I skuggan av välfärden
I skuggan av välfärden I skuggan av välfärden
ersättning därifrån. Hon tog kontakt med socialtjänsten och fick en kontakt som hon är mycket nöjd med. Trots att hon är nöjd med den kontakt hon har med socialtjänsten tycker hon att det är påfrestande att behöva ha ekonomiskt bistånd. När hennes sjukersättning löpte ut hade hon ett överlämningssamtal mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Hon kände då att arbetsförmedlaren förstod hennes situation och han föreslog att hon skulle prata med socialtjänsten om att genomgå en kartläggning. Anledningen var att socialtjänsten hade fler platser inom kartläggningsverksamheten än vad arbetsförmedlingen hade. Efter att ha tagit upp detta med sin socialsekreterare påbörjade Anna en åtta veckors kartläggning. Detta har blivit en stor omställning för henne och hon säger att hon på grund av den stress hon nu känner glömmer bort tvätt- och läkartider med mera. Hon ska träffa sin läkare och då ta med sig dokumentationen kring den kartläggning som genomförts. Hennes förhoppning är att läkaren nu kan skriva ett nytt läkarutlåtande. Anna ser små möjligheter att kunna hitta ett arbete. Hon säger att det behövs ett arbete där hon kan komma och gå beroende på hur hennes kropp känns och hon är medveten om att det i princip är omöjligt att hitta en arbetsgivare som är beredd att anställa någon på de premisserna. Kommentar Anna har haft kontakt med de fyra myndigheter som denna rapport behandlar. Man kan se hur Anna har ”ramlat ur” försäkringskassans system som hon egentligen anser att hon hör hemma i och hon hoppas att hon ska få hjälp att ”återkvalificera” sig för sjukersättning. Vi har valt Annas berättelse som ett exempel på den rundgång som en individ kan uppleva inom myndighetssystemet. Läkaren skriver ett intyg som enligt försäkringskassan inte styrker nedsättning av arbetsförmågan, försäkringskassan och arbetsförmedlingen träffas gemensamt och arbetsförmedlaren föreslår att socialtjänsten ska skicka henne på kartläggning. Anna hoppas att hon, efter att kartläggningen genom socialtjänsten är genomförd ska kunna gå till sin läkare för att få ett nytt intyg som försäkringskassan kan ta ställning till. Efter att ha varit i kontakt med de fyra myndigheterna är hon nu tillbaka där hon började. I skuggan av välfärden 16 Men egentligen inte. Anna har behövt lämna försäkringssystemet för att gå in i bidragssystemet. I försäkringssystemet (försäkringskassan) betalas pengarna ut till Anna om hon har kvalificerat sig, det vill säga om hon visat ett godkänt läkarintyg. I bidragssystemet (socialtjänsten) prövas ansökan månadsvis mot hennes ekonomi och bidraget utgår endast om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, det vill säga om Anna saknar inkomster och tillgångar. Synen på myndigheterna Det kan vara så att synen på de olika myndigheterna har att göra med vilka förväntningar om hjälp den sökande har. Ett tydligt mönster hos de intervjuade när det gäller synen på de olika myndigheterna är att kontakten med socialtjänsten och vården uppfattas förhållandevis positiv medan kontakten med särskilt försäkringskassan och i viss mån arbetsförmedlingen beskrivs i mer negativa ordalag. Då de personer som har intervjuats får försörjningsstöd från socialtjänsten kan detta vara en förklaring till varför socialtjänsten uppfattas mer positivt än försäkringskassan, där många av intervjupersonerna har fått avslag på sina ansökningar. I flera fall bedöms försäkringskassan utifrån om intervjupersonerna anser att de har fått en rättvis bedömning av rätten till sjukpenning/sjukersättning samt ifall de har fått (rätt) rehabilitering. Förväntningarna på socialtjänsten varierar från det att man är nöjd med att man får pengarna i tid till att man önskar rehabilitering eller hjälp till arbete. Några av intervjupersonerna förväntar sig att de ska få ett arbete från arbetsförmedling. Eller som en av de intervjuade uttrycker det ”på arbetsförmedlingen borde det finnas folk som behöver hitta jobb åt andra och hjälper arbetssökande att få arbete. Det räcker inte med att man går till arbetsförmedlingen och så säger de ”du kan hitta jobb själv”. Varför ska man då komma till arbetsförmedlingen om de inte hjälper till?” Förväntningarna på vården framgår inte lika tydligt men de flesta av de intervjuade säger sig vara nöjda med den hjälp de har fått. Även då intervjupersonerna fått besked att det för tillfället inte går att få någon hjälp är de förhållandevis positiva.
Myndighetskontakter Bristen på personlig kontakt med försäkringsläkaren uppfattas av flera av intervjupersonerna vilka fått avslag på sina ansökningar om sjukersättning, som något som starkt undergräver tron på att de blivit rättvist bedömda. En intervjuad kvinna säger ”Jag fick ju ett läkarintyg, och sedan fick jag tillbaka ett nej och att jag var friskförklarad från och med första september. Då hade läkaren på försäkringskassan som jag aldrig har träffat, och ingen annan heller, bestämt att jag var frisk.” En man som fått avslag på ansökan om sjukersättning säger ”Deras läkare granskar 30 till 40 ärenden per timma, men vilken läkare kan skriva ett intyg och uttala sig om en patient som den aldrig har träffat? Det går inte.” Samma person fortsätter ”…för mig är han en veterinär. Från honom fick jag ett brev om att jag hade en normal arbetsförmåga och kunde jobba oavsett från att det var 4 olika överläkare här i Sverige som hade uttalat sig tillsammans med en rättspsykiater att min arbetsförmåga är lika med noll och att jag inte får jobba.” Överhuvudtaget är bristen på personlig kontakt med försäkringskassan något som nämns i många av intervjuerna. Flera av dem som uppburit sjukersättning säger att de inte vid något tillfälle har haft någon personlig kontakt med försäkringskassan under denna tid. ”I två och ett halvt år fick jag inte ett enda brev från försäkringskassan, att de planerar något gemensamt möte eller att de ville kolla vad man kunde göra.” ”Jag har ju fått papper ifrån dem ungefär vartannat år att jag ska lämna in ett nytt läkarintyg. Jag förväntar mig ju inte att de ringer och frågar mig hur jag mår direkt. Men man skulle ju kunna tänka sig att man åtminstone varje halvår blir kallad, så att man blir ett ansikte och inte bara en sjukdom utan en person som har sjukdomar.” Bemötandet från vården anses i de flesta fall vara gott. En av de intervjuade berättar att vården skött sig exemplariskt medan en annan säger att vården är den av myndigheterna som hon litar mest på. När det gäller möjligheterna att få kontakt med primärvården blir dock bilden något mer negativ; ”akuttider är det ju lönlöst att få, men det är ju samma sak med alla vårdcentraler. Där skulle man ju helst ringa och boka tre veckor innan man blir sjuk.” En annan av intervjupersonerna I skuggan av välfärden 17 uttrycker samma problem ”Om jag blir sjuk och går till vårdcentralen och vill träffa en läkare, de säger bara nej, vi har ingen tid, du får komma en annan dag.” När det gäller möjligheten att få kontakt med arbetsförmedlare finns det få exempel i intervjuerna. En av intervjupersonerna säger om sin arbetsförmedlare att ”Hon brukar inte ringa mig, hon skickar mig inga brev, hon gör ingenting som jag ser det.” Upplevelsen av socialtjänsten är kanske den av myndighetskontakterna som intervjuerna ger den mest splittrade bilden av. Flera av intervjupersonerna har både goda och dåliga erfarenheter, vissa är odelat positiva och vissa odelat negativa. Kontakten anses ofta vara förhållandevis god, de allra flesta träffar sin socialsekreterare relativt ofta, men det skiljer sig ganska mycket från person till person då någon träffar sin socialsekreterare en eller ett par gånger i månaden medan någon inte träffat sin socialsekreterare under det senaste året. En av de intervjuade berättar om kontakten med sin tidigare socialsekreterare som han endast träffade vid ett tillfälle ”han tyckte mycket om att skriva brev och jag vet inte hur många brev jag har fått ifrån honom. Jag tror han skrev till mig nästan varje dag.” Han berättar om sin reaktion på dessa brev ”Jag är rädd för att få brev. Och jag vet ju att jag aldrig får någonting bra av dessa brev som han skickar. Det är nästan 95 procent säkert att man får negativa brev. Så när jag kommer hem, så brukar jag öppna dörren väldigt försiktigt och titta bakom dörren om det finns brev eller inte.” Bilden av socialtjänsten blir som mest splittrad när det gäller bemötandet. Bland dem som är negativa till socialtjänsten handlar det ofta om att man upplever att man blir pressad och att det ställs frågor som är integritetskränkande. ”Man går till socialkontoret som om man går på förhör. Jag har utryckt mig på det viset, men jag tror att du förstår att det menas i citationstecken.” Eller som en av de intervjuade uttrycker hur det har varit hos tidigare socialsekreterare ”Första gången man är där, så kan det hända att de tittar på en som en lat kriminell skitunge. Jaha, vad vill du göra med ditt liv då? Det bästa är när man får tid på sig och känna in människan och att man får öppna sig i sin egen takt. Om man då dessutom pushas fram, så känner man sig förtryckt och förnedrad och
- Page 1 and 2: I skuggan av välfärden 15 röster
- Page 3 and 4: Innehåll I skuggan av välfärden
- Page 5 and 6: I skuggan av välfärden Länsstyre
- Page 7 and 8: Sammanfattning Den här rapporten b
- Page 9 and 10: 2/2008). Med denna rapport vill vi
- Page 11 and 12: Om människorna detta kapitel prese
- Page 13 and 14: I skuggan av välfärden Om myndigh
- Page 15: I skuggan av välfärden Människor
- Page 19 and 20: att jag säger så här. Jag blir j
- Page 21 and 22: av hjälp med kontakt mellan myndig
- Page 23 and 24: I skuggan av välfärden Förståel
- Page 25 and 26: kassa och arbetsförmedling varit m
- Page 27 and 28: också tillkom.” En av de intervj
- Page 29 and 30: anser att jag ska söka vård här
- Page 31 and 32: I skuggan av välfärden Självbild
- Page 33 and 34: hur en människa anpassar sig efter
- Page 35 and 36: fyller man sina dagar med någontin
- Page 37 and 38: men tårarna rann ändå när jag s
- Page 39 and 40: Är det något som har gjort att de
- Page 41 and 42: arbetssökande och inte heller delt
- Page 43 and 44: I skuggan av välfärden Från fär
- Page 45 and 46: I skuggan av välfärden Tillbaka t
- Page 47 and 48: I skuggan av välfärden Referenser
- Page 49 and 50: Referenser I skuggan av välfärden
- Page 51 and 52: Diagram 2. Andel med ekonomiskt bis
- Page 53 and 54: unt Framgångsfaktorer i Biskopsgå
- Page 55 and 56: erna utfördes med hjälp av tolk,
- Page 57 and 58: I skuggan av välfärden 57
- Page 59 and 60: I skuggan av välfärden 59
Myndighetskontakter<br />
Bristen på personlig kontakt med försäkringsläkaren<br />
uppfattas <strong>av</strong> flera <strong>av</strong> intervjupersonerna vilka<br />
fått <strong>av</strong>slag på sina ansökningar om sjukersättning,<br />
som något som starkt undergräver tron på att de<br />
blivit rättvist bedömda. En intervjuad kvinna säger<br />
”Jag fick ju ett läkarintyg, och sedan fick jag<br />
tillbaka ett nej och att jag var friskförklarad från<br />
och med första september. Då hade läkaren på<br />
försäkringskassan som jag aldrig har träffat, och<br />
ingen annan heller, bestämt att jag var frisk.” En<br />
man som fått <strong>av</strong>slag på ansökan om sjukersättning<br />
säger ”Deras läkare granskar 30 till 40 ärenden per<br />
timma, men vilken läkare kan skriva ett intyg och<br />
uttala sig om en patient som den aldrig har träffat?<br />
Det går inte.” Samma person fortsätter ”…för mig<br />
är han en veterinär. Från honom fick jag ett brev om<br />
att jag hade en normal arbetsförmåga och kunde<br />
jobba o<strong>av</strong>sett från att det var 4 olika överläkare här<br />
i Sverige som hade uttalat sig tillsammans med en<br />
rättspsykiater att min arbetsförmåga är lika med<br />
noll och att jag inte får jobba.”<br />
Överhuvudtaget är bristen på personlig kontakt<br />
med försäkringskassan något som nämns i många<br />
<strong>av</strong> intervjuerna. Flera <strong>av</strong> dem som uppburit sjukersättning<br />
säger att de inte vid något tillfälle har<br />
haft någon personlig kontakt med försäkringskassan<br />
under denna tid. ”I två och ett halvt år fick jag<br />
inte ett enda brev från försäkringskassan, att de<br />
planerar något gemensamt möte eller att de ville<br />
kolla vad man kunde göra.”<br />
”Jag har ju fått papper ifrån dem ungefär vartannat<br />
år att jag ska lämna in ett nytt läkarintyg. Jag<br />
förväntar mig ju inte att de ringer och frågar mig<br />
hur jag mår direkt. Men man skulle ju kunna tänka<br />
sig att man åtminstone varje halvår blir kallad, så<br />
att man blir ett ansikte och inte bara en sjukdom<br />
utan en person som har sjukdomar.”<br />
Bemötandet från vården anses i de flesta fall<br />
vara gott. En <strong>av</strong> de intervjuade berättar att vården<br />
skött sig exemplariskt medan en annan säger att<br />
vården är den <strong>av</strong> myndigheterna som hon litar<br />
mest på. När det gäller möjligheterna att få kontakt<br />
med primärvården blir dock bilden något mer<br />
negativ; ”akuttider är det ju lönlöst att få, men<br />
det är ju samma sak med alla vårdcentraler. Där<br />
skulle man ju helst ringa och boka tre veckor innan<br />
man blir sjuk.” En annan <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />
I <strong>skuggan</strong> <strong>av</strong> <strong>välfärden</strong><br />
17<br />
uttrycker samma problem ”Om jag blir sjuk och<br />
går till vårdcentralen och vill träffa en läkare, de<br />
säger bara nej, vi har ingen tid, du får komma en<br />
annan dag.”<br />
När det gäller möjligheten att få kontakt med<br />
arbetsförmedlare finns det få exempel i intervjuerna.<br />
En <strong>av</strong> intervjupersonerna säger om sin<br />
arbetsförmedlare att ”Hon brukar inte ringa mig,<br />
hon skickar mig inga brev, hon gör ingenting som<br />
jag ser det.”<br />
Upplevelsen <strong>av</strong> socialtjänsten är kanske den<br />
<strong>av</strong> myndighetskontakterna som intervjuerna ger<br />
den mest splittrade bilden <strong>av</strong>. Flera <strong>av</strong> intervjupersonerna<br />
har både goda och dåliga erfarenheter,<br />
vissa är odelat positiva och vissa odelat negativa.<br />
Kontakten anses ofta vara förhållandevis god, de<br />
allra flesta träffar sin socialsekreterare relativt<br />
ofta, men det skiljer sig ganska mycket från person<br />
till person då någon träffar sin socialsekreterare<br />
en eller ett par gånger i månaden medan någon<br />
inte träffat sin socialsekreterare under det senaste<br />
året. En <strong>av</strong> de intervjuade berättar om kontakten<br />
med sin tidigare socialsekreterare som han endast<br />
träffade vid ett tillfälle ”han tyckte mycket om att<br />
skriva brev och jag vet inte hur många brev jag har<br />
fått ifrån honom. Jag tror han skrev till mig nästan<br />
varje dag.” Han berättar om sin reaktion på dessa<br />
brev ”Jag är rädd för att få brev. Och jag vet ju<br />
att jag aldrig får någonting bra <strong>av</strong> dessa brev som<br />
han skickar. Det är nästan 95 procent säkert att<br />
man får negativa brev. Så när jag kommer hem, så<br />
brukar jag öppna dörren väldigt försiktigt och titta<br />
bakom dörren om det finns brev eller inte.”<br />
Bilden <strong>av</strong> socialtjänsten blir som mest splittrad<br />
när det gäller bemötandet. Bland dem som<br />
är negativa till socialtjänsten handlar det ofta om<br />
att man upplever att man blir pressad och att det<br />
ställs frågor som är integritetskränkande. ”Man<br />
går till socialkontoret som om man går på förhör.<br />
Jag har utryckt mig på det viset, men jag tror att<br />
du förstår att det menas i citationstecken.” Eller<br />
som en <strong>av</strong> de intervjuade uttrycker hur det har varit<br />
hos tidigare socialsekreterare ”Första gången man<br />
är där, så kan det hända att de tittar på en som en<br />
lat kriminell skitunge. Jaha, vad vill du göra med<br />
ditt liv då? Det bästa är när man får tid på sig och<br />
känna in människan och att man får öppna sig i<br />
sin egen takt. Om man då dessutom pushas fram,<br />
så känner man sig förtryckt och förnedrad och
Change language