar som finns nedströms som<br />

inte ens hittar eller stiger in i fiskvägen.<br />

Fiskräknare finns av två huvudtyper,<br />

dels optiska räknare som genom en kedja<br />

av infraröda sensorer registrerar fisken,<br />

dels resistivitetsmätare som registrerar<br />

fisken som en förändring av vattnets resistans.<br />

Den senare typen brukar ge goda<br />

resultat i alla vatten, medan optiska läsare<br />

kan begränsas i mycket turbulenta eller<br />

mörka vatten.<br />

Ett alternativ är givetvis att märka fisken<br />

med radiosändare och pejla vandringsvägen<br />

(Figur 26). Metodiken är dock dyr och<br />

expertis bör anlitas.<br />

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />

Att använda fällor för att fånga fisken är<br />

en effektiv metod (Figur 27), men innebär<br />

samtidigt en stressande hantering av fisk.<br />

Används fällor ska de vittjas med korta intervall<br />

(timmar) och utformas så att fisken<br />

inte skadas eller trycks fast mot gallret av<br />

vattenströmmen.<br />

Figur 26. Berit Sers, Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium,<br />

pejlar vandrande öringsmolt och ål i Bråån.<br />

Figur 27. Björn Tengelin, Egon Sjödin och Erik Sjölander<br />

sätter en fiskfälla på plats i utskovet på omlöpet i<br />

Svartån, Örebro (jämför Figur 7). Initialt användes ett<br />

glest metallgaller för att kontrollera passage av större fisk<br />

(se bilden), därefter monterades ett finmaskigt plastnät<br />

utanpå fällan för att fånga alla migrerande fiskar under<br />

några nätter. Försöket genomfördes i slutet av aprilbörjan<br />

av maj 2002. Nattetid migrerade tusentals benlöjor<br />

tillsammans med hundratals abborrar, mörtar, gäddor,<br />

färnor, björknor och braxar. Omlöpet fungerar således<br />

mycket bra.<br />

131 kapitel 5

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!