Ekologisk

Ekologisk restaurering av vattendrag
Skyddszon för att
upprätthålla mikroklimat och habitat
Det mikroklimat som skapas runt ett vattendrag
kan kräva intakta skogliga kantzoner
med över 40–45 m bredd för att kunna
bevaras (Brosofske m.fl. 1997, Hylander
2004). Hylander (2004) fann att mossor påverkades
negativt av det förändrade mikroklimatet
efter avverkning.
De mikroklimatiska effekterna av kantzonen
påverkas naturligtvis av terrängen
och med vind- och solpåverkan, ju blåsigare
och soligare desto mindre klimateffekt.
Sverige saknar reglerad storlek och
utformning av kantzon i skogs- eller
jordbruket. I Danmark finns en lag om
minst 2 m obrukad mark utmed ytvatten
i jordbruksområden. I Ryssland har man
t.ex. på Kolahalvön en definitiv kantzon
på 100 m utmed större vattendrag. I
USA klassas i regel vattendragen utifrån
fiskproduktion och olika kantzonsbredder
(ca 5–75 m) bestäms utifrån vattendragets
bredd, fiskproduktion och landskapets
topografi.
I Sverige kommer dock alltfler lokala
initiativ. Kommunstyrelsen i Helsingborg
har beslutat att anlägga 10 meter breda
odlingsfria skyddszoner utmed vattendrag
på kommunägd mark. De branta
strandkanterna ska flackas av och träd
planteras på den skuggande sidan. På
så sätt får vattendraget en möjlighet att
åter utveckla ett slingrande lopp och få
tillbaka ett naturligare växt- och djurliv.
att observera!
De flesta restaureringsåtgärder i denna
manual berör kulturmiljövärden, som
också omfattas av bevarandemålen i
Levande sjöar och vattendrag. Kontakta
därför alltid länsstyrelsen för samråd om
hur du ska gå tillväga, vilket kunskapsoch
planeringsunderlag som behövs inför
åtgärden, eventuella erforderliga tillstånd
etc. Läs mer om detta i Kapitel 1-4.
kapitel 5
40
Undersökningar över hur breda kantzoner
som behövs för att även behålla diversa
populationer av däggdjur och fågel har
visat på bredder på 7–200 m (Large & Petts
1996).
För att ha samma fågelfauna i kantzonen
som i den opåverkade skogen kan
kantzonsbredder på minst 40–60 m krävas
enligt kanadensiska undersökningar
(Darveau m.fl. 1995). Förlust av kantzonen
medför drastiska förändringar. När kantzonen
togs bort utmed Sacramento River,
Kalifornien, USA, minskade antalet fågelarter
med 32 % och mängden fåglar med
95 % (Large & Petts 1996). I Sverige har
Hylander (2004) visat att även om lämnade
kantzoner i många fall är för smala
och påverkas helt av kanteffekter så är de
ändå ett bättre alternativ för överlevnad av
mossor och landsnäckor, än att kantzon inte
sparas.
Skyddszon mot näringsämnen
Kantzonernas upptag av näringsämnen vid
olika skyddszons bredder har studerats ingående
i flera länder. Den generella slutsatsen
är att kantzonerna behöver vara minst
10–15 m breda för att överhuvudtaget
fungera som näringsämnesfälla (Bergquist
1999). Genom att plantera träd och buskar,
samt anlägga våtmarksområden inom
kantzonen kan näringsämnesupptaget ökas
betydligt jämfört med enbart gräsbevuxna
kantzoner. För att på lång sikt erhålla ett
effektivt näringsämnesupptag kan skörd av
gräs och buskar samt manuell fällning av
träd vara lämpliga åtgärder. Detta förutsätter
dock att åtgärderna kan göras utan
körning med maskiner inom kantzonen.
5.3.3 arbetssätt vid avsättning och
etablering av kantzoner
Den allmänna naturvårdsprincipen är att
hänsyns- och skyddsåtgärder i första hand
ska inriktas på att bevara vattendragens
funktion och naturvärden och i andra hand
på att återställa påverkade avsnitt och värden
som har förlorats. För vattendrag är det
särskilt viktigt att säkerställa en relativt
orörd vattenregim och vattenflödet under
lågvattensperioder. Detta kräver en identifiering
av områden som svarar för vattendragens
avrinningsbildning och innebär