Ekologisk

Figur 9. Omlöp vid Åsvallehult i Svartån, Tranås kommun,
byggt 2006. Omlöpet är 100 m med en lutning på 2 %.
Överst finns ett prefabricerat utskov (från Skanska Prefab
AB). Foto & konstruktör: Per Sjöstrand, Jönköpings
fiskeribiologi. Plats: 643321-145018, karta 7 F NV.
Figur 10. Omlöp förbi stendammen i Sunnäsbruk, Tvärån
i Söderhamns kommun. Byggt år 2005. Dammen är en
rest av ett gammalt järnbruk och har stort kulturellt värde,
varför den bevarades orörd. Vy uppströms. I bildens
nederdel syns övre delen av vägtrumma för passage
under en bilväg. Lutningen är hela 5 % men de flesta
arter bedöms kunna vandra. Konstruktör: Peter Hallgren.
Plats: 677750-157030, karta 14 H NV.
Ekologisk restaurering av vattendrag
Slingriga omlöp (Figur 9) blir erosionskänsliga.
Vattenströmmen tvingas
ideligen att byta riktning vilket ger hög
erosion av stränder. Det är stor risk att
omlöpet svämmar över vid högflöden om
inte vattenintaget regleras, här krävs
alltså ett utskov.
Dessutom finns risk att vattnet söker
sig ned i marken och skapar nya vägar i
fallinjen. Det gäller att säkra bottnarna
med täta lager, t.ex. geotextiler.
Omlöp med lutningar på 5–9 % har
byggts i form av korta forsar. Man får då
använda stora stenar för att skapa strömlä
(Figur 6). Vid de högre lutningarna fungerar
omlöpet bäst vid lägre vattenflöde. Vid
stort flöde ökar vattenhastigheten alltför
mycket.
Omlöpen kan anläggas som helt naturliga
strömpartier och kan därmed ha en
funktion som uppväxthabitat för fisk, insekter
och andra smådjur. I det omlöp som
anlades förbi Slussen i Örebro (Figur 7)
påträffades vid elfiske den högsta artrikedomen
(9 fiskarter + signalkräftor) i något
elfiskat vatten i Närke. Här fångades öring,
benlöja, gers, lake, abborre, stensimpa,
bäcknejonöga, mört och den rödlistade ålen
på en sträcka av 180 m med bara 3,3 m
bredd. I Danmark är det vanligt att man
anlägger lekbottnar i omlöpen. De utgör
ofta de enda återstående hårdbottenpartierna
i ett kanaliserat jordbruksvattendrag.
En svaghet med omlöp är att de är
känsliga för variationer i vattenståndet
uppströms. Genom att skapa ett skarpt
v-skuret inlopp kan omlöpen komma att
mer likna slitrännorna (se nedan) och kan
därvid tåla större variationer i vattenståndet
(Figur 6). Alternativet är givetvis att
installera ett utskov.
Studier i Emån visade att mellan
90–100 % av de laxar och öringar som kom
in i omlöp passerade igenom dem med
en medianhastighet på 180–190 m i timmen
(Calles & Greenberg 2005). I samma
omlöp såg man hur fiskarter som färna,
vimma, abborre, sutare, lake också använde
omlöpen. I genomsnitt passerade 74 % av
fiskarna hela vägen genom omlöpen (Calles
2006).
109 kapitel 5