I skuggan av välfärden
I skuggan av välfärden I skuggan av välfärden
hur sjuk du än är och det tycker jag är fel.” I den Temo-undersökning som relaterats till ovan var det endast runt en tredjedel av de svarande som visste att det är försäkringskassan som beslutar om sjukskrivning, detta kan säkert ha förändrats då det sedan dess varit mycket debatt kring sjukskrivningar. Resultatet från undersökningen visar att okunskapen är stor. Vår uppfattning är att ansvaret för att förmedla information om att läkarutlåtandet endast är en rekommendation ligger på både vården och försäkringskassan. Om vården inte är tydlig med detta skapas stora problem för alla inblandade, det vill säga för vården själv, patienten och försäkringskassan. Det är möjligt att läkare informerar sina patienter om detta men i exemplen ovan verkar inte denna information ha förståtts. En av de intervjuade som tidigare har haft sjukersättning på grund av fibromyalgi förklarar på följande sätt varför hon fick avslag på sin ansökan om förlängd sjukersättning ”… det hade ju naturligtvis att göra med att det var ett valår. Försäkringskassan hade dåliga siffror och så fort de har kastat ut en, så finns man ju inte längre med i pappren. Och även om jag fortfarande existerar och har samma problem, så är jag ju någon annanstans i stället. Det är ju det det hela går ut på och det fattar jag ju med. Men eftersom vi är så fruktansvärt många – och jag har ju kontakt med många som gick samtidigt på rehab – och alla jag har kontakt med har råkat ut för samma sak. Och då är det ju inget personligt utan det hade helt enkelt med valet att göra.” När det gäller arbetsförmedlingens och socialtjänstens handlande är bristen på flexibilitet något som nämns på ett flertal ställen. ”De borde ha mer alternativ för folk som inte är ingenjörer eller data, utan har lite udda intressen. Det är inte bra om de bara säger de finns inga sådana jobb, vi kan inte hjälpa dig. Det är ingen idé att du riktar in dig på det, för du har ingen utbildning. Men fan vart ska jag ta pengar för en utbildning till ifrån? Det är ju det enda jag kan och vill, då får ni väl hjälpa mig med det.” Vad intervjupersonen efterfrågar är ”fler erbjudanden än bara 10 valmöjligheter, att det borde passa mer individuellt. …Att det finns något annat, då går man på Lernia och tar sitt datorkörkort, och sen då?” Synen på myndigheterna handlar i mångt och mycket om vilka förväntningar I skuggan av välfärden 20 personerna har på vad myndigheterna kan hjälpa till med. När det gäller arbetsförmedlingen framstår det tydligt att flera av intervjupersonerna förväntar sig att arbetsförmedlingen ska hitta arbete till dem. En av intervjupersonerna uttrycker sin syn på arbetsförmedlingen ”De har sina rutor och mallar att följa och sedan skiter dom i vad det är för en person de har framför sig. De sitter inte där för att hjälpa människor utan för att säkra sitt eget arbete.” Medan en annan säger ”om du vill veta min uppfattning, så sitter de bara och skojar.” Kanske är det så att intervjupersonerna i denna rapport på grund av ohälsa och i de allra flesta fall en lång period av sysslolöshet och utanförskap är i extra stort behov av handfast hjälp och stöttning. Detta är i vilket fall något som framkommer när en man som under längre tid stått utanför arbetslivet beskriver sin relation till sin socialsekreterare ”Hon tar tag i saker och ting med en gång när jag sitter där. I stället för att säga vi ska ta tag i det, så ger hon mig luren med en gång och då måste man göra någonting åt grejen. Så hon är verkligen bra. Jag fattar ju att hon inte kan leva mitt liv, men ibland så skulle man behöva någon som man kan ringa jämt. Jag har ingen farsa och ingen morsa, jag har ingen som kan tala om för mig hur det ska vara egentligen.” Motsatsen till detta hittar man i en annan intervju där en kvinna säger att ”Det är många som lyssnar på mig, men det händer ingenting sedan.” Kontakt mellan myndigheterna I intervjuerna framkommer endast vid några tillfällen att det finns en kontakt myndigheterna emellan. Detta kan vara ett tecken på att det finns ganska lite kontakt, något som också bekräftas i några intervjuer ”Det konstiga är att jag har hört en massa snack om dessa samarbeten […] men jag har aldrig sett någon direkt följd av det, förutom att man ska ut i arbete igen.” En person som är aktuell på arbetsförmedlingen och inom socialtjänsten säger att ”… Jag har ju skrivit in mig här och om myndigheterna undrar om varandra eller någonting, så är det ju bäst att de ringer varandra. För annars blir det så att den ena kastar pappren på mig, sedan den andra och allt korsar varandra. Och jag sitter bara och får ont i huvudet.” Att det finns behov
av hjälp med kontakt mellan myndigheterna framkommer i flera intervjuer. En av intervjupersonerna säger att kännetecknande för en handläggare som lyssnar är ”Att man kan förklara sin situation för handläggaren, att han tar nödvändiga kontakter med andra myndigheter.” Som nämnts i föregående avsnitt uppfattar en del av intervjupersonerna att myndigheterna inte talar samma språk. I en av intervjuerna framkommer många tankar kring kontakter mellan myndigheterna. Det gäller en kvinna som tidigare haft ersättning i form av sjukpenning från försäkringskassan, men då försäkringskassan bedömde att det inte var styrkt att hennes arbetsförmåga var nedsatt avslogs hennes ansökan om förlängd ersättning. Hon ansökte då om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Socialtjänsten gjorde samma bedömning som man gjort på försäkringskassan och bedömde henne som arbetsför. Hon säger ”De hänger ihop på något sätt ekonomiskt, så ville de inte heller tala med läkaren utan de valde bort det helt och hållet”. Att socialtjänsten inte velat tala med hennes läkare är något som hon återkommer till vid flera tillfällen i intervjun. När den intervjuade kvinnan kontaktade arbetsförmedlingen visade hon upp sitt läkarintyg och på arbetsförmedlingen ansåg man sig inte kunna hjälpa henne på grund av intyget. Hon fick avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd och skälet var ”Att jag inte hade sökt arbete eller har arbetat trots att jag var sjuk. Så de har ju samma krav att man behöver försöka försörja sig. Men jag har ju inte kunnat arbeta eftersom jag var sjuk. Och det försökte jag förklara”. Hon erbjöds praktik genom socialtjänsten och efter att hon hade påbörjat sin praktik anser hon att samarbetet mellan arbetsförmedlingen och socialtjänsten fungerat väldigt bra. Om myndigheternas samarbete i allmänhet säger den intervjuade kvinnan att ”När de pratar med varandra så är allt som står där intressant, men inte när det gäller individen, nej. Det är ju meningen att de ska hjälpa en men de krymper en mer.” Delaktighet En del av de intervjuade upplever att en myndighet tar beslut om en åtgärd eller insats utan att diskutera detta med dem, alltså beslut tas över huvudet på dem det berör. De kan då ha svårigheter att I skuggan av välfärden 21 förstå avsikten med insatsen och blir därmed inte heller delaktiga i planeringen av sin egen framtid ”Det värsta är ju när de bestämmer över mitt huvud, när det talar om för mig vad jag ska göra i ett brev, i stället för att tala med mig om det, eller fråga, eller åtminstone tala om för mig att hon eller han tänker att jag skulle göra så här och vad jag tycker om det. I stället för bara säga nu gör vi så och hejdå.” Att många av de personer som intervjuats har ett behov av handfast hjälp har vi tidigare diskuterat i detta kapitel. Det finns en fara med denna sorts hjälp om det medför att personen själv lämnas utanför. I en av intervjuerna sägs att ”Socialen har ju legat på mig och menat att jag ska söka sjukbidrag eftersom jag får mer pengar där. Och så har hon varit och pratat med min läkare och de har diskuterat.” Om man inte är delaktig i planeringen av sin egen framtid är risken överhängande att samhällets insatser upplevs som meningslösa eller direkt kränkande. En person som önskat mer rehabilitering genom socialtjänsten säger ”samtidigt får det ju inte bara bli en förvaringsgrej utan någonting som är konstruktivt och leder till något.” Intervjupersonen fortsätter med att tala om vikten av att insatserna är anpassade efter individen. ”…allt har ett sammanhang. Fast vi har en väldig förmåga att placera allt in i små fack och hoppas att det sitter där. Tyvärr sitter inte allt i de facken utan allt berörs…Man måste se till varje individ. Det heter ju familj- och individomsorg.” Sammanfattande kommentar I intervjuerna framkommer att många anser sig orättvist bedömda och bemötta av en eller flera myndigheter. Bristen på personlig kontakt är något som lyfts fram i flera av intervjuerna och ligger också till grund för att man inte anser sig ha fått en rättvis bedömning. I vissa fall ser man att själva kontakten i sig är påfrestande och att man känner sig pressad. Detta gäller främst socialtjänsten. Myndighetskontakten beskrivs ofta som positiv när intervjupersonen känner sig förstådd och inte ifrågasatt. Hos många av de intervjuade finns en bristande kunskap i hur de olika myndigheterna fungerar och vilket som är deras uppdrag. Detta är särskilt
- Page 1 and 2: I skuggan av välfärden 15 röster
- Page 3 and 4: Innehåll I skuggan av välfärden
- Page 5 and 6: I skuggan av välfärden Länsstyre
- Page 7 and 8: Sammanfattning Den här rapporten b
- Page 9 and 10: 2/2008). Med denna rapport vill vi
- Page 11 and 12: Om människorna detta kapitel prese
- Page 13 and 14: I skuggan av välfärden Om myndigh
- Page 15 and 16: I skuggan av välfärden Människor
- Page 17 and 18: Myndighetskontakter Bristen på per
- Page 19: att jag säger så här. Jag blir j
- Page 23 and 24: I skuggan av välfärden Förståel
- Page 25 and 26: kassa och arbetsförmedling varit m
- Page 27 and 28: också tillkom.” En av de intervj
- Page 29 and 30: anser att jag ska söka vård här
- Page 31 and 32: I skuggan av välfärden Självbild
- Page 33 and 34: hur en människa anpassar sig efter
- Page 35 and 36: fyller man sina dagar med någontin
- Page 37 and 38: men tårarna rann ändå när jag s
- Page 39 and 40: Är det något som har gjort att de
- Page 41 and 42: arbetssökande och inte heller delt
- Page 43 and 44: I skuggan av välfärden Från fär
- Page 45 and 46: I skuggan av välfärden Tillbaka t
- Page 47 and 48: I skuggan av välfärden Referenser
- Page 49 and 50: Referenser I skuggan av välfärden
- Page 51 and 52: Diagram 2. Andel med ekonomiskt bis
- Page 53 and 54: unt Framgångsfaktorer i Biskopsgå
- Page 55 and 56: erna utfördes med hjälp av tolk,
- Page 57 and 58: I skuggan av välfärden 57
- Page 59 and 60: I skuggan av välfärden 59
<strong>av</strong> hjälp med kontakt mellan myndigheterna framkommer<br />
i flera intervjuer. En <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />
säger att kännetecknande för en handläggare som<br />
lyssnar är ”Att man kan förklara sin situation för<br />
handläggaren, att han tar nödvändiga kontakter<br />
med andra myndigheter.” Som nämnts i föregående<br />
<strong>av</strong>snitt uppfattar en del <strong>av</strong> intervjupersonerna att<br />
myndigheterna inte talar samma språk.<br />
I en <strong>av</strong> intervjuerna framkommer många tankar<br />
kring kontakter mellan myndigheterna. Det gäller<br />
en kvinna som tidigare haft ersättning i form <strong>av</strong><br />
sjukpenning från försäkringskassan, men då försäkringskassan<br />
bedömde att det inte var styrkt att<br />
hennes arbetsförmåga var nedsatt <strong>av</strong>slogs hennes<br />
ansökan om förlängd ersättning. Hon ansökte då<br />
om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Socialtjänsten<br />
gjorde samma bedömning som man gjort<br />
på försäkringskassan och bedömde henne som<br />
arbetsför. Hon säger ”De hänger ihop på något<br />
sätt ekonomiskt, så ville de inte heller tala med<br />
läkaren utan de valde bort det helt och hållet”. Att<br />
socialtjänsten inte velat tala med hennes läkare är<br />
något som hon återkommer till vid flera tillfällen<br />
i intervjun.<br />
När den intervjuade kvinnan kontaktade arbetsförmedlingen<br />
visade hon upp sitt läkarintyg och<br />
på arbetsförmedlingen ansåg man sig inte kunna<br />
hjälpa henne på grund <strong>av</strong> intyget. Hon fick <strong>av</strong>slag<br />
på sin ansökan om ekonomiskt bistånd och skälet<br />
var ”Att jag inte hade sökt arbete eller har arbetat<br />
trots att jag var sjuk. Så de har ju samma kr<strong>av</strong> att<br />
man behöver försöka försörja sig. Men jag har ju<br />
inte kunnat arbeta eftersom jag var sjuk. Och det<br />
försökte jag förklara”. Hon erbjöds praktik genom<br />
socialtjänsten och efter att hon hade påbörjat sin<br />
praktik anser hon att samarbetet mellan arbetsförmedlingen<br />
och socialtjänsten fungerat väldigt bra.<br />
Om myndigheternas samarbete i allmänhet säger<br />
den intervjuade kvinnan att ”När de pratar med<br />
varandra så är allt som står där intressant, men inte<br />
när det gäller individen, nej. Det är ju meningen att<br />
de ska hjälpa en men de krymper en mer.”<br />
Delaktighet<br />
En del <strong>av</strong> de intervjuade upplever att en myndighet<br />
tar beslut om en åtgärd eller insats utan att diskutera<br />
detta med dem, alltså beslut tas över huvudet<br />
på dem det berör. De kan då ha svårigheter att<br />
I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />
21<br />
förstå <strong>av</strong>sikten med insatsen och blir därmed inte<br />
heller delaktiga i planeringen <strong>av</strong> sin egen framtid<br />
”Det värsta är ju när de bestämmer över mitt<br />
huvud, när det talar om för mig vad jag ska göra<br />
i ett brev, i stället för att tala med mig om det, eller<br />
fråga, eller åtminstone tala om för mig att hon<br />
eller han tänker att jag skulle göra så här och vad<br />
jag tycker om det. I stället för bara säga nu gör vi<br />
så och hejdå.”<br />
Att många <strong>av</strong> de personer som intervjuats har<br />
ett behov <strong>av</strong> handfast hjälp har vi tidigare diskuterat<br />
i detta kapitel. Det finns en fara med denna<br />
sorts hjälp om det medför att personen själv lämnas<br />
utanför. I en <strong>av</strong> intervjuerna sägs att ”Socialen har<br />
ju legat på mig och menat att jag ska söka sjukbidrag<br />
eftersom jag får mer pengar där. Och så har<br />
hon varit och pratat med min läkare och de har<br />
diskuterat.”<br />
Om man inte är delaktig i planeringen <strong>av</strong> sin<br />
egen framtid är risken överhängande att samhällets<br />
insatser upplevs som meningslösa eller direkt<br />
kränkande. En person som önskat mer rehabilitering<br />
genom socialtjänsten säger ”samtidigt får det<br />
ju inte bara bli en förvaringsgrej utan någonting<br />
som är konstruktivt och leder till något.”<br />
Intervjupersonen fortsätter med att tala om vikten<br />
<strong>av</strong> att insatserna är anpassade efter individen.<br />
”…allt har ett sammanhang. Fast vi har en väldig<br />
förmåga att placera allt in i små fack och hoppas<br />
att det sitter där. Tyvärr sitter inte allt i de facken<br />
utan allt berörs…Man måste se till varje individ.<br />
Det heter ju familj- och individomsorg.”<br />
Sammanfattande kommentar<br />
I intervjuerna framkommer att många anser sig<br />
orättvist bedömda och bemötta <strong>av</strong> en eller flera<br />
myndigheter. Bristen på personlig kontakt är något<br />
som lyfts fram i flera <strong>av</strong> intervjuerna och ligger<br />
också till grund för att man inte anser sig ha fått<br />
en rättvis bedömning. I vissa fall ser man att själva<br />
kontakten i sig är påfrestande och att man känner<br />
sig pressad. Detta gäller främst socialtjänsten.<br />
Myndighetskontakten beskrivs ofta som positiv<br />
när intervjupersonen känner sig förstådd och inte<br />
ifrågasatt.<br />
Hos många <strong>av</strong> de intervjuade finns en bristande<br />
kunskap i hur de olika myndigheterna fungerar<br />
och vilket som är deras uppdrag. Detta är särskilt
Change language