I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden
Förståelse och oförståelse
det här kapitlet skriver vi om intervjupersoner-
I nas förståelse av de aktuella myndigheternas
bedömningar, beslutsgrunder, krav och regler. Med
individens förståelse menar vi att individen har
kunskaper om vilka krav som ställs på honom och
på vilka grunder myndigheterna fattar sina beslut.
Med myndigheternas förståelse avses en kunskap
om individens behov och ett hänsynstagande till
dessa behov. Med oförståelse menar vi (både när
det gäller individen och myndigheterna) sådana
brister i kunskapen att det får konsekvenser för
individen. Detta kan handla om både praktiska
konsekvenser, som att man mister sin rätt till en
ersättning, eller emotionella konsekvenser i form av
att individen känner sig felaktigt eller godtyckligt
behandlad.
Kapitlet är indelat i avsnitten, En intervjupersons
berättelse – om oförståelse, Behovet av tydlig
information, Svårigheter att förstå myndigheters
olika arbetsuppgifter och regler, Intervjupersonernas
upplevelser av möten och kontakter med
försäkringskassan, sjukvården, socialtjänsten och
arbetsförmedlingen, Myndigheters oförståelse och
slutligen Sammanfattande kommentar.
En intervjupersons berättelse
– om oförståelse
Ibrahim är en gift man med barn. Familjen var
tidigare bosatt i Värmland. Ibrahim har haft olika
arbeten. Trots detta har familjen inte klarat sig på
den egna inkomsten utan varit beroende av komplettering
från socialtjänsten. ”Men jag fick aldrig
så mycket pengar att det skulle räcka för mig, min
fru och tre barn. Och då räcker det inte om man
tjänar 7000 kronor om man ska betala hyran på
5000 kronor, elen, telefonen… Och därför fick jag
resten från socialtjänsten.” Och så fortsatte det
också då familjen flyttade till Göteborg. I slutet
av 1990-talet blev Ibrahim arbetslös och var be-
23
rättigad till a-kassa men inte heller dessa pengar
räckte till för att leva på. Det kvarstod ett behov
av kompletterande ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.
”Ibland är det väldigt lite pengar, men
jag kan inte göra någonting. Det räcker alltid bara
för mat, inte så mycket för kläder, nej.” Under år
2000 blev Ibrahim sjukskriven för knäproblem
vilka debuterade redan under den tid familjen var
bosatt i Värmland.
I Göteborg fortsatte undersökningarna av knäet
precis på samma sätt som i Värmland. Den enda
skillnaden var att korsbandet opererades bort. Behandlande
ortoped upplyste om att ytterligare operation
inte blir av förrän Ibrahim är 65 år. Ibrahim
frågade sin ortoped vad han skulle göra till dess och
uppmanades att vända sig till försäkringskassan
för att ansöka om sjukersättning. ”Men han tyckte
bara att jag måste klara mig och skickade ett intyg
till försäkringskassan. Han sa att jag skulle gå dit
för att få förtidspension. Men försäkringskassan
gör inte så. De behöver intyg från läkare.”
Läkare på vårdcentralen remitterade till specialistläkare.
Och så småningom beviljades Ibrahim en
ettårig sjukersättning. Då sjukersättningen skulle
omprövas efter ett år skrev läkaren på vårdcentralen
nytt intyg till försäkringskassan. ”Och nu
kom det papper tillbaka, så här och jag förstår
inte, men i alla fall så har jag lämnat den kopia till
min läkare. Men han skriver inget till dem hur de
bedömer. Och då har jag lämnat ännu mer papper
till honom. Och nu får jag vänta på besked om vad
jag ska göra.”
Det visar sig att läkarutlåtandet, som doktorn
skickade i mitten av december, enligt försäkringskassan
inte styrker att arbetsförmågan är nedsatt
med minst en fjärdedel. ”Den 5 januari fick jag
detta besked ifrån dem. Och då stod det ungefär
samma sak. Och efter det så skickade jag allt igen
med olika läkaruttalanden. Men jag förstår inte
vad jag ska göra. De sa att jag behöver utlåtande