05.09.2013 Views

Ekologisk

Ekologisk

Ekologisk

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />

Studier av öring i svenska skogsvattendrag<br />

antyder att minst 6 bitar per 100 m 2 vattendragsyta<br />

krävs. Detta är också i paritet med<br />

vad som krävs för bevarande av terrestra<br />

värden i skogslandskapet, främst i form av<br />

vedlevande insekter (se ovan). Genom försök<br />

har man också sett att det naturligtvis<br />

finns en övre gräns för hur mycket död ved<br />

det kan finnas innan faunan missgynnas,<br />

t.ex. minskade mängden coholax i höljor<br />

med mycket död ved för att laxen inte fick<br />

utrymme för sin normala födometod att<br />

stiga mot driftföda (Giannico 2000). För restaureringen<br />

gäller således att sikta på att<br />

återföra nödvändiga nivåer, men inte att gå<br />

längre innan ytterligare kunskap finns.<br />

5.4.4 Val av trädslag<br />

och var hämtar man<br />

den döda veden?<br />

Barrträd är generellt hållbarare än lövträd<br />

i vatten. Barrträd håller från flera tiotals<br />

år till sekel. Speciellt tall kan hålla länge.<br />

Dahlström m.fl. (2005) fann vid undersökningar<br />

av ett biflöde till Ammerån att tall<br />

dominerade mängden död ved trots att<br />

tall idag var ovanlig utmed bäcken. Detta<br />

berodde på att tallen bevarades längre<br />

och de äldsta tallarna var från 1600-talet<br />

medan t.ex. de äldsta granarna var 100 år.<br />

Speciellt senvuxna tallar som dött stående<br />

och sedan torkats av sol och vind kan finnas<br />

kvar länge i vattnet.<br />

Nackdelen med barrträd är framför allt<br />

att barren är relativt toxiska initialt. Kring<br />

nyfallna granar och tallar brukar det inte<br />

samlas någon fisk. Denna period är dock ytterst<br />

ringa i relationen till denna döda veds<br />

livslängd i vatten.<br />

Vissa lövträd som ek och al bevaras<br />

också mycket länge i vatten, medan björk<br />

snabbt ruttnar bort. Naturligtvis är det<br />

också så att större (grövre) bitar finns kvar<br />

längre eftersom nedbrytningen sker vid<br />

ytan av veden. Större träd får en större<br />

volym relativt ytan. Samtidigt ligger säkert<br />

större bitar lättare kvar och påverkas därigenom<br />

mindre fysiskt.<br />

kapitel 5<br />

60<br />

Som ett ungefärligt riktvärde föreslås<br />

därför 6–12 bitar per 100 m vattendragslängd<br />

i jordbruks- och skogsvattendrag.<br />

I speciellt värdefulla partier där naturskogsförhållanden<br />

ska återskapas kan<br />

det krävas död ved i mängder om ca<br />

12–20 bitar per 100 m. I rena naturvattendrag<br />

kan det finnas ca 20–70 bitar,<br />

men restaurering till dessa nivåer rekommenderas<br />

ej i nuläget.<br />

Reducera mängderna i fjällnära vatten,<br />

i vattendrag bredare än en trädlängd<br />

(10–15 m) och vid lutningar över 3 %.<br />

Reducera också mängderna i storblockiga<br />

områden där en varierad bottenstruktur<br />

redan finns.<br />

Ta inte levande träd i strandzonen (om<br />

inte t.ex. gran huggs undan för att gynna<br />

löv). Träd i strandzonen ska istället fylla<br />

sin funktion genom att tillföra skugga, löv<br />

och stabilisera marken. Det är bättre att ta<br />

helträd minst två trädlängder in i skogen<br />

från vattendraget (dvs. om man har markägarens<br />

tillåtelse). Ryck upp trädet med<br />

rötterna med hjälp av grävmaskin eller<br />

skotare. Rotsystemet blir en bra förankring<br />

(Figur 5). Man kan också använda vajerspel<br />

eller en traktor med frontvinsch för att dra<br />

ned träd till vattnet.<br />

Vid röjning, gallring och avverkning kan<br />

det bli stora mängder hyggesrester som<br />

faller i ytvattnen. Det är inte önskvärt att<br />

tillföra kvistar och ris, i alla fall inte mer än<br />

vad som naturligt tillförs. En generell riktlinje<br />

bör vara att ursprunglig död ved samt<br />

det grövsta hyggesmaterialet (stammar<br />

och grova grenar) kan lämnas kvar i vattendraget.<br />

I det fall åtgärderna inte sker i<br />

anslutning till ytvatten kan liknande grovt<br />

material användas för utläggning i vattendraget.<br />

Som nämnts tidigare ska man inte<br />

lägga i mycket barrbärande grenar på en<br />

gång eftersom de är toxiska initialt.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!