I skuggan av välfärden

I skuggan av välfärden I skuggan av välfärden

05.09.2013 Views

så ledsen.” Om nuvarande kontakt säger samma person att ”…det känns som om det finns en människa i min tillvaro som bryr sig helt plötsligt. Det är inte bara morsan och farsan som undrar hur det går för en.” Hur bra socialtjänstens bemötande än är kommer det ändå för de allra flesta att kännas påfrestande att ha ekonomiskt bistånd. För som en av intervjupersonerna uttrycker det ”det känns inte bra att tigga”. Då flera av de intervjuade anser att de dessutom borde vara berättigade till sjukpenning eller sjukersättning bär de också på en känsla av att de inte skulle behöva ekonomiskt bistånd. ”Det är inte så att jag skäms för att gå där, men det gör mig fruktansvärt förbannad att jag inte ska vara där. Hade det varit så att det var rätt ställe för mig att vara på, så hade jag ju inte sagt någonting. Men hur i helvete har jag hamnat där, 45 år gammal, jag är ju sjuk.” Den personliga kontakten och att man känner att man blir förstådd och inte ifrågasatt är något som framhålls i flera fall när positiva myndighetskontakter lyfts fram. En av de intervjuade berättar om sitt första möte på arbetsförmedlingen på detta sätt ”[Jag] fick då kontakt med en helt underbar människa som hade med rehabilitering på arbetsförmedlingen att göra. Så när han hade frågat mig om det hade hänt något särskilt när jag blev sjuk när jag studerade. Och då berättade jag och då förstod han helt hur det är. Och det kändes jättebra.” Även när det gäller socialtjänsten finns exempel när detta lyfts fram ”… jag har haft tur att träffa på en helt underbar människa där uppe. Som också förstod situationen och hon verkar även privat då någonstans ha erfarenhet av detta.” Samma kvinna talar också om kontakten med vården på ett liknande sätt. ”Jag har haft väldigt tur att jag har kommit till läkare som har förstått och inte ifrågasatt. De har lyssnat när jag har förklarat….” När det gäller bemötandet från försäkringskassan är intervjupersonen mer negativ till bemötandet, vilket kanske delvis kan förklaras med att hon fått avslag på sin ansökan om sjukersättning. Man kan förstå att hon vill bli kallad vid namn. ”... när jag skulle avskrivas från försäkringskassan och in i arbetsförmedlingen, så var det någon från försäkringskassan med som inte kallade mig vid namn utan hon ville lämna över ärendet. Så där var jag ju ett ärende. Och då I skuggan av välfärden 18 blev jag irriterad och sa att jag i alla fall vill ha ett namn på möten när jag är med.” Det finns även andra sätt på vilket man som myndighetsperson kan stöta sig med den man möter. Ovan har nämnts ett exempel på att en av de intervjuade ansåg sig förstådd av sin socialsekreterare då denna verkade ha personlig erfarenhet av situationen. Att utge sig för att ha erfarenhet av situationen kan ibland slå tillbaka. En av intervjupersonerna berättar om ett möte med arbetsförmedlaren ”… Så sa en till mig, att han visste precis hur arbetsmarknaden såg ut, men hur då, eftersom han hade jobbat på arbetsförmedlingen i 20 år. Men hur ska han veta då hur arbetsmarknaden ser ut, han har inte sökt ett enda arbete själv på 20 år. Han har ju inte en aning hur det ser ut.” Bristen på kontinuitet i myndighetskontakterna är något som av flera anses som mycket påfrestande. En av de intervjuade berättar att han under det senaste året träffat fyra olika läkare på vårdcentralen. ”Har man olika läkare så är det väldigt svårt för då måste man börja från början nästan varje gång.” Att behöva börja om från början och att behöva berätta sin historia gång på gång kan säkert var påfrestande för många. En av de intervjuade uttrycker det så här ”Det hade kanske varit en grej att ha en bok eller diskett, som man kan skicka, som de bara behöver sätta in i datorn och läsa, istället för att jag ska dra samma historia om och om igen.” Myndigheternas handlande, beslut och insatser I ett antal fall har de intervjuade tidigare haft sjukersättning, men sedan inte fått den beviljad när de ansökt om förlängning. Då de inte anser att hälsan har förbättras sedan föregående ansökningstillfälle har de svårt att se att de har blivit rättvist bedömda. Flera av de intervjuade säger att de anser att försäkringskassan inte bör godkänna alla läkarintyg och att intygen ska granskas för att förebygga och stävja fusk. Flera av de intervjuade anser däremot att försäkringskassan inte uppmärksammat deras ohälsa. En av de intervjuade som tidigare uppburit sjukpenning och som diagnostiserats för posttraumatiskt stressyndrom säger ”Ibland så har jag en känsla att det kan inte vara Sverige utan någon slags bondesamhälle utan lagar, ingenting. Ursäkta

att jag säger så här. Jag blir jävligt förbannad vilka som får förtidspension. Till exempel sådana som hade stela finger på jobbet, de får förtidspension resten av livet. […] Men inte jag.” En av de intervjuade som bland annat haft hjärtproblem och värk säger att han var mycket nöjd då försäkringskassan utredde hans hälsotillstånd. Mannen hade uppburit sjukpenning under flera års tid och utredningens syfte verkar ha varit att bedöma huruvida han var berättigad till sjukersättning eller inte. Han säger att ”Först så hade jag en handläggare på försäkringskassan som gjorde en riktig utredning då, skickade mig till läkare, psykiater och sådana. Hon var jäkligt bra.” Han säger att handläggaren på försäkringskassan sedan frågade vad han ville göra med sitt liv. Intervjupersonen sa att han behövde bli av med sina skakningar, sin värk och att gå ner i vikt. Han beviljades tidsbegränsad sjukersättning efter det att utredningen var klar. Sedan uppfattar han att försäkringskassan tog sin hand ifrån honom och att han inte fick någon hjälp med rehabiliteringen. När de två åren med sjukersättning närmade sig sitt slut ansökte mannen om förlängning men fick då avslag. Han säger att han fick besked från försäkringskassan att det var ”ofullständiga papper” från läkaren. ”Då hade han glömt skriva det lilla ordet arbetskapacitet, som jag fick förklarat för mig, det hade han inte skrivit, att arbetskapaciteten var noll. Därför gick det inte igenom”. Intervjupersonen berättar vidare att han var helt vansinnig och sökte upp sin läkare för kompletteringar ”Till slut så gick jag bara in och knackade på och sa nu får du ta hit han, var så god gå in och hämta honom! För då hjälper läkaren mig, försäkringskassan hjälper mig, alla hjälper mig men inte någon av dem talar sanningen!... De talade inte om vad som behövde skrivas i papperna. Jag kan ju inte göra mer än att gå dit med min kropp. Och gå till läkaren och kan han inte skriva så är det ju inte mitt fel”. Intervjupersonen lämnade senare in kompletteringar men fick i slutändan ändå avslag på ansökan om sjukersättning. Vi tycker att det är viktigt att lyfta fram vad som sägs i följande citat ”Försäkringskassan snackar ett språk, socialen ett annat, läkarna ett språk. Dom förstår inte varandra. Den ena skriver så, den andra fattar inte det, för den vill ha det skrivet på ett annat sätt. Läkarna skriver ännu på I skuggan av välfärden 19 ett annat sätt, dom fattar ingenting. …De här tre parterna ska samarbeta och arbetsförmedlingen med. Dom bör alltså prata samma språk. För det är ju läkaren som är huvudansvarig. Och då ska de andra också tro på vad läkaren säger, men försäkringskassan tror bara på vissa läkare. … Läkarna och försäkringskassan borde gå på samma kurs. Så att de vet vad den andre skriver”. Detta är intressant ur två aspekter, dels beskriver intervjupersonen de problem som kan uppstå när olika myndigheter med olika kultur och uttryckssätt ska samarbeta, dels uttrycker han den uppfattningen att det är läkaren som är huvudansvarig. När det gäller myndigheternas ”olika språk” är detta problem kanske som mest allvarligt när läkare skriver läkarutlåtanden som inte följer de krav och riktlinjer försäkringskassan ställer. I juni 2005 genomförde Sveriges läkarförbund två undersökningar kring sjukskrivning. Det var en webbenkät till läkarna Sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen, juni 2005 och en undersökning till allmänheten genom Temo Allmänheten om sjukskrivningarna, juni 2005. Av läkarna svarar 49 procent att det alltid eller ofta är problematiskt att bedöma arbetsförmåga, 38 procent svarar att de ibland har svårigheter och 13 procent att de aldrig eller sällan hade problem med detta. Mellan 40–50 procent svarade att de inte hade tillräckligt med tid, stöd från ledningen, rutiner och riktlinjer och kunskap om arbetsmarknaden för att kunna bedöma arbetsförmåga. Se även, Sjukskrivningsprocessen i primärvården, Återföring av tillsynsbesök 2004, februari 2005. Som tidigare nämnts i detta kapitel är läkarens utlåtande enbart en rekommendation till försäkringskassan. Det är försäkringskassan som bedömer utlåtandena och som fattar beslut om arbetsförmåga finns eller inte. Att intervjupersonerna ser läkarutlåtandet som något mer än en rekommendation framkommer i flera av intervjuerna. En kvinna som under närmare tio års tid hade sjukpenning och sjukersättning men som nu fått avslag på ansökan om fortsatt sjukersättning säger. ”… Jag tycker att de [försäkringskassan] har för stor makt. Om man nu tar exemplet att du blir sjuk och du går till läkaren och läkaren konstaterar att du är sjuk, då hjälper ju inte det om inte försäkringskassan anser det också. Så det spelar ju ingen roll

så ledsen.” Om nuvarande kontakt säger samma<br />

person att ”…det känns som om det finns en människa<br />

i min tillvaro som bryr sig helt plötsligt. Det<br />

är inte bara morsan och farsan som undrar hur<br />

det går för en.”<br />

Hur bra socialtjänstens bemötande än är kommer<br />

det ändå för de allra flesta att kännas påfrestande<br />

att ha ekonomiskt bistånd. För som en <strong>av</strong><br />

intervjupersonerna uttrycker det ”det känns inte<br />

bra att tigga”. Då flera <strong>av</strong> de intervjuade anser att<br />

de dessutom borde vara berättigade till sjukpenning<br />

eller sjukersättning bär de också på en känsla<br />

<strong>av</strong> att de inte skulle behöva ekonomiskt bistånd.<br />

”Det är inte så att jag skäms för att gå där, men<br />

det gör mig fruktansvärt förbannad att jag inte ska<br />

vara där. Hade det varit så att det var rätt ställe för<br />

mig att vara på, så hade jag ju inte sagt någonting.<br />

Men hur i helvete har jag hamnat där, 45 år gammal,<br />

jag är ju sjuk.”<br />

Den personliga kontakten och att man känner<br />

att man blir förstådd och inte ifrågasatt är något<br />

som framhålls i flera fall när positiva myndighetskontakter<br />

lyfts fram. En <strong>av</strong> de intervjuade berättar<br />

om sitt första möte på arbetsförmedlingen på detta<br />

sätt ”[Jag] fick då kontakt med en helt underbar<br />

människa som hade med rehabilitering på arbetsförmedlingen<br />

att göra. Så när han hade frågat mig<br />

om det hade hänt något särskilt när jag blev sjuk<br />

när jag studerade. Och då berättade jag och då förstod<br />

han helt hur det är. Och det kändes jättebra.”<br />

Även när det gäller socialtjänsten finns exempel när<br />

detta lyfts fram ”… jag har haft tur att träffa på<br />

en helt underbar människa där uppe. Som också<br />

förstod situationen och hon verkar även privat<br />

då någonstans ha erfarenhet <strong>av</strong> detta.” Samma<br />

kvinna talar också om kontakten med vården på<br />

ett liknande sätt.<br />

”Jag har haft väldigt tur att jag har kommit<br />

till läkare som har förstått och inte ifrågasatt. De<br />

har lyssnat när jag har förklarat….” När det gäller<br />

bemötandet från försäkringskassan är intervjupersonen<br />

mer negativ till bemötandet, vilket kanske<br />

delvis kan förklaras med att hon fått <strong>av</strong>slag på sin<br />

ansökan om sjukersättning. Man kan förstå att hon<br />

vill bli kallad vid namn. ”... när jag skulle <strong>av</strong>skrivas<br />

från försäkringskassan och in i arbetsförmedlingen,<br />

så var det någon från försäkringskassan med som<br />

inte kallade mig vid namn utan hon ville lämna<br />

över ärendet. Så där var jag ju ett ärende. Och då<br />

I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />

18<br />

blev jag irriterad och sa att jag i alla fall vill ha ett<br />

namn på möten när jag är med.”<br />

Det finns även andra sätt på vilket man som<br />

myndighetsperson kan stöta sig med den man<br />

möter. Ovan har nämnts ett exempel på att en <strong>av</strong><br />

de intervjuade ansåg sig förstådd <strong>av</strong> sin socialsekreterare<br />

då denna verkade ha personlig erfarenhet<br />

<strong>av</strong> situationen. Att utge sig för att ha erfarenhet<br />

<strong>av</strong> situationen kan ibland slå tillbaka. En <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />

berättar om ett möte med arbetsförmedlaren<br />

”… Så sa en till mig, att han visste precis<br />

hur arbetsmarknaden såg ut, men hur då, eftersom<br />

han hade jobbat på arbetsförmedlingen i 20 år.<br />

Men hur ska han veta då hur arbetsmarknaden ser<br />

ut, han har inte sökt ett enda arbete själv på 20 år.<br />

Han har ju inte en aning hur det ser ut.”<br />

Bristen på kontinuitet i myndighetskontakterna<br />

är något som <strong>av</strong> flera anses som mycket påfrestande.<br />

En <strong>av</strong> de intervjuade berättar att han under<br />

det senaste året träffat fyra olika läkare på vårdcentralen.<br />

”Har man olika läkare så är det väldigt<br />

svårt för då måste man börja från början nästan<br />

varje gång.” Att behöva börja om från början och<br />

att behöva berätta sin historia gång på gång kan<br />

säkert var påfrestande för många. En <strong>av</strong> de intervjuade<br />

uttrycker det så här ”Det hade kanske varit<br />

en grej att ha en bok eller diskett, som man kan<br />

skicka, som de bara behöver sätta in i datorn och<br />

läsa, istället för att jag ska dra samma historia om<br />

och om igen.”<br />

Myndigheternas handlande,<br />

beslut och insatser<br />

I ett antal fall har de intervjuade tidigare haft sjukersättning,<br />

men sedan inte fått den beviljad när de<br />

ansökt om förlängning. Då de inte anser att hälsan<br />

har förbättras sedan föregående ansökningstillfälle<br />

har de svårt att se att de har blivit rättvist bedömda.<br />

Flera <strong>av</strong> de intervjuade säger att de anser att försäkringskassan<br />

inte bör godkänna alla läkarintyg<br />

och att intygen ska granskas för att förebygga och<br />

stävja fusk. Flera <strong>av</strong> de intervjuade anser däremot<br />

att försäkringskassan inte uppmärksammat deras<br />

ohälsa. En <strong>av</strong> de intervjuade som tidigare uppburit<br />

sjukpenning och som diagnostiserats för posttraumatiskt<br />

stressyndrom säger ”Ibland så har jag en<br />

känsla att det kan inte vara Sverige utan någon<br />

slags bondesamhälle utan lagar, ingenting. Ursäkta

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!