I skuggan av välfärden
I skuggan av välfärden
I skuggan av välfärden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
arbetssökande och inte heller deltog i den praktik<br />
hon erbjöds.<br />
I intervjuerna framkommer till exempel att<br />
intervjupersonerna inte vet varför socialtjänsten<br />
<strong>av</strong>slår en del ansökningar medan annat beviljas.<br />
För att besluten inte ska uppfattas som godtyckliga<br />
måste socialtjänsten på ett tydligare sätt förklara<br />
hur det ekonomiska biståndet är konstruerat och<br />
i de fall då en ansökan <strong>av</strong>slås tydligt motivera på<br />
vilka grunder detta har skett. Att <strong>av</strong>slå en ansökan<br />
med motiveringen att det sökta biståndet ”inte<br />
ingår i en skälig levnadsnivå”, är juridiskt hållbart<br />
men kan för den som mottar ett sådant beslut vara<br />
helt obegripligt.<br />
Liknande gäller även för de andra myndigheterna.<br />
Av intervjuerna framkommer att några <strong>av</strong><br />
intervjupersonerna inte har förstått varför de inte<br />
kan erbjudas efterfrågad behandling från vården<br />
insatser från arbetsförmedlingen eller ersättning<br />
från försäkringskassan.<br />
Beslut och bedömningar som<br />
inte förklaras<br />
I intervjuerna har vi sett exempel på hur intervjupersonerna<br />
inte har förstått varför ett beslut blivit<br />
som det blivit, eller inte förstått vad som förväntas<br />
<strong>av</strong> dem. Detta gäller främst försäkringskassans och<br />
socialtjänstens beslut.<br />
Om ett system upplevs som obegripligt och<br />
orättfärdigt kan det skapa situationer som är<br />
svårbemästrade, både för individen och för myndigheterna.<br />
Myndighetspersonen känner till systemet,<br />
kan reglerna och mekanismerna bäst vilket<br />
försätter individen i ett underläge, ett underläge<br />
som kan skapa frustration hos individen och som<br />
myndigheterna sedan måste möta. Generellt kan<br />
man säga att intervjupersonerna i hög grad anser<br />
att myndigheterna inte förstår dem och deras problematik.<br />
Flertalet <strong>av</strong> de intervjuade efterfrågar en<br />
mer handfast hjälp från en eller flera <strong>av</strong> myndigheterna,<br />
en hjälp de inte anser sig få. Bland annat<br />
anser flera att arbetsförmedlingen borde vara mer<br />
aktiv i hjälpen till den arbetssökande, några personer<br />
talar om att arbetsförmedlingen borde hitta<br />
arbete åt dem. Ett annat exempel är att flera <strong>av</strong> de<br />
personer som tidigare haft sjukersättning förväntade<br />
sig att försäkringskassan skulle anordna och<br />
följa upp både den medicinska och den arbetslivs-<br />
I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />
41<br />
inriktade rehabiliteringen. När detta inte har skett<br />
har personerna känt sig övergivna, vilket riskerat<br />
att ytterligare marginalisera dem.<br />
Myndighetssystemens brister<br />
Flera <strong>av</strong> intervjupersonerna har kontakt med mer<br />
än en myndighet. För att individen ska få bästa<br />
hjälp krävs ofta att insatserna samordnas. Om<br />
myndigheterna har olika bild <strong>av</strong> personens behov<br />
riskerar detta att leda till att personen får motstridiga<br />
besked eller att ingen vill ta sig an personen.<br />
Om myndigheterna gör olika bedömningar<br />
<strong>av</strong> personens hälsa riskerar detta att skapa stora<br />
svårigheter. Också samarbetet mellan myndigheterna<br />
påverkas <strong>av</strong> skillnader i bedömningen. I<br />
intervjuerna kan vi se att personernas handlande<br />
förändras ytterst lite <strong>av</strong> att de får <strong>av</strong>slag på ansökan<br />
om sjukpenning eller sjukersättning. De håller fast<br />
vid att de är för sjuka för att kunna arbeta och<br />
stöder sig på den bedömning som deras läkare har<br />
gjort. De flesta <strong>av</strong> intervjupersonerna beskriver<br />
olika former <strong>av</strong> värk. De har svårt att se hur de<br />
skulle kunna delta i rehabilitering då de upplever<br />
att värken begränsar dem i sådan omfattning att<br />
en rehabilitering omöjliggörs. För att rehabilitering<br />
mot arbete ska vara möjlig måste personen få<br />
hjälp med att få reda på vad han/hon rent faktiskt<br />
klarar <strong>av</strong>. I intervjuerna framkommer väldigt lite<br />
som tyder på att intervjupersonerna har fått hjälp<br />
att utforska detta.<br />
I fall där det medicinska underlaget inte bedömts<br />
styrka nedsatt arbetsförmåga väljer de flesta<br />
att anklaga försäkringskassan för att ha gjort en<br />
felaktig bedömning. Endast i ett fåtal fall kritiserar<br />
intervjupersonerna läkaren för att ha skrivit ett<br />
bristande medicinskt underlag eller för att inte ha<br />
gjort en tillräckligt grundlig undersökning. I ett<br />
<strong>av</strong> dessa fall har läkaren enligt intervjupersonen,<br />
glömt att kryssa för att personen saknade arbetsförmåga.<br />
Kanske är det lättare att kritisera en mer<br />
anonym försäkringskassa än den läkare man haft<br />
en personlig kontakt med. Flera <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />
har svårt att acceptera att bedömningen<br />
från en försäkringsläkare som enbart tar del <strong>av</strong><br />
det medicinska underlaget väger tyngre än den<br />
ordinarie läkarens bedömning, när det till och<br />
med kan vara så att den ordinarie läkaren kan ha<br />
specialistkompetens.