Ekologisk

Det diskuteras ofta om en kantzon behöver
vara intakt utmed hela vattendragets
längd. Troligen har det funnits en dynamik
i landskapet orsakad av bränder och
stormfällning som gjort att luckor skapats.
Vidare kan vissa våta partier naturligt
ha liten andel skuggande träd och buskar.
Enstaka luckor i en skapad kantzon behöver
därmed inte vara negativt. Ljusinsläpp
kan gynna primärproduktionen. Luckorna
får dock inte vara så stora att effekter på
vattentemperaturen erhålls. De får ej heller
vara belägna i partier där skydd behövs
mot närsalter och sediment. Det rekommenderas
dock generellt att försöka bevara
intakta kantzoner kring mindre vattendrag,
källflöden, medan kantzonen kan vara mer
mosaikartad utmed större vattendrag för
att skapa heterogenitet. Den skuggande
vegetationen ska täcka 2/3 delar av vattendragets
längd.
Många skogsägare ogillar att lämna
kantzoner då träden riskerar att blåsa
omkull. Speciellt för gran i fuktig mark kan
detta vara ett problem. I sådan mark blir
rotsystemet grunt samtidigt som marken
har lägre hållfasthet. Vindkänsligheten
beror också av områdets topografi, jordarter,
förekomst av närliggande skogspartier
samt beståndets tidigare skötsel. Speciellt
vanligt är vindfällen intill stora kalhyggen
med fritt spelrum för vinden. På utsatta
platser kan vindkänsligheten minskas betydligt
genom att göra kantzonerna bredare
och ta bort enstaka vindkänsliga träd med
Figur 11. Beskärning av enstaka träd på rotnivå kan
skapa en mer höjdvarierad kantzon. Börja med att ta bort
de yttre stammarna. I ett andra steg bör stubbarna göras
så låga som möjligt och snedskäras så att regnvatten
rinner av.
Ekologisk restaurering av vattendrag
plockhuggning. Kantzoner med täta bestånd
och med lövinslag ger också mindre
risk för stormfällning.
För vattendraget innebär nedfallna
träd i regel inget problem, på sikt snarare
tvärtom. Generellt gäller att ”riskträd” är
sådana med lutande stam, ensidig krona,
klen stam i förhållande till kronan och med
röt- eller parasitangrepp. Träd som stått
i utkanten i av beståndet, i vindutsatta
lägen, har generellt en grövre stam och är
något kortare. Sådana träd har större chans
att klara stormar. Vid eventuell gallring
av kantzoner i vindutsatta lägen bör man
därför sträva efter att lämna grova och
dominerande träd med relativt låg trädhöjd.
För att minska vindskänsligheten
kan man också kapa toppen på speciellt
utsatta träd. De träd som kan vara stabila
på fuktiga marker är främst al och i något
torrare läge (frisk mark) ask. I ytterligare
torrare mark är ek, lind och bok relativt
stabila, medan björk vanligen är mindre
stabil. I och med att de avlövas under den
stormigaste årstiden slipper lövträden ofta
de sena höststormarnas fulla kraft. Tall är
mindre stabil än de nämnda lövträden, men
betydligt stabilare än gran. I regel sker den
mesta stormfällningen de första åren efter
avverkning.
Kostnaderna för skötselåtgärderna ovan
varierar starkt mellan bestånd och regioner.
Som en bakgrund kan nämnas att en
åtgärd som röjning kan beräknas till ca
2 000–2 500 SEK/ha om den utförs av en
skogsvan person. Strukturering av en bra
kantzon lär kräva något mer, framför allt
då i form av förplanering och instruktion
till dem som utför åtgärden.
Jordbruksmark
Generellt består kantzonerna i jordbrukslandskapet
idag ofta av en orörd gräsvall.
På sikt är det viktigt att låta denna kantzon
beväxas av buskar och träd, allt beroende
på lämpligheten ur perspektivet att
bibehålla det öppna landskapet. Ofta rinner
dock vattendragen i raviner och att låta
dessa återbeskogas stör inte landskapsbilden,
snarare tvärt om. Vackra, ringlande
gröna träd- och buskstråk i landskapet ökar
dess dynamik (Figur 10). En flerskiktad
kantzon med både träd-, busk- och fältskikt
ökar sediment- och närsaltupptaget.
45 kapitel 5