Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
I de fall man anser att kantzonen är för<br />
ensartad och befintliga höga träd inte ger<br />
skugga till ytvattnen kan träden beskäras.<br />
Det sker lämpligen på en sådan höjd,<br />
1–3 m, att betning av djur undviks. Helst<br />
utförs åtgärden när marken bär under tidig<br />
vår. Lämpliga träd är pilar, sälg, björk, ask,<br />
lind och al. Gör man beskärningen vid rotnivå<br />
fås ett intryck av ett lövrikt buskage<br />
och löven och kvistar blir åtkomliga för<br />
betande djur (Figur 11). Många träd lämpar<br />
sig för beskärning vid markytan, t.ex.<br />
pilar, al, unga vårtbjörkar. Att beskära träd<br />
på detta sätt kan vara lämpligt i de fall de<br />
riskerar att annars falla omkull på grund<br />
av tyngden av tjocka grenar (observera dock<br />
att tillförsel av död ved till mark och vatten<br />
är mycket viktig). Det är lämpligt att lämna<br />
kvar en del av de stammar och grenar som<br />
sågas bort, både för terrester och akvatisk<br />
mångfald.<br />
Beskärning brukar behöva upprepas<br />
vart 20:e år för att bibehålla kantzonens<br />
diversitet, men helst bör kantzonen efter<br />
denna tid ha övergått i en naturligt divers<br />
livsmiljö som inte kräver sådana åtgärder.<br />
Sker röjning och gallring av buskar och<br />
träd i kantzonen kan det för att öka artrikedomen<br />
vara lämpligt att spara växter med<br />
bär, eller viktiga pollen- och nektarkällor.<br />
Exempel på sådana släkten är sälg, slån,<br />
hagtorn, rosor och björnbär. Träd med lätt<br />
nedbrytbara blad bör gynnas, t.ex. gråal,<br />
klibbal, fågelkörsbär, alm, lind och ask.<br />
5.3.6 anläggning och etablering<br />
av nya kantzoner<br />
Skogsmark<br />
När en ny kantzon ska återetableras så<br />
görs detta naturligtvis med det ståndortsanpassade<br />
synsätt som används i skogsbruket.<br />
Strävan bör vara att återskapa den<br />
naturliga kantzonen för rådande förhållanden.<br />
Utmed vattendrag och sjöar med<br />
återkommande översvämning i strandzonen<br />
gynnas lövträd (ex. glasbjörk) och buskar.<br />
Ju mer sällan översvämningarna sker desto<br />
större blir inslaget av t.ex. vårtbjörk, alm,<br />
lind och gran. Tallen växer i torra kantzoner.<br />
Ovanstående innebär att man vid en<br />
kapitel 5<br />
46<br />
klibb- och gråal<br />
Som pionjärarter växer alar snabbt och<br />
klarar sig ofta från betning. Den snabba<br />
tillväxten beror delvis på att den vid<br />
rötterna har knölar med den symbiotiskt<br />
levande bakterien Frankia. Bakterien<br />
binder atmosfäriskt kväve som nyttjas<br />
av alen. Bland de rötter som sticker ut<br />
i vattnet trivs dagsländan alrotsslända<br />
(Adicella reducta).<br />
Alen har alltså ett gott kväveförråd.<br />
Därför kan alen släppa sina blad gröna,<br />
med det kväverika klorofyllet kvar. Al är<br />
därmed mycket viktig för energitillförsel<br />
till ytvatten.<br />
Alar blir som mest 20 m och kan nå en<br />
ålder på 100–120 år. De har djupa och<br />
vittgrenade rötter, vilket gör att de stabiliserar<br />
marken. Den rödaktiga alveden är<br />
mycket beständig. Venedig står på alpålar.<br />
När al hamnar i vatten som död ved<br />
finns strukturen kvar länge. Alens kottar,<br />
som öppnar sig vintertid, har frön som är<br />
utmärkt mat för fåglar, t.ex. grönsiska.<br />
återetablering bör ta hänsyn till nuvarande<br />
och framtida vattennivåfluktuationer.<br />
Enklast är att låta kantzonens skog<br />
självföryngra genom de frö- eller skärmträd<br />
som har lämnats kvar vid avverkningen<br />
och genom att låta de befintliga trädplantorna<br />
som redan finns i området växa upp.<br />
Tall kan lämpa sig för naturlig föryngring<br />
om marken är torr och inte för näringsrik.
Change language