Ekologisk
Ekologisk
Ekologisk
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Antal öringar / 100 m 2<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
<strong>Ekologisk</strong> restaurering av vattendrag<br />
Figur 2. Oskuggade vattendrag växer ofta igen med<br />
högre vattenväxter om vattenhastigheten är låg och<br />
bottnarna mjuka. Speciellt riklig blir vegetation när<br />
tillförseln av närsalter är hög som här i övre delarna av<br />
Vramsån i Skåne.<br />
0<br />
N =<br />
27<br />
-10<br />
kapitel 5<br />
80<br />
-12<br />
244<br />
-14<br />
321<br />
-16<br />
316<br />
-18<br />
174<br />
-20<br />
Vattentemperatur (°C)<br />
65<br />
-22<br />
12<br />
>22-<br />
Figur 3. Tätheten av öring (beräknat antal individer per<br />
100 m 2 vattendragsyta) på de lokaler där arten förekom<br />
avsatt mot vattentemperaturen vid elfisket i augusti.<br />
Avser endast inlandsvattendrag söder om Dalälven<br />
(Halldén & Degerman 2003). Medelvärde plus/minus<br />
95 %-konfidensintervall angivet.<br />
34<br />
sträckor med trädbevuxna kantzoner (Rimkus<br />
& Vaikasas 2001). Orsaken är främst<br />
att träd stabiliserar marken bättre mot<br />
t.ex. slagregn och högvattensflöden varför<br />
den lokala erosionen minskar.<br />
Filter för näringsämnen<br />
Näringsämnet kväve är generellt tillväxtbegränsade<br />
för växter på land, medan fosfor<br />
är begränsande i sötvatten och troligen<br />
även i våra kustvatten. Kväve är vattenlösligt<br />
medan fosfor oftast förekommer bundet<br />
till partiklar (nästan 90 % av fosforn brukar<br />
vara partikelbunden). Fosforn kommer<br />
således ut till våra ytvatten främst i samband<br />
med hög avrinning och på grund av<br />
erosion. För att minska fosforläckaget är<br />
vegetationsklädda kantzoner idealiska.<br />
Vegetationen kvarhåller partiklarna. Kväve<br />
däremot tas främst om hand via växternas<br />
näringsupptag och denitrifikation (Avsnitt<br />
5.2). Växterna bryts dock ned och en viss<br />
del av det växtbundna kvävet frigörs åter.<br />
Dock kan stora mängder kväve tas bort ur<br />
systemet genom skörd av gräs och annan<br />
vegetation i jordbrukslandskapet. I skogsmark<br />
bör emellertid inte uttag av skogsbränsle<br />
eller ved ifrån kantzoner göras,<br />
om det inte är i syfte att på sikt utveckla<br />
kantzonen mot mera lövinslag. Den viktigaste<br />
komponenten i naturlig kväverening<br />
är dock denitrifikation. Vid denitrifikation<br />
avgår kvävet som ofarlig kvävgas och växthusgasen<br />
lustgas till luften. Denitrifikation<br />
kan ske i flera våta miljöer. Kantzoner som<br />
översvämmas årligen är utmärkta miljöer<br />
för denitrifikation. Naturligtvis kan intakta<br />
kantzoner också minska tillförseln av humusämnen<br />
till vattnen.<br />
Modererar ljusförhållanden<br />
och vattentemperatur<br />
Beskuggningen av vattendrag har en avgörande<br />
betydelse för deras ljusklimat och<br />
vattentemperatur sommartid. I oskuggade<br />
vattendrag sker ofta en stark igenväxning<br />
med såväl undervattens- som övervattensväxter<br />
(Figur 2) och kraftiga ökningar av<br />
vattentemperaturen förändrar också livsvillkoren<br />
för vattenorganismerna.