05.09.2013 Views

I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

arbetssökande och inte heller deltog i den praktik<br />

hon erbjöds.<br />

I intervjuerna framkommer till exempel att<br />

intervjupersonerna inte vet varför socialtjänsten<br />

<strong>av</strong>slår en del ansökningar medan annat beviljas.<br />

För att besluten inte ska uppfattas som godtyckliga<br />

måste socialtjänsten på ett tydligare sätt förklara<br />

hur det ekonomiska biståndet är konstruerat och<br />

i de fall då en ansökan <strong>av</strong>slås tydligt motivera på<br />

vilka grunder detta har skett. Att <strong>av</strong>slå en ansökan<br />

med motiveringen att det sökta biståndet ”inte<br />

ingår i en skälig levnadsnivå”, är juridiskt hållbart<br />

men kan för den som mottar ett sådant beslut vara<br />

helt obegripligt.<br />

Liknande gäller även för de andra myndigheterna.<br />

Av intervjuerna framkommer att några <strong>av</strong><br />

intervjupersonerna inte har förstått varför de inte<br />

kan erbjudas efterfrågad behandling från vården<br />

insatser från arbetsförmedlingen eller ersättning<br />

från försäkringskassan.<br />

Beslut och bedömningar som<br />

inte förklaras<br />

I intervjuerna har vi sett exempel på hur intervjupersonerna<br />

inte har förstått varför ett beslut blivit<br />

som det blivit, eller inte förstått vad som förväntas<br />

<strong>av</strong> dem. Detta gäller främst försäkringskassans och<br />

socialtjänstens beslut.<br />

Om ett system upplevs som obegripligt och<br />

orättfärdigt kan det skapa situationer som är<br />

svårbemästrade, både för individen och för myndigheterna.<br />

Myndighetspersonen känner till systemet,<br />

kan reglerna och mekanismerna bäst vilket<br />

försätter individen i ett underläge, ett underläge<br />

som kan skapa frustration hos individen och som<br />

myndigheterna sedan måste möta. Generellt kan<br />

man säga att intervjupersonerna i hög grad anser<br />

att myndigheterna inte förstår dem och deras problematik.<br />

Flertalet <strong>av</strong> de intervjuade efterfrågar en<br />

mer handfast hjälp från en eller flera <strong>av</strong> myndigheterna,<br />

en hjälp de inte anser sig få. Bland annat<br />

anser flera att arbetsförmedlingen borde vara mer<br />

aktiv i hjälpen till den arbetssökande, några personer<br />

talar om att arbetsförmedlingen borde hitta<br />

arbete åt dem. Ett annat exempel är att flera <strong>av</strong> de<br />

personer som tidigare haft sjukersättning förväntade<br />

sig att försäkringskassan skulle anordna och<br />

följa upp både den medicinska och den arbetslivs-<br />

I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />

41<br />

inriktade rehabiliteringen. När detta inte har skett<br />

har personerna känt sig övergivna, vilket riskerat<br />

att ytterligare marginalisera dem.<br />

Myndighetssystemens brister<br />

Flera <strong>av</strong> intervjupersonerna har kontakt med mer<br />

än en myndighet. För att individen ska få bästa<br />

hjälp krävs ofta att insatserna samordnas. Om<br />

myndigheterna har olika bild <strong>av</strong> personens behov<br />

riskerar detta att leda till att personen får motstridiga<br />

besked eller att ingen vill ta sig an personen.<br />

Om myndigheterna gör olika bedömningar<br />

<strong>av</strong> personens hälsa riskerar detta att skapa stora<br />

svårigheter. Också samarbetet mellan myndigheterna<br />

påverkas <strong>av</strong> skillnader i bedömningen. I<br />

intervjuerna kan vi se att personernas handlande<br />

förändras ytterst lite <strong>av</strong> att de får <strong>av</strong>slag på ansökan<br />

om sjukpenning eller sjukersättning. De håller fast<br />

vid att de är för sjuka för att kunna arbeta och<br />

stöder sig på den bedömning som deras läkare har<br />

gjort. De flesta <strong>av</strong> intervjupersonerna beskriver<br />

olika former <strong>av</strong> värk. De har svårt att se hur de<br />

skulle kunna delta i rehabilitering då de upplever<br />

att värken begränsar dem i sådan omfattning att<br />

en rehabilitering omöjliggörs. För att rehabilitering<br />

mot arbete ska vara möjlig måste personen få<br />

hjälp med att få reda på vad han/hon rent faktiskt<br />

klarar <strong>av</strong>. I intervjuerna framkommer väldigt lite<br />

som tyder på att intervjupersonerna har fått hjälp<br />

att utforska detta.<br />

I fall där det medicinska underlaget inte bedömts<br />

styrka nedsatt arbetsförmåga väljer de flesta<br />

att anklaga försäkringskassan för att ha gjort en<br />

felaktig bedömning. Endast i ett fåtal fall kritiserar<br />

intervjupersonerna läkaren för att ha skrivit ett<br />

bristande medicinskt underlag eller för att inte ha<br />

gjort en tillräckligt grundlig undersökning. I ett<br />

<strong>av</strong> dessa fall har läkaren enligt intervjupersonen,<br />

glömt att kryssa för att personen saknade arbetsförmåga.<br />

Kanske är det lättare att kritisera en mer<br />

anonym försäkringskassa än den läkare man haft<br />

en personlig kontakt med. Flera <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />

har svårt att acceptera att bedömningen<br />

från en försäkringsläkare som enbart tar del <strong>av</strong><br />

det medicinska underlaget väger tyngre än den<br />

ordinarie läkarens bedömning, när det till och<br />

med kan vara så att den ordinarie läkaren kan ha<br />

specialistkompetens.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!