05.09.2013 Views

I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

men tårarna rann ändå när jag satt i omklädningsrummet<br />

och hade tagit värktabletter och väntade<br />

tills de skulle börja verka, så att jag kulle kunna<br />

ta mig de femtio metrarna till bussen”. En kvinna<br />

beskriver hur den dagliga verksamhet hon nu deltar<br />

i medfört att hon varit tvungen att förändra hela sin<br />

tillvaro. ”Och nu när jag har hittat ett bra sätt att<br />

fungera, så kommer dom och rör runt. Så i huvudet<br />

så känner jag mig som tillbaka på ruta ett igen”.<br />

Kvinnan är positiv till att komma igång i verksamheten<br />

men på grund <strong>av</strong> den långa frånvaron från<br />

arbetsmarknaden blev det i början för mycket för<br />

henne. Hon klarade, på grund <strong>av</strong> att verksamheten<br />

var i ett för högt tempo, inte längre <strong>av</strong> att sköta<br />

sitt hem, sina läkartider och att komma ihåg att<br />

betala sina räkningar. Krafterna räckte inte efter en<br />

hel arbetsdag. Hon fortsätter dock med att säga:<br />

”[…] jag fick ändrade tider och så fick jag börja<br />

vid 11-tiden i stället, eftersom jag kommer igång<br />

senare”. Socialtjänsten har efter påpekande från<br />

kvinnan alltså tagit hänsyn till hennes svårigheter<br />

och hon ser nu möjligheter att komma i arbete så<br />

småningom.<br />

Vid arbetslöshet ska man redan vid första<br />

arbetslöshetsdagen anmäla sig på arbetsförmedlingen<br />

för att inte riskera att förlora sin sjukpenningsgrundande<br />

inkomst. En man som arbetade<br />

som mekaniker, men som på grund <strong>av</strong> värk ofta<br />

var sjukskriven, berättar att han när företaget gick<br />

i konkurs inte var sjukskriven. Mannen förklarar<br />

vad som hände när han slutade på företaget och<br />

hur han förlorade sin sjukpenningsplacering.<br />

”Det var det att jag inte sökte jobb aktivt när jag<br />

började bli sjuk. Allt strulade bara till sig, med<br />

pengar och sådant, så jag g<strong>av</strong> upp alltihop”. Mannen<br />

berättar om ett möte han senare hade med sin<br />

arbetsförmedlare: ”Jag sa till honom att jag gärna<br />

vill ha omskolning, [eller] jobb gällande något<br />

jag verkligen är intresserad <strong>av</strong>, annars är det helt<br />

meningslöst. […] Men han har inte kunnat hjälpa<br />

mig med någonting som jag ville”.<br />

Råd och hjälp kring rehabilitering efterfrågas<br />

<strong>av</strong> två intervjupersoner. En <strong>av</strong> dem säger ”Jag har<br />

fattat att om jag inte säger någonting, så händer<br />

ingenting. Jag får ingen hjälp utan att veta själv<br />

och måste själv ta reda på hur de ska hjälpa mig.<br />

Vill jag be om hjälp så ställer de frågan vad jag<br />

vill ha hjälp med och hur de ska hjälpa mig. Jag<br />

vet ju inte. Det är dom som sitter inne med sju<br />

I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />

37<br />

års utbildning och jag har ingenting, men jag ska<br />

tala om för dig ... Jag vet ju inte, det är därför jag<br />

ber om hjälp”. Den andre säger att han önskar att<br />

försäkringskassan hade diskuterat rehabilitering<br />

med honom ”[…] jag vet ingenting om sådant. De<br />

bjuder mig inte på ett möte”.<br />

För vissa finns hinder som följt med under en<br />

stor del <strong>av</strong> livet. En <strong>av</strong> de intervjuade kvinnorna ser<br />

det som naturligt att ha de begränsningar hon har<br />

haft i nästan hela sitt liv. ”När jag var liten så var<br />

jag mobbad och jag tror att det beror mycket på det<br />

att jag tycker det är jobbigt med folksamlingar”.<br />

Möjligheter till tillfrisknande<br />

Många <strong>av</strong> intervjupersonerna är aktiva i sitt tillfrisknande.<br />

Som exempel kan nämnas en kvinna<br />

som sökt vård för en skadad hand. För den andra<br />

handen, som också är skadad, har remiss skrivits.<br />

Kvinnan har dessutom samtalskontakt med en<br />

kurator. En annan kvinna har genomgått utredning,<br />

arbetsrehabilitering, arbetsprövning, prövat<br />

Qigong och massage med mera. Även en man har<br />

sökt sig till nya behandlingsmetoder – massage,<br />

som han inte trodde på tidigare. Sjukvårdens<br />

kurator har genom fondmedel kunnat ge honom<br />

tillfällig hjälp. ”Jag har alltid sagt att det är löjligt<br />

innan. Men där har jag alltså blivit masserad och<br />

då släppte ju värken. … Och jag har ju inte ätit<br />

värktabletter på fyra veckor”.<br />

Insikt i vad man behöver för hjälp kan utgöra<br />

en väg till tillfrisknande. En man med invandrarbakgrund<br />

och starka traumatiska erfarenheter<br />

bakom sig säger att han önskar rehabilitering.<br />

”Även om det är för sent, så kan jag lära mig hur<br />

jag kan leva med min sjukdom i vardagen. Att<br />

kriget är slut, att jag kan stänga boken, att jag inte<br />

får bråka med folk, inte med myndigheter, inte med<br />

polisen”. Fram till dess att han får denna hjälp<br />

säger han ”Jag lever från dag till dag och väntar<br />

på att min sjukdom ska bli värre”.<br />

I en <strong>av</strong> intervjuerna beskriver en kvinna som<br />

har besvär att vistas tillsammans med många människor<br />

att hon har hittat en strategi för att kunna<br />

rehabiliteras. ”[…] det är ju bara det att jag har<br />

svårt när det är en massa folk omkring mig. Men<br />

sjukgymnasten sa till mig att jag skulle be om<br />

ett träningskort för då kan jag gå klockan sju på<br />

morgonen och då tränar inte en människa”. Två<br />

män säger att de vill träna, den ene för att ”göra

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!